En av de större trenderna när det gäller kost de senaste åren är intermittent fasta. Dietvärlden är lite uppdelad just nu där vi har en stark trend mot veganhållet och en stark trend mot det som i USA numera oftast kallas för keto. Keto är däremot i praktiken näst inpå identiskt med striktare LCHF. Fasta är utan tvekan mest populärt kring de som också rör sig mer mot keto men det är på inget sätt så att det bara är där som det är en grej. Fasta verkar ha brutit igenom i de flesta läger i någon form.
I den här artikeln så tänkte jag försöka summera lite hur forskningen på människor ser ut kring effekterna från fasta men först måste vi reda ut vad de olika begreppen som finns faktiskt innebär.
Vad någon kan mena när de säger fasta
För drygt 10 år sedan var det mestadels en begränsning av ätfönster till kanske 4-8 timmar per dag som det snackades lite om inom träningsvärlden. Då kallades det ofta för periodisk fasta och här i Sverige var det ingen tvekan om att det var Martin Berkhans upplägg, kallat lean gains, med 8 timmars ätande och 16 timmars fasta som var mest populärt.
En annan typ av periodisk fast är också ramadan. Den muslimska fastemånaden där de som väljer att följa upplägget endast äter under timmarna som solen är nere. Här i norden kan detta så klart bli problematiskt under sommaren i fall solen aldrig går ner och under vintern skulle det bli ganska meningslöst när solen inte går upp. Så muslimer i Sverige kör då ibland efter klockan istället där de äter under några timmar på natten och sedan fastar de hela dagen.
En betydande sak som skiljer ramadan från andra typer av periodisk fasta är att du inte heller får dricka. I alla andra typer av fasta så är det saker som ger kalorier som begränsas. Kaffe, te och vatten är i princip alltid tillåtet och egentligen borde även drycker med sötningsmedel vara det även om min upplevelse är att det är väldigt sällan som det nämns som okej. Gissningsvis för att de som sysslar med fasta ofta lutar mycket åt vad de själva tycker är ”naturligt” och ”rent”. Då passar helt enkelt inte sötningsmedel in antar jag.
Även om periodisk fasta länge varit en grej inom styrketräningsvärlden så var det nog först när Michael Mosley kom och gjorde 5:2 dieten populär i slutet av 2012 som allmänheten i stort började tänka kring fasta.
Även om 5:2 ses av de flesta som en typ av fastemetod så var faktiskt Mosleys variant uppbyggd kring att du fick äta mat de där fastedagarna. Mängden mat var dock begränsad till 500-800 kcal ungefär. Dieten fick i alla fall en snabb peak här i Sverige för att sedan minska i popularitet ganska fort igen.
Några år senare så började dock en ny trend bygga på det här med 5:2 och dieten blev återigen mer populär. Nu kom det även flera andra former av upplägg med faktiska fasteperioder längre än ett dygn. Här började det också bli stökigt med terminologin. Fasta kunde helt plötsligt vara allt ifrån att du bara valde att inte äta alla timmarna du var varken varje dag, att du körde någon typ av variation i hur mycket du åt varje dag likt 5:2 eller att du faktiskt valde att inte äta någonting på 24 timmar eller längre.
Samtidigt så har det även kommit mycket forskning kring betydelsen av vår dygnsrytm och framför allt i djurstudier så har man visat på positiva effekter från något som kallas för time restricted feeding (TRF). TRF innebär i princip en typ av periodisk fasta där du endast äter under vissa timmar av dygnet och sedan ”fastar” du resten av tiden. Det enda jag skulle säga skiljer TRF från metoder likt lean gains är att man i djurstudierna på TRF faktiskt också tar i beaktande djurens dygnsrytm. Vanligen så ger man dem fri tillgång till mat från deras morgon och några timmar framåt för att sedan begränsa den. Den tid av de 24 timmarna som en person tillåter sig själv att äta kallas ofta för ätfönster.
Jag har skrivit om en studie på människor där man undersökt TRF här på Tyngre tidigare och i den så fick deltagarna till exempel endast äta mellan 08-14 på dagen, Förbättrad hälsa med periodisk fasta med ätfönstret på förmiddagen. Den studien är fortfarande den bästa studien som har utförts på TRF på människor och man fann faktiskt förbättringar i några hälsovärden med att äta på det viset jämfört med att låta deltagare äta precis samma mat fast över 12 timmar istället för 6.
