Ett väldigt vanligt påstående när det kommer till idrott är att elitidrott inte är hälsosamt. Elitidrott innebär ofta att du prioriterar prestation eller kortsiktiga mål före långsiktig hälsa. Även om jag personligen inte var elitidrottare särskilt länge så har även jag ett par skador som jag dragit på mig som mest beror på felaktiga prioriteringar.
Det är givetvis skillnad på olika idrotter och det går säkert att finna någon elitidrott där du i princip inte ser någon ökad risk för den här typen av val, men jag skulle gissa att de är få. Så om du sysslar med elitidrott eller du vill börja syssla med elitidrott så är det viktigt att känna till att du mycket möjligen kommer att ställas inför den typen av val.
Jag har själv sagt meningen ”elitidrott är inte hälsosamt” många gånger och även om jag inte direkt kan känna att jag ångrar att jag har sagt det så har jag faktiskt ändrat mig när det gäller det här uttrycket. Numera försöker jag att ändra min formulering till något i stil med ”det finns hälsosammare saker än elitidrott”. Jag tror de flesta redan kan ana varför men låt mig förklara varför lite mer ingående.
Elitidrottare är allt som oftast i god hälsa
Att definiera hälsa är inte lätt, personligen brukar jag vilja isolera mig till fysisk hälsa även om det givetvis inte är särskilt mycket värt att ha en fantastisk fysisk hälsa om du mentalt mår uselt. Det fysiska och det mentala påverkar också varandra vilket gör saker och ting än mer komplicerat. I den här texten kommer jag dock endast att fokusera på det fysiska när det gäller hälsa.
Tittar vi på hälsan hos aktiva elitidrottare så är det i princip alltid bättre än de flestas, särskilt om vi fokuserar på den metabola hälsan så som blodfetter, blodsocker, syreupptagningsförmåga och liknande. Här finns skillnader mellan olika typer av idrottare och om du till exempel vill klassa golf, skytte, bowling och liknande som idrott så kommer du även att finna elitidrottare i dålig hälsa. Fast överlag är det så att de flesta elitidrottare har bra kondition, rör på sig regelbundet, de röker sällan, sover bättre än de flesta andra och oftast äter de även en bättre kost och dricker mindre alkohol.
Elitidrottare gör däremot de här valen först och främst för att försöka maximera sin prestation, inte sin hälsa, vilket också visar sig i många idrotter. Inom styrkesporter är det till exempel vanligt att många medvetet äter sig lite feta eller i alla fall äter för att hålla eller försöka uppnå en hög vikt. De här personerna är sannolikt i bättre hälsa än personer med liknande BMI som inte tränar, men deras hälsa är inte så bra som den kunnat vara vilket jag skrivit om här tidigare, Stark, tjock och frisk?.
Kort och gott så är elitidrottare, jämfört med gemene man, bra förebilder, men deras mål är inte optimal hälsa.
Även efter en aktiv elitkarriär så lever elitidrottare längre
Det är faktiskt även så att det idag finns gott om evidens för att elitidrottare, även efter sin karriär, lever längre än ”alla andra”. Det är inte heller en liten skillnad utan det handlar om ungefär 5-6 extra levnadsår (1, 2, 3, 4).
Det finns dock flera problem med den generella slutsatsen. För det första är det, som jag har påpekat många gånger, inte direkt någon bedrift att klara det bättre än ”alla andra” eftersom de allra flesta idag lever ett ganska ohälsosamt liv sett till vad vi vet idag (mer läsning: ”Idag är det normalt att leva ohälsosamt”).
För det andra så är klassificeringen före detta elitidrottare inte direkt särskilt tydlig den heller. Som tur är när det gäller den här punkten så har många studier även delat in elitidrottarna i olika kategorier. Det är inga särskilt specifika kategorier utan den vanligaste indelningen är:
- Konditionsidrottare
- Lagidrottare
- Anaeroba-/power-idrottare
Efter den här indelningen är resultaten tyvärr inte särskilt positiv för den som endast gillar kraftidrotter. Visserligen finns det fortfarande en liten skillnad men från att ha varit ganska markant när man tittat på elitidrottare som grupp så minskar effekten ner till något som visserligen är positivt men egentligen inte särskilt imponerande. En före detta konditionsidrottare på elitnivå har en mortalitet (i princip ett mått på risk att dö inom en viss tid) som är 30 procent lägre än ”alla andra” medan motsvarande siffra för en före detta poweridrottare är 7 procent. Lagidrottarna ligger lite mitt emellan på 20 procent (2). En studie från Sverige specifikt som endast tittade på före detta elitidrottare inom brottning, styrkelyft, tyngdlyftning och kastidrotterna i friidrott fann ingen skillnad alls i mortalitet jämfört med den generella befolkningen (5). Deltagarna i den studien var dock aktiva under 1960-1979 vilket var en tid då steroider var vanligt så det är möjligt att det förstör resultaten lite i den gruppen.
