En dag i paradiset

Vad marklyft betyder för Tyngres chefredaktör går nog inte att överskatta. Och hans senaste resultat spär på den känslan en del.

Alex Danielsson

Har du måhända läst, sett eller hört något av mig sedan tidigare så har du förmodligen inte kunnat undvika att jag anser att marklyft är bland det härligaste man kan utsätta sig för. Det finns en basal, nästan djurisk enkelhet i själva konceptet. Där ligger en stång på marken. Lyft upp den.‌ Mer komplicerat än så är det – återigen som koncept – egentligen inte. Rent tekniskt är det såklart väsentligt mer avancerat än så, speciellt om du vill undvika gipsvaggan och rollatorn. Men kärleken till övningen har alltid varit stor, och till min stora glädje har den periodvis också visat sig vara besvarad.

Det finns fler olika teorier om olika individers förmågor att utveckla kraft. En som möjligen vilar blott på basen av så kallad ”bro science”, men som ändå kastas runt relativt flitigt, är den om att man som person antingen är en pressare eller en dragare. Humbug eller ej så har jag aldrig varit stark eller ens det minsta begåvad vad gäller bröstövningar som bänkpress. Jag har trots idogt arbete aldrig fått till det med vinklar, med hävstänger eller med kraftutveckling. Jag är och förblir därmed förbannat klen i bänk.

Däremot var jag redan som spenslig yngling i gymmet hyfsat stark i ryggen. I övningar som sittande rodd kom viktpinnen att rätt snabbt hamna farligt nära golvet, och i T-bar landade det tidigt både två och flera blåa viktkakor. Så ur det perspektivet är jag en betydligt bättre dragare än pressare. Oavsett om det förhållandet ens existerar. 

Ingen mark alls – under väldigt lång tid‌
Snart har jag inte bara innehaft gymkort i 34 år, jag har dessutom använt det frekvent och konsekvent under nästan hela tiden. Jag har böjt, bänkat, rott, curlat och även hävt mig upp i form av både chins och dips. Men marklyft blev det av olika anledningar inte förrän ganska sent i livet. Det mest betydande argumentet till en början var att marklyft inte var något som kroppsbyggare höll på med. Det ansågs inte tillföra rätt sorts muskler, och framför allt inte på rätt ställen. Istället cirkulerade det då, precis som det i vissa läger gör även idag, uppfattningen att man fick bred midja av marklyft. På väldigt många gym var marklyft också en närmast bannlyst övning (true story). Det bullrade, skakade i golvet, och det upplevdes därmed extremt störande med marklyft. Märkligt.

Men det främsta skälet till varför jag själv så länge undvek marklyft är kopplat till mina återkommande ryggproblem. 1995 ådrog jag mig mitt första diskbråck, vilket tvingade mig till månader av vila och enerverande rehab. När jag väl kom igång med gymträningen igen så kändes idén om att prova marklyft inte direkt lockande. Tvärtom fick jag länge ont i ryggen bara av att titta på någon som drog mark. Sedan dess har jag förvisso alltid varit stark i ryggen, men aldrig tillräckligt fräsch för att kunna marka. Förrän nu.

‌ Och som av en händelse är ryggen bättre än på väldigt, väldigt länge. Go figure.
[@portabletext/react] Unknown block type "span", specify a component for it in the `components.types` prop

2004 mötte jag en av mitt livs stora kärlekar, nämligen golfen. Som med det mesta jag attraheras av så var jag länge helt uppslukad av det. Av golfklubbor (jag är en materialare), av skaft, av svingen, av puttning, av Tiger Woods‌ och av att titta på golf på nätterna. Hur kul det än var att spela, så var det dock inte särskilt bra för ryggen. Om man inte är utrustad med en sund, mjuk och välskolad golfsving så är den en ganska onaturlig rotationsrörelse. Är man dessutom starkare än genomsnittet och satsar halva kungariket på att försöka bomba bollen till grannkommunen så är golfsvingen rentav skadlig.

Sommaren 2012 var det dags igen för nästa diskbråck. En samling händelser som uppenbarligen konspirerat med varandra samverkade tillräckligt för att skicka mig över kanten. Den här gången var det dock betydligt enklare att komma tillbaka, i alla fall till gymmet. Att svinga en golfklubba kändes dock helt omöjligt, varför jag sköt upp det. Idag – två och halvt år senare – har jag fortfarande inte varit i närheten av seriöst golfspel. Och som av en händelse är ryggen bättre än på väldigt, väldigt länge. Go figure. 

