Bodybuilding är en bedömningssport. Själva tävlandet innebär att ett antal nyckelpersoner, så kallade domare, ges i uppgift att sortera den mängd atleter som i form av startfältet radats upp framför dem. Från första till sista tävlande ska de rangordnas, där muskeldel efter muskeldel jämförs, där musklernas synlighet spelar in, likaså det harmoniska värdet i den symmetriska helheten, och inte minst hur det fysiska uttrycket presenteras. Ja, till stor del handlar det onekligen om vem som är störst, bäst och vackrast och här har vi samlat en lista över Sveriges 50 bästa kroppsbyggare.

Vad som dock inte bedöms i sammanhanget är de kroppsbyggare som inte står där på scenen just där och då. Som kanske redan hunnit lägga av, eller kanske inte ens börjat. Eller som av annan anledning helt enkelt inte var på plats. Därför är det närapå omöjligt att på ett intelligent manér sätta samman en historisk lista likt denna – Sveriges 50 bästa kroppsbyggare någonsin. Men vi gör trots det ett ärligt försök.

Detta blir ingen lista med intellektuella övertoner, eller med akademiska analyser som fundament. Snarare är den ett snapshot av den svenska byggarhistorien ”som jag såg den”, men med några moderna tillägg. Därigenom har jag såklart öppnat dörrarna på vid gavel för att släppa in alternativa tolkningar och åsikter. Det kommer nämligen alltid finnas andra former av preferenser och minnesbilder än mina. Vilket är bra. Jag har inte sett alla dessa herrar tävla, men väl de allra flesta (jag är trots allt inne på mitt 20:e år som “professionell byggar- och fitnesstyckare”). Trots det är jag den förste att erkänna att det förmodligen inte finns en samstämmig sanning. Bara individers tycke och smak.

HUR BEDÖMNINGEN GJORDES NÄR VI LISTADE SVERIGES 50 BÄSTA KROPPSBYGGARE

Men går det verkligen att jämföra dagens veritabla monster mot gårdagens atletiska snitsare? Är det ens möjligt att mäta de bästa ur en era mot toppskiktet från en annan? Nä, inte kilo för kilo. Men listan är inte baserad enbart på mängden muskelmassa och uppnådd hårdhet. Listan bygger istället på det samlade och upplevda värdet från följande faktorer:

Fysisk kvalitet

En övergripande bedömning av fysiken inklusive tävlingsform när atleten stod på topp.

Symmetri

Struktur, proportioner och harmonisk balans.

Tävlingsmässiga framgångar

Hur bra var han? Vilka tävlingar vann han? Och vilka andra slog han?

Kulturellt avtryck

Vad har atleten betytt för sporten i Sverige?

Så när du nu ögnar igenom denna dignande trave svenskt kvalitetskött, och i det närmast förfasar över placeringen för just din favorit – tänk då på att det är mer än den faktiska fysiken som bedömts. Mycket mer.

FAROR

Det finns såklart flera uppenbara fallgropar i att göra en lista lik denna:

Historisk bias

Vi glömmer lätt det tråkiga och minns det vi kommer ihåg med glädje och med ofta oproportionerligt stora kvaliteter.

Utvecklingen

Dagens kroppsbyggare är på väldigt många sätt (och av ett flertal anledningar) större och mer muskulösa än ”Back in the Day”. Ur ett muskelvolymperspektiv är historiska jämförelser därför svåra. Dessutom är de fysiska idealen avsevärt mycket ”freakigare” idag.

Exponeringen

Det är sannolikt betydligt lättare att upptäcka och uppmärksamma nutida atleter med tanke på sociala medier och andra digitala kanaler. Likaså är bristen på dokumentation från tidigare generationer av tävlande både analog (läs: I bästa fall papper liggande i ett arkivskåp i en glömd del av ett förråd) och bristfällig.

