För många av oss är det nu livet liksom startar på riktigt. Nio månader av fimbulvinter, där mörker och snöslask äntligen släpper taget. Solen stiger över horisonten och det känns som om hela kroppen laddas med energi, precis som när Tony Stark tar på sig sin Iron Man -dräkt. Bort med luvtröjor och långkalsonger, på med bikini och speedos. Eller ja, åtminstone badshorts. Speedos reserverar i alla fall jag till de lite mer vågade.
För oss som lyfter skrot och rör på oss på regelbunden basis blir det här lite av en högtid. Tiden är inne för att lägga en solbränna över de där nu sommardeffade musklerna. Tid för att löpträna i solnedgången och springa i slowmotion a la Baywatch i vattenbrynet. Sommaren ersätter för oss tränande vuxna våra barndoms jular. Ren, innerlig glädje bara bubblar i kroppen och vill ut. Vår bästa tid är nu!
Samtidigt som vi i vår totala iver över att få studsa runt i badtöj nästan snubblar omkull när vi ska byta om, finns det en annan grupp människor som besvärat skruvar på sig. Som med viss nostalgisk glädje minns tillbaka till vinterhalvåret. Tiden då man kunde gömma sin kropp under flera lager kläder och därför såg ut som alla andra. När det är kallt ser alla i Sverige ut som polarutforskare, det hör klimatet till. De flesta av dessa individer är nog under höst och vinter rätt nöjda med sin kropp. Visst, man är ingen Daniel Craig i "Casino Royale" , men det funkar liksom ändå. Men i samma stund som att snön börjar slaska så drar karusellen igång. Tidningar i alla dess former utlovar mirakelkurer för att få den där åtråvärda strandkroppen. Specialbilagor med guider till välsvarvade lår och rumpa fyller hela tidningshyllan. Samtidigt svämmar sociala medier fullkomligt över med bilder på kvarg och morgonträning, allt under hashtaggen #beach2016.
Är det konstigt att folk mår dåligt? Nej. Är det märkligt att självförtroendet sjunker som en sten hos massor av människor? Verkligen inte. Jag blir lika ambivalent varje sommar. Glad över att slippa ha på mig tio lager kläder, men samtidigt uppgiven, arg och ledsen över den utseendehets som verkar höra årstiden till. Det ska givetvis sägas att inte alla som råkar sakna den så kallade "strandkroppen" lider av det. Men att många ändå gör det är för mig skäl nog att reagera. Särskilt bekymrad blir jag över hur det här fenomenet drabbar våra tonåringar. Dom som är som allra bräckligast och inte riktigt vet vilket ben de ska stå på. Att dom ska matas med uppmaningar om att äta Viktväktarna och göra en miljard sit-ups bara för att ens våga sig på tanken att visa sin kropp på stranden... det är ta mig tusan helt sjukt. Fullständigt bisarrt.
Jag vet inte riktigt när det var, men för något år sedan såg jag en bild någonstans på nätet. På bilden fanns en bikini och en tillhörande text som löd: "Hur du skaffar en strandkropp. 1. Ha en kropp. 2. Gå till en strand" . Vid första anblick tyckte jag bilden var något krystad. Lite fånig. Men, ju mer jag tänker på det så är uppmaningen i bilden så enkel och så rätt. På alla sätt och vis.
Helrätt.
Vi har så jäkla mycket regler om allt annat i samhället. Vi förväntas bete oss på ett visst sätt. Följa en utstakad linjär kurva genom livet, där barn, utbildning och jobb ska avklaras på ett nästan matematiskt sätt. Ska man inte ens få se ut som man vill? Därför kan jag banne mig bara hålla med. Ingen kropp ska behöva stängas in under de få flyktiga sommarmånader som vårt nordliga land bjuder oss på, bara för att någon säger till dig att den inte duger. Att det inte är en riktig "strandkropp" . Vem tusan bestämmer det egentligen?
Du kanske redan spanat in en plats i vassen för i sommar? Måhända är det samma plats som du hade i fjol? Kanske har du även kompletterat garderoben med några bra, tunna men ändå heltäckande sommarplagg? Jag förstår hur du tänker. Men, denna sommar vill jag ändå uppmana dig till att göra helt om. Hugg ner den där vassen! Bränn upp det där klädesplagget som ser ut som en av din mormors gamla filtar. Du behöver det inte! Jag struntar i vad någon jäkla tidning, träningsguru eller special-sommar-podcast säger, du har all rätt att vara stolt över din kropp! Oavsett vad någon annan råkar tycka! Och du har all rätt i världen att befinna dig på en strand, oavsett om du ser ut som Sylvester Stallone eller Göran Persson . Som Kim Kardashian eller Claire Wikholm . Så det så!
Du behöver ingen #beach2016. Du har redan en strandkropp att vara stolt över!
Så. Släng av dig kläderna och ge dig ut i värmen. För känner jag den svenska sommaren rätt så lär det inte bli så många dagar att njuta av. Så njut när du kan. Men. Gör mig en tjänst, ok? Skippa speedosarna. För allas vår skull.
Mer rörelseglädje (och mindre speedos) åt folket!
° ° °
