Idag är det fler tävlande än någonsin i våra grenar inom kroppskulturen. Det som bara för några år sedan endast innehöll bodybuilding , fitness och athletic fitness har numera växt till ett helt batteri av grenar som snart passar in på alla och envar. På gott och ont, givetvis.
För bara 20 år sedan uppgraderades gyminstruktören till en mer utbildad person och den nutida PT:n var född. Nu kunde man få hjälp med allt som hade med träning, kost och livsstil att göra. På gott och ont, givetvis.
Från att gymmet nästan uteslutande befolkades av människor som tränade hårt och ville bygga muskler och öka sitt välmående har vi nu nått en form av folkrevolution där varenda person ska träna på gym. På gott och ont, givetvis.
I kölvattnet av allt detta dök en ny person upp som gubben ur lådan – coachen . Säkerligen har ni hört talas om den. Alla ska ha en. Man klarar sig inte utan en. Coacher hit och coacher dit. Det står mig upp i halsen med alla dessa coacher. Vad hände med nyfikenheten och förmågan att tänka själv? Inte tusan hade tävlande coacher som bar fram dem för femton år sedan? Och om jag inte missminner mig – då jag själv var aktiv på den tiden – så såg jag inga tävlande som gick omkring som zombies backstage helt handlingsförlamade och inte visste var de skulle ta vägen. De såg däremot jäkligt bra ut. Taggade till tänderna med en hjälpreda som kollade färg och form och hjälpte dem framför scenen med hur man skulle stå eller förhålla sig till de andra tävlande. That´s it. Nu ser man coacher som har 6-10 stycken tävlande per tävling att hålla reda på. Hur är det möjligt? Inom management pratar man om något som kallas för span of control . Det handlar om att man inte kan hantera allt för många processer samtidigt utan att misslyckas. Generellt brukar man kunna hantera upp till fyra stycken och då fallerar det redan på den här punkten.
Coach 2016.
I vårt informationssamhälle med sociala medier och annat där vi matas 24/7 med detta har fenomenet fullkomligt exploderat. Det ska formkollas hit och dit och gärna läggas upp på sociala medier i en förhoppning om att jaga de så eftertraktade lajksen . Det ska poseringstränas hit och dit och givetvis finns det även en coach för denna företeelse. Självklart har man även en PT som ska lägga upp det perfekta träningsprogrammet inför det kommande eventet. Och vem i dagens konsumtionssamhälle gör något gratis? Ingen så klart. Allt detta kostar givetvis skjortan och att ställa upp på vilken valfri tävling som helst gräver ett stort hål i plånboken som inte på långa vägar står i proportion till utfallet – oavsett placering.
Men vad är det som alla dessa coacher lär ut egentligen? Behöver man någon kroppskulturs Deepak Chopra för att nå sina mål? Ingalunda, mina vänner. Ingalunda. Allt handlar istället om att öppna ögonen, lyssna och lära sig. Precis som i skolan. Jag kommer därför att bjuda – free of charge – på några handfasta tips i sunt förnuft. Du kommer att spara pengar, lära dig mer om dig själv och garanterat bli mer harmonisk så den enda du kommer relatera till i dessa sammanhang är dig själv och din egen kropp. Ingen utomstående. Enkelt. Är du redo? Vässa nu pennan och hämta kollegieblocket (eller paddan och displaypennan) och ta lite noteringar.
Posering
Alla som ska tävla har givetvis varit på en och annan tävling innan. Eller? Det får vi i alla fall för guds skull hoppas för annars blir det svårt. När man nu sitter där på bänkraden inmundigande en kvarg, en tonfiskburk eller något annat delikat så är det några saker man bör registrera. Hur poserar de som är duktiga? Hur står de? En kamera är då bra att ha. Fotografera de poser du tycker verkar bra och skulle passa in på din fysik. Har du ingen kamera så är nätet en fantastisk uppfinning då man i princip kan hitta allehanda bilder från allsköns atleter på otaliga tävlingar. Notera vilka som bedöms mot varandra och försök med hjälp av detta att analysera hur din favoritatlets poseringar står sig i relation till de andra. När du sedan kommer hem är det dags att ta fram protokollen från tävlingen. Även dessa kan man i princip hitta i realtid på nätet. Jämför din favorits placeringar med de andra. Titta på dina anteckningar och titta på bilderna. Välj ut de poseringar som passar just din fysik och sätt dessa mot en spegel. Inte bara en eller två gånger utan flera tusen gånger. För att se om posen sitter rätt är det bra att använda sig av en kamera med självutlösare som man placerar i golvhöjd. Varför då? Jo, det är ju där domarna sitter. De står inte framför dig. Öva in de obligatoriska poseringarna tills du kan sätta dem med stängda ögon.
Pratar vi sedan poseringsprogram är det inte heller så mycket svårare. Lär dig övergångar dvs. hur man går från en posering till en annan. De behöver inte vara i ordning enligt boken, men precis som i dans så ska det se bra ut hela tiden. Gnugga detta och filma även med en självutlösare så du kan studera detta för att kunna göra de finjusteringar som krävs. Bra! Nu har du kommit en bit på väg och det har än så länge inte kostat dig en sekin. Dessutom har du lärt dig lite kroppskontroll på köpet.