EN SISTA KOMMENTAR

Det här är ett av mina favoritprojekt som, vilket du kan ha fångat upp, inleddes för alldeles för länge sen. Ambitionen var såklart att detta skulle färdigställas långt tidigare, men – det kom lite annat i mellan. Under långa perioder hann jag till och med glömma bort detta alster, men har via ett antal (ja, det är rätt många) frågestunder i Tyngre Radio blivit ivrigt påmind om mina utfästelser, och därigenom också “listans” uppenbara värde.

Delar av denna lista har publicerats tidigare. Dock sorteras detta numera under gamla meriter, varför i princip få detaljer från då går att känna igen här.

Tanken är nu att utan avbrott portionera ut denna lista i – såklart – omvänd ordning, där vi börjar från plats 50 och jobbar oss uppåt, med ett och ibland flera inslag per dag. Du kan därför med fördel återkomma till denna artikel så ofta du önskar för att se listan växa fram.

Med det sagt, här kör vi: Sveriges 50 bästa kroppsbyggare någonsin!


Plats 26 kommer inom kort.


27. JORMA VARHEVAARA

Jorma, när det begav sig.

En ikon av stora mått. Jorma inledde sitt tävlande som 30-åring 1974 på Mr Sweden (idag SM) och kom att vinna sitt första SM fem år senare. Det blev fler, minst sagt. Jorma har bland annat vunnit 14 SM-guld och 5 NM-guld. Han har tagit bronsplats på EM, och har dessutom vunnit både guld, silver och brons på VM. Hela 36 gånger har han ställt upp på SM och tagit medalj närmare 25 gånger.

Idag är Jorma 76 år gammal och tävlar fortfarande för att se till att ingen slår hans rekord i flest SM-starter.

“Mitt bästa tävlingsminne är första mästerskapet 1974 och VM-segern 1988 i Singapore. Men även alla minnen, tävlingar och resor med landslaget är härliga. Det går inte riktigt att beskriva, det måste man uppleva…”


28. JANNE MALMQVIST

Janne Malmqvist 2009

En ikon på så många sätt. Både ur ett estetiskt perspektiv men också som en störigt lång symbol för det kanske främsta södra Sverige någonsin kunnat visa upp. Alltid med ett smittsamt leende och en sinnessjuk flex i muskulaturen (vilken alltid gavs möjlighet att spela för fullt under den larvigt tunna huden). Janne var, och alltjämt är, typ två meter lång, men kändes konstigt nog alltid symmetrisk och harmonisk.

Ett gäng SM bärgades, nåt NM och Janne var dessutom en välkommen färgklick på ett antal internationella mästerskap.

Efter ett nästan 15 år långt avbrott gjorde han så 2008 comeback, lagom till att han fyllde 50 år. Han vann såklart SM för veteraner +50 och kom trea bland seniorerna. Året efter vann han på nytt SM för veteraner och blev då sensationell tvåa i tungvikten bland seniorer.

Under, mellan och kanske framförallt efter sina egna tävlingar var han ofta ett välkommet (?) inslag som speaker, alltid med en intelligens och en självironisk humor som sköt över skallen på de flesta av oss. Inte minst de kolhydratslåga stackare som ofta intervjuades där på scenen (“Vad har du för inställning till MIF?”).

Ove Rytter skrev följande om Janne:

Janne införde humorn i svensk bodybuilding. Hans kroppslängd, ofta huvudet längre än motståndarna, kombinerat med fantastisk deff och volym på överkroppen, gjorde honom till en känd profil internationellt. Janne kunde komma med vikinghjälm på huvudet, med en tuta innanför kalsongerna eller – när han var på riktigt gott humör – en halv mustasch.”