Då man anser att ett tidigt ätfönster skulle vara för begränsande för människor så har det på senare tid också dykt upp studier där man har haft ett begränsat ätfönster men istället för att lägga det på förmiddagen och fram till lunchen så har man låtit deltagarna i studierna i princip själva välja när de vill ha sina ätfönster. Här är vi alltså åter igen tillbaka till någon typ av periodisk fasta upplägg som var populärt i träningsvärlden för drygt 10 år sedan. Den här typen av upplägg är så klart intressant att studera med, fast när du läser om det här så bör du vara medveten om att det främst är studier med ätfönster tidigt på dagen som har stöd från djurstudier.
Jag anser själv inte att TRF med kortare ätfönster över dagen ska blandas ihop med studier på faktisk fasta eller 5:2. Inte heller är jag säker på att det är en bra idé att mixa ihop studier med ätfönster tidigt på dagen med ätfönster senare på dagen.
Men det råder tyvärr fortfarande ingen direkt koncensus kring vilka ord som ska användas för att beskriva de olika sakerna. Det innebär att det ofta kan bli väldigt stökigt när du försöker läsa både artiklar och studier på ämnet. Ofta säger man bara intermittent fasta och sen är det en härlig blandning av referenser på helt olika upplägg som alla påstås stödja just det som texten handlar om. Det är ingen bra idé så kroppen med stor sannolikhet fungerar olika med de olika uppläggen.
I den här texten kommer jag därför att använda mig av följande indelning av de olika typerna av sätt att äta. Den här indelningen är alltså betydelsefull eftersom det finns flera hypotetiska skillnader mellan uppläggen när det gäller effekter.
Då det här kommer att bli en lång artikel och jag egentligen kommer att skriva om två olika saker så har jag bestämt mig för att dela upp texten i två delar. I resten av den här artikeln så blir det en genomgång av det som jag kallar för periodisk fasta här ovanför. Samtidigt med den här artikeln så kommer jag också att släppa en artikel som tittar på det som jag kallar för intermittent fasta.
Periodisk fasta och hälsa – varför tror man att det kan vara positivt?
När man diskuterar hälsoeffekter från periodisk fasta så är det främst två möjliga hypoteser som diskuteras.
Den ena handlar om att kroppen helt enkelt mår lite bättre om den får lite längre pauser från det som kallas för postprandiel metabolism. Detta fina ord står för den tiden som din metabolism fungerar lite annorlunda efter en måltid jämfört med vid fastande. När din kropp fortfarande bearbetar maten du precis har ätit.
När du äter så bryts maten ner i mage och tarmar och sedan kommer dess beståndsdelar ut i blodet. Din kropp arbetar då för att ta hand om den maten på bästa sätt och så fort som den kan. Generellt sett kan man säga att den här fasen i sig inte är något positivt för kroppen och under tiden så sker det en rad processer som, om de är igång för mycket eller över för lång tid, antas ha negativa effekter på hälsan.
Till exempel har man över många år pratat om blodsockret efter en måltid där kolhydrater som bryts ner fort kommer att ge en större höjning av blodsockret efter en måltid. Har du dessutom ätit stora mängder kolhydrater då så får du en större blodsockertopp som kan vara över några timmar. Hos en frisk person i bra metabol hälsa handlar det vanligen om 1-2 timmar men för någon i sämre metabol hälsa kan det innebära många timmar och detta är då kopplat till ohälsa.
På samma sätt så kommer också fettet du äter att komma ut i blodet och ha akuta negativa effekter. Detta har inte diskuterats lika mycket på senare år då det främst varit en ”anti-kolhydrater”-retorik som dominerat i dietvärlden. Nyligen gjorde man däremot en grej av det här i The Game Changers där deltagarna fick äta olika burritos med olika mycket fett och så såg man sedan olika mycket fett i blodet efter vid ett blodprov. Det här är i sig ingenting konstigt och det är precis så som kroppen ska fungera. Äter du fett så tar kroppen upp det och då kommer det så klart finnas i blodet innan kroppen hunnit lagra in det. En kropp som däremot fungerar sämre metabolt kommer att ha förhöjda blodfetter längre tid efter en måltid och även här så är det troligen så att också mängden fett du äter kommer få betydande inverkan.
