Pat Casey föddes i Los Angeles 1939. Han började tidigt träna hemma, men vid 14 års ålder anslöt han sig till George Redpaths gym på Manchester Boulevard i Los Angeles.
Casey började sin bana med att tävla i bodybuilding som ung. På den tiden kunde man i bodybuilding också få poäng för sin atletiska förmåga, och inte bara det visuella. Vid en tävling när Casey var 17 år så var det oavgjort mellan Paul och en medtävlare. Bill Pearl, som då var domare, frågade vad Casey kunde bänk, han svarade ”400”. Pearl var dock, som sig bör, misstänksam till detta, men Casey gav svar på tal. Han gick in i uppvärmningen och bänkpressade 400 lbs/183 kg. Pearl som var en väletablerad bodybuilder hade aldrig sett någon bänkpressa så mycket.
1958 köpte Bill Pearl Redpaths gym, tillhållet för den unge Casey. Paul började då mer och mer inrikta sig på kraftmomenten.
Under 60-talet tränade han själv i ett träskjul mycket men även hos Bill "Peanuts" West. West hade det berömda gymmet Westside Barbell som låg i Culver City. Det var många stora legendariska lyftare som tränade där, och miljön där var enormt inspirerande.
Pat Casey, här med Bill Pearl.
Pat avancerade till krafkarl och blev ohyggligt stark. Innan styrkelyft var etablerat tävlade han i likande tävlingar.
När styrkelyft 1965 blev en erkänd sport av AAU så ställde han dock inte upp på Amerikanska Mästerskapen (AM). Han bodde på västkusten och AM gick på östkusten. Snacket började gå huruvida vinnaren av AM, Terry Todd faktiskt var den starkaste mannen i USA? Efter de första amerikanska mästerskapen så arrangerades San Diego Invitational, som också TV-sändes. Där kom Todd och Casey att mötas och det blev en historisk tävling. Det var vid den tävlingen Pat gjorde den otroliga totalen på 2000 lbs/907 kg och vann. Det var klart! Pat Casey var starkast!
Han var inte heller rädd för träning. I bänkpress och knäböj var han bevisligen otroligt stark då kan gjorde vikter ingen innan hade gjort. Detta sagt med reservation för de makalösa vikter Paul Anderson sägs ha gjort. Världsrekordet i de olympiska momenten stöt och press var vid den här tiden under 220 kg. De vikterna var så pass "lätta" att det de inte krävde en 363-kilosböj eller en 272-kilosbänk för att klara av. Den starkaste bänkaren före Casey var Doug Hepburn, som var tyngdlyftare på 50-talet, och tvåfaldig världsmästare.
Pay Casey (till vänster), och till höger Terry Todd.
Bänkpress
Träningen då, vad gjorde Casey i sin träning som gjorde honom så stark? Förutom knäböj och bänkpress så tränade han lite andra assisterande övningar. Det som då var typisk styrkelyftarträning, men idag kallas "powerbuilding". Det innebär att man börjar med något styrkelyftsmoment och avrundar med någon mer isolerad, mindre komplex övning. För bänkpress kunde det innebära hantelpressar i olika lutningar, någon form av triceps-extensioner, latsdrag eller chins, roddövning, pressar över huvudet, bicepscurls, shrugs, axellyft och dips. Han praktiserade även ibland en variant i bänkpress, nämligen pinpressar. Pinpressarna tränade han från 10 cm och från 18 cm från bröstet, detta för att träna utlåsningen. Han gick ner och la stången på pinnarna sen pressade han. Idag används många gånger kloss istället som alternativ för pinpressar. Det är inte samma övning men den är lik.
Ett inte allt för ovanligt bänkpass för Caesy kunde vara att han jobbade upp mot en tyngre singel eller ett tyngre set med få reps. Där blev det ett eller flera set. Efter det kunde han gå ner och göra två, tre set på en vikt där han gjorde 8-20 reps. Kan liknas vid det som idag kallas backoff-set, men då kallades det bara träning.
Efter det blev det många gånger någon form av liggande eller sittande press. Han värmde alltid upp i de övningarna som de var ett baslyft. Likt bänken gjorde han tio reps på en semiutmanande vikt och sen jobbade han upp mot en tyngre vikt och lät repsen falla i takt med att vikten ökade. I sned hantelpress var det inte ovanligt att han avslutade med 4-6 reps på 100 kg som tyngst och i sittande press 3-4 reps på 160 kg.