Främsta meriter:
1:a SM 1979
1:a SM 1982
1:a NM 1982
1:a SM 1991
1:a SM 1992
10:a EM 1981
6:a EM 1983
5:a EM 1984
4:a EM 1985
11:a VM 1991
10:a VM 1992
5:a Sweden Grand Prix 1994
1:a SM veteran +50 år 2008
3:a SM +100 kg 2008
1:a SM veteran +50 år 2009
2:a SM +100 kg 2009


29. CHRISTER ERIKSSON

Christer Eriksson

En gigant på så många sätt. Endast 20 år gammal vann han sitt första senior-SM. Christer kom att vinna ett gäng SM till, han vann NM både 1978 och 1979, han var tvåa på EM två gånger innan han 1983 kunde bärga sitt eftertraktade EM-guld. Christer hann också med att bli 4:a på VM. Driver idag Nordic Gym med den äran.


30. JANKO RUDMAN

Janko Rudman

Janko föddes 1943 och har tränat enligt principen bodybuilding varje dag sedan dess, och gör det fortfarande. Hans meritlista som tävlande är förmodligen den bästa en svensk kroppsbyggare någonsin knåpat fram.

Eller vad sägs om följande:

Overallvinnare Mr Europa 1968, 1972, 1980
Mr Europa 1970, 1971, 1976, 1978, 1979
Overallvinnare Mr International 1977, 1982
Professional Overallvinnare Mr International 1988


31. EINO AKKILA

Eino – alltid en glänsare

En enorm förbild på så många plan, och en av de främsta ambassadörerna vår sport någonsin sett. Eino vann totalt 45 st titlar inom IFBB (!) och enligt ryktet har där aldrig funnits en gladare bodybuilder. Eino var inte störst, men väl bäst, och fortsätter än idag att träna och inspirera sin omgivning.

Bland hans många meriter märks följande kanske allra mest:

  • Mr Stockholm 1964
  • 2:a EM 1964
  • 3:a EM 1965
  • 3:a Mr Universum 1967
  • 1:a EM 1968
  • Mr International 1972
  • Finsk Mästare 8 gånger
  • Svensk Mästare 12 gånger
  • Nordisk Mästare 13 gånger
  • 3:a Mr West America 1969
  • 1:a Nordens Herkules 1961, 1962 och 1965

Följ Eino på hans Facebook-sida här.


32. KEIVAN GOMANIAN

Keivan Gomanian på Masters-VM 2019

En tystlåten gentleman som alltid låter sin närmast fläckfria fysik tala.

För mig slog han ned som en bomb redan 2006, när han klev upp på scenen i Göteborg för att vinna klassen -80 kg på Luciapokalen. Keivan hade då liksom ränder på ränderna, och kunde relativt enkelt vinna. Dagen efter stod han där bland de stora killarna, bland eliten, på Lucia Classic Pro. Han vann inte (det gjorde Farzad Kazemi), men han gjorde ändå ett närmast outplånligt intryck.

Efter det har Keivan år efter år, med oförtruten passion och beslutsamhet, fortsatt att addera delikat kvalitet till sin ram. När han så under 2019 vinner EM för både seniorer (!) och veteraner (!!) samt VM för veteraner (!!!) så tar han klivet in bland våra absolut allra främsta.

En riktig hedersman, through and through.


33. HENRIK JANSSON

Henrik Jansson, plåtad av undertecknad

Under en knapp handfull år dominerades 90-kilosklassen i Sverige av en särdeles grann pöjk från Alingsås. Henrik Jansson kom alltid in i perfekt estetisk harmoni, och i en extremt välpolerad författning. Jag hade själv förmånen att plåta honom ett antal gånger, och så här i efterhand kan man med fog säga att domarna inte var de enda som gillade honom. Även kameran gjorde det.

Lite av det Henrik hann med:
2005 1:a Decembercupen
2005 1:a Luciapokalen
2005 2:a Lucia Classic Pro
2006 1:a SM -100
2008 1:a Sandefjord Open
2008 1:a MTGP -100
2008 3:a MTGP GP


34. ROBIN ANDERSSON

Robin Andersson

Snitsig glänsare från Västerås som, även om det aldrig gick att se förbi hans sinnessjuka lår och tillika vader, alltid tävlade på den symmetriska planhalvan av scenen. Och han gjorde det sylvasst. Under de 15 år Robin tävlade hann han vinna 3 SM-guld samt 2 NM och blev dessutom 6:a på EM. Robin vann även World Gym Championships i Ohio, och genomförde dessutom ett bejublat gästposeringsprogram i par tillsamamns med Helene Hoby under finalerna till Mr Olympia 1987 i Göteborg.


