Jag satte i början av satsningen målet att slå mitt tidigare personbästa på 10 km, 36:55. Jag gick i lördags i mål på 38:30, men jag är faktiskt nöjd ändå.
Mot 10 km – Efter loppet: Livet tog också plats
På grund av hur livet och träningen varit under de senaste 6–8 veckorna var det inte längre realistiskt att tro att jag skulle kunna slå mitt tidigare personbästa. Målet för dagen var istället att få ut det mesta av mig. Jag skulle helt enkelt försöka anstränga mig så mycket som möjligt under hela loppet. Jag lyckades också med detta mål! Jag började hårt och höll ansträngningen hög genom hela insatsen. Självklart föll tempot mot slutet men pulsen låg stadigt på tröskelnivå under hela loppet. Det innebär att jag faktiskt fick ut det jag ville få av mig själv för dagen.
Min plan var att sikta på en rejält positiv split, alltså att springa första halvan av loppet betydligt snabbare än andra halvan. Vanligtvis när man pratar om långdistanslöpning är det snarare negativ split som eftertraktas. Det här stämmer också för längre sträckor såsom maraton där det är bra att inte gå ut för hårt utan att öka mer mot slutet. Det beror troligen på att motstånd mot trötthet blir en så viktig faktor över längre distanser. Om din fysiologi försämras för mycket i början på grund av överdrivet tempo kan du inte springa lika fort som om du håller tempot sansat till en början och tömmer dig på slutet.
Jämnt tempo
Vid 10-kilometerslopp handlar det snarare oftast om att försöka hålla ett jämnt tempo; tappa så lite som möjligt under loppets gång. På så vis ligger du mestadels strax under din tröskel med vissa fartökningar och annat som gradvis tömmer din D' under loppets gång. Genom detta får du din bästa tid. Jag visste dock att jag skulle ha svårt att motivera mig till detta fysiologiska finlir så min plan var istället att tömma D' under de första kilometrarna och sedan bara försöka hålla i så mycket jag kunde. Det lyckades jag också med; första två kilometrarna låg jag kring 3:35 min/km. Därefter sänktes gradvis tempot tills jag hamnade kring min tröskel (Critical Speed) som verkar ligga kring 3:50 i nuläget.
Mot 10 km – Efter loppet: hur utvärderar jag?
Så hur utvärderar jag min satsning? Var min träning bättre än 2019 och var det bara implementering som misslyckades? Det är svårt att svara på detta och en faktor som förvirrar jämförelsen ytterligare är det jag hade på fötterna under respektive lopp. När jag slog mitt personbästa sprang jag i helt platta, knallhårda och lätta racing flats. I lördags hade jag istället maximalistiska, uppbyggda skor försedda med en nylonplatta för longitudinell styvhet. Inte riktigt några superskor á la Vaporfly men i den andan ändå. Man har ju tidigare sett att sådana skor faktiskt kan ge påtagliga förbättringar i tid även om själva prestationen är densamma, nåt jag skrivit om tidigaste på Tyngre. Så lördagens prestation kanske egentligen bara var värd 39:00 i de gamla skorna. Jag kan inte springa i såna längre eftersom jag inte är van vid dem så det går inte att göra nån direkt jämförelse. Jag hade inte orkat det ändå så frågan är i stort sett helt akademisk.
Mot 10 km – läs mer i min kommande bok
De principer jag använt mig av för att designa mitt program är de som jag skriver om i min kommande bok Spring Smart. Troligen finns den ute för att köpa i början av juli så håll utkik efter detta om du är nyfiken på hur du själv ska gå tillväga kan designa ett skräddarsytt träningsprogram. Förhoppningsvis har du också bättre lycka med din träning än jag hade.
Den här texten finns även som video på min Youtubekanal Tankar om träning samt som podd. Podden finns där poddar finns, sök på Tankar om träning i din podd-app.
