Sedan 2016 har världens långdistanslöpare blivit snabbare. Världsrekorden har fallit som bowlingkäglor och listan över slagna rekord inom medel- och långdistanslöpning över de senaste 4 åren är uppseendeväckande lång:
Herrar:
- 5 000 m (bana) 2020-08-14
- 5 km (landsväg) 2020-02-16
- 10 000 m (bana) 2020-10-07
- 10 km (landsväg) 2020-01-12
- Halvmaraton 2019-09-15
- Maraton 2018-09-16
Damer:
- Engelsk mil (bana) 2019-07-12
- 2 000 m (bana) 2017-02-07
- 5 000 m (bana) 2020-10-07
- 5 km (landsväg) 2019-02-17
- 10 000 m (bana) 2016-08-12
- 10 km (landsväg) 2017-09-09
- Längst sträcka på en timme (bana) 2020-09-04
- Halvmaraton 2020-02-21
- Maraton 2019-10-13
Några rekord ska ju såklart slås varje år med tanke på att utveckling kontinuerligt sker inom alla områden. Vissa av dessa rekord har dock varit väldigt svårslagna fram tills nu. Exempelvis sattes de tidigare rekorden för herrar på 5–10 000 m på bana år 2004 respektive 2005. Det tog alltså 16 respektive 15 år för dessa rekord att slås, och bägge slogs nu på samma år. Det tidigare rekordet på maraton för damer sattes 2003, det tog alltså 17 år utan att någon egentligen var nära innan det slogs i år.
Vi har i flera poddar avhandlat vad detta beror på, bland annat i Tyngre Träningssnack och i Tyngre Rubriker. En helt avgörande del i denna utveckling är att de skor löparna tävlar i numera ser helt annorlunda ut jämfört med tidigare. Precis som vi diskuterar i poddavsnitten finns det också flera studier som har visat att detta beror på att löpare i allmänhet får en bättre löpekonomi då de springer i Nikeskorna jämfört med andra skor. Det här gör att löparna kan hålla en högre hastighet över distansen och därmed få väsentligen bättre tider än vad som varit möjligt med andra skor.
Bättre för alla?
I medeltal blir löpare bättre vilket även gäller för motionärer. New York Times gjorde under 2019 en uppdaterad analys av effekterna som Nikeskorna gav för motionärer och man såg att även amatörer springer snabbare nu än man gjort tidigare tack vare skorna. Det här bygger vidare på en analys man gjorde under 2018 som även den visade på förbättrade tider med Nikeskorna.
Det som varit lite oklart hittills är huruvida alla får samma vinst av skorna. En nyligen förpublicerad studie har dock undersökt detta för att se om det kan finnas en individuell variation i hur skorna påverkar löpares löpekonomi och prestation (1). Studien inkluderade 18 löpare med en maximal syreupptagningsförmåga på ca 56 ml/kg/min och en tid på 5 km på ca 21:19 i snitt. Av de 18 löparna klassades 14 som heel-strikers (det vill säga de satte ner hälen först i sitt löpsteg), och 4 som mid-/forefoot-strikers (det vill säga de satte ner mellanfoten eller framfoten först i sitt löpsteg. Man inkluderade endast män på grund av att kostnaden för att behöva köpa skor som skull passa män och kvinnor skulle bli för stor.
Studien gick ut på att studera skillnaden vad gällde löpekonomi vid tre intensiteter och prestation på 3 km löpning mellan deltagarnas egna skor, ett par av Nikeskorna och ett par så kallade racing flats. Racing flats är benämningen på de mer klassiska tävlingsskorna som var vanliga innan teknikrevolutionen 2016. Det är lätta, platta och ganska hårda skor vars syfte är att minska energislösandet från ineffektiv dämpning och onödig vikt. I studien använde man ett par Saucony Endorphin Racer 2 som racing flats.
Studien visade precis som tidigare studier att Nikeskorna gav en förbättrad löpekonomi jämfört med de två andra skorna. Nikeskorna gav också nästan 17 sekunder snabbare tid på 3 km jämfört med deltagarnas vanliga skor, och 13 sekunder snabbare tid jämfört med racing flats. Resultatenvar alltså precis i linje med det man kunde vänta sig från den tidigare forskningen.