35. SAKAWAN AHMED

sakawan ahmed
Sakawan Ahmed på SM 2015

Snitsig glänsare som är en av mest kompletta lättviktarna vi haft. 2005, på SM i Göteborg, gjorde den unge Sakawan sin SM-debut, där han självklart vann guld i -70 kg. Som om inte det vore nog så friade han också där och då till sin flickvän, som till den samlade publikens jubel tackade ja. Med andra ord två stora segrar då.

På SM 10 år senare tar han fyra:

  • Han vinner sin klass, -80 kg
  • Han vinner pris för bäste posör
  • Han vinner overalltiteln
  • Han vinner hederspriset Kerstins Minne

Idag tävlar Sakawan som proffs inom IFBB Pro League.


36. MICKE SEWERIN

Micke Sewerin

Denna bländande Tyresö-atlet var under ett gäng år en av våra allra bästa mellanviktare (och brorsan Peter var närmast precis lika bra). Symmetri, balans och harmoni stod i fokus, men även ett explosivt scenuttryck och ett stort smittsamt leende. Under vad som beskrivs som en lokal bänkpresstävling 1994 (Najadens Gym mot Iron Gym) var dock olyckan framme och den sinnessjukt starke Micke drabbades av en avsliten bröstmuskel. Även om Micke kunde ta sig tillbaka därifrån, och rentav vinna SM redan året efter, så var motivationen inte längre densamma.


37. PATRICK MONGA

Patrick på EM 2015

Har man sett Patrick tävla så minns man det. Han kommer alltid in med glänsande linjer, freakiga muskeldetaljer och en utomordentlig posering (inte minst de obligatoriska där han alltid är föredömligt snabb). Patrick har än så länge vunnit Sweden Grand Prix, Tyngre Classic och dessutom EM. Behöver vi säga mer?


38. ROBERTO KRÜLL

Sveriges 50 bästa kroppsbyggare
Roberto Krüll

Roberto “Berto” Krüll är en säregen profil som satte sin alldeles egen prägel på allt han sa och gjorde. Hyperintelligent, humoristisk och med en intellektuell spännvidd som fortfarande gör alla samtal med honom till ett njutbart äventyr.

Även i den fysiska bemärkelsen var han ett högoktanigt knallpulver. Köttig och väl proportionerad, där alla leder satt och fungerade som de skulle. Därmed var Berto såklart talangfull, men det var trots det hans egenskaper som slitvarg som tog honom framåt.

Själv menar han att det inte blev så värst många tävlingar. Dock minns vi med glädje alla spännande dueller med Fredrik Age, Lelle Brandt, Omid Parsa och övriga

Robertos meriter:

1990 SM, 2:a, +90 kg  
1990 VM, 6:a, +90 kg
1994 SM, 1:a, +90 kg
1997 SM, 1:a, +90 kg
1999 SM, 2:a, +90 kg


39. THOMAS LUNDMARK

Sveriges 50 bästa kroppsbyggare
Thomas Lundmark, SM 2011

En av de verkliga snitsarna. Alltid elegant, perfekt symmetrisk och med en stilistisk presentation som alltid genomsyrades av balanserad harmoni. Få hade triceps som kunde matcha Thomas, men ännu färre hade i närheten av hans monster till vader.

Thomas började träna 1977 och gjorde sin första tävling 1985. Han tävlade på SM fem gånger och skrapade där ihop 4 st SM-guld i klassen -90 kg. Och det mest anmärkningsvärda är att hans sämsta placering på tävling genom karriären är en fjärdeplats på Opava Grand Prix 2003.