Kosten
Alla människor fungerar olika. Alla. Det finns dock vissa riktlinjer att hålla sig efter. Äter man bara smör så kommer man bli tjock. Äter man bara kolhydrater blir det svårt att bygga muskler. Äter man bara protein kommer du ha väldigt låga energinivåer och kommer kanske inte knäcka gåtan om varför Alzheimer kan förebyggas och botas. Har man däremot en balans mellan dessa som passar din egen kropp kommer du själv kunna laborera med procentsatserna för att hitta din optimala nivå vad det gäller muskeluppbyggnad och/eller fettreducering. Man måste alltså lära sig vad som funkar för just dig. Det behöver man inte betala någon för att komma fram till utan det kan man ta reda på själv, helt gratis. Det finns inga genvägar. Tro mig. Den som säger det ljuger. Allt handlar om plus och minus. Det du lägger in måste komma ut.
Underskattad dietmetod. Analog förvisso.
Man behöver heller inte krångla till det med livsmedel som du knappt hört talas om. De vanliga proteinkällorna kyckling, kött, fisk, ägg och proteinpulver behövs bara. De vanliga kolhydratskällorna pasta, ris, potatis, grönsaker, frukt och spannmål behövs bara. De vanliga fettkällorna olja, fet fisk och typ avokado behövs bara. Sedan handlar det om hur man kombinerar dessa minus det du förbränner med din träning och leverne. Enkelt. Skriv ner hur du äter. Räkna ut hur mycket du förbränner. Titta på vågen en gång i veckan vid samma tidpunkt så du få en referens. Går du ner 0,5 kg i veckan så ändrar du ingenting. Stannar du upp så sänker du kaloriintaget ett par hundra kalorier till. Var ute i god tid. Är du en nybörjare och känner din kropp dåligt – ge det minst sex månader för att det inte ska bli för jobbigt. Använd spegeln. Och då pratar jag inte den som finns på gymmet under en tusenwattslampa, utan använd en spegel med platt ljus som brukar finnas i badrummet hemma. Ser man bra ut där då brukar det vara bra. Avskärma dig från ja-sägare för de är det värsta som finns. De säger att du ser grym ut oavsett hur du ser ut. Bieffekten av att göra detta själv är att du lär dig vad som funkar för just dig. Då kan du göra små justeringar för maximal effekt utan att behöva betala för det samtidigt som du inte vet vad som händer med din kropp. Så där, nu har du sparat ytterligare tusenlappar och ökat din självkännedom mångfalt.
Avskärma dig från ja-sägare för de är det värsta som finns. De säger att du ser grym ut oavsett hur du ser ut.
Träning
Är man nybörjare är givetvis en PT att rekommendera, för de flesta av dessa besitter en enorm kunskap om hur man ska komma igång, undvika fallgropar samt ta fram program som passar just dig. Är man erfaren är en träningskompis att rekommendera. Det brukar vara gratis om man hittar någon som kör lika hårt som dig och kan pusha dig i rätt riktning oavsett om ni väger olika eller är olika starka. Allt handlar om intensiteten. En bra träningskompis kan få dig att gå utanför zonen och ta dig genom trånga passager när det känns tungt. Är man superrutinerad så känner många inget behov av någon att träna med utan man har detta mindset som gör att man kan pusha sig själv och ta sig dit man ska utan hjälp. Det går hand i hand med att man är trygg i sig själv kopplat till de två tidigare avsnitten. Träningen i sig är också väldigt utvecklande på ett personligt plan då man kan anpassa den efter skador, vinklar och annat som bara du själv kan avgöra. Detta avgör du dock helt själv. En träningskompis klarar man sig både med och utan. Glöm inte att glädjen att träna måste vara större än önskan att få stå på scenen. Väger det åt andra hållet är du helt fel ute. Ser du nu hur man kan spara pengar bara genom att utbilda sig själv?
Phil Heath med sin tränare Hany Rambod. Phil är Mr Olympia. Så.
Tävling
Sportens avlägsna släkting. Att få jämföra sig med andra, utvärdera sin prestation eller bara få tävla mot sig själv. Fram till själva tävlingsdagen går det bra att vara själv i sin satsning, men av bekvämlighetsskäl kan det vara bra att ha med sig någon som hjälper till. Kalla det inte för coach, för det ordet är numera helt nedsölat med allt annat än vad det var meningen med från början. Ragga upp en person som kan vara med vid invägning/inmätning. En person som ser till att du har med dig allt du behöver och som inte behöver tänka på kaloriintag eller annat bjäfs för egen del. Här ska du ha en person som kan lite om sporten och kan se detaljerna som du själv missar. Allt från färg, form, hållning, vätska och handduk men även lite split-vision för att kunna utvärdera de andra tävlande samtidigt.
Ett stöd i sista stund innan scen kan vara bra.
En diger uppgift och här gör sig ja-sägare icke besvär. Den här personen ska vara där för dig och inte för fem andra personer samtidigt, för då får du inte full uppmärksamhet. Det här är din dag och inte någon annans. Glöm inte det. Tänk span of control .
Slutord
Dessa enkla självhjälpstips ger dig många saker: mer pengar i plånboken, ökad självkänsla, ökad självkännedom och bättre kroppskontroll. Helt gratis. Gå inte på alla försäljningstricks ni stöter på i träningsdjungeln där ute för det mesta av den här kunskapen kan man förskansa sig själv utan att bli ruinerad på kuppen. Allt sitter i huvudet, glöm inte det. Lycka till där ute, vi ses på en scen nära dig!
Ps. Vi ni fortfarande lägga ut lite pengar för den här informationen så har #tyngre mitt mobilnummer för Swish-överföringar. Jag gillar presenter också. Ds.
