Det blev sent igår. Inte på det sättet du kanske trodde; att man så där på tävlingarnas sista kväll väljer att poppa några extra buteljer, och därefter putsar upp de riktigt sena dansskorna. Hur mycket det än smärtar mig så fanns det dessvärre inte utrymme för det.
Någonstans gick det lite fel när IFBB planerade de här mästerskapen. Sannolikt trodde man nog inte att intresset för att tävla skulle vara så stort den här gången, och att man därför ansåg att det räckte med tre dagars tävlande. Men det gjorde det inte. På fredagen var vi klara vid 21, på lördagen stängde man ned verksamheten vid midnatt. Och igår spelades den sista nationalsången ungefär vid 01.45. Man kan såklart gnälla över en massa grejer här, men överlag vill jag ändå hävda att IFBB gjort detta riktigt bra. Det är inte lätt att anordna såna här tävlingar ens under normala förhållanden, och att göra det under Covid-pandemin blir ju såklart etter värre. Upplysningsvis kan nämnas att Spanien först så sent som förra helgen lättade på vissa generella restriktioner. Vi drogs nu inte med några större förseningar och tävlingarna genomfördes rakt igenom utan pauser eller andra avbrott. Så hatten av för det.
Som jag nämnt tidigare så inledde Sverige glödhett med ett gäng guld och fina placeringar redan på uppstuds. Lördagen blev i det ljuset lite mer mellanmjölkig, sett med svenska ögon (ett brons), men inför den avslutande söndagen var vi nog alla lite spända. Vi hade massor av fina atleter kvar i startblocken och det fanns därför all anledning att ha förhoppningar.
Angelina Rossi, Artistisk Fitness
Angelina i Artistisk Fitness.
Sjukt cool tjej som utan att tveka ställer upp när frågan från landslagsledningen kom. Att axla det nationella ansvaret i den här typen av fitnessgren på ett EM kräver konceptuellt brösthår. Jag menar den här grenen finns ju inte ens hemma i Sverige (än). Och hon såg fantastisk ut! Grymt atletisk (mer så än övriga i fältet) och hennes fria uppvisning var enligt mina lekmannaögon riktigt bra. Fint rytmiskt, uttrycksfullt och med inslag som vittnar om både rekorderlig styrka och rörlighet. Angelina blir till slut sexa, och hur man än väljer att flå den biffen så är det riktigt bra! Senare på eftermiddagen dubblerar hon också i Bikini Fitness, och även där skiner hon som en 100-wattare. Skyhög fysisk kapacitet även där, för dagen aningen soft för att ta sig till final.
Robert Loforsen, CBB Masters
Är man perfektionist ut i fingerspetsarna och kan para det med en intensiv glöd och en obändig lust att tävla så kan man bli bra. Känner man dessutom exceptionell stolthet i att få representera sitt land, ja då finns förutsättningar att bli riktigt jävla bra. Jag såg Robban på det extrainsatta EM-kvalet i Västerås, och där såg han om än mänsklig, så ändå OK ut. Men här, när det verkligen gällde, då var han perfekt! Tight, kompakt och med en balans i kroppsdelarna som är slående. Och den återhållna energin går heller inte att värja sig från. Han blir lite som en Lipizzaner med korta tyglar. Som med hela sitt väsen uttrycker ”snälla, låt mig få hoppa, leka och löpa fritt in i horisonten…” liksom. Sjukt bra, rakt igenom, och bronset blir hans! Jag vet vad det betyder för Robban, och därför värmde detta extra gott.
Evelina Nardin, Bikini Fitness -162
Wow, säger jag bara. Så atletisk och så komplett, dessutom med grymt bra presentation och poseringar, för dagen också med en proffsig påfågellook som matchar vem som helst. För mig är Evelina en mer atletisk typ av Bikini-atlet, men verkligen av en typ jag gillar. Jag var därför helt övertygad om att Evelina skulle ta sig till final, men av någon anledning räckte det inte riktigt. Kanske kan hon tighta till lite till, och kanske var det vad som fällde avgörandet. Men likafullt – bra som fan.
Lisa Fröjd, Bikini Fitness -162
Hur jag än väljer och vrakar bland formuleringar så kommer jag inte förbi det faktum att Lisa utgör den ärkemall efter vilken man en gång i tiden valt att skapa tävlingsgrenen Bikini Fitness. Allt hon är och allt hon gör är bara 100% Bikini Fitness, exakt som det en gång var tänkt. Och det går såklart inte att hitta något att förbättra, om man ens skulle vilja. När jag under tävlingen kikar ut över klassen så börjar jag jämföra. Sakta men säkert går det upp för mig att Lisa rätt och slätt är bättre än alla andra där. Till synes utan ansträngning, och som den naturligaste saken i världen äger hon den här klassen, och det med eftertryck. Det är inte utan att man blir både stolt och riktigt rörd. Sveriges sjätte guld (+ Chris overalltitel) är därmed ett faktum. Som Alice skulle ha sagt: SUCCÉ!
Josefine Bilberg, Bikini Fitness -166
En riktigt grandios tävlande med fläckvis mer kurvor än vad som borde vara tillåtet. Jossan är en av de mest seriösa atleterna jag stött på, som alltid jobbar hårt på sin fysik och sin presentation. Här, i sin första EM-start, känns hon helrätt, som att hon alltid hängde här. Hon tar för sig, är extrovert och gör sin grej helt perfekt. Det är dock extremt tuffa klasser, och nivån är skyhög. Josefine lyckas trots det kämpa till sig den sista finalplatsen och blir sexa. En prestation.
Alice Andreasson, Bikini Fitness -169
Så härlig tjej, med massor av humor och självdistans, men också med ett rejält lager av nässkinn. Jag har tidigare pratat om hennes coola och oforcerade attityd, och den förstärks här. Hela 25 tjejer kommer till start, och hur jag än önskar se atleter där med uppenbara brister (kanske aningen oskönt av mig, men under internationella mästerskap önskar man såklart mest framgång av alla till di svenske), men det är fan svårt. Men Alice är vid närmare granskning absolut i toppskiktet. Harmonisk, balanserad och i perfekt form, och med en presentation som märks. Alice blir till slut fyra i sitt första internationella mästerskap som senior (som junior är hon ju redan världsmästare), och hon är rakt igenom grym!
Med det loggar jag och hela den svenska truppen ut för den här gången och embarkerar den mekaniska silverfågeln hem igen.
För mer bilder rekommenderas ett besök hos Viktor Källberg, som kanske gjorde det styvaste jobbet av oss alla i helgen (tillsammans med den till synes outtröttlige speakern), SBFF eller atleterna själva.
Tjoflöjt!