När jag mötte Patrik‌
Under hösten 2012 kom nog det egentliga startskottet för mitt mer seriösa marklyftande. Till en början var målet rehabilitering och att helt enkelt stärka upp ryggen. Det jag noterade var att ryggen aldrig kändes så bra som efter ett markpass. På något sätt fick jag känslan av att den fysiska kraftansträngning ett marklyft innebär sänder signaler till kroppen med krav om mobilisering och stabilisering. Multifider och andra sedan länge närmast förtvinade muskler kunde därmed ruskas igång och tvingas utföra sin uppgift.

I slutet av 2013 käkade jag middag med broder Andreas‌ och vår skäggige kompis Patrik Andersson‌. Efter oräkneliga maträtter och även fler vinbuteljer än så var det så dags att försöka lösa några av de problem som verkligen förlamar världen. Ett av de mest uppenbara var mitt träningsupplägg. Patriks mening var att det gick att förena styrkelyftsbaserad träning med muskelbyggande dito. ”Cookie” kallades programmet som två veckor senare landade i min inkorg, helt enkelt för att det från början togs fram för en kille som rätt och slätt kallas för ”Kakan”.

Så jag drog igång. Åtta veckor var det utlagt över, och det uttryckta målet var att sätta PB i både bänk, böj och mark (att nå milstolpen 200 kg‌ i marklyft var naturligtvis en underliggande ambition), och jag älskade alla aspekter av det. Jag behövde inte ens tänka själv, eller ens fundera på hur saker och ting kändes. Gör vad som står på lappen. Och bara det. Aldrig maxvikter, men alltid massor av tuffa set.

Den 9:e mars i år var det dags att som Patrik skulle ha uttryckt det mäta köttlinjalen – att maxa. Knäböjen hade helt fått stryka på foten under våren. Diverse vansinnesböjar (8 sekunder ner + 3 sekunder i botten) hade framkallat gnisslande smärtor i högerknät som senare kategoriserades som artros. Halvkul. Men att marka gick finfint.

Dagen D lassade jag för första gången på 200 kg‌ och det kom upp. Då kändes det fastsatt, men när jag idag ser filmen så ser det faktiskt väldigt lätt ut. Samma pass satte jag även upp 120 kg i bänkpress, vilket alltjämt är personligt rekord. Ett par-tre veckor senare lyckades jag få upp 210‌ i marken. Mest för att jag ville kolla att min tvåhundring inte var ren nybörjartur, men väl på plats så kändes det så larvigt att ägna så mycket energi åt att göra ”samma” resultat. Så två femmor till åkte på. 

Andreas är Belzebub
Efter det var jag nöjd. Jag hade nått mitt mål på 200 kg‌, och hade dessutom ökat bänken med 10 kg via Patriks program. För mig räckte det. Jag hade inget kvar att bevisa, inte ens för mig själv.

Min kompis (?) och i vissa lägen broder (??) Andreas‌ är dock av ett annat märke. Under en lunch googlade han fram att mina 210‌ kg ”bara” var 15 kg från det då gällande svenska rekordet i mark (+50 år, -83 kg), och därmed drogs den cirkusen igång. Själv var jag försiktigt skeptisk, och försökte streta emot. Men vem är jag att stå upp mot den halvspanska propagandamaskinen när den får upp ångan? Snart var ”min satsning” ute i diverse elektroniska medier, och kort efter hade jag ärvt även ambitionen att ”leka hem det svenska rekordet”. Samtidigt som jag fnissade åt det barocka i allt detta så hoppades jag att det framgick att detta var Andreas brain child mer än mitt eget. Att ingen [(6)] skulle få för sig att jag var inbilsk, stöddig eller det minsta säker på att jag verkligen hade tillräcklig kapacitet.

Samtidigt som detta rullades upp så inleddes kompisdiskussionerna om att göra en skojig lyftardag tillsammans några stycken. Att under ett tillspetsat träningspass prova på att göra de tre lyften i en fuskat semiseriös beklädnad. Under broder Philip Wildenstams‌ dirigentpinne gavs kompisdagen i gymmet namnet Björnbrottarlyftet‌, och vi fick till och med en egen logga. Och för mig kändes det rent ut sagt skitroligt att dels få träffa alla roliga kompisar, men också att i en lite mer adrenalinalstrande omgivning än när jag är ensam i gymmet verkligen få visa vad jag kan få upp på stången. BBL, som ska genomföras den 24 januari, är alltjämt mitt huvudmål. Fortfarande som rookie, och fortfarande som icke licensierade lyftare.