Tanken med ett kortare ätfönster är helt enkelt att tiden som din kropp är i den här fasen, med en massa extra energi i blodet, kommer att minskas om du äter över en kortare tid varje dag. Idag lever många under tron att det är bäst för hälsan att äta var tredje timme och det här innebär så klart att dessa personer har en kropp som under stora delarna av deras vakna tid är i en fas där den har ett litet överskott av energi i blodet som den försöker lagra in.
Det finns även en potentiell positiv effekt av att ha en längre tid av själva fasteperioden med. När din kropp lagrar in överskottsenergi efter en måltid så vill den helst lagra in allting som antingen glykogen eller som extra fett i ditt underhudsfett. Där är denna energi ganska neutral rent hälsomässigt. Dock så sker det även inlagring av energi på andra ställen så som kring buken vilket har en mer negativ effekt på hälsan då denna fettmassa är mer metabolt aktiv och tros bland annat bidra till inflammation och sämre insulinkänslighet. När du är i en fasteperiod så är dock din kropp så smart så att den försöker att göra sig av med den sämre fettmassan först.
Det innebär att du i teorin skulle kunna få mindre fett inlagrat på sämre ställen i kroppen bara av att du begränsar ditt matintag till några timmar om dagen. Det är lite klurigt att tänka sig till men tänk att du äter 10 gram fett, 8 gram lagras på bra ställen och 2 på sämre ställen. När du sedan har en längre fasteperiod så kommer kroppen att främst nyttja fettet från det sämre stället och när du äter 10 gram nästa gång så har du kanske 4,5 gram kvar på bra ställen och 0,5 gram kvar på det sämre och resultatet blir då 12,5 och 2,5 gram på de två platserna. Om du istället ätit de där två måltiderna med kortare mellanrum så skulle du då hypotetiskt kunna hamna i en situation med kanske 12 gram och 3 gram istället. På sikt så skulle då sådant där kunna adderas ihop till en sämre fördelning av var du har lagrat in ditt fett.
När man tänker på det så här enkelt så är det lätt att man får en överdriven bild av vilka effekter som periodisk fasta verkligen har. För de flesta tänker kring måltider som en viss mängd mat och de glömmer bort att om du endast äter under 8 timmar på dygnet så kommer varje måltid att vara större då än om du äter över 12 timmar. Så storleken på höjningen av blodsocker och blodfetter efter en måltid blir troligen större och tiden som dessa nivåer är förhöjd är troligen längre när du äter större måltider.
Ett annat sätt att se på det är att sex mindre måltider som ger en lägre topp och kortare förhöjning inte nödvändigtvis är sämre än tre större måltider som ger högre toppar och högre förhöjning.
Den andra hypotesen kring periodisk fasta som gör att man tror att det kan påverka hälsan positivt är att den hjälper kroppen att bibehålla sin dygnsrytm i synk. Jag har skrivit om betydelsen av att du har en ganska dygnsrytm som är ganska väl synkad med din omgivning och livsstil tidigare här på Tyngre men då främst i samband med sömn. Vi har även haft uppe det i ett par avsnitt av Tyngre Träningssnack, bland annat nummer 101 med Christian Benedict.
En annan faktor som har betydande inverkan på din dygnsrytm är när du äter. Det är en växelverkan här då mat vid fel tillfälle kan påverka din dygnsrytm åt fel hål samtidigt som ett matintag när din kropp inte är inställd på det sett till dygnsrytmen innebär att din kropp hanterar maten sämre. Detta är bland annat en av orsakerna till varför man tror att skiftarbete är negativt för hälsan på sikt.
Precis samma måltid mitt i natten kommer alltså att hanteras sämre av din kropp än om du ätit den mitt på dagen.
Den här möjliga effekten gäller som du säkert förstår därför inte för ramadan eller någon typ av periodisk fasta där ätfönstret läggs över timmarna på natten. Det är också på grund av den här effekten som de flesta studier på ätfönster på djur har använt sig av ätfönster tidigare på dagen. Så att maten intas på morgonen och de tidiga timmarna på eftermiddagen. Det är dock en flytande gräns när någonting är ”för sent” och det är mycket möjligt att det fungerar utmärkt att även äta sista måltiden framåt 20-21 på kvällen utan att det är några som helst problem. Vi vet helt enkelt inte idag men sett till djurstudier så är det mer stöd för att om det är någon skillnad så är tidigare ätfönster bättre.
Studier på periodisk fasta hos möss och råttor
Det finns idag få studier på den här typen av upplägg på människor. På möss finns det däremot massor av data som pekar på positiva effekter av att begränsa deras tillgång till mat. År 2014 publicerades till exempel en studie som verkligen bidrog till att sätta fart på forskningsfältet där forskarna hade inkluderat ett så kallat grafiskt abstrakt som tydligt summerade resultatet (1).
