Jag vet att det sticker i en del individers ögon, att crossfit idag är den otroliga framgångssaga den faktiskt är. Många var det som för sex-sju år sedan ilsket basunerade ut att crossfit både var galenskap sett till skaderisken och i hur det fick människors surt förvärvade muskler att fullständigt förtvina. ”Du får inga muskler av crossfit!”, hånades det till höger och vänster. Idag ser verkligheten rätt rejält annorlunda ut. Den lilla forskning som finns på området tyder på att crossfit inte är farligare än andra motionsformer, så som till exempel löpning. Vad gäller det här med muskler så är det bara för gemene man att slänga en blick på Crossfit Games för att inse att här finns det hypertrofi så det står härliga till. Men skador och muskler frånsett, vad är det som har gjort crossfit till vad det är? Vad är framgångsreceptet?
Vi lever i en, minst sagt, hektisk tid. Allt ska göras fort och helst vara klart innan man börjat. Denna spiral av stress och hets har långsamt kommit att genomsyra det mesta vi gör i samhället, både vad gäller fritid och arbete. Det mesta som görs skall göras med effektivitet. Viker du tvätt ska du gärna göra det samtidigt som du lyssnar på en informativ ljudbok. Går du en vanlig promenad måste givetvis en app vara igång under tiden, som mäter både steg och antalet kalorier du förbränner. De flesta människor upplever således en enorm tidsbrist. Och, vad är det första som ryker när någon i dagens samhälle ”inte har tid”? Precis. Träningen.
Här erbjuder crossfit något av ett unikt koncept, nämligen kombinationen av effektiv träning och snabba resultat. Styrketräning, tyngdlyftning ibland gymnastik och så högintensiv konditionsträning, allt klappat och klart på en timme. Jämför det med att som vardagsmotionär ställa sig på crosstrainern under samma tid. Klart som korvspad att det här går hem i stugorna, när tid är lika dyrbart som det renaste guld.
Givetvis är inte detta hela svaret till crossfitens framgång. Jag törs nog till och med påstå att detta är det minst viktiga av fördelarna jag nedan kommer räkna upp.
Många ute i vårt samhälle tycker, tyvärr, att träning är något tråkigt. Ett nödvändigt ont som utförs för att man borde eller ska göra så. Därför är det också, som ovan nämnt, det första som ryker när livspusslet blir omöjligt att få ihop. Varför ödsla tid på något som inte ens är roligt? Att köra fyra set i stationära maskiner för att sedan stirra in i en vägg en kvart, ståendes på någon kardiomaskin, ja det är sannerligen inte för alla. Knappt för någon, om du frågar mig.
Våra kroppar är byggda för rörelse. För inte alls så länge sedan var varje dag en kamp mellan liv eller död och då var det essentiellt att kunna hoppa, lyfta, dra, pressa och springa. På så vis finns alla dessa rörelser inprogrammerade i våra gener. Det är den sanna rörelseglädjen, att kunna utföra dessa moment är således att bejaka de djur vi faktiskt är. Och, sittande axelpress i maskin i all ära, men det är inte riktigt den funktionella träning många söker. Även här fyller crossfit ett tomrum. Här får människor nämligen hitta tillbaka till den allra mest primitiva rörelseglädjen. Genom detta kan nästan vem som helst återupptäcka sin kropp och inse att den är kapabel till de mest fantastiska saker. Och det är en fantastisk sak att om och om igen spräcka barriären för vad man trodde var omöjligt. Jag kunde visst lyfta den där omöjliga vikten i marklyft. Det gick som en dans att klättra uppför ett rep, sju meter upp i luften, trots att jag fyllde fyrtiofem här om veckan. Att förstå att nästan allt är möjligt, när man gått omkring ett helt vuxet liv och kanske tänkt motsatsen, det är något alldeles särskilt med det. Rörelseglädje á la lek för barn, fast för vuxna då.
Snabba resultat och rörelseglädje i alla ära, men vet ni vad det allra viktigaste med crossfitens framgång är? Det som gör att nya människor varje dag upptäcker idrottsformen och får dem att återvända träning efter träning, alla thrusters och burpees till trots? Det har inget med muskeltillväxt eller tidssparande att göra utan handlar kort och gott bara om en sak. Gemenskap.
Det kanske inte är något som alla reflekterar över, men vi lever i en allt mer individuell värld. Ensam är stark, själv är bäste dräng och allt det där. Dessutom har kontaktnätet runt omkring en förmåga att krympa med antalet år man blir äldre. Träningen är för många också en ensam aktivitet. Man springer sin runda i löpspåret, eller bränner av sitt pass på gymmet. Själv, dold bakom ett par lurar med musik i. Det här skapar en stundvis rätt kall och ensam vardag. Givetvis inte för alla, men för en del. Att då hitta en träningsform där alla är inkluderande, där hela bunten får vara med vare sig man är elitidrottare eller precis har rullat ur soffan kan för många vara som att äntligen hitta hem. Att till slut hitta en samhörighet och en grupp som blir något av en andra familj, det tror jag är det viktigaste av allt. Samhörighet och gemenskap. Lite utav föreningsliv 2.0, med muskeltillväxt och rörelseglädje som grädde på moset.
Så har det i alla fall varit för mig. Gemenskapen är det viktigaste. Att få dela blod, svett och tårar med liksinnade... Det är inte mycket som slår det. Och det är många gånger det bästa med att komma till boxen. Att återse alla härliga människor. Att prata om de hemskheter vi gjorde sist, och om vad som komma skall idag. Att jag sedan får muskler till på köpet, ja det är egentligen bara en skön bonus.
Crossfitens framgångsrecept alltså. Effektivitet. Rörelseglädje. Men, framförallt: Gemenskap.
Mer rörelseglädje åt folket!
