Ämnet kost och depression har varit ganska hett de senaste 3-4 åren ungefär. I Sverige har vi de senaste åren haft ett par storsäljande dietböcker där det påståtts att det är bevisat att fel mat kan öka risken för depression. Och sedan har dessa böcker så klart också mer eller mindre sagt att om du bara äter som det föreslås i böckerna så kan du markant förbättra ditt humör.
Det finns inga bra belägg för det idag. Här nedan följer mer lyssning och läsning om du är intresserad av vissa enskilda studier eller debatter som har pågått tidigare och jag ska inte upprepa allting här igen. Det jag istället ska fokusera mer på är forskning och vetenskap i sig. För om du vill kunna förstå det här området och veta vad som är kunskap idag så är det faktiskt det som du behöver lära dig mer om. Studierna på området behöver du egentligen inte ens läsa just nu.
Så här kommer först lite tips om vidare läsning och lyssning och sedan i nästa rubrik så börjar egentligen den här artikeln på riktigt. Då blir det en liten djupdykning kring svårigheterna att ge svar när man inte vet tillräckligt och olika typer av studier och vetenskapliga artiklar. Om du är lite lat av dig eller har ont om tid och bara vill veta vad vi vet idag så kan du hoppa hela vägen ner till rubriken ”Få och svaga studier blandade med starka åsikter”
Mer information kring saker som har diskuterats i media
När det här ämnet började bli som hetast i Sverige så hade vi uppe det som ämne ett par gånger om i Tyngre Rubriker. Du kan bland annat lyssna på när vi diskuterar det här i följande avsnitt:
- Avsnitt 46: Blir du deprimerad av lördagsgodis?
- Avsnitt 58: Matens påverkan på depression och var inte otrevlig mot äldre!
- Avsnitt 121: Svenska folket luras på sanningen om kolhydrater
En dietboksförfattare som har släppt en bok som påstår att vissa saker i kosten gör oss deprimerade är Henrik Ennart och i egenskap av journalist för SvD så publicerade han även ett par artiklar i SvD som nästan var direkt reklam för boken. I en av dem artiklarna påstods det att det var bevisat att socker bidrar till depression och där valde faktiskt jag och psykiatrikern Christian Rück att skriva in en replik till SvD för att påpeka att stödet för det påståendet var väldigt dåligt.
Den repliken kan du läsa här ”Vilseledande när mat kopplas till depression” och det blev sedan även en diskussion fram och tillbaka där vi hade ytterligare en replik som du kan läsa här.
En annan bok som varit populär på ämnet är Soki Chois bok Kimchi och Komcucha. Den boken avhandlas på ett bra sätt i podcasten Sinnessjuk i avsnitt 131 och avsnitt 132. Om du hellre vill läsa så finns det även en del material på hemsidan för podden, Granskningen av Soki Choi och ”Kimchi och kombucha”.
När vi inte vet säkert men ändå kan göra ganska bra gissningar
Inom vetenskap pratar man ofta om grader av evidens. Det är ett fint ord för att säga att vi vet olika saker med olika stor säkerhet. Ibland är vi enormt kunniga inom ett område och vet precis hur någonting fungerar medan vi i andra situationer visserligen kan ha en del kunskap men det råder fortfarande en hel del osäkerhet kring många viktiga frågor.
I livet kan vi inte alltid vänta tills vi vet precis hur allting fungerar innan vi gör ett val. Vi måste till exempel alla äta någonting nu så vi kan inte vänta på att få alla svar från nutritionsforskning innan vi gör våra val till middagen idag. Vi vet inte heller vilket träningsprogram som är det mest optimala men om vi ändå vill få ut de positiva effekterna från träning eller kanske försöka maximera vår styrkepotential så måste vi ju ändå göra val just nu.
När vi då ska göra det valet så måste vi värdera en massa osäker information. Du måste ta beslut utan att du är säker på att det beslutet du tar är rätt. Ibland brukar jag likna det här vid att satsa pengar på idrott. Om din vän inte vet någonting alls om idrott och någon säger att hen måste satsa 100 kr på ett slutresultat så kommer hen att välja ett lag slumpmässigt. Om din vän gör den typen av satsningar varje dag i några månader så är risken stor att den kommer att ha förlorat en del pengar i slutet av perioden.