När mössen fick skitmat så försämrades deras hälsa betydligt mindre så länge som deras ätfönster var begränsat. När de istället hade fri tillgång till skitmaten så gick de upp i mer vikt och deras hälsa försämrade också mer. I just den här studien så var ätfönstret på 9 timmar och det var begränsat till mössens aktiva fas vilket är på natten. Så under de 9 timmarna på dygnet som mössen normalt sett är som normalt aktiva så fick de även fri tillgång till skitmat medan de inte hade någon mat tillgänglig resten av tiden.
Det som var intressant med den här studien var att mössen åt i princip lika mycket mat i de olika uppläggen. Så effekterna man fann verkar med andra ord mest ha varit beroende av hur mössens kroppar hanterade maten när de väl hade ätit den. Mat under de aktiva timmarna verkar ha varit mindre sannolikt att lagras in som fett.
I studien tittade man även på effekterna av kortare ätfönster när mössen fick ordentlig mat istället för skitmat och även om då fanns positiva effekter där även om den blev betydligt mindre. Framför allt såg man lite lägre kroppsfett och något lägre insulin och blodsocker vilket troligen hänger ihop med kroppsfettet.
Här har vi alltså alla de där hypotetiska effekterna som jag skrev om tidigare. Ett begränsat ätfönster har gjort så att mössen uppenbarligen har hanterat energin som de ätit på ett bättre sätt. De har mindre fettmassa både generellt och på de mest negativa platserna kring buken.
När det gäller effekten på vikten trots att mössen ätit lika mycket energi så är detta någonting som man aldrig har kunnat visa på människor trots välkontrollerade studier över flera dagar och ibland veckor. Det är möjligt att vi helt enkelt fungerar annorlunda mot mössen eller att den här effekten egentligen är så liten så det behövs väldigt välkontrollerade studier som vara i flera månader för att se en effekt på människor?
En annan viktig aspekt att tänka på här är att möss har en kort livstid och en väldigt hög metabolism. Normalt klarar de sig endast 4-5 dagar utan mat (6). Så när du begränsar en mus tid för att äta, även om det bara är några timmar eller ett dygn, så har du satt dem i en snabb katabol fas. För oss människor fungerar det inte alls så här. Vi klarar oss flera veckor utan mat egentligen. Kraftigt överviktiga personer har fastat i flera månader och några över ett år.
En mus tappar på ett dygn ungefär 7 procent av sin kroppsvikt vilket är en helt absurd siffra för en människa (5). I en studie lät man möss och människor fasta i två dagar och mössen tappade då 20 procent av sin vikt medan människorna tappade mindre än 2 procent (17).
En fasta på 24 timmar minskar vikten på deras lever med nästan 30 procent (5). På endast fyra timmars fasta så producerar möss 80 procent av sin glukos via något som kallas för glukoneogenesen (6). Glukoneogenes är ett fint ord för nybildande av glukos. Mössen har alltså inte knappt någon glukos kvar i kroppen från maten utan behöver bilda ny glukos via andra vägar redan vid fyra timmar. Hos en människa är inte ens hälften av glukosen efter en natts fasta nybildad. Möss verkar inte heller tycka att nybildande av glukos är något kul och därför äter de i genomsnitt lite oftare än en gång per timme (6).
Ser man bara till livstid så motsvara en dag för en mus ungefär 40 dagar för en människa (2). Så en extra fasteperiod på 2 timmar är 80 timmar för en människa, relaterat till livstid då. Så vi skiljer oss kraftigt från mössen när det gäller effekten från samma tid av fasta.
Det finns även många studier på råttor och de är lite bättre än möss på att klara sig utan mat. Det längste jag hittat för faste hos möss är drygt en månad men då var det riktigt feta möss från början. Möss med mindre fettmassa klara sig så klart inte lika länge och vad jag lyckats hitta via lite sökningar så verkar råttor normalt sett klara ungefär 2 veckor utan mat (3, 7). När man uppskattar hur mycket en dag i en råttas liv motsvarar i människoår så hamnar siffran kring ungefär 27 dagar (4). Ser man till energiförbrukning per kroppsvikt så är den över sex gånger så hög hos en råtta jämfört med hos en människa (4).
