Min syn på hur man bäst deffar för att få fram magrutorna eller slipar på sommarformen har förändrats väldigt lite de senaste 10+ åren. Det är i i grund och botten väldigt enkla principer och när folk som deffar följer dessa principer så blir resultaten alltid bra. Om du är intresserad av dessa principer kan du läsa dem i min artikel ”Hur man deffar – mindre fett och mer muskler” på träningslära.
För en tio år sedan trodde jag också att överviktsproblemen berodde på att folk valde att träna för lite och äta för mycket. Jag skulle med största sannolikhet också ha sagt att människor gör dessa val mot bättre vetande, att alla människor vet att träning är bra för hälsan och vikten och alla människor vet att läsk, godis, chips, kakor, pizza, pommes och den mesta färdigmaten överlag inte är bra mat.
Min lösning på det här problemet vid samma tid innebar att folk bara behövde lära sig just ”mina” kunskaper kring deffning, sedan skulle allting gå bra. Redan där borde jag ha insett att det jag såg som lösningen, dvs utbildning, troligen inte skulle hjälpa särskilt mycket eftersom jag ju samtidigt ansåg att människor redan visste att de inte borde äta vad de åt och att de borde träna mer. Men så långt tänkte jag tyvärr inte…
Idag har min åsikt ändrats rejält på den här punkten. Jag tror i och för sig fortfarande att alla människor vet att träning är bra för hälsan och att det inte är bra att äta skitmat eller väga för mycket. Jag är också fortfarande övertygad om att principerna kring deffning hade fungerat fantastiskt bra för en överviktig eller fet person som vill bli av med överflödigt fett. Den punkt där jag däremot har ändrat åsikt är kring vad som behöver förändras om det ska ske några förändringar på samhällsnivå och det är det jag tänker summera i den här artikeln.
Jag vet att det jag kommer ta upp här med största sannolikhet inte direkt berör särskilt många av de som oftast läser här på tyngre. Är du en regelbunden läsare här kan mycket väl min text om deffning vara mer givande för dina egna mål. Trots det är jag övertygad om att det jag kommer ta upp i den här texten kommer att kunna förbättra dig som medmänniska . Du kommer att få en mycket större förståelse för alla andra människor i din närhet och då framför allt de med extra vikt som egentligen inte vill ha den.
Ser du en anka eller en kanin? – det kan bero på när jag frågar
Bilden här under är en klassisk tvetydig bild från slutet av 1800-talet. Den visar både en anka och en kanin. Du kan endast se kaninen eller ankan, det går inte att se dem samtidigt utan det krävs någon tiondels sekunds omställning i hjärnan för att se den ena eller den andra. Det finns flera olika varianter på den här teckningen där vissa varianter leder till att fler ser ankan och andra till att fler ser kaninen medan vissa är väldigt jämna i att det i princip är lika många ser kaninen först som det är som ser ankan först (1). Vilken kategori bilden här under tillhör vet jag tyvärr inte men det spelar ingen roll för min poäng.
Orsaken till att jag visar den här bilden är för att man har visat att hur stor mängd människor som ser kaninen först varierar över året. Mer specifikt så är det så att det är fler människor som ser kaninen under påsken (2). Det här är ett av otroligt många bevis för att vad vi som människor ser och lägger märke till påverkas av mer än bara var vi riktar våra ögon. Våra förväntningar och erfarenheter påverkar vad vi ser. Det dina ögon gör är bara att skicka in en bild till hjärnan och det är sedan hjärnan som tolkar den.
Den här bilden är också en bra illustration över att vår hjärna gör en väldig massa beslut i vårt omedvetna. Du gjorde inte ett medvetet beslut när du först såg kaninen eller ankan. Det var ett beslut som din hjärna tog helt på egen hand baserat på vad den ansåg vara mest relevant, först efter det beslutet var taget så blev du medveten om det. Ditt omedvetna jag bestämde alltså vad ditt medvetna jag skulle lägga märke till och fokusera på.
Det här gör din hjärna hela tiden. Allt ifrån tidigare upplevelser i ditt liv, till enkla saker som vad du utsatts för minuterna innan du upplever någonting, påverkar vad ditt medvetande får för information från andra processer i din hjärna och på så sätt kommer det också att göra dig mer eller mindre benägen att göra ett visst beslut.