Om du däremot är väldigt kunnig inom idrott och är väl påläst kring matchen som ska spelas så kommer du sannolikt att få betydligt bättre resultat än din vän. När du satsar dina 100 kr så är det inte längre en slumpmässig gissning. Istället är det en informerad gissning baserat på din tidigare kunskap i ämnet. Så även om du garanterat inte kommer att ha rätt varje gång så kommer du att satsa pengarna rätt mycket oftare.
Så här är det ungefär med forskning och vetenskap också. Även en person som är väldigt insatt i ett forskningsområde kan ofta inte säga någonting helt säkert. Istället blir det insatta gissningar som oftare blir rätt jämfört med vilda gissningar baserat på ingenting. De här insatta gissningarna kommer jag att kalla för guestimat från och med nu.
Den här liknelsen är inte perfekt. Det finns skillnader och nyanser som inte riktigt kommer fram men jag tycker ändå att den är användbar för att förklara varför experter inom ett forskningsområde ofta är just experter och värda att lyssna på framför att lyssna på någon som mest gissar.
Och detta är fortfarande sant även om du precis har fått ett exempel på när den som gissade hade rätt och experten hade fel. Om du inte är medveten om att forskare oftast gör guestimat utan istället ser dem som någon typ av orakel så blir du lätt lurad av dessa situationer. Det är som att din vän skulle gissa på att Tyskland skulle förlora mot Sverige i fotboll och så händer det. Du som är kunnig har givetvis satsat dina pengar på Tyskland även om du vetat att det var teoretiskt möjligt att Sverige också kunde vinna. För personer som bara ser det här utfallet så blir dock lätt reaktionen ”den där experten hade ju helt fel och Gösta på twitter hade helt rätt, alltså måste Gösta vara expert”.
Nu tror jag inte det här händer särskilt ofta inom fotboll då allmänheten generellt sett är lite insatt och alla är medvetna om att det mesta kan hända i en enskild fotbollsmatch. Men att det kan vara liknande situationer inom forskning upplever jag att många faktiskt inte förstår. Det är ett intressant fenomen eftersom det ofta är så att alla är medvetna om att experter och forskare ofta inte är överens. Att forskare och experter inte alltid är överens är dock inte konstigare än att väldigt insatta personer kan sitta och diskutera väldigt livligt kring vilket lag som är mest troligt att vinna Allsvenskan kommande år. När forskare och experter inte kommer överens så är det troligen för att det saknas kunskap inom ämnet och när ingen vet någonting säkert så finns det många guestimat som kan vara ungefär lika sannolika.
Inom en hel del vetenskapliga fält så kompliceras det här sedan ytterligare av politik och etiska ställningstagande hos experterna och forskarna. Debatten inom forskningen är ofta fortsatt saklig och nyanserad men när informationen sedan ska förmedlas till allmänheten så blir det oftare de som har ett guestimat som passar bättre med det som man vill ska vara sant som blir hörda.
Inom kost och träning samt en del andra fält så har vi ytterligare ett stort problem i att vi har gott om falska experter. Personer som vid en lite mindre djupare granskning kan framstå som legitima experter men vars påstående faktiskt inte är rimliga. De lägger sig utanför det som skulle kunna sägas vara rimliga guestimat och istället säger de saker som med väldigt stor sannolikhet är fel redan från början.
Vi är olika säkra på olika guestimat
Vi människor vill gärna dela in världen i sant eller falskt. Rätt eller fel. Tyvärr är det sällan så som det fungerar när det kommer till komplicerade ämnen. Ofta har vi inte det där slutliga svaret utan vi får uppskatta med hur stor sannolikhet som vi tror att någonting stämmer.
Även där har vi en stor variation i hur säkra vi är på någonting. Ibland brukar jag likna det här vid att vid att du har möjlighet att satsa allt från 1 kr till allting du äger på en slutsats. Om du får fel så blir du av med pengarna som du satsat och om du får rätt så får du tillbaka det dubbla.