Den frejdige Josef Eriksson‌ har under resan räckt ut sin hand i att bistå mig med coaching, och med träningsupplägg. Både han och Patrik‌, och självfallet han med hornen – Andreas‌ – var omgående fast förvissade om att jag hade rekordvikter i kroppen, och därför lät jag mig också övertalas att visa ett än så länge försiktigt intresse för en riktig serietävling strax efter BBL. Vi håller som bäst på att kika på var när och hur det passar, och jag ser faktiskt fram även mot det. Inte minst om det nu ska bli något rekord eller ej.

Delar av gänget i Gävle: Alex, Patrik, Maja, Andreas och Robert. Saknas göra Anders. Han stod nämligen bakom kameran.

”Teknikdagen” i Gävle blev en bal på slottet‌
I fredags packade vi filmväskan och stack till skogs. Eller i alla fall till Gävle, och till Anders T Bergströms‌ underbara skapelse Fyshuset‌. Med i bilarna fanns även klassatleten Robert Berg‌, som var med för att försöka lära sig grunderna i de olympiska lyften, samt Patrik Andersson‌, som var med för att framför kameran ge mig de sista avgörande tekniktipsen inför de stundande kraftmätningarna i början av nästa år. Patrik har coachat mig från distans och via filmer jag lagt ut, men han hade faktiskt aldrig sett mig lyfta live. På plats väntade Anders med varma öppna armar, tillsammans med sin kollega & livspartner Sara Ghavami‌. Vi inledde med en intervju med Anders, om Fyshuset och tankarna kring det, innan vi gled in på OL, och hur man lär ut det. Robert blev sedan duvad i ryck på mindre än 25 minuter och gjorde närmast mirakulösa framsteg. Enligt Anders hann Robert på denna knappa halvtimme lära sig vad som annars kan ta upp till en månad.

Därefter var det dags för mig att lämna ifrån mig kameran och rissla om till träningspaltor. Jag skulle marka inför Patriks och Anders kritiska ögon. Tanken var som sagt att nöta teknik. Jag hade ett ganska tufft pass inplanerat den dagen, och på sin höjd tänkte jag mig genomföra det inför kameran – och inför grabbarna. Anders hade dagen innan yrat om att han trodde att jag lätt var god för 240‌, men jag viftade bort det som artigt snömos.

‌ Personligt rekord med 5 kg, med allt vad det innebär.
[@portabletext/react] Unknown block type "span", specify a component for it in the `components.types` prop

Jag värmde upp som jag brukar, dock med tillägget att jag stretchade gluteus en del också. När jag känner mig extra kort i sätet så har jag svårt att komma i rätt position. Några reps bara med stången blev det, 6 reps‌50‌ kg och därefter6‌ även på 90‌ . Grabbarna konfererade tystlåtet och Patrik påpekade att jag hade en tendens att gå upp på tå, varför jag blev beordrad att trycka med hela foten. 130‌ åkte på, och även 160‌ efter det. "Där räcker det med tre reps", sa Anders.

Fortfarande var jag i träningsmode. Jag var inte toppad för maxlyft, varken fysiskt eller mentalt, så när de la upp 190 kg‌ på stången kände jag att nu får jag fan koncentrera mig. Lyft över 190 tillhör liksom inte vanligheten. Men även det kändes som papper. Efter lite mummel hade Patrik och Anders riggat om stången. När jag frågade hur mycket det var där så ville de inte berätta det först, men jag räknade det till 215‌ innan jag klev fram. Personligt rekord med 5 kg, med allt vad det innebär. Patrik och Anders gav mig ett par avgörande råd innan lyftet, om att stången kommer kännas fastskruvad i golvet, men att jag tar det lätt bara jag ger lyftet ett par extra sekunder. Och det var allt som behövdes. Upp kom stången, och lyckan var total.

Jag betraktade därmed dagen som avslutad, och tog till och med av mig bältet, men grabbarna hade större planer än så. ”Två lyft till”, sa Anders medan han och Patrik lade på ytterligare 15 kg. Det innebar att stången framför mig vägde 230 kg‌ , vilket är 5 kg mer än det gällande rekordet. Så det var bara att ladda om. Att spotta ut tuggummit, dra på lite mer magnesium, och hysta på sig bältet. På väg fram till stången blev jag påmind om vikten av tålamod, att inte släppa, att inte ge upp även om stången känns hopplöst fast i underlaget. Och jag fick upp den jäveln. Faktiskt utan några större problem, och det vrål jag undslapp mig i utsträckt läge var inte av ansträngning utan av ren glädje.