“Största vinsten är dock alla kära vänner och det kontaktnät jag fått genom sporten. Jag har ju förmånen att jobba med det jag älskar!”

Tävlingsmeriter

1985  1:a DM Juniorer
1986  2:a JSM -80 kg
1989  1:a Götalandsmästerskapen -90 kg, 2:a SM -90 kg
1997 3:a SM -90 kg
2000 1:a SM -90 kg, 2:a Nordiska -90 kg
2003 1:a SM -90 kg, 1:a SM Overall, 4:a Opava Grand Prix -90 kg
2011 1:a SM -90, 1:a SM +80 Veteran


40. RENATO SOMENZI

Sveriges 50 bästa kroppsbyggare
Renato Somenzi

En jätte på flera sätt trots sina ödmjuka 168 cm. Inledde sin karriär med att vinna SM för juniorer 1972, och satte därmed en snöboll i rullning som knappt stannat än. Så sent som 2016 gjorde han sin senaste start på NABBA-VM i mastersklassen, där han blev 2:a. Det ger en 44 år lång tävlingskarriär fullständigt nedlusad av framgångar, guldmedaljer och segrar på både SM, NM och VM. Renato gjorde även ett gäng tävlingar som proffs, med två starter på Masters Olympia (2000 & 2001) som de kanske två främsta. Själv lyfter han fram en episod från VM i Verona 1974:

– En viss Lou Ferrigno var där, och vi bondade riktigt bra där eftersom jag pratar italienska, och vi hade riktigt kul ihop…

Det finns inte hattar tillverkade som räcker för alla de jag skulle önska lyfta åt Renato. Alltid glad och trevlig, alltid en charmig gentleman, alltid en ödmjuk kamrat, och alltid den i rummet som hade jobbat hårdast. Respekt!


41. RABI FAHKRO

Rabi Fahkro på EM 2016

Sinnessjuka pecs och en vaskularitet som går utanpå det mesta är vad som utmärker denne superbegåvad atlet. Alltid lågmäld men självsäker och alltid i uppseendeväckande författning.


42. PETER ÖSTERBERG

Peter “Älgen” Österberg

Glad, sprallig, intelligent och förbaskat jordnära. Dessutom med fysiska kvaliteter som länge bedömdes som “näst bäst”. Efter sex raka andraplaceringar på SM kunde Peter på 2010 års mästerskap äntligen få kliva överst på pallen (en pall han faktiskt aldrig varit utanför). Sedan dess har det blivit ytterligare ett par guld, och eftersom Peter fortfarande är aktiv så kanske det kan bli några till.


43. ANDERS BENGTSSON

Anders Bengtsson

Som tävlande var Göteborgaren Anders en av de största och mest muskulösa vi sett. Därför myntades han ganska snabbt som “Slaktaren från Avenyn”, och då var det liksom klart.

Bland hans bästa meriter nämner han själv SM-segern 1981 som junior i Wabba. Han blev samma år också 6:a på junior-EM. Anders vann även SM för seniorer 1989 och blev sexa på Nutrition Outlet Grand Prix 2002. En kul detalj är att Anders också tävlat i styrkelyft, med ett mästerskapssilver från 1983.

“Men det jag sätter högst är nog ändå min sjätteplats på World Games i Tyskland 1989. Och att jag också fick representera Sveriges landslag är icke att förglömma!”


44. GUSTAV ANDER

Gustav Ander

Superkomplett glänsare som alltid tävlade med symmetri, balans och presentation som främsta märke. Gustav hade en fysik som till och med vanliga svennebanan-snubbar (som jag) ville ha.

Främsta meriter:
1993, World Games, 2:a -90 kg
1994, Sweden Grand Prix, 4:a

Roligaste minne:
“Min första tävling 1982, som var Stockholms-DM. Jag gick upp lite förvirrad på scenen – och vann!”

Ove Rytter om Gustav:
“Gustav har förmodligen de bästa vaderna som beträtt en svensk bodybuildingscen. Hans poseringskonst och ödmjuka inställning till vår sport gjorde honom till en given kandidat i denna tävling. På senare år har han även lyckats som affärsman i gymbranschen. En svensk Ed Corney. Fast yngre.”

