När människor ökar eller minskar deras kaloriintag så förändras också deras kaloriförbrukning upp eller ner. Om du till exempel behöver 3000 kcal för att hålla din vikt stabil och börjar äta 2500 kcal så kommer ditt verkliga kaloriunderskott därför inte att bli 500 kcal utan något lägre. Jag har gått igenom det här ingående i min artikelserie om energibalans här på tyngre.
Hur stor det faktiska kaloriunderskottet blir i situationen ovan varierar också från person till person. För vissa kommer det nästan att bli alla de där 500 kilokalorierna medan det för andra kan bli betydligt mindre. Exakt varför det är så och vilka faktorer som orsaker skillnaderna vet man inte fullt ut även om vissa mindre faktorer är kända.
Hur stor betydelse det här faktiskt här om en person försöker gå ner i vikt har ännu varit ganska oklart men en nyligen publicerad studie har gett en liten inblick i dess betydelse (1)
Folk som är slösaktiga med energi vs de som gillar att spara på den
För att försöka ta reda på om en sparsam eller slösaktig metabolism påverkar viktnedgången gjorde forskarna ett väldigt stort arbete. Det var faktiskt inte bara forskarna som gjort en större insats i den här studien utan även de tolv överviktiga deltagarna har varit väldigt dedikerade då det här är en studie som varade i snitt 77 dagar för varje deltagare där de under hela den tiden bodde på en sjukhusavdelning. Forskarna har med andra ord haft stenkoll på vad och hur mycket som alla deltagarna i den här studien har ätit.
Först ville forskarna ta reda på vilken typ av metabolism som varje deltagare hade. För att undersöka detta fick deltagarna först genomgå en total fasta i 24 timmar och sen några dagar senare fick de istället äta sitt dubbla kaloribehov över ett dygn. Hur mycket kalorier som deltagarna behövde för att hålla sig i energibalans hade man mätt upp tidigare genom att deltagarna fick vistas i ett rum där man genom att analysera hur mycket syre som förbrukas och koldioxid som skapas kan räkna ut en persons energiförbrukning väldigt precist (så kallad metabol kammare). Forskarna nöjde sig dock inte där utan de analyserade även urin och avföring från deltagarna tre gånger i veckan för att justera uträkningen lite ytterligare.
Under de här två dagarna med total fasta och dubbelt kaloriintag så analyserade man hur deltagarnas metabolism förändrades. Vissa personer fick en större sänkning i energiförbrukning när de fastade och sen en mindre höjning när de dubblade sitt kaloriintag. Andra fick en mindre sänkning av metabolismen när de fastade och en större ökning av metabolismen när de åt en massa kalorier. Det här var som sagt väntade resultat, man vet sen tidigare att de här skillnaderna finns mellan människor.
När deltagarna var analyserade och man visste hur de reagerade på fasta och ett högt kaloriintag satte man dem alla på en diet som innehöll precis hälften så mycket kalorier som de tidigare hade behövt för att bibehålla sin vikt. Den faktiska kaloriminskningen i kalorier varierade alltså från deltagare till deltagare men den motsvarade alltid halva deras tidigare kaloribehov. Den här perioden med ett kaloriunderskott pågick sen i sex veckor.
Under de här sex veckorna utförde man regelbundet olika tester så som att analysera kroppssammansättning, energi i avföring, samt mätning av fysisk aktivitet och total energiförbrukning.
Efter de här sex veckorna fick deltagarna återigen en diet anpassad efter att bibehålla vikten stabil. Kalorimängden anpassades då efter deltagarnas nuvarande vikt. Den här perioden pågick i ungefär två veckor. Hur lång tid det blev exakt berodde lite på när forskarna fick tillgång till rätt utrustning för att kunna göra de sista mätningarna och få avslutat studien. Här under har du studieupplägget illustrerat.
Studiens resultat – betydande variation i svar vid fasta och överätning
Den försa intressanta delen i den här studiens resultat var skillnaden i energiförbrukning som kom till när personerna fastade och överåt. Vid fasta varierade sänkningen i energiförbrukning mellan -5,3 procent till -12,1 procent. När deltagarna överåt varierade ökningen i energiförbrukningen mellan -0,1 procent till 13,6 procent.