230 kg som en baws. Hur mycket mer finns det? Foto: Maja Vieweg

Jag var och är alltjämt enormt lycklig att av att dels getts uppgiften, men också klarat den. När jag tänker efter så inser jag att jag ännu inte failat i mark, någonsin. Den trygghet dessa herrar gav mig under lyften är en ynnest och en extremt stort bidragande orsak till att jag fick upp vikterna. Anders mumlade lite om att han vill ha på 240‌ också, men jag var klar mentalt. Färdig rentav.

Efter en härlig lunch tillsammans så kom snacket om nya målsättningar upp, och på parkeringen pekade Patrik på modellbeteckningen på min bil och sa: ”Där har du!”. Eftersom jag har en Chrysler 300‌ så utgår jag från att han skämtade.

En magisk dag var därefter till ända.


REDAKTÖREN LISTAR
‌ Glädjeämnen för dagen

1. Enorm respons från DIG
‌ Både jag och Andreas är överens – all kärlek som strömmar vår väg är ofattbar. Tack för ditt stöd!

2. Nya produkter på gång
‌ Efter sju sorger och minst lika många bedrövelser verkar det nu "snart" vara dags för nyheter i shopen.

3. Underbara medarbetare
‌ Vi är ingen stor organisation, men alla som bidrar till verksamheten är grymma! Tack Jacob, Oskar, Marcus, Sebastian, Marianne, Robert, Sandra, Caroline, Linus, Viktor, Patrik, Carina, Josefin, "Blåöga", Roddy, trupperna i Mali – med flera. Tack! 

4. Familjen
‌ Det är lätt att ta de närmaste för givet, så jag vill ödmjukt framhärda: JAG ÄLSKAR ER SOM EN GALNING!

5. Träningen
‌ Marken är avhandlad, men även ett böjpass i veckan höjer smilbanden. För att inte tala om axelpassen, och armpassen, och vadpassen, och...


Liknande artiklar
Gustav Hedlund mot framtiden

Gustav Hedlund har sen 2015 när han kom in i styrkelyft gjort ett starkt avtryck. Nu har han vunnit alla kategorier på mästerskap han ställt upp inom.

19 juli 2024

Juniorer mot EM

Jonathan Henningsson, Axel Samuelsson och Emil Lundgren debuterade samtidigt i bänkpresslandslaget vid VM 2021. Sedan dess har de tävlat i lag som juniorer flera gånger.

17 juli 2024

Styrkelyft: Lyftarfilosofi med Alba Boström

Vi träffar lyftarstjärnan Alba Boström och pratar om allt kring träningsfilosofi, självbild och vikten av att hålla distans till sig själv på flaket.

11 juli 2024

Hilma Westerberg mot EM 2024

Hilma Westerberg har senaste åren toppat listorna på tävlingar och instagramvisningar för bänkpress. Efter att ha vunnit EM som junior och ungdom väljer hon nu att tävla som senior på EM endast 20 år gammal.

10 juli 2024

Åland Sport Week

Då var Åland Sport Week över med bänkpresstävling i fokus!

3 juli 2024

Jeremy Hoornstra

Jeremy Hoornstra är en amerikansk bänkpressare som hållit ett så kallat "all time world record" (rekord oavsett förbund) i tre klasser samtidigt.

26 juni 2024

VM i Styrkelyft hittills

VM i Styrkelyft är igång och halva tävlingen har löpt. Flera svenskar har redan tävlat.

21 juni 2024

Inför VM i Styrkelyft

VM i styrkelyft står runt hörnet! Sverige skickar sex lyftare till Litauen, fyra herrar och två damer.

7 juni 2024

Bänkpress-VM 2024 börjar NU!

Bänkpress-VM 2024 börjar NU! Tävlingen äger rum på andra sidan pölen i the Lone Star State, Texas och dess huvudstad Austin.

22 maj 2024

Axel Isberg

Axel Isberg gjorde sin andra utrustade styrkelyftstävling på junior-EM – och vann!

17 maj 2024

Åland Sport Week

Den 29 juni är det bänkpresstävling på Åland. På torget i Mariehamn genomförs Åland Sport Weeks bänkpresstävling och SFI-Mästerskapen i bänkpress.

15 maj 2024

Bänkfantomen Håkan Reher

Håkan Reher är 37 år från Härnösand och svensk mästare och rekordhållare i klass -93 kg.