Om du då till exempel får frågan om det är bättre att träna marklyft med tunga vikter istället för att springa maraton för att bli stark i benen över 10 veckor så hade du troligen satsat alla dina pengar på marklyft. Det är enkla pengar ?
Om frågan istället varit om det är bättre att köra knäböj 3 eller 4 gånger i veckan för att bli starkare i den övningen så hade du troligen inte satsat särskilt mycket pengar på något av valen. Som insatt i styrketräning så vet du att det troligen inte är någon större praktiskt skillnad mellan de två valen och utan information om de andra delarna i programmet så går det inte ens att göra en vettig gissning. Hade då någon tvingat dig att ändå satsa pengar så hade du satsat väldigt lite.
Du kan dock utan problem föra ett insatt resonemang kring eventuella fördelar och nackdelar med att träna 3 eller 4 gånger. Men du vet att du gör flera guestimat efter varandra för att komma fram till din slutsats och någon annan person som är lika duktig som dig på styrketräning hade mycket väl kommit fram till en annan slutsats.
Inom kostforskningen så är det oftast i den andra situationen som du hamnar om du ska ge konkreta råd. Särskilt när vi kommer ner på enskilda saker i kosten så som olika livsmedel. Det är otroligt komplext att försöka ta reda på vad som eventuellt kan orsaka vad. Vi har förklarat varför ingående i avsnitt 167 av Tyngre Träningssnack.
När svag forskning hypas för mycket
Hur blir då experter och forskare säkrare på sina guestimat? Svaret på den frågan är givetvis via mer forskning. Fler väl utförda studier som på olika vis ger en bättre och bättre bild av hur verkligheten fungerar hjälper forskarna att göra bättre och bättre guestimat.
För att kunskapen ska bli bättre så krävs det däremot att studierna i sig också blir bättre. Eller tittar på nya saker som ingen har tittat på tidigare. Inom kostforskningen är det till exempel tyvärr ofta så att nya studier som kommer faktiskt inte är särskilt mycket bättre än tidigare. Mer av samma sak ger oss då inte särskilt mycket ny kunskap.
Om en studie är bra eller inte beror väldigt mycket på dess metod. Det finns dock olika typer av studier som har vissa inbyggda begränsningar som är väldigt svåra att komma runt. Därför kan du ofta anta att om du ser en studie av en viss typ så är den bättre evidens än en studie av en annan typ. Utan att du egentligen har tittat särskilt mycket på studierna i sig.
Ofta kallar man den här typen av indelning av olika former av studier eller bevis för evidenshierarkin och den brukar ofta illustreras som i pyramiden här under.
Det som den här bilden försöker visa är alltså att viss typ av evidens är värd mer än annan. Vad en enskild person tycker och tänker är till exempel inte särskilt mycket värt om de inte kan backa upp det med studier som tillhör de övre delarna av pyramiden.
Längst upp i den här pyramiden hittar du något som kallas för systematiska översiktsartiklar. Detta är när vanligtvis flera forskare tillsammans på ett systematiskt och redovisat sätt tagit sig igenom all forskning som finns inom ett område för att sedan försöka ge en samlad överblick av hela forskningsfältet.
Det finns egentligen två varianter av systematiska översiktsartiklar. I en så går forskarna bara igenom varje studie för sig själv och sedan försöker de summera hur de ser helheten och i den andra så gör forskarna även någonting som kallas för en meta-analys. En meta-analys innebär att alla resultaten från de olika studierna summeras ihop till ett enda resultat. En förutsättning för att det ska gå att göra en meta-analys är att det finns flera studier med snarlika studieupplägg.
Som lekman skulle jag säga att det oftast är bäst att hålla sig till den typen av artiklar samtidigt som du försöker få en överblick över vilka forskare och experter som försöker att vara objektiva och ärliga kring vad vi vet och ge sina bästa guestimat.
När forskare summerar forskningen utan att göra det systematiskt
Inom den vetenskapliga litteraturen publiceras det emellertid en hel del andra typer av artiklar och en sådan typ av artikel är så kallade narrative reviews. De här artiklarna är översiktsartiklar i att de ska återge ett forskningsfält istället för att berätta om en enskild studie. Men de är inte systematiska vilket innebär att författaren till dem har större frihet i att själv välja vad som ska tas med och vad som kanske inte kommer med.