Här en kortis med Gustav från Sweden Grand Prix 1994


45. ANDERS JOSEFSSON

Anders Josefsson

En av de hårdaste atleter jag någonsin sett på en tävlingsscen, och samtidigt en av de mest estetiskt tilltalande. Symmetrisk, balanserad och med fina proportioner. Jag minns att han dietade på pasta och lövbiff, och var dessutom flitigt ute i skidspåren. Dessvärre gjorde han mig veterligen bara tre starter: Luciapokalen, samt Nutrition Outlet Grand Prix 2002 (kördes första helgen i Solnahallen & veckan efter i Strömstad).


46. CSABA KOCSIS

Csaba Kocsis på SM 2006

Talangen och potentialen hos detta fysiska praktexemplar var i det närmaste obegränsad. Man slogs direkt av att han rent fysiskt var så extremt lik en ung Arnold, med en harmonisk old school-look och en nästan larvigt naturlig fallenhet för både träning och posering. Lågmäld men aldrig undfallande. Han var dessutom alltid rättvis och korrekt vilket gjorde honom till en riktig vinnare även utanför scenen.

Bästa meriter:
2003 Decemberkupen 1:a +90 kg samt overall
2003 Luciapokalen 1:a +90 kg samt overall
2006 IGP Classics 1:a + 95 kg
2006 SM 1:a +100 kg


47. EHRLING WAHLGREN

Ehrling håller hov

Stor, avgjort stark och tillika färgstark som få andra. Vad han än gjorde, om det så lämnade honom iförd poseringsbyxa, klänning eller rentav bastkjol på en Robinson-ö, så berörde Ehrling oss alla. Räknar själv när han fick utmärkelsen “Världens Bästa Armar” vid WBBG:s Pro Mr World 1975 i New York som sin bästa merit.

– Man skrev sedan i Muscle & Fitness att mina armar var oslagbara! Eller kanske när jag 1969 satte världsrekord i Hack Lift i dåvarande Tjeckoslovakien.

Ove Rytter skrev följande om Ehrling:

“Ehrling är en av de mest underhållande, udda och omtalade profilerna genom tiderna i Sverige. Ofta vet man inte om han driver med sin omgivning, eller om han tar sig själv på fullaste allvar, och han går alltid ut stenhårt i sitt snack. Han är bäst. Han ska vinna allt. Resultatet blir inte vad han lovat; men kul är det.”


48. TOR LUNDSTEN

Tor Lundsten
Tor Lundsten

Härligt energistinn friskus och helt klart en av mina favoritpersoner inom byggningen. Inte minst för att han precis när jag börjat på B&K (googla vetja) kom med smärtsamt ärlig kritik kring tidningens beskaffenhet, varför jag ganska kvickt insåg vad jag borde ta tag i.

Tor hade en relativt kort karriär, med fina segrar både som junior och senior.


49. FARZAD KAZEMI

Bodybuilder
Farzad på SM 2006

Grann gentleman som alltid levererade resultat och tävlingsform storstilat. Under ett antal år var han mannen att slå i den lätta tungvikten. Farzad tog flera fina segrar, bland annat SM 2004 och NM 2006.


50. PER-ARNE ANDERSSON

Sveriges 50 bästa kroppsbyggare
Per-Arne Andersson

Om den vanlige byggaren har 10 som maximal ansträngningsnivå kunde “PA” alltid vrida upp det till minst 12. Ingen slet hårdare än honom, ingen underkastade sig fler kardiotimmar än PA (4-5 timmar på motionscykeln per dag var inte ovanligt), och ingen led därför mer. Vilket ofta också märktes där på scenen: Han kom alltid in i superform, men ibland på bekostnad av energin och den upplevda glädjen.

Muskulärt minns vi också hans fina linjer och symmetriska proportioner.