Den största faktorn till varför före detta elitidrottare överlag lever längre verkar vara en lägre risk för hjärt- och kärlsjukdomar (1, 3) och därför är det inte så konstigt att effekten ser ut att vara större hos före detta elitidrottare inom konditionssporter. En annan större effekt som är ganska genomgående är risken för olika rökningsrelaterade sjukdomar likt lungcancer där elitidrottare är i klart lägre risk eftersom de sällan röker (2). Vissa översiktsartiklar har endast specificerat cancer för sig själv och där funnit att risken är lägre hos före detta elitidrottare (3) men det kan ju då beror på just lägre risk för rökningsrelaterad cancer?
Både en god hjärt- & kärlhälsa samt att inte röka är ju ingenting som är unikt för före detta elitidrottsmän och en hälsomedveten person kan därför sannolikt uppnå samma lägre mortalitet som elitidrottsmän.
Allt är dock inte guld och gröna skogar för före detta elitidrottsmän om vi tittar på andra former av hälsomått som, även om det inte dödar, kan ge en hel del lidande och nedsatt livskvalité. Tyvärr är står det sämre till med studier som har undersökt livskvalité eller hälsa ur den aspekten utan det mesta har endast tittat på total livstid (dvs mortalitet).
Det finns dock resultat som pekar på att elitidrottare troligen även får ta en del långvariga sviter för sitt idrottande. Till exempel har man funnit att före detta elitboxare är i fyra gånger så hög risk att råka ut för någon form av demens (2). Före detta elitidrottare har också en högre förekomst av ledförslitningar (artros) jämfört med den övriga befolkningen (6). Särskilt verkar det här gäller lagidrotter och bollsporter där idrottaren gör riktningsförändringar med stora krafter och det är ganska vanligt med skador i fotled, knäled och höftled (6). En nyligen publicerad studie på före detta elitfotbollsspelare fann till exempel att hela 80 procent av de före detta spelarna mellan 35-45 år hade artros i knäna och motsvarande siffra för fotlederna var 17 procent (7).
För just styrkeidrottare finns det dåligt med data men en studie från Finland på gamla kraftidrottare (inkl tyngdlyftare, boxare, brottare och kastare) som tävlade på landslagsnivå mellan 1920-1965 fann man en dubbelt så hög risk för att få diagnosen knäartros innan 45 års ålder (8).
Vad som är lite skrämmande med de här studierna är att många av dem är utförda på personer som var elitidrottare för flera årtionden sen. Sedan den tiden har de flesta sporterna utvecklats och blivit professionella med medföljande ökning av träningsmängd och belastning. Spelar du till exempel fotboll i div 2 idag så tränar du lika mycket som Allsvenska fotbollsspelare gjorde för 20 år sen. Frågan är ju därför hur den här statistiken kommer att se ut om kanske 20 år?
Summering
Elitidrott där du ofta ligger nära gränsen för vad din kropp klarar av för stunden är av allt att döma inte det bästa om du vill maximera din hälsa på lång sikt. Däremot så är elitidrott överlag, beroende på vilken form av elitidrott du tittar på, väldigt mycket eller ganska mycket bättre än att knappt röra på sig alls, vilket är favoritsysslan för de flesta.
När det gäller livslängd så verkar det den information som finns för tillfället peka mot att det främst är ett starkt hjärta, och därmed idrotter som utmanar konditionen, som främst har positiv inverkan. Andra former av positiv inverkan från idrotten verkar vara att du överlag får en mer hälsosam livsstil där du oftare tenderar att göra bra val för hälsan som att inte röka, äta lite nyttigare, sköta sömnen bättre och annan liknande.
När det gäller styrketräning specifikt så finns det idag få kända fördelar med att ha varit före detta elitidrottare inom en ren styrkesport, om vi ser på livslängd eller livskvalité. Det finns dock många frågetecken fortfarande då det är ett dåligt studerat område.
Personligen brukar jag säga att man styrketränar för livskvalité och konditionstränar för fler levnadsår. Det är givetvis en förenkling men överlag tycker jag att det är vad studier på området visar och även statistiken jag tagit upp här stödjer det till viss mån även om delen kring livskvalité som sagt är dåligt studerat för närvarande.
° ° °
Jacob Gudiol är expert på kost och träning och författare till boken "Skitmat" , som du hittar här som pappersbok eller här som e-bok, samt den nya boken "Forma Kroppen 2" , som du hittar här.
[