När det gäller de mer omedelbara effekterna så går de under samlingstermen priming inom psykologin. Kort och gått så handlar priming om hur en exponering för vissa ord, tankar eller kontext omedvetet kan göra en människa mer benägen att tänka eller agera på ett visst sätt. Ett väldigt konkret exempel på just val av livsmedel är att man har visat att om man utsätter folk för positiva ord relaterat till vikt och hälsa precis innan de går in i en mataffär så handlar de nyttigare mat (25). I studierna använder man triggers för nyttigare val för att försöka knuffa folk i den riktningen men det är inte direkt otydligt åt vilket håll livsmedelsföretag, affärer och annonsörer generellt sett knuffar folk annars.
Varför för mycket skitmat i vår omgivning är ett problem
Första exemplet ovan kan ju vara kul att känna till men huruvida din hjärna väljer att du ska se en kanin eller en anka spelar ju i praktiken ingen större roll. Det får inga konsekvenser. Vad som däremot får konsekvenser är hur miljön runt omkring oss alla har förändrats. Det i sin tur påverkar vad vi alla väljer att fylla våra kroppar med för mat.
Det finns idag väldigt mycket saker runt omkring oss som gör oss mer benägna att köpa eller välja dåliga livsmedel och det finns dessutom många saker runt omkring oss som gör att vi också tenderar att konsumera mer av dessa livsmedel.
Jag kommer här under att ge flera exempel på saker som gör just detta men först ska jag bara lägga fram en underliggande premiss till allt det jag tar upp här och den är att om folk äter för stora mängder skitmat så kommer deras vikt att sakta men säkert gå uppåt. Jag motiverar den här premissen på drygt 100 sidor i min bok Skitmat och kan naturligtvis inte gå igenom det här. Jag har skrivit om det lite i artiklarna nedan som du kan läsa men orkar du inte så får du helt enkelt tro på mig i det här fallet. Om folk inte mäter och räknar på hur mycket de äter väldigt precist så kommer de att tendera att äta för många kalorier och gå upp i vikt om de äter mycket skitmat, och det är det som är problemet idag.
- Varför det finns fler överviktiga än normalviktiga!
- Läsk – världens sämsta livsmedel?
- Naturella jordnötter vs chips för viktreglering
- Äter vi en större andel kolhydrater idag än förr?
- Senaste studien på paleo / stenålderskost
- Du går inte upp i vikt av att äta mer nötter
Reklam, reklam och åter reklam
Varje år spenderar endast Coca Cola omkring 28 200 000 000 kr på marknadsföring (3). Nej, jag har inte fått någon (eller flera) nollor fel i den siffran utan Coca Cola spenderar drygt 28 miljarder varje år på reklam, sponsring och annan form av marknadsföring. Pepsi Co har givetvis också de en väldigt hög marknadsföringsbudget, den ligger på omkring 19 miljarder. Den enkla frågan nu när du sett de här sifforna är, varför tror du att de gör detta?
Svaret på den frågan är givetvis för att det fungerar, för att det får folk att köpa mer Coca Cola än de annars skulle ha gjort. Så om inte den här reklamen hade funnits så hade folk köpt mindre Coca Cola vilket givetvis hade varit dåligt för dem, men det hade varit bra för folkhälsan.
Om du nu föreställer dig att istället för att det är påsken som närmar sig så är det en helt vanlig dag men du har den senaste tiden utsatts för mycket reklam för någon form av skitmat som du vet att du egentligen inte borde äta mycket av. I den här reklamen så har de skickliga marknadsförarna kopplat livsmedlet till många olika saker, oftast saker som du tycker om, likt dina idoler eller glada situationer i vardagen. Ett annat alternativ är att koppla livsmedlet till situationer som ofta uppstår i din vardag. Nästan alltid är reklamen riktad mot våra känslor och inte vårt rationella jag (4). Ju mer reklamen riktar sig mot våra känslor desto mer benägna är vi att tro på det som sägs i den eftersom vi inte kopplar in våra mer rationella delar i processen (5).
