För några månader sedan konstaterade jag att Gladiatorerna inte hade fungerat idag, men att det finns många internationella produktioner som bygger på att vältränade människor tävlar mot varandra, men nu i sitt eget namn. Nu kommer ett av koncepten på Netflix till Sverige, några av mina bästa vänner ska vara med, och med Tyngreredaktionen sammanlagt så tror jag inte det finns någon bland de 100 vi inte känner. Jag tittade på några avsnitt av det sydkoreanska ursprunget, och naturligtvis kommer jag att sitta klistrad. Det ser ut att bli fantastisk underhållning, och ett gigantiskt skyltfönster för några människor jag tycker mycket om och önskar all framgång.
Men någon tävling är det inte. Det är en TV-produktion vars syfte är att så många som möjligt ska sitta klistrade. De 100 har inte kvalificerat sig, de har castats. De ska tävla under eget namn, på grundval av framgångar inom den sport eller idrottsbakgrund de kommer ifrån. Det gör ju att det känns förvillande likt en kvalificering, men även influencers finns med, och märkligt nog tycks i princip alla som är med ha hyfsat med följare på sociala medier.
För tydlighetens skull ska jag säga att när jag säger att det inte är någon tävling så menar jag inte att det är uppgjort, eller att de som är med inte försöker vinna. Det kommer de absolut göra, men vad de tävlar i är mer oberäkneligt än en WSM-final och det vill inte säga lite. Till skillnad från en WSM-final så tror jag inte att tävlingsmomenten kommer att syfta till att gynna en särskild person, utan att hålla oberäkneligheten vid liv, och därmed oss klistrade. Det är ju det som är hela syftet.
En av orsakerna att jag tappade intresset för den sydkoreanska varianten var att det dök upp någon form av gruppövningar, där den enskilde tävlande inte längre bara bedömdes på sin prestation. Där bytte jag kanal.
Det kommer jag säkert inte att göra i den svenska varianten, där vill jag veta hur det går för mina kompisar. Och det är faktiskt en del av det geniala i det Netflix gör. Med deltagare som lågt räknat har ett snittföljartal på sociala medier på säg femtusen så har de en halvmiljonpublik redan på friends and family. Lite som när det är mello-tävling på mellanstadiet och det framträdandet med flest deltagare alltid vinner eftersom de har flest föräldrar som röstar på dem.
Nu är det tack och lov ingen röstning i Physical 100, illusionen av prestandatävling är hela grejen. Det är också det som gör att det inte är en livesändning, utan ett redigerat format. Om det är väldigt stor skillnad på olika deltagare, vilket det inte är svårt att lista ut att det kan bli, så kan klippas till bra underhållning som vi inte ifrågasätter.
Det tänker jag låta mig svepas med i när jag sitter och hejar på mina vänner som är med, och jag kommer att nynna på ”Tell me lies, tell me sweet little lies”.
