Bodybuilding är en bedömningssport. Själva tävlandet innebär att ett antal nyckelpersoner, så kallade domare, ges i uppgift att sortera den mängd atleter som i form av startfältet radats upp framför dem. Från första till sista tävlande ska de rangordnas, där muskeldel efter muskeldel jämförs, där musklernas synlighet spelar in, likaså det harmoniska värdet i den symmetriska helheten, och inte minst hur det fysiska uttrycket presenteras. Ja, till stor del handlar det onekligen om vem som är störst, bäst och vackrast.

Vad som dock inte bedöms i sammanhanget är de kroppsbyggare som inte står där på scenen just där och då. Som kanske redan hunnit lägga av, eller kanske inte ens börjat. Eller som av annan anledning helt enkelt inte var på plats. Därför är det närapå omöjligt att på ett intelligent manér sätta samman en historisk lista likt denna – Sveriges 50 bästa kroppsbyggare någonsin. Men vi gör trots det ett ärligt försök.

Detta blir ingen lista med intellektuella övertoner, eller med akademiska analyser som fundament. Snarare är den ett snapshot av den svenska byggarhistorien ”som jag såg den”, men med några moderna tillägg. Därigenom har jag såklart öppnat dörrarna på vid gavel för att släppa in alternativa tolkningar och åsikter. Det kommer nämligen alltid finnas andra former av preferenser och minnesbilder än mina. Vilket är bra. Jag har inte sett alla dessa herrar tävla, men väl de allra flesta (jag är trots allt inne på mitt 20:e år som “professionell byggar- och fitnesstyckare”). Trots det är jag den förste att erkänna att det förmodligen inte finns en samstämmig sanning. Bara individers tycke och smak.

HUR BEDÖMNINGEN GJORDES

Men går det verkligen att jämföra dagens veritabla monster mot gårdagens atletiska snitsare? Är det ens möjligt att mäta de bästa ur en era mot toppskiktet från en annan? Nä, inte kilo för kilo. Men listan är inte baserad enbart på mängden muskelmassa och uppnådd hårdhet. Listan bygger istället på det samlade och upplevda värdet från följande faktorer:

Fysisk kvalitet

En övergripande bedömning av fysiken inklusive tävlingsform när atleten stod på topp.

Symmetri

Struktur, proportioner och harmonisk balans.

Tävlingsmässiga framgångar

Hur bra var han? Vilka tävlingar vann han? Och vilka andra slog han?

Kulturellt avtryck

Vad har atleten betytt för sporten i Sverige?

Så när du nu ögnar igenom denna dignande trave svenskt kvalitetskött, och i det närmast förfasar över placeringen för just din favorit – tänk då på att det är mer än den faktiska fysiken som bedömts. Mycket mer.

FAROR

Det finns såklart flera uppenbara fallgropar i att göra en lista lik denna:

Historisk bias

Vi glömmer lätt det tråkiga och minns det vi kommer ihåg med glädje och med ofta oproportionerligt stora kvaliteter.

Utvecklingen

Dagens kroppsbyggare är på väldigt många sätt (och av ett flertal anledningar) större och mer muskulösa än ”Back in the Day”. Ur ett muskelvolymperspektiv är historiska jämförelser därför svåra. Dessutom är de fysiska idealen avsevärt mycket ”freakigare” idag.

Exponeringen

Det är sannolikt betydligt lättare att upptäcka och uppmärksamma nutida atleter med tanke på sociala medier och andra digitala kanaler. Likaså är bristen på dokumentation från tidigare generationer av tävlande både analog (läs: I bästa fall papper liggande i ett arkivskåp i en glömd del av ett förråd) och bristfällig.

EN SISTA KOMMENTAR

Det här är ett av mina favoritprojekt som, vilket du kan ha fångat upp, inleddes för alldeles för länge sen. Ambitionen var såklart att detta skulle färdigställas långt tidigare, men – det kom lite annat i mellan. Under långa perioder hann jag till och med glömma bort detta alster, men har via ett antal (ja, det är rätt många) frågestunder i Tyngre Radio blivit ivrigt påmind om mina utfästelser, och därigenom också “listans” uppenbara värde.

Delar av denna lista har publicerats tidigare. Dock sorteras detta numera under gamla meriter, varför i princip få detaljer från då går att känna igen här.

Tanken är nu att utan avbrott portionera ut denna lista i – såklart – omvänd ordning, där vi börjar från plats 50 och jobbar oss uppåt, med ett och ibland flera inslag per dag. Du kan därför med fördel återkomma till denna artikel så ofta du önskar för att se listan växa fram.

Med det sagt, här kör vi: Sveriges 50 bästa kroppsbyggare någonsin!


Plats 38 kommer inom kort.


39. THOMAS LUNDMARK

Thomas Lundmark, SM 2011

En av de verkliga snitsarna. Alltid elegant, perfekt symmetrisk och med en stilistisk presentation som alltid genomsyrades av balanserad harmoni. Få hade triceps som kunde matcha Thomas, men ännu färre hade i närheten av hans monster till vader.

Thomas började träna 1977 och gjorde sin första tävling 1985. Han tävlade på SM fem gånger och skrapade där ihop 4 st SM-guld i klassen -90 kg. Och det mest anmärkningsvärda är att hans sämsta placering på tävling genom karriären är en fjärdeplats på Opava Grand Prix 2003.

“Största vinsten är dock alla kära vänner och det kontaktnät jag fått genom sporten. Jag har ju förmånen att jobba med det jag älskar!”

Tävlingsmeriter

1985  1:a DM Juniorer
1986  2:a JSM -80 kg
1989  1:a Götalandsmästerskapen -90 kg, 2:a SM -90 kg
1997 3:a SM -90 kg
2000 1:a SM -90 kg, 2:a Nordiska -90 kg
2003 1:a SM -90 kg, 1:a SM Overall, 4:a Opava Grand Prix -90 kg
2011 1:a SM -90, 1:a SM +80 Veteran


40. RENATO SOMENZI

Renato Somenzi

En jätte på flera sätt trots sina ödmjuka 168 cm. Inledde sin karriär med att vinna SM för juniorer 1972, och satte därmed en snöboll i rullning som knappt stannat än. Så sent som 2016 gjorde han sin senaste start på NABBA-VM i mastersklassen, där han blev 2:a. Det ger en 44 år lång tävlingskarriär fullständigt nedlusad av framgångar, guldmedaljer och segrar på både SM, NM och VM. Renato gjorde även ett gäng tävlingar som proffs, med två starter på Masters Olympia (2000 & 2001) som de kanske två främsta. Själv lyfter han fram en episod från VM i Verona 1974:

– En viss Lou Ferrigno var där, och vi bondade riktigt bra där eftersom jag pratar italienska, och vi hade riktigt kul ihop…

Det finns inte hattar tillverkade som räcker för alla de jag skulle önska lyfta åt Renato. Alltid glad och trevlig, alltid en charmig gentleman, alltid en ödmjuk kamrat, och alltid den i rummet som hade jobbat hårdast. Respekt!


41. RABI FAHKRO

Rabi Fahkro på EM 2016

Sinnessjuka pecs och en vaskularitet som går utanpå det mesta är vad som utmärker denne superbegåvad atlet. Alltid lågmäld men självsäker och alltid i uppseendeväckande författning.


42. PETER ÖSTERBERG

Peter “Älgen” Österberg

Glad, sprallig, intelligent och förbaskat jordnära. Dessutom med fysiska kvaliteter som länge bedömdes som “näst bäst”. Efter sex raka andraplaceringar på SM kunde Peter på 2010 års mästerskap äntligen få kliva överst på pallen (en pall han faktiskt aldrig varit utanför). Sedan dess har det blivit ytterligare ett par guld, och eftersom Peter fortfarande är aktiv så kanske det kan bli några till.


43. ANDERS BENGTSSON

Anders Bengtsson

Som tävlande var Göteborgaren Anders en av de största och mest muskulösa vi sett. Därför myntades han ganska snabbt som “Slaktaren från Avenyn”, och då var det liksom klart.

Bland hans bästa meriter nämner han själv SM-segern 1981 som junior i Wabba. Han blev samma år också 6:a på junior-EM. Anders vann även SM för seniorer 1989 och blev sexa på Nutrition Outlet Grand Prix 2002. En kul detalj är att Anders också tävlat i styrkelyft, med ett mästerskapssilver från 1983.

“Men det jag sätter högst är nog ändå min sjätteplats på World Games i Tyskland 1989. Och att jag också fick representera Sveriges landslag är icke att förglömma!”


44. GUSTAV ANDER

Gustav Ander

Superkomplett glänsare som alltid tävlade med symmetri, balans och presentation som främsta märke. Gustav hade en fysik som till och med vanliga svennebanan-snubbar (som jag) ville ha.