När du sedan har den här kopplingen mellan livsmedlet och saker i ditt liv så kommer din hjärna att vara mer benägen att göra ditt medvetande uppmärksam på när det här livsmedlet finns i din närhet. Helt plötsligt så verkar det som att du ser det här livsmedlet ”överallt”. I princip alltid är det ett väldigt högbelönande, energitätt och näringsfattigt livsmedel (ie skitmat). Det här är livsmedel som du oftast kan äta även om du inte är hungrig. Det innebär därför att du i alla de här situationerna medvetet måste säga nej till dig själv. Du blir alltså medveten om att produkten finns där, du vill äta den och sen måste du säga nej till den njutningen eftersom du vet att det inte är bra för dig.
Problemet här är att ju oftare vi utsätts för de här lockelserna desto större är risken att det någon gång kommer att ske i en situation då vi inte är mentalt starka, en situation då vi lägger vårt fokus på annat eller då vi faktiskt känner att vi ”förtjänar” en liten belöning. Och så har du ätit den där chokladbiten trots att du vet att du inte borde.
Att bara påminnelsen av en produkt kan få oss att köpa mer av den visades sig lite humoristiskt 1997 i USA då det i media just då var en hel del nyheter kring NASAs Pathfinder, en liten robot man hade skickat till Mars för att utforska planeten. Mediauppmärksamheten gjorde att namnet Mars blev mer tillgängligt i amerikanernas medvetande. Detta i sin tur gav en markant ökning i försäljning för Mars chokladkakor, trots att de själva inte hade gjort någon förändring i sin marknadsföring (12). Men folk hörde Mars mycket oftare än normalt och blev då mer benägna för att observera chokladen Mars i godishyllan och därmed var de också mer benägna att köpa den.
Ingenstans är det här tydligare än när det gäller rökning. Rökning är idag mycket mindre socialt accepterat och därför har man kunnat införa flera olika former av regler för att påverka försäljningen av cigaretter. Här har också tobaksindustrins egen forskning blivit tillgänglig för allmänheten tack vara domstolar världen över. Resultaten här är också väldigt tydliga och de visar att utformningen samt placering av förpackningarna har väldigt stor inverkan på försäljningen av produkten (16).
De här resultaten har också lett till att flera länder har infört så kallade ”plain packaging” där företagen inte längre få ha sina loggor på förpackningarna vilket har lett till ytterligare minskningar i försäljning. Man ser även en effekt av de här förpackningarna på de som redan röker, de röker alltså mindre. De upplevde att cigaretterna var mindre attraktiva, smakade sämre, var av lägre kvalité, de tyckte alla märken smakade det samma och fick en ökad motivation till att sluta (17). Det här var alltså exakt samma cigaretter som innan, det som hade förändrats var omgivningen, i det här fallet förpackningarna och marknadsföringen.
Reklam för mat får dig att äta mer senare
Reklam har även andra effekter på oss som de flesta inte är medvetna om. En studie lät barn titta på tv med antingen neutral reklam eller reklam för mat som normalt visades i samband med deras program på tv. Efter att programmet var slut lät man barnen äta fritt från snacks som serverades. Resultatet visade att barnen åt hela 89-155 procent mer snacks om de hade fått se reklam för mat (6).
Den här effekten har man kunnat påvisa många gånger om, både på barn, ungdomar och vuxna även om studier på vuxna visar på ett lite mer komplext samspel (7, 8, 9, 10, 11). Till exempel kan kvinnors vikt i reklamen påverka hur kvinnor som ser reklamen reagerar (11).
I alla de här situationerna är det inte så att barnen och de vuxna ”väljer” att äta mer bara för att de sett reklam för skitmat på tv tidigare. Istället är det så att de omedvetet har fått en annan ”tröskel” för vad som är lagom att äta från det snacks som bjuds.
Det finns även intressanta studier där man låtit människor titta på reklam för skitmat eller kanske en kaka samtidigt som man gjort mätningar på hur stor aktivering de får i de delarna av hjärnan som är kopplade till förväntan, motivation och belöning. Det man finner i de här studierna är att människor som får en ökad aktivering i de här områdena är de som går upp mer i vikt över tid (19, 20, 21, 22, 23). Det här är intressant eftersom att det visar att folk som går upp i vikt över tid upplever en större motivation att söka upp belönande mat och om de äter den så får de en större belöning.