De här artiklarna hamnar alltså längst ner i pyramiden istället för på toppen. Det är därför viktigt att förstå skillnaden mellan olika typer av översiktsartiklar. En narrative review där forskarna själva får återge sin bild är mer att likna vid ett bokkapitel egentligen. Om forskaren försöker att vara objektiv och inte har särskilt mycket investerat känslomässigt i en fråga så kan en narrative review vara väldigt bra. Du får på ett enklare och mer tillgängligt sätt en bra insyn i hur forskningen ser ut inom ett område.
Även när det är ett område där det saknas en hel del kunskap så kan narrative reviews vara användbara då det blir en möjlighet för olika forskare att argumentera för sina egna åsikter inför andra forskare som också är insatta inom området. På sätt och vis så försöker de då förklara varför de tror att deras guestimat är bättre än andra samtidigt som alla som läser vet att det fortfarande är en guestimat de får höra.
Tyvärr uppstår det här ofta en liten krock då dessa narrative reviews ofta förmedlas i media som att det är en ny studie eller en objektiv summering av den senaste forskningen.
Få och svaga studier blandade med starka åsikter
Efter den lite längre delen kring olika typer av forskning och svårigheten att säga vad som stämmer när man inte vet säkert så är det dags att hoppa tillbaka till ämnet som jag inledde den här artikeln med, nämligen kost och depression.
För några veckor sedan publicerades nämligen en studie där forskarnas mål var att studera om typen av översiktsartikel påverkade slutsatsen från forskarna bakom titeln (1). Upplägget var väldigt enkelt egentligen. Forskarna sökte efter alla typer av översiktsartiklar de kunde hitta och sedan tittade de på om slutsatserna var annorlunda beroende på hur översikten var utförd.
Det forskarna började med var att utföra ett par meta-analyser på alla studier som de kunde hitta. De tittade både på om det fanns stöd för att dieter kan motverka depression eller om de kan hjälpa till att behandla depression. Det man tittade på här var då interventionsstudier där man ändrade i människors diet. Dessutom tittade man på om det fanns något samband mellan vad människor äter och depression framåt i tiden.
När det gäller interventionsstudier så fann de ingen signifikant effekt. Varesig för att förebygga eller behandla. När de tittade på associationer fanns där ett samband men det var stor skillnad mellan studierna och dessutom fanns det tecken på publikationsbias. Det innebär att det verkade som att vissa studier oftare blev publicerade än andra. I det här fallet var det så att forskare verkar ha varit mer benägna att publicera sina studier om de funnit ett positivt resultat. Det här kan då i sin tur ha varit förklaringen till att man fann en korrelation mellan diet och depression när alla studierna summerades.
Om du vet hur man tolkar en forest plot så kan du se resultatet här under. Vill du lära dig hur man tolkar en forest plot så kan du läsa om det här.
Ju mindre systematiska översiktsartiklarna var desto mer troligt var det att forskarna drog starka slutsatser
Så forskarna som gjorde den här översikten fann inget tydligt samband mellan dieter och depression. Det som var deras huvudfråga var däremot hur typen av översiktsartikel eventuellt påverkade slutsatsen som drogs.
För att svara på den slutsatsen så letade de upp alla översiktsartiklar de kunde hitta. Sedan läste de igenom dem för att se vilka slutsatserna var och därefter så delade de in studierna efter typen av översiktsartikel och slutsats och här är resultatet.
Det som den här tabellen visar är att ju mer systematiska studierna var desto svagare blev slutsatserna. Inga forskare som hade gjort en meta-analys på den data som fanns drog några starka slutsatser kring sambandet mellan människors diet och depression.
När vi kommer ner på de systematiska översiktsartiklarna så ändrar sig mönstret något men det är fortfarande fler studier som kommer till svaga slutsatser jämfört med starka slutsatser. Här behöver jag också påpeka att forskarna har inkluderat många olika former av översiktsartiklar här med olika frågor. Vissa av översiktsartiklarna har till exempel endast tittat på korrelationen mellan frukt och grönt och depression och då kommit fram till att sambandet mellan ett större intag och lägre risk för depression verkar vara konsekvent. De har då inte tittat på alla delarna av en diet, de har inte gjort en meta-analys av studierna och de har framför allt inte tittat på interventionsstudier där man undersökt om ett ökat intag av frukt och grönt kan påverka depression hos människor eller påverka deras risk att bli deprimerade framöver.
