Planeten är på många sätt galen. Maktfullkomliga politiker världen över visar dagligen sitt gränslösa förakt för både medmänniskor, grannländer, oliktyckare och kritiker. Det enda som verkar viktigt är det egna jaget, makten & inflytandet, pengarna och en upplevd förhöjd status. Påfallande ofta - för att inte säga alltid – är det män som ligger bakom dessa missförhållanden och flagranta övertramp.
Den självklara frågan om VAD de ämnar använda den extra dimensionen av makt till verkar få ställa, och än färre försöka besvara. För om man nu redan har alla pengar som finns, vad är då tanken att de extra miljarderna dessa moraliska piratfasoner kan ge egentligen ska användas till?
Makt är viktigt, tycker dessa män. I ett bredare perspektiv sannolikt för att det ger inflytande, kontroll och möjligheter andra är förutan. Men i mikroperspektivet? Mycket talar för att det primärt syftar till en enda – alltid outtalad – sak: att förbättra sina egna odds när det kommer till våra tilltänkta partners val för fortplantning. Ja, du läste rätt. Jag tror att väldigt mycket av det som sker i den mansdominerade världen styrs av extremt primitiva behov. Visst, vi kan kamouflera våra personligheter med kläder, konventioner och beteendekoder. Men i grund och botten, vilket också kan speglas i våra gener, är vi alla blott djur. Och den primära drivkraften hos alla djur, vad vi nu än vill tro, är fortplantning.
För att applicera ett smådarwinistiskt perspektiv så beter sig nästan alla djurarter på liknande sätt. Honan, som ska bära och föda fram avkomman, utgör intensivt fokus för alla hormonstinna hanspekulanter. Hanarna gör sig så vackra de kan, de flashar alla sina förtjänster, och i väldigt många fall slåss de också med varandra för att kunna signalera till honan: när det är dags är det mig du ska välja!
Honan är i bästa fall tillgänglig.
Men hon är det i så fall på sina egna villkor.
För det är honan som väljer.
Att tro att vi människor är bättre än så, och att vår intellektuella kapacitet eller våra evolutionära färdigheter gör oss större än så är inte bara naivt. Det är också korkat och begränsande för vår förståelse och utveckling.
Så vi måste bara hacka i oss – att hur det nu än är, och vad vi killar nu än har för vansinnesföreställningar, så kommer vi alltid stå i skuggan av kvinnan.
Så vi måste bara hacka i oss – att hur det nu än är, och vad vi killar nu än har för vansinnesföreställningar, så kommer vi alltid stå i skuggan av kvinnan.
Delvis för att hos de allra flesta (heterosexuella) män så finns det inget vi hellre vi önskar oss än mer umgänge med kvinnor. Vi går ofta hela liv och bär på attraktioner, passionerade drömmar och en vördnad som gör att kvinnor, bara därav, faktiskt förtjänar inget mindre än all vår omsorg, all vår kärlek och all vår respekt.
Men också för att kvinnor på alla plan helt enkelt är så förbannat mycket bättre än oss killar:
- Kvinnor är mer empatiska
- Kvinnor är mer sympatiska
- Kvinnor är mindre aggressiva
- Kvinnor är mer benägna att finna pragmatiska och diplomatiska lösningar
- Kvinnor är oss sexuellt överlägsna (mer om detta senare)
- Kvinnor är mindre prestigeorienterade och maktlystna
- Kvinnor är bättre på att kommunicera
- Kvinnor är mer lojala
- Kvinnor är bättre på att skapa trivsel
Listan är såklart inte komplett, den kan istället göras hur lång som helst.
Faktum är att det enda området där vi män har ett övertag och i nån mätbar form har nån sorts edge är när det kommer till fysisk styrka. Vi män är ofta större, starkare och bär också ofta på ett större våldskapital.
Och det är precis just därför vi så ohyggligt ofta spelar ut det kortet när vi mentalt och emotionellt blir över. När vi känner oss förminskade, refuserade och på andra sätt kränkta så blir våld, hot och aggressivitet vårt enda tillgängliga medel för att helt enkelt kunna lyfta oss så vi kan matcha, rå på, betvinga eller kontrollera kvinnan. Vårt fysiska övertag är det enda vi har.
Det är så man skäms. 1000 gånger om.
Jag nämnde tidigare att kvinnor dessutom är oss sexuellt överlägsna. Vi killar kan ha sex en gång, och i bästa fall först igen någon dag senare. För kvinnor är detta såklart annorlunda. De kan åtminstone i fysisk mening göra det betydligt oftare än oss, vilket kan göra oss män förvirrade och skapa en känsla av att vara otillräckliga. Med andra ord, ännu en potentiell anledning att känna oss kränkta och förminskade.
”Där hjärnan tar slut tar nävarna vid” sjöng Magnus Uggla i ”IQ” redan 1983. Den formuleringen gäller nu inte bara dörrvakter. Den bör istället riktas till alla män. För det är bara svaga män som väljer att slå, hota, våldta och på andra sätt använda sitt fysiska övertag mot kvinnor. Det är bara små män som inte klarar av att se att vi aldrig kan mäta oss med kvinnor (trots att det aldrig ens är fråga om någon tävling). Och det är bara fjuttiga hanpersoner som inte kan fatta att det är hög tid att se sig själv i spegeln och ställa sig själv till svars.
Nej, inte alla män är as. Nej, inte alla män behandlar kvinnor illa. Men alla män kan och måste göra mer.
Nej, inte alla män är as. Nej, inte alla män behandlar kvinnor illa. Men alla män kan och måste göra mer. Vi killar måste prata mer om föråldrade könsroller och hur vi alla kan bli bättre. Vi måste föregå med gott exempel för både våra kompisar och våra söner. Vi måste reagera när vi noterar plumpa kommentarer och ”locker room talk”-tendenser. Vi måste våga säga stopp.
Världen behöver sannerligen inte fler pinsamma Tate-figurer eller andra hjärndöda så kallade manlighetsprofeter. Vi killar behöver själva bara inse att det vi ofta redan vet och känner – att kvinnor på alla jävla sätt är så jävla mycket bättre än oss – inte per automatik gör oss mindre, oviktiga eller utbytbara. Ju fortare vi fattar att vår manliga uppgift självklart måste handla om respekt, ömsesidig förståelse, och att göra oss till den osjälviska lagspelare vi själva önskar, desto lyckligare kommer inte bara din kvinna och du bli.
Utan även världen i stort.
Puss!