Det här är alltså en effekt som finns där innan viktuppgången och talar för att det som en person som hållit sig smal hela livet upplever när hen är sugen på att ta en godisbit till inte är detsamma som en överviktig person upplever och den här skillnaden fanns redan innan den överviktiga personen började gå upp i vikt. Situationen var alltså inte ens rättvis från början och det som du som smal kanske upplever är svårt att stå emot men det går med lite viljekraft är ännu svårare att stå emot för en överviktig person eller yngre person som har anlag för att gå upp i vikt och troligen kommer göra det efterhand som åren går.
Vi blir även påverkade av normer och traditioner
Förhoppningsvis räcker de exempel jag redan gett för att ge en liten förståelse kring att vi människor reagerar och agerar inte bara beroende på vem vi är och vår personlighet utan också väldigt mycket beroende på situationen och i vilken miljö vi befinner oss just nu för stunden. Det är faktiskt också så att vår miljö på väldigt lång sikt, hur vi har växt upp och vad vi har hört och sett de senaste månaderna, även det påverkar oss mycket.
Ett exempel på saker som påverkar de flesta mot det sämre i matval är fredagsmys. Fredagsmys har funnits som ord förvånansvärt länge men det blev egentligen inte något stort hushållsbegrepp förrän OLW började köra det i sina reklamkampanjer. Och det är just OLW och deras produkter samt en massa annan skitmat som folk idag främst sammankopplar med fredagskvällarna (13).
Att det här med vad som är ”normalt” har förändrats har jag skrivit om många gånger, både när det gäller träning och kost. Det som folk anser är normalt idag är många gånger allt för dåligt. Du känner säkert redan till många exempel så som större läsk, växande godispåsar, den ständiga ”rätten” att ”unna sig något” osv. Alla är de exempel på förskjutningar mot att folk äter sämre och sämre trots att de fortfarande tycker att de äter ”normalt.
Här kan man även se en betydande inverkan beroende på vilken livssituation en viss individ lever under. Personligen jobbar jag till exempel mycket hemifrån och därför utsätts jag sällan för några större lockelser under dagarna samtidigt som jag har gott om tid att laga min egen mat. En person som istället jobbar som lastbilschaufför lever i en situation där hen får se ett McDonalds var 10e minut, reklam för i princip bara skitmat på varje bensinmack och personen har också klart begränsade möjligheter att få tag i bra mat. Det ökar givetvis risken för dåliga matval. På samma sätt är det inte lätt för en tonåring att göra bra mat om hen bara har sämre mat hemma i familjens kylskåp och väldigt lite egna finanser att spendera.
Du kan säkert utan problem komma på flera tusen exempel till på hur olika människor lever i lite olika världar där de utsätts för olika situationer som drar dem åt det ena eller andra hållet när det gäller bra eller dåliga matval.
Som individ är det inte alltid det lättaste att bryta sig ifrån dessa miljöer eller normer och om person gör det så får hen ännu fler situationer då hen måste stå emot lockelsen att äta mer skitmat. För nu måste personen säga nej i alla de här situationerna och bryter du normen så får du oftast höra det från andra, ”klart du ska ta en kaka” har nog de flesta hört när de försöker låta bli.
Gener har stor inverkar på övervikt, ändå var få överviktiga förr
Ett annat starkt argument för att det mer är miljön det är fel på än individerna när det gäller övervikt är att man idag kan se ett ganska starkt samband mellan gener och övervikt. Det går givetvis inte att ge någon exakt siffra på exakt hur mycket generna spelar in men uppskattningar brukar säga att ungefär 40-70 procent av all fetma kan förklaras av gener.
Studier på enäggstvillingar, alltså de som delar samma gener, har visat att deras vikt korrelerar väldigt starkt med varandra. I statistiska termer så var korrelationskoefficienten 0,7 (14). Ju närmre korrelationskoefficienten är en etta desto starkare är sambandet. Där finns alltså ett starkt samband mellan vikten hos två enäggstvillingar, de väger alltså ofta ungefär det samma.