Främsta meriter:
1993, World Games, 2:a -90 kg
1994, Sweden Grand Prix, 4:a

Roligaste minne:
“Min första tävling 1982, som var Stockholms-DM. Jag gick upp lite förvirrad på scenen – och vann!”

Ove Rytter om Gustav:
“Gustav har förmodligen de bästa vaderna som beträtt en svensk bodybuildingscen. Hans poseringskonst och ödmjuka inställning till vår sport gjorde honom till en given kandidat i denna tävling. På senare år har han även lyckats som affärsman i gymbranschen. En svensk Ed Corney. Fast yngre.”

Här en kortis med Gustav från Sweden Grand Prix 1994


45. ANDERS JOSEFSSON

Anders Josefsson

En av de hårdaste atleter jag någonsin sett på en tävlingsscen, och samtidigt en av de mest estetiskt tilltalande. Symmetrisk, balanserad och med fina proportioner. Jag minns att han dietade på pasta och lövbiff, och var dessutom flitigt ute i skidspåren. Dessvärre gjorde han mig veterligen bara tre starter: Luciapokalen, samt Nutrition Outlet Grand Prix 2002 (kördes första helgen i Solnahallen & veckan efter i Strömstad).


46. CSABA KOCSIS

Csaba Kocsis på SM 2006

Talangen och potentialen hos detta fysiska praktexemplar var i det närmaste obegränsad. Man slogs direkt av att han rent fysiskt var så extremt lik en ung Arnold, med en harmonisk old school-look och en nästan larvigt naturlig fallenhet för både träning och posering. Lågmäld men aldrig undfallande. Han var dessutom alltid rättvis och korrekt vilket gjorde honom till en riktig vinnare även utanför scenen.

Bästa meriter:
2003 Decemberkupen 1:a +90 kg samt overall
2003 Luciapokalen 1:a +90 kg samt overall
2006 IGP Classics 1:a + 95 kg
2006 SM 1:a +100 kg


47. EHRLING WAHLGREN

Ehrling håller hov

Stor, avgjort stark och tillika färgstark som få andra. Vad han än gjorde, om det så lämnade honom iförd poseringsbyxa, klänning eller rentav bastkjol på en Robinson-ö, så berörde Ehrling oss alla. Räknar själv när han fick utmärkelsen “Världens Bästa Armar” vid WBBG:s Pro Mr World 1975 i New York som sin bästa merit.

– Man skrev sedan i Muscle & Fitness att mina armar var oslagbara! Eller kanske när jag 1969 satte världsrekord i Hack Lift i dåvarande Tjeckoslovakien.

Ove Rytter skrev följande om Ehrling:

“Ehrling är en av de mest underhållande, udda och omtalade profilerna genom tiderna i Sverige. Ofta vet man inte om han driver med sin omgivning, eller om han tar sig själv på fullaste allvar, och han går alltid ut stenhårt i sitt snack. Han är bäst. Han ska vinna allt. Resultatet blir inte vad han lovat; men kul är det.”


48. TOR LUNDSTEN

Tor Lundsten

Härligt energistinn friskus och helt klart en av mina favoritpersoner inom byggningen. Inte minst för att han precis när jag börjat på B&K (googla vetja) kom med smärtsamt ärlig kritik kring tidningens beskaffenhet, varför jag ganska kvickt insåg vad jag borde ta tag i.

Tor hade en relativt kort karriär, med fina segrar både som junior och senior.


49. FARZAD KAZEMI

Farzad på SM 2006

Grann gentleman som alltid levererade resultat och tävlingsform storstilat. Under ett antal år var han mannen att slå i den lätta tungvikten. Farzad tog flera fina segrar, bland annat SM 2004 och NM 2006.


50. PER-ARNE ANDERSSON

Per-Arne Andersson

Om den vanlige byggaren har 10 som maximal ansträngningsnivå kunde “PA” alltid vrida upp det till minst 12. Ingen slet hårdare än honom, ingen underkastade sig fler kardiotimmar än PA (4-5 timmar på motionscykeln per dag var inte ovanligt), och ingen led därför mer. Vilket ofta också märktes där på scenen: Han kom alltid in i superform, men ibland på bekostnad av energin och den upplevda glädjen.

Muskulärt minns vi också hans fina linjer och symmetriska proportioner.