Om man inte levt under en sten hela sitt liv så är det en uppenbar sanning att träning är något bra. Träning i alla dess former som får hjärta och muskler att jobba förlänger livet på oss, får sinnet att må bättre och ger själen ro. Allt det där har vi blivit inpräntande till förbannelse. Men, det är inte alla gånger så lätt att visualisera det här faktumet framför sig, när klockan ringer 05:12 en snöig och kall februarimorgon. Alla ni som ställt er frågan "varför gör jag såhär mot mig själv?!" räcker upp en hand. Just så, tänkte väl det. Det är med morgontortyren som med den där nyttiga salladen du äter till lunch. Du vet att det gör gott, men ändå kan du inte riktigt låta bli att tänka på hur gott det vore med en kebabtallrik just nu.
Det goda med träning blir lätt något abstrakt, och därför då och då något som kan vara svårt att hålla uppe motivationen kring. Därför kan det ibland vara bra att få en påminnelse om varför det är bra att vara i god form. Så nästan gång du funderar över om du faktiskt behöver träna, ja tänk då tillbaka på det du läste här.
En vältränad rumpa
Får du ofta utstå hån för att du tränar för mycket rumpa? Att du lägger för mycket tid på djupa squats och utfall och borde fokusera mer på axlarna? Då ska jag berätta för dig om Angela Weir , och hur hennes vältränade rumpa faktiskt räddade livet på henne. Angela arbetar som sjuksköterska och var, tillsammans med sin man, en mycket tidig morgon på väg till träningen (ja ni ser, morgonträning är livsfarligt!). Det var mörkt ute, svart som det svartaste kaffe. Medan de körde på vägen såg de plötsligt ett stort eldklot längre fram. Det visade sig att två lastbilar kolliderat. Som den sjuksköterska Angela är så ville hon hjälpa till, varför hon tog sig ur sin egen bil och fram emot en av lastbilarna, som hade kilat sig fast mot väggräcket. Eftersom bilen brann ville Angela ha lite avstånd mellan sig och lågorna, och planerade att hoppa över vägräcket för att sedan ta sig in i lastbilshytten från andra sidan. Likt en superhjälte skuttade Angela Weir över räcket, utan att egentligen tänka sig för. Problemet var bara att det inte fanns någon mark på andra sidan. Olyckan hade inträffat på en bro, vilket Weir och hennes make inte kunnat se i den tidiga, mörka morgonen. Istället för fast mark väntade ett fall på dryga 20 meter, rakt ned i större flod. Polisen lär efteråt ha sagt att bron använts för flertalet självmord. Ett rätt rejält fall, med andra ord.
*
* Tips: titta alltid var du hoppar, innan du gör det.
Men Angela Weir dog inte. Istället landade hon på sin vänstra skinka, och ådrog sig enbart några mindre skador. Ansvarig läkare som tog emot henne på akuten förklarade att eftersom Angela var så vältränad (Weir har frekvent tränat crossfit de senaste åtta åren), så räddade det henne från vad som skulle kunnat bli livshotande ryggtrauma. Vältränade muskler var helt klart en starkt bidragande orsak till att Angela överlevde sitt fall. Två lärdomar vi kan ta med oss ifrån detta är således att morgonträning är livsfarligt och att muskler räddar liv.
En vältränad hals
Amerikansk fotboll kan vara en synnerligen hård sport. Tacklingar i hög hastighet från människor som kanske bäst kan liknas vid mänskliga tjurar kan sannerligen ställa till med elände. Men, det är inte bara på planen som farorna finns. Fråga bara Stafon Johnson , som spelade tailback för det amerikanska universitetet USC . Johnson tränade bänkpress tillsammans med en lagkamrat, när olyckan var framme. Med 125 kilo på stången slant plötsligt Johnson , varpå stången landade på hans hals. Lagkamraten försökte hinna fånga stången, men händelseförloppet var alldeles för snabbt. Stafon fick omgående svårt att andas och blod började rinna ur både näsa och mun, varför en ambulans tillkallades. Vid alla halsskador är risken att den efterföljande svullnaden täpper till den skadades luftväg, varpå livsfara givetvis uppstår. Men, eftersom Stafon Johnso n var en ytterst vältränad ung man, med en synnerligen välutvecklad halsmuskulatur, hjälpte detta honom att begränsa skadan i området. Tack vare sin muskulösa hals kunde Johnson således hålla sin egen luftväg fri tills dess att han nådde sjukhuset. Väl där fick Stafon akut hjälp genom att ett andningsrör fördes in i luftstrupen, genom ett snitt i halsen. I ett uttalande efteråt beskrev ansvarig läkare att en "normal människa" inte hade klarat av att överleva denna sorts skada. Stafon Johnson överlevde sitt bänkpressäventyr och spelade två säsonger i den amerikanska proffsligan NFL.
*
* Här kan inga halstabletter rädda dig.
Ovan har vi således kunnat läsa om två vältränade atleter som utan sina muskler förmodligen hade gått ett betydligt värre öde till mötes, om de uppskattat soffan mer än gymmet eller boxen. De flesta av oss tränar ju för att må bättre och för att måhända se lite snyggare ut nakna. Men, vi ska på denna resa inte glömma bort att våra vältränade kroppar även kan vara skillnaden mellan ett liv i rullstol eller ett på våra egna ben. Kom ihåg det nästa gång någon gnäller på varför du tränar så mycket. För, du vet ju faktiskt aldrig när din rumpa behöver parera ett tjugo meters fall, eller när din hals behöver agera landningsplats för 125 kg smitt stål!
Mer rörelseglädje åt folket!