Vi kan, minst sagt, säga att vi lever i en hektisk tid. Vi jobbar mer och mer, sover allt mindre och proppar dyngets alla timmar fulla med umgänge, aktiviteter, storhandling och fan och hans moster. Så, när vi väl får en ledig stund över sitter de flesta av oss likt apatiska, PTSD-drabbade zombier och bara stirrar ut i tomma luften. Drar djupa andetag och undrar hur sjutton vi ska orka med ytterligare ett dygn i den här farten.
Som följd blir vi allt sjukare. Vi har aldrig haft det så materiellt bra ställt som nu, men vi smäller in i väggar likt insekter mot en vindruta på sommaren. Tyvärr flyter det här mönstret även in i vår träning. Förr tränade man lite efter känsla, lyfte och tyckte att det var väl inte mer med det. Annat är det minsann nu.
Nu ligger var och varannan Svensson i en hårdträning som kan konkurrera med elitsatsande skidåkare från inre Uzbekistan. Det mäts mat till millimeterprecision, det tränas två, ibland tre gånger om dagen samtidigt som aminosyrorna flödar. Och det vore väl helt okej, om det inte vore för allt det där andra. Jobbet räknar med att du dyker upp, maten måste tydligen tillagas precis som förr och barnen måste snytas och nattas som om ingenting hänt. Detta oavsett vad man tänkt sig för satsning. Och då är det minsann inte underligt att träningen blir ett måste. Ett ok som förlorar sin tjusning och blir något som bara som bäst kan beskrivas som hafsigt.
Dessutom skräms de som försiktigt tar trevande steg mot träningen lätt bort. De ser komplexa träningsscheman, löpintervaller i svinottan och en kost bestående av endast kyckling och broccoli. Tacka tusan för att de tycker träning verkar svårt och knäppt.
Som lite grädde på moset är det dessutom väldigt inne att tala om hur lite man sover. Lyssnar man på samtal på arbetet känns det som om ingen knappt sover längre. Sover en person bara fem timmar, ja då är det direkt någon som sovit fyra. Eller en annan som kör någon sorts 24 timmars vakenhet, för det är minsann lika bra som fasta. Vilket i sin tur leder till att alla vi lite mer normala människor som sover 6-8 timmar per natt känner oss som förvuxna tonåringar.
Måste man träna som en elitsatsande för att få resultat? Nej. Såklart inte. Slösar vi bort tiden i bingen, om vi sover mer än fem timmar per dygn? Nej. Verkligen inte. Snarare tvärtom, skulle jag vilja säga. Istället är det nog som såhär, för de allra flesta av oss: vi behöver varva ned. Slappna av. Inse att livet inte alltid behöver vara en tävling. Det är liksom helt i sin ordning att ibland vilja lägga upp benen på soffan och bara andas ut. Och så är det ju med vår träningen också, inte sant? Den träning som är bäst är helt enkelt den som blir av, kort och gott. Ingen ska väl ha dåligt samvete för att denne "bara" sprungit två kilometer och gjort ett par set bicepcurls, bara för att någon annan råkar älga runt i funktionskläder dygnet runt?
Därför tycker jag att vi alla med gott samvete borde luta oss tillbaka lite mer i stolen. Finna ro i att bara vara och samtidigt inse att hård träning kräver precis dito vila. Den som vilar mycket gör faktiskt en investering i sin träning, även om det ibland låter som det motsatta. Sanning är dock att kroppen och nervsystemet behöver vila. Det kan vara kul att träna fjorton dagar i sträck och sen skryta om det på Instagram, men är det optimalt för din träning? Nej. Lika lite är det smart att sova för lite och att få det att framstå som ett starkt karaktärsdrag, när det i själva verket är rätt dumt. Både vad gäller träning och livet. Träning kan vara minutiöst förberedda scheman, med klockslag för varje rep och andningspaus. Men, om detta faktum gör att träningen förlorar sin charm, blir ett måste och gör att du inte hinner med livet i stort, då är det liksom dags att se över hur man tänker.
Det är helt enkelt okej att lata sig, nej, det är faktiskt riktigt smart att lata sig. Särskilt om man tränar mycket. Smarta atleter investerar i sin återhämtning, mindre kloka tror att citat som "hustlers never sleep" är sant som amen i kyrkan. Därför tycker jag att du, ja just du, ska luta dig tillbaka där du sitter och bara finnas. Inte få dåligt samvete över utebliven träning eller något annat. Inse att den smarte, den latar sig med precision!
Mer rörelseglädje åt folket!