Det följdes ofta upp med triceps, lats, axlar och biceps. I liggande triceps-extensioner med skivstång var han väldigt stark. Han gjorde det svårt för sig genom att först låta stången falla bak ovanför huvudet när han låg plant på bänken, varpå han drog upp den och låste ut den med triceps. Han gjorde som mest tre reps på 165 kg i den övningen, viket inte är konstigt då han var stark i alla överkroppsövningar.
Dips
Något som med är värt att nämna är hans dips. Reps på över 150 kg i bältet när han vägde 130-140 kg hörde till det vanliga. Som mest gjorde han 40 reps med 102 kg i dips, och med samma vikt 15 chins.
Dipsen är kanske hans signum, där gjorde han saker som visade på mer än "bara vara en stark karl". Där visade han också upp arbetsviljan till träning, den mentala styrkan. Han kunde bestämma sig för att han skulle uppnå en viss volym (vikt x set x reps) ett pass och inte ge sig innan han nått det.
Pat gjorde vid flera tillfällen dips-pass som tog 7-8 timmar… ja, han körde dips i 7-8 timmar och på den tiden avverkade han en volym på mist 100 000 lbs, alltså 45 400 kg. Det då räknat på enbart vikten i bältet, inte inklusive hans kroppsvikt som då var 130-140 kg.
Jag minns inte exakt, då jag inte sitter med boken om honom, men han ska ha utövat ett pass på 8 timmar i dips där han samlade på sig över 100 000 lbs i volym med en vikt i bältet på kring 120 kg. Jag kan inte dra en parallell till någon annan styrkebaserad träningsprestation som går att mäta med det.
I min värld är det något som starkt och tydligt pekar på en hög träningsmoral och mentalitet i syfte att nå dina mål, hur mycket jobb det än kräver av dig. Märk detta: ingen såg honom när han gjorde det. Det fanns ingen Instagram, Youtube eller livestream han kunde använda för att dela det. Han gjorde det för sin skull, för han trodde att det skulle göra honom stark.
Knäböj
Casey var aldrig så bra i mark, men i knäböj var han starkast i världen. Knäböjen hade också sitt urval av varianter och övningar. Några böjvarianter han sysslade med var pinböj, men inte till djup utan han använde det mer som utlåsningsträning för böjen. En annan frekvent böjvariant som förkom i hans träning var boxböj. Casey var först till 800 lbs i böj. Det han kom att ha gemensamt med den förste att göra 900 lbs och även han som var först till 1000 lbs var att alla tre tränade boxböj. När det kom till assisterande övningar för böjen så är det enda som skrivs om lårcurls och benspark.
Han höll inte på med alls samma massiva volymträning för underkroppen som överkroppen. Ett traditionellt böjpass liknande bänkpassen, han jobbade upp mot något tyngre oavsett om det var böj, pinböj eller boxböj. Därpå avslutade han med något lättare i den övningen han körde tungt i eller fulldjupa knäböj som ibland kunde innehålla en paus i botten. Efter böjen blev det inte alltid mark utan ibland kom lårcurls och benspark före och sedan marklyft. Han prioriterade inte marklyft alls i sin träning, vilket också syns på hans resultat i mark i relation till böjen. När han började tävla fanns inte styrkelyft i den tävlingsformen som idag. Det fanns en del enbart böj- och bänktävlingar. Ibland böj och bland bänk, det var inte givet att man tävlade i alla moment förrän senare hälften av 60-talet.
Det jag ser hos Pat Casey i hans bänkträning i relation till böjträning är att han tränade så mycket mer överkropp än underkropp. Nu när flera har gjort dessa vikterna har vi mer data på det, så man kan se att det är så gott som lika många som 272 kg i bänk som 363 kg i böj. Så det är svårt att skatta om böjen eller bänken är bäst, personligen skulle jag nog säga bänken.
Det man också ser i hans träning är att han inte behövde lika mycket träning för underkroppen för att stimuleras och öka i styrka som för överkroppen. Alltså att knäböjen inte behöver lika mycket träning som bänken för att öka.
Bästa lyft
Pat Casey var först till tre stora riktmärken i styrkekyft, då om man utgår från pounds (=lbs). Hans bästa lyft i kg var:
- 379 kg i knäböj
- 286 kg med stopp i bänk
- 308 kg i marklyft
- 238 kg i snedbänk
- 185 kg i press över huvudet
- 100 kg 6 reps i sned hantelpress
- 172 kg i dips/kv 140 kg
Utrustningen som fanns när Casey höll på var tyngdlyftarbälte och gasbindor. Det finns anledning att tro Casey aldrig brukade dopingpreparat. Oavsett är det här vikter som 50 år senare står sig.