Längst ner i tabellen kommer då narrative reviews. Detta var alltså översiktsartiklar där forskare själva i princip skriver vad de tror eller tycker om ett ämne. De här är mer att likna vid ett bokkapitel än en systematisk översikt av ett forskningsområde. Som du kan se så var slutsatserna i dessa artiklar betydligt starkare än i de tidigare. Dessutom tittade man på hur många studier som faktiskt refererades i dessa narrative reviews och det var 45% färre än i de systematiska översiktsartiklarna. Det här talar ganska starkt för att forskarna helt enkelt har valt ut de studier som de tycker passade bäst med deras önskade slutsats och sedan har de mer skrivit ihop en bra historia än en bra summering av forskningen på området.
Inom forskningsfältet nutrition och mentalt välmående så finns det en intresseorganisation som heter International Society for Nutritional Psychiatry Research, ISNPR. Medlemmar från den organisationen som hade skrivit en översiktsartikel hade skrivit betydligt fler narrative reviews och det var också mer troligt att de skulle dra starka slutsatser i dessa. Presidenten i den här föreningen heter Felice Jacka. Hon har varit medverkande i 8 av de 41 olika typerna av översiktsartiklarna i tabellen här ovanför.
2017 blev hon intervjuad av Henrik Ennart i SvD och då sa hon följande:
– Vi vet i dag att det finns ett samband mellan maten vi äter och vågen av psykisk ohälsa. Vi behöver inte en enda observationsstudie till. Det finns mängder av sådana resultat och från laboratorieförsök som alla pekar i samma riktning: att mat med mer vegetabilier minskar risken för depression och ångest och att processad mat med mycket socker ökar risken.
– Nu är det dags att gå vidare och utveckla och förfina diagnostik och behandlingsmetoder.
Och det är så man säljer in svag forskning med osäkra slutsatser som bevisad fakta. Sist i den här artikeln på SvD har sedan Ennart självklart fått in en bild på hans egen bok Happy Food. Där han berättar hur du med hjälp av forskning kan äta dig frisk från depression ?♂️
Notera alltså att det egentligen inte finns någon bra evidens för att kosten verkligen påverkar särskilt mycket. Men även om det hade funnits så är det givetvis ytterligare mer forskning som hade krävts för att vi ska kunna säga vad i kosten som då kan tänkas påverka risken positivt eller negativt.
Summering
Även forskare är människor och även de kommer att ha sina egna förutfattade meningar inom olika frågor som färgar deras slutsatser och uttalanden. Syftet med den vetenskapliga processen är att forskarsamhället som en enhet ska kunna minimera den här inverkan så gott som det bara går. Det är ingen tvekan om att det finns tydliga brister kring det här även inom forskningen men processen för att försöka göra forskning mer objektiv förbättras ständigt.
En del av detta är den här typen av studier av studier som jag har skrivit om iden här artikeln. Den visar nämligen tydligt att om du är ute efter mer objektiva slutsatser som minskar möjligheten för en forskares troliga uppfattning att ta överhand så är det betydligt bättre med systematiska översiktsartiklar än så kallade narrative reviews. Ju mer systematisk du tvingar människor att vara i sitt tillvägagångssätt desto mindre möjlighet finns det helt enkelt för dem att bli ”kreativa”.
Personligen tror jag aldrig att den vetenskapliga processen kommer att fungera ens i närheten av felfritt. Den fungerar ofta OK på sikt och jag är optimistiskt i att det blir bättre och bättre, men den här typen av problem kommer att finnas kvar. Om du som enskild individ därför vill undvika att bli lurad av den här typen av ”senaste forskningen” från bokförsäljare eller överentusiastiska forskare så behöver du själv till viss del lära dig en del kring hur forskning går till och hur vårt kunskapssamhälle fungerar.
Photo by Ash Goldsbrough on Unsplash