Exakt samma situation där deltagarna alltså gick in sin faste- eller överätningsperiod från att ha ätit samma kost med samma energifördelning, de bott i precis samma miljö och de alla legat i energibalans så svarade ändå deltagarna med en ganska betydande variation.
Med hjälp av alla mätningarna man gjorde på deltagarna kunde man även visa att variationen i energiförbrukning i de olika situationerna främst berodde på en variation i fysisk aktivitet eller rörelse. Deltagarna blev tillsagda att de inte fick träna under studieperioden så den här skillnaden har med största sannolikhet bestått av främst mer omedveten rörelse vilket man vanligen kallar för NEAT eller SPA, jag har skrivit mer om det här i del fyra i min artikelserie om energibalans.
De med ”bäst” metabolism gick också ner mest i vikt
När deltagarna under 6 veckor fick äta 50 procent mindre kalorier än vad de normalt behövde för att ligga i kaloribalans såg man även en stor variation i hur mycket vikt som deltagarna tappade. Det var också tydligt att deltagarna som hade en slösaktig metabolism, som inte sänkte sig särskilt mycket under fastan och som höjde sig mer vid överätning, tappade mer i vikt. Här under kan du se resultaten för alla tolv deltagare. Trianglar är män och cirklar är kvinnor.
Det här är resultat som tydligt visar att alla människor inte får samma effekt av att minska sitt kaloriintag med x-antal kalorier utan hur stor det faktiska kaloriunderskottet blir av den minskningen beror på individuella variationer.
Kan det här förklara varför vissa blir överviktiga eller feta?
Alla deltagarna i den här studien var överviktiga eller feta, de hade alltså alla en hög BMI. Medel BMI för deltagarna var faktiskt hela 38 så de flesta av deltagarna har haft en ganska grav fetma. När man delade inte deltagarna efter hur deras metabolism svarade vi fasta eller energiöverskott fann man att de som svarade på ett mer slösaktigt sätt i snitt vägde i snitt 98 kg medan de som svarade på ett sätt som mer gjorde att de mer sparade på kalorierna vägde i snitt 119 kg. Där fanns med andra ord en betydande skillnad mellan de två grupperna.
Dock var det fortfarande så att alla deltagarna var överviktiga och BMI var högt för båda även om det var högre för de med ”sämre” metabola svar.
Det finns även tidigare studier som har undersökt hur normalviktiga och feta personers metabolism svarar under en fasta och även där ser du stor skillnad mellan olika individer och den procentuella minskningen hos deltagarna var i samma storleksordning som de man fann i den här studien och där var ingen skillnad mellan hur normalviktiga och feta personer svarade (2). Resultatet från den studien kan du se här under.
Det här resultatet talar emot att det skulle vara hur olika personer svarar på ett kaloriunderskott eller ett kaloriöverskott som avgör hur mycket de väger. Det är ju dock fortfarande endast en studie som även den innehöll ganska få deltagare.
Som jag ser det är det fullt möjligen så att du hittar aningen fler av de med en kropp som vill spara mer på kalorierna bland överviktiga personer. Jag tror dock inte att det är någon betydande förklaring till varför vissa blir överviktiga medan andra inte blir det.
Summering
Det här är en studie som tydligt visar att vissa personer behöver minska på sina kalorier mer än andra om de ska uppnå samma faktiska kaloriunderskott och viktnedgång. Vilka praktiska konsekvenser detta har för folk i allmänhet är okända men om du som läser det här planerar att gå ner i vikt genom att minska på kalorierna så bör du vara medveten om att hur mycket du behöver minska på dina kalorier inte nödvändigtvis behöver vara det samma som din vän behöver minska på sina.
° ° °
Jacob Gudiol är expert på kost och träning och författare till boken "Skitmat" , som du hittar här som pappersbok eller här som e-bok, samt den nya boken "Forma Kroppen 2" , som du hittar här.
[