Den individuella variationen var dock väldigt stor. För löpekonomin såg man att Nikeskorna jämfört med deltagarnas egna skor gav allt från 8,6 % minskning av syreupptaget vid en given hastighet (det vill säga en stor förbättring), till 13,3 % ökad syreförbrukning vid en given hastighet (en väldigt stor försämring). Motsvarande siffror för Nikeskorna mot racing flats var 5,5 % minskad syreförbrukning till 12,6 % ökad syreförbrukning.
Bilderna ovan visar de individuella resultaten för löpekonomi vid de tre olika intensiteter man testade för de egna skorna (OWN), racing flats (FLAT) och Nikeskorna (VP4). Varje streck är en individuell deltagare och staplarna visar medelvärdet. Ett lägre värde visar en bättre löpekonomi. Vissa av deltagarnas resultat blev felaktiga vid vissa av testerna, därför saknas det resultat i bilderna.
Även för tiderna på 3 km såg man en stor individuell variation. Jämfört med deltagarnas egna skor såg man allt från 3,8 % snabbare tid till 8,2 % långsammare tid. Motsvarande jämförelse för racing flats var 4,7 % snabbare tid för Nikeskorna, till 9,3 % långsammare tid.
Bilden ovan visar de individuella resultaten för 3-kilometerstestet för de egna skorna (OWN), racing flats (FLAT) och Nikeskorna (VP4). Även här är ett streck en individuell deltagare och staplarna visar medelvärdena för gruppen. Ett lägre värde innebär en snabbare tid.
Sammanfattning
Nikeskorna och den teknologi de nyttjar har gjort att både eliten och motionärer springer snabbare nu än man gjorde innan skorna kom. Det finns dock en individuell variation i hur väl olika löpare svarar på skorna, det vill säga hur mycket bättre man blir av dem om ens alls. Författarna till studien förklarar en del av resultatet med att de som landar med hälen först verkar få en större positiv effekt av skorna jämfört med de som landar med framfoten först. Från tidigare studier vet man att de flesta människor, både eliten och amatörer, landar med hälen först i sitt löpsteg (2,3). Därför bör de flesta få en positiv effekt av Nikeskorna vilket ju också är det man ser i forskningen.
Resultatet från studien är på vissa sätt möjligen problematiskt eftersom det introducerar en risk att materialet påverkar resultatet i löptävlingen mer än om alla skulle få samma positiva effekt. Även om alla springer i ett par av Nikeskorna betyder ju resultatet från studien att alla inte drar samma nytta av skorna och därmed att det blir orättvist om man verkligen vill testa vem som är den bästa löparen och inte vem som är den bästa löparen med bäst förutsättningar att dra nytta av ett par skor.
Nu verkar det dock som att andra skor börjar komma ikapp för vissa löpare. De flesta rekord är också slagna och vår syn på vad som är en bra tid på respektive distans börjar bli omkalibrerad. Om alla kan hitta den sko just de presterar bäst i är skillnaderna mellan löpare och sko troligen inte särskilt stor längre. Den enda skillnaden från tidigare är att i princip alla är lite snabbare nu. Vi är alltså inte ens tillbaka på ruta ett eftersom vi aldrig lämnade rutan, vi bara ändrade vårt sätt att se på och beskriva rutan.
Referenser
1. Kim H-L, Finlayson SS, Driller MW, Dubois B, Esculier J, Beaven CM. Metabolic and performance responses of male runners wearing 3 types of footwear: Nike Vaporfly 4%, Saucony Endorphin racing flats, and their own shoes. J Sport Heal Sci. 2020;Epub:1–36.
2. Kasmer ME, Liu X, Roberts KG, Valadao JM, Incorporated O. Foot-strike pattern and performance in a marathon. Int J Sports Physiol Perform. 2016;8(3):286–92.
3. Asegawa HIH, Amauchi TAY, Raemer WIJK. Foot strike patterns of runners at the 15-km point during an elite-level half marathon. J Strength Cond Res. 2007;21(3):888–93.
Photo by Luke Stackpoole on Unsplash