Så även här har vi ett problem med tidsspannet och en osäkerhet kring om det som vi kan se från ett kortare ätfönster eller någon dags fasta också är överförbart till människor. Det är därför inte på något vis säkert att de resultat vi ser hos möss och råttor är överförbara till människor. Jag skulle snarare säga att det inte är särskilt sannolikt att de flesta effekterna vi ser hos möss och råttor finns hos människor om fastan är lika lång. Om de finns så är de med stor sannolikhet inte i samma storleksordning utan effekten bör då vara betydligt mindre.
En sista betydelsefull sak att tänka på är hur länge du troligen behöver göra någonting för att se hälsoeffekter likt de som syns i studier på gnagare. När de lever längre på grund av kalorirestriktion så börjar man vanligen med det redan när de är små och sedan fortsätter det hela livet. Om man istället börjar med det senare blir effekten mindre. Här under kan du se en modell för hur detta kan tänkas överföras till människor om de börjar med kalorirestriktion vid olika åldrar. Här har man antagit att effekten är lika stor hos människor som hos gnagare. Som du kan se är det många år med kalorirestriktion för några få extra år livslängd (17).
Studier på periodisk fasta på människor
Den bästa studien jag känner till idag kring periodisk fasta och hälsa på människor är studien som jag redan nämnt och skrivit om här på Tyngre, Förbättrad hälsa med periodisk fasta med ätfönstret på förmiddagen. Som titeln antyder så fann man i den studien faktiskt en liten förbättring i vissa hälsomarkörer hos försökspersonerna efter att de hade fått samma mat att äta över 6 timmar istället för 12 timmar.
Deltagarna i den här studien hade prediabetes vilket innebär att de från början hade ganska dålig blodsockerkontroll. Det är alltid lättare att förändra någonting mot det bättre när utgångsläget är dåligt så att man fann en effekt här innebär inte att du nödvändigtvis ser en effekt hos någon som redan är i fullgod hälsa. Dock visar studien ändå att det troligen finns någon typ av effekt från kortare ätfönster på förmiddagen även hos människor.
Jag har även skrivit om en annan studie här på Tyngre där man jämförde ätfönster tidigt på dagen mot ett senare på dagen, Periodisk fasta: Är det bättre med ätfönster på morgonen istället för på kvällen?. Den studien var tyvärr betydligt sämre kontrollerad och det är svårt att egentligen säga något säkert om resultatet. De små skillnader man fann var emellertid fördelar för gruppen som hade det tidigare ätfönstret.
Ramadan är positivt om du går ner i vikt och kanske även i andra fall
När människor förändrar sitt ätmönster så förändras ofta deras vikt. När personer går över till att begränsa sitt ätande till några få timmar varje dag så börjar de vanligen gå ner lite i vikt, särskilt om de har lite vikt att tappa. Detta är ett problem i forskningen på periodisk fasta eftersom du vid viktnedgång i princip alltid ser förbättringar i hälsovärden. I den situationen är det därför svårt att separera eventuella hälsoeffekter från själva förändringen i ätmönster från hälsoeffekterna av viktnedgång.
När det gäller forskning på ramadan så är detta extra tydligt då detta inte är någonting som utförs i forskningssyfte. Du kan inte randomisera människor så att vissa följer ramadan och andra fortsätter att äta som vanligt. Istället blir det en situation där du i princip uteslutande får använda dig av epidemiologiska metoder där du mäter människors hälsa före och efter ramadan. Här uppstår också ett problem i att det många gånger också är så att vad som äts förändras under ramadan jämfört med före och efter.
I dessa studier kan man se ett konsekvent mönster i att ramadan vanligen innebär viktnedgång för personer som har fettmassa att tappa (8). Översiktsartiklar och meta-analyser på hälsomarkörer visar att i genomsnitt så verkar de flesta hälsomarkörer förbättras lite men samtidigt är det stor skillnad mellan enskilda studier vilket talar för att hur personerna väljer att leva under ramadan och vad de faktiskt äter när de äter kan ha stor inverkan (9, 10, 11). I de här översiktsartiklarna har man försökt att justera för förändringar i vikt men det är svårt att göra på ett vattentätt vis i sådana här studier.
Men om något så verkar alltså ramadan vara lite positivt för hälsan, i genomsnitt utefter hur människor i genomsnitt lever under ramadan.