Tittar man istället tvåäggstvillingar, alltså tvillingar som föds samtidigt och delar uppväxt samt föräldrar men inte gener så är korrelationen endast 0,32. Korrelationen för syskon som alltså delar det mesta i miljön de med, fast växer upp med kanske något eller några års skillnad är 0,25 (14).
Tittar man istället på sambandet mellan vikten hos adoptivbarn och föräldrarna som adopterade dem så är den endast omkring 0,10 till 0,15 (15).
Ju mindre gener som delas desto mindre är alltså likheterna i vikt mellan människor som i övrigt delar det väldigt mycket när det gäller miljö och omgivning. Det spelar alltså ingen roll att gener uppenbarligen inte var särskilt viktigt på 50-talet när ”alla” var smala. Det i sig motbevis inte att gener inte spelar en betydande roll idag.
Så om generna är viktiga idag men inte var det förr och våra gener inte har förändrats nämnvärt så återstår ju frågan vad det är som har förändrats som gör att generna blivit viktiga? Det som saknas i diskussionen om man endast tittar på gener och övervikt och drar upp argumentet att väldigt få var överviktiga förr är i vilket kontext som människor befann sig nu jämfört med idag.
En av de viktigare sakerna som har hänt är vi har förändrat miljön som människor lever i till den grad så att många människor idag inte klarar av att leva i den. Deras gener passar dåligt med deras omgivning. Det är givetvis även idag mycket mer än gener som påverkar hur mycket en person väger men forskningen på området är ändå tydlig och den visar ett ganska starkt samband mellan gener och övervikt.
Ett bra exempel på detta är hur övervikten ökar hos personer som flyttar från ett land till ett annat. I diagrammet här under kan du se andelen normalviktiga hos immigranter till USA relaterat till hur länge de har bott i landet. Som du kan se är mängden normalviktiga högre hos immigranterna än i USA vid starten men allt eftersom tiden går och de lever i samma miljö så blir också vikten ungefär den samma hos immigranterna som hos amerikanarna (19).
Det som argumentet ”ingen var ju fet förr” däremot visar är att vi alla har gener för att hålla oss smala egentligen, om vi lever i en värld som fungerar för det. Problemet idag är att folk inte har gener eller förutsättningar för att hantera de utmaningar de utsätts för.
Ska vi normalisera övervikt och säga att det är okej?
Något som har fått stor uppmärksamhet i media de senaste månaderna är så kallad ”fettaktivism” eller ”kroppspositivitet” där feta människor börjat göra ”uppror” i sociala medier och liknande där deras huvudbudskap är att det är okej att vara fet. Att samhället inte ska vara dömande eller diskriminerande mot feta.
Det här är ett uppror som i grund och botten är positivt då det finns väldigt mycket evidens för att överviktiga, likt minoriteter, ofta blir diskriminerade i samhället och många gånger är det ganska grova saker som feta människor får utstå om de vågar sticka ut.
Det är inte heller någon tvekan om att om det verkligen hade fungerat att mobba folk till att gå ner i vikt så hade vi i princip inte haft några överviktiga människor i samhället idag. Istället pekar forskningen på området på att effekten vanligen blir den motsatta, folk som upplever mobbing för sin vikt tenderar att gå upp ännu mer i vikt (26). Här finns givetvis undantag, hur folk reagerar på den typen av saker är väldigt individuellt. Men i snitt, så får du alltså människor att bli ännu fetare om du direkt eller indirekt påpekar för dem att de är feta. Det är faktiskt till och med så att om du tittar på relationen mellan folks medvetenhet om sin egen vikt och viktuppgång så är det så att folk som är mer medvetna om att de väger för mycket också tenderar att gå upp mer i vikt i över tid (27). Så människor som känner att de behöver berätta för andra människor att de är feta bidrar inte direkt med något positivt.
Så människor som känner att de behöver berätta för andra människor att de är feta bidrar inte direkt med något positivt.
Samtidigt är det flera inom rörelsen för ”kroppspositivitet” som verkar förneka vetenskapen som finns som tydligt visar att fetma är ett problem. Fetma försämrar folks hälsa och den kostar också samhället pengar i stort, vilket gör det till ett samhällsproblem