Vilka löpbelastningar är skadliga? Ja, den största riskfaktorn för en löprelaterad skada är förstås just löpning. Utan exponering finns det ingen risk, men vad är det i löpningen som gör att man skadar sig?
Till att börja med kan man konstatera att man faktiskt behöver springa ganska mycket för att ha en påtaglig risk för en löprelaterad skada. Vi pratade i ett avsnitt av Tyngre Träningssnack med Jonatan Jungmalm som forskat just på risken för en skada vid löpning. Ett av huvudbudskapen var just att även om löpning kan sticka ut i förhållande till andra idrotter när det gäller skaderisk så krävs det en ganska rejäl exponering innan det blir en rejäl risk.
Men frågan om vad i löpningen som, i sammanhanget är ganska oklart. En potentiell bov i dramat är de krafter som löpningen genererar och hur de interagerar med kroppen. Om det finns vissa krafter som våra kroppar är särskilt känsliga för kanske man tjänar på att minimera dessa. På så vis kan man möjligen träna på precis som man vill utan att ha en förhöjd skaderisk.
Vilka löpbelastningar är skadliga – loading rate
En sådan kraft är den så kallade loading rate (LR) vilket är ett mått på hur snabbt man når maximal belastning då foten landar på marken i ett löpsteg. Tanken att LR skulle vara riskabelt populariserades i mångt och mycket genom forskning av evolutionsbiologen Daniel Lieberman (1). I en artikel publicerad i den högt ansedda tidskriften Nature hade man jämfört LR mellan löpning med hälisättning och löpning med framfotaisättning. Man såg då att löpning med hälisättning gav en förhöjd LR och man spekulerade i att detta kunde ligga bakom att så många löpare skadar sig. Man gjorde vidare kopplingen till att moderna löparskor tillät löpning med mer uttalad hälisättning och därför att både själva löpstilen och de moderna löparskorna kunde vara delar i problemet. Bilden visar jämförelsen mellan de två olika löpstilarna. Den brantare kurvan i bilden till vänster där löparen landar med hälen först visar på en högre LR.
Lieberman och hans kollegor har sedan gått vidare och visat med en retrospektiv studiedesign att löpare som skadat sig har en högre LR än löpare som förblivit oskadade (2). Detta har även visats i andra retrospektiva studier (3–5). Man har dock i prospektiva studier, alltså där man först mätt LR och sedan följt löpare över tid inte sett samma koppling (6,7). Det här leder till frågan om LR och därav kopplingen till löpning med hälisättning och moderna dämpade skor verkligen är relevant när det kommer till skador inom löpning.
Löpbelastning och skador – en ny studie
I en nyligen publicerad studie har en grupp forskare undersökt dels det prospektiva sambandet mellan LR och skaderisk och dels om hur man räknar ut LR påverkar det eventuella sambandet (8). Man undersökte även om det var skillnad i LR beroende på hur snabbt deltagarna sprang och om även detta samband påverkades av hur LR beräknades. Bilden visar de olika sätten att beräkna LR på.
Man inkluderade i studien 79 collegelöpare (45 kvinnor, 34 män). Vissa av deltagarna var med under flera säsonger och man fick därför totalt 139 datapunkter över fyra säsonger. Man såg över de fyra säsongerna totalt 64 skador i nedre extremitet varav 20 var stressfrakturer.
Det slående resultatet från studien var att man inte såg någon som helst relation mellan LR och risk för någon skada. Det här var också oberoende av hur LR beräknades vilket innebär att diskrepansen man tidigare sett när det kommer till sambandet mellan LR och skaderisk inte kan förklaras av olika mätmetoder. Beroende på hur LR beräknades fick man också olika värden och även om förhållandet mellan ökad hastighet och ökad LR stämde berodde även det sambandet på hur LR beräknades.
Vilka löpbelastningar är skadliga – Sammanfattning
Vad som gör att löpning är en utsatt aktivitet när det kommer till skaderisk är alltså fortsatt ett mysterium. Det är lätt att bli uppgiven eftersom så mycket forskning gjorts på området till synes utan att ge entydiga resultat som pekar ut en tydlig handlingsplan.
Samtidigt kan man se det positiva i att vi nu med ganska stor säkerhet vet att just LR troligen inte är en särskilt relevant faktor när det kommer till skaderisk inom löpning. Att fokusera på att minska sin LR för att hålla sig skadefri exempelvis genom att försöka ändra sin fotisättning är sannolikt därför fruktlöst. Vad man ska göra istället återstår dock att se.
Referenser
1. Lieberman DE, Venkadesan M, Werbel WA, Daoud AI, Andrea SD, Davis IS, m.fl. Foot strike patterns and collision forces in habitually barefoot versus shod runners. Nature. 2010;463(7280):531–6.
2. Daoud AI, Geissler GJ, Wang F, Saretsky J, Daoud YA, Lieberman DE. Foot strike and injury rates in endurance runners: A retrospective study. Med Sci Sports Exerc. 2012;44(7):1325–34.
3. Milner CE, Ferber R, Pollard CD, Hamill J, Davis IS. Biomechanical factors associated with tibial stress fracture in female runners. Med Sci Sports Exerc. 2006;38(2):323–8.
4. Pohl MB, Mullineaux DR, Milner CE, Hamill J, Davis IS. Biomechanical predictors of retrospective tibial stress fractures in runners. J Biomech. 2008;41(6):1160–5.
5. Johnson CD, Tenforde AS, Outerleys J, Reilly J, Davis IS. Impact-Related Ground Reaction Forces Are More Strongly Associated With Some Running Injuries Than Others. Am J Sports Med. 2020;48(12):3072–80.
6. Dudley RI, Pamukoff DN, Lynn SK, Kersey RD, Noffal GJ. A prospective comparison of lower extremity kinematics and kinetics between injured and non-injured collegiate cross country runners. Hum Mov Sci. 2017;52(August):197–202.
7. Kuhman DJ, Paquette MR, Peel SA, Melcher DA. Comparison of ankle kinematics and ground reaction forces between prospectively injured and uninjured collegiate cross country runners. Hum Mov Sci. 2016;47(June):9–15.
8. Schmida EA, Wille CM, Stiffler-Joachim MR, Kliethermes SA, Heiderscheit BC. Vertical Loading Rate Is not Associated with Running Injury, Regardless of Calculation Method. Med Sci Sport Exerc. 2022;Epub(March):1–36.
Photo by Josh Gordon on Unsplash
