"Äh. Det är ingen fara, gör du ditt bara. Jag klarar mig." Förundrad fortsätter jag att tvätta ur det ganska rejäla jack i huvudet som den äldre damen ådragit sig då hon ramlade där hemma. En knölig matta var allt som krävdes för att orsaka ett rejält fall, med den skada i huvudet jag åtgärdar samt en höftfraktur. Som om det inte vore illa nog så blev hon dessutom liggande ett bra tag, innan någon hittade henne och kunde larma ambulans. Du och jag hade nog varit både arga, ledsna och gnällt över hur ont det gjorde överallt. Men, inte den här damen inte. Inte för ett ögonblick klagar hon. Tvärtom, hon nämner flertalet gånger hur tacksam hon är för att få hjälp.
Tyvärr är det här en vardaglig syn för mig i mitt arbete som sjuksköterska inom akutsjukvård. Äldre med ett psyke hårt som flinta, men med kroppar som gett upp sedan länge. Intellektet kan vara kristallklart, men den fysiska formen har sedan flera decennier fått stå tillbaka för annat. Visst, våra kroppar blir skörare med åldern, det är en del av livet. Men därmed inte sagt att vi behöver bli så sköra att vi bryter ryggraden så fort det fläktar lite utomhus. Som svaret på så mycket annat här i livet (depression, självförtroende, viktnedgång och snyggare armar) så finns lösningen i det vi alla älskar - styrketräning!
"Måste pumpa upp pecsen! Beach 2016 står inför dörren!"
Tillsammans med åldrandet sker en hel del naturliga processer i kroppen, som alla bidrar till att vi blir mer skadebenägna. Ämnesomsättningen saktar ned, vi får svårare att ta upp nödvändiga näringsämnen ur födan och muskelbildande hormoner så som testosteron minskar avsevärt. Muskler ersätts med fettvävnad och vårt skelett urholkas. En del av denna process startar faktiskt så tidigt som i trettioårsåldern. Så orättvist och illa är det faktiskt. Men för oss som håller igång är detta inte ett bekymmer. Men hur var det nu med damen i mitt exempel ovan? Varför ska vi ta med oss mormor till gymmet? Kan vi rädda våra kära äldre från den där höftfrakturen, om vi sida vid sida pumpar lite discobänk med dem?
Ja, mycket tyder faktiskt på det. Äldre kommer alltid ha en ökad benägenhet att göra sig illa vid olyckor. Men, om våra gamla släktingar får träna med vikter eller annat motstånd, finns en hel del fördelar att hämta. Äldre forskning påvisar nämligen att träning med vikter kan ge de äldre ökad muskelmassa, samtidigt som de får ett generellt bättre välbefinnande. Ungefär som för oss lite yngre, med andra ord. Sant är att äldre faktiskt rör på sig mer idag, än vad de gjorde för tio år sedan. Men då handlar det om mer kardiovaskulär träning, än hypertrofisk sådan. Alla har vi väl blivit omsprungna av både tanter och gubbar med stavar i händerna, under våra powerwalks? All rörelse är bra rörelse heter det, men i fallet av att vara lite till åren, verkar det som om motsatsen faktiskt kan gälla. För raska promenader bygger inte muskler. Och vad gäller prevention för att förebygga skador, så är muskler det allra bästa.
Kanske beror denna stavgångshysteri bland de gamla på att de är rädda för att göra sig illa i samband med styrketräning? Forskning från 2008 påvisar dock motsatsen, styrketräning är en säker metod för äldre att öka sin muskelmassa, utan öka skaderisken. Vidare har det kunnat påvisas att det förbättrar balansen. Således borde det snarare rekommenderas att våra äldre köper ett par hantlar eller en skivstång, istället för ett par gångstavar.
*
* "Okej tjejer, nu tar vi de här stavarna och går och köper ett par hantlar!"
Forskning visar alltså klart att äldre kan, och ska, styrketräna. Men det viktigaste med detta budskap tycker jag mig finna i en helt annan aspekt av problemet. Något som faktiskt är viktigare än arbetet att förbygga skador och muskelsönderfall. Våra äldre drabbas, ungefär som våra barn, av något som närmast kan liknas vid ett omyndigförklarande. Är du något kommen till åren, ja då spelar du liksom inte så stor roll längre. Du jobbar inte och du får en allt mindre roll att spela i samhället. Istället isoleras du socialt, kanske samtidigt som din kropp börjar säga ifrån. Det är ingen slump att depressioner och självmord ökar i förhållande till hur gammal en person är. Vem skulle inte må dåligt av att sitta instängd i en lägenhet, utan vare sig en hobby, mening eller sammanhang? Tänk då vilken guldgruva styrketräning kan komma att bli!
Det kan ibland vara svårt att veta hur man ska förhålla sig eller umgås med sin gamla mormor. Ni är inte från samma värld och har helt olika referensramar. När mormor var liten fanns ingen tv, när du var en liten knatte surfade du runt på Lunarstorm . Därför sitter ni kanske där i köket och sörplar kaffe i tyst samförstånd, ackompanjerat av ljudet ifrån moraklockan som tickar i hörnet. Ni har liksom inget som riktigt binder er samman, förutom att ni råkar vara släkt med varandra. Men, nu har ni ju det! Ni kan skaffa gains ihop! Mormor behöver dessutom inte speciellt mycket träning för att få positiva effekter. Så, medan du kör ditt två-timmars splitt program, kan mormor vara färdig på en halvtimme. Efter det kan hon hänga med andra färdigtränade pensionärer i gymmets café.
Här kan vi som anhöriga spela en oerhört stor roll för våra gamla! Istället för att köpa samma gamla trötta prenumeration av Allers till din mormor, så är kanske några timmar hos en PT betydligt bättre? Ett presentkort på Ellos i all ära, men betydligt lämpligare vore det kanske att själv köpa lite proteinpulver och ett träningslinne till mormor? De gamla behöver styrketräna, det är fördelaktigt både för deras kropp och själ. Men samtidigt kan vi nå varandra över generationsgränserna! Vi kan träna ihop och alla kan dra fördel av det! Så, nu när du läst färdigt det här; Ring din mormor, farmor eller farfar. Stäm träff på närmsta gym. Köp med dig lite mandelkubb, det gillar pensionärer har jag hört. Sen lyfter ni ihop! Svårare behöver det inte vara!
Mer rörelseglädje (och mindre stavgång!) åt folket!
° ° °