Periodisk fasta för viktnedgång
Förutom studierna ovan finns det även en del studier där man har testat periodisk fasta som en viktnedgångsmetod. Jag tänker inte gå igenom dessa studier var för sig. Det är få studier och ingen av dem har faktiskt jämfört periodisk fasta mot någon annan typ av diet. Däremot så verkar en begränsning av ätfönstret göra så att människor spontant börjar äta lite mindre mat och de börjar gå ner i vikt. Du kan läsa en översiktsartikel om det här (12).
Personligen tycker jag alltid att det är intressant när en diet kan få människor att spontant äta mindre kalorier men det här är kortsiktiga studier och det skulle inte förvåna mig alls om försökspersonerna så småningom lär sig hur de ska få i sig mer kalorier på kortare tid.
I samma översiktsartikel så tittade de även på om det fanns några mätbara skillnader i förändringen av olika riskmarkörer i dessa studier och även där drog forskarna slutsatsen att det inte fanns några belägg för att periodisk fasta hade någon fördel utöver den faktiska viktnedgången. Men det är som sagt egentligen inga studier som har jämfört dessa metoder rakt av.
Efter den här översiktsartikeln som publicerades i oktober 2019 har det faktiskt publicerats två studier till på periodisk fasta på människor där man undersökt vikten. I alla fall vad jag kunde hitta. Gemensamt för dem alla är att de är små och utan någon egentlig kontrollgrupp (13, 14).
För människor som redan är i ganska god hälsa
Förutom allting ovanför så finns det några studier till där man har testat någon typ av periodisk fasta på friska personer och jag skulle säga att resultaten där om något är lite positiva. Två studier har tittat på ätfönster kring 6-8 timmar tillsammans med styrketräning och de har funnit att träningen har gått bra och att det om något haft lite positiva effekter på hälsomarkörer (15, 16).
Särskilt den ena av de här två studierna skulle jag säga visar på fördelar för upplägget med 8 timmars ätfönster jämfört med att äta över 13 timmar (15). I den studien tappade gruppen som hade ett ätfönster på 8 timmar lite fettmassa samtidigt som ökningarna i styrka och muskelmassa var likvärdiga med gruppen som åt över 13 timmar.
Summering kring periodisk fasta
Det är verkligen snålt med välkontrollerade studier på time restricted feeding / periodisk fasta. Jag tycker inte att studierna på möss och råttor för sig själv är särskilt övertygande här och bortsett från en mer välkontrollerad studie på människor så tycker jag att resten av studierna på periodisk fasta mer testar metoden som råd än vad de testar någonting fysiologiskt.
Med det menar jag att man endast har bett försökspersonerna att äta på ett visst sätt utan att egentligen kontrollera om de sedan har gjort det. Inte heller har man kontrollerat för eventuella förändringar i vad försökspersonerna äter som med stor sannolikhet har förändrats. Tänk dig själv om någon sagt till dig att du inte längre ska äta någon frukost. Den typen av mat som du normalt äter som frukost kommer du då troligen inte längre att äta alls. Istället äter du sannolikt mer av de sakerna som du normalt sett äter till lunch och middag. När du säger till människor att ändra när de äter så kommer du troligen alltså också att ändra på vad de äter. För de flesta av oss äter olika typer av mat på olika tider på dygnet.
När vi vill veta om det finns faktiska fysiologiska effekter från att äta vid vissa tider på dygnet och fasta andra så måste du jämföra samma typ av mat med de två olika uppläggen. Och vad jag vet är det endast en studie på människor som har gjort det. Den studien visade på mindre hälsoförbättringar men det var på personer vars hälsa inte var på topp sen tidigare.
Hur som helst så tycker jag ändå att de hypotetiska argumenten för ett kortare ätfönster antyder en positiv effekt. Jag tror personligen att det kan finnas en liten positiv effekt både från att begränsa antalet måltider och tiden som man äter i fall man idag äter säg 5-6 måltider om dagen och det över kanske 14-16 timmar. Samtidigt tror jag att den effekten är riktigt liten i förhållande till betydelsen av de stora sakerna likt att hålla fettnivåerna på kroppen nere, sova tillräckligt över tid, träna och röra på sig regelbundet samt inte använda en massa hälsovådliga droger likt rökning och alkohol i stora mängder.
Som råd för allmänheten så verkar även periodisk fasta ha positiva effekter. I alla fall på kort sikt. Så för den som vill prova ser jag ingen anledning att inte göra det.
Glöm inte att läsa del 2 av den här serien som handlar om intermittent fasta.