8 maj 2024

Jacob Nilsson

Jacob Nilsson är 21 år gammal från Falkenberg och har just vunnit junior-SM i styrkelyft.

3 maj 2024

Star Wars, Bänkpress och Doping

Idag är det lite löst snack runt denna veckan.

1 maj 2024

Inför Bänk-VM med Annika Zelander, Vilma Olsson och Matilda Hjälle

Efter mat och träning satte sig fyra av de som ska tävla på VM i bänkpress ner. Det blir prat om träningen som varit och träningen som skall komma.

24 apr. 2024

Bänkpressdemonen Joshua Baker

Bänkpressdemonen Joshua Baker a.k.a. The Gym Reaper, gästar podden.

20 apr. 2024

Ett post bänkpress-snack med Josef och Martin

Häng med på ett post bänkpress-snack med Josef och Martin Lindby Åas.

10 apr. 2024

Emil Johansson

Emil Johansson från Umeå Power satsar hårt på styrkelyft. Hör om hur Emil kom in i sporten och hans planer i dagens avsnitt.

29 mars 2024

SM i Bänkpress

Idag får vi höra en sällsynt ambitiös summering av SM i Bänkpress. Klass för klass, vem som vann och med tillhörande kommentar.

27 mars 2024

Kjell Egil Bakkelund

Kjell Egil Bakkelund är en norsk styrkelyftare som senaste decenniet dominerat styrkelyft i alla former. Idag får vi höra hur det började för Kjell, hur det varit sista året och vad som komma skall!

22 mars 2024

Info kring SM i Styrkelyft & Bänkpress

SM i Klassisk Styrkelyft & Bänkpress går nu i helgen 22–24 mars i Luleå. Magnus Wikström från Luleå AK, som står som arrangör, är idag med för att svara på frågor.

20 mars 2024

Femfaldige EM-mästaren Emil Norling

Bamsingen Emil hinner precis hem från EM i Kroatien innan han kastas in i ännu en podd. Hör om hur en ilsken vinterkräksjuka nästan fick Emil på fall. Men bara nästan.

18 mars 2024

Lokalt skitsnack

Efter ett error i det ordinarie planerade avsnittet blev det ett inhoppsavsnitt

15 mars 2024

300 kg i marklyft med Troive

Vår kompis Martin Troive ”The Trooper” Ekelund tog nyligen klivet in bland de odödliga – de som dragit 300 kg i marklyft. Hör om hans träning under satsningen och om hans framtida äventyr.

14 mars 2024

Sammanfattning av SM i Sundbyberg

Pga vinterkräksjuka blev det tänkta avsnittet inte av utan istället kommer en liten sammanfattning av SM i Sundbyberg.

13 mars 2024

Världens bästa Gustav Hedlund

Gustav berättar allt kring hans sensationella seger på SBD Powerlifting Championships, vilken gjorde honom till världens bästa styrkelyftare.

7 mars 2024

Mot Bänk-SM med Livia Blomqvist

Livia Blomqvist är junior och har tävlat sedan 2021. Hon ska nu till helgen köra junior-SM i klassisk bänkpress och ett par veckor senare gå upp på senior-SM i bänkpress och styrkelyft.

6 mars 2024

Emelie Ohlin satsar mot alla SM

20-åriga Emelie Ohlin från Umeå började med lyftning 2021 efter sysslat med simning. Hon har nu kört på för fullt och står nu inför flera SM.

1 mars 2024

Ursäkta röran. Vi bygger om.

Ja, som du kanske märkt så ser det inte riktigt ut här som det brukar.

Alex Danielsson

1 mars 2024

Mot Bänk-SM med Jonathan Henningsson

Josef Eriksson och Jonathan Henningsson är båda svenska mästare från klass 105 kg respektive 83 kg i fjol. I år möts de båda i klass 93 kg på SM.

28 feb. 2024

Startlistorna ute inför Bänk-SM

Startlistorna för årets SM är ute och idag går vi igenom och tippar vinnare. Vi idag innebär Josef Eriksson och Axel Samuelsson.

21 feb. 2024

Sheffield 2024

Idag pratar Josef Eriksson och Jimmy Karlsson om Sheffield 2024. Vad hände och hur sjukt var allt? Josef och Jimmy reflekterar.

16 feb. 2024

Mot Bänk-SM med Neo Yngström

Neo Yngström är 19 år gammal och kom tvåa vid senior-SM i fjol som 18-åring. Några veckor senare vann han junior-SM och slog då den som vann senior-SM.

14 feb. 2024