Det finns ett talesätt om att all utveckling i världen egentligen beror på lata människor, vilket är väldigt lätt att till sig för oss som faktiskt är lata. Man vill ju gärna vara en av dem som driver utvecklingen framåt, och om lathet är det enda som krävs för att kvalificera sig så är vi ju hemma.
Kornet av sanning i uttalandet är att utvecklingen drivs framåt av de som inte nöjer sig med att utföra arbetsuppgifter på ineffektiva, arbetskrävande sätt om det finns smartare sätt att göra det. Med smartare menar vi i det här resonemanget helt enkelt mer utfall av samma arbetsinsats. Gräva går långsamt, så vi lär oss plöja. Större djur orkar dra större plog, maskiner kan arbeta längre än de stora djuren och därmed effektivare, och nu finns det maskiner där det inte ens behöver finnas en människa som åker med alls, utan den plöjer själv. Vilket för en lat människa är oerhört mycket behagligare än att gräva, dessutom med en 1000-tals gånger högre effektivitet.
Så länge vi talar om att resultatet är det enda viktiga, att mer mat produceras så fler kan äta sig mätta så är det här naturligtvis bra. Allt annat lika så är det bra med mer resultat från samma insats.
Problemet är när det här läcker över även till sådant där resultatet inte är målet, utan det är själva processen man vill åt. Som i tränings- och idrottsvärlden.
Det enklaste exemplet är kanske löpning. Där är inte slutmålet att ha förflyttat sig fort, utan just att ha sprungit. Om behovet var att förflytta sig fort så kan man numera nyttja fordon. Därmed uppstår en gråzon, där vi alla är överens om man nog inte får cykla om man ska påstå att man har sprungit, men hur fjädrande skor får man ha?
Det här försöker de naturligtvis reglera i tävlingsregler för respektive sport, men vi struntar i det faktiska tävlandet för ett ögonblick och funderar på vad vi själva vill uppnå egentligen. De flesta av oss tävlar ju faktiskt inte, utan tränar för att höja vår prestanda.
Det vill vi naturligtvis om möjligt ha hjälp med, men det gäller att inte hoppa över steget att faktiskt bli bättre.
Är vi lite lata så är det frestande att röra ihop prestanda med resultat. Hela Enhanced Games lever i den förvirringen, med skillnaden att det inte bara är utrustning, utan rätt farliga preparat som läggs till för att svara på om vi kan få högre resultat med samma insats, och då är vi tillbaka vid frågan om att plöja i stället för att gräva igen.
Skillnaden är att när det gäller vår träning så kommer inte bättre resultat med samma insats att avhjälpa världssvälten. Det finns ingen faktiskt nytta med att höja resultatet. Det enda som påverkas är vår självbild..
Min aversion mot utrustning och hjälpmedel i styrkesport grundar sig just på detta. Om målet inte är att med fysisk styrka lyfta upp stenen, utan bara att den ska upp, så kan man sätta handtag på lika gärna som att ha armskydd och klister. Daniel Rubin uttryckte det kanske allra bäst när han den gångna upptäckte att killarna skulle använda remmar i Appollonmark.
”Det är ju som att orientera med GPS!”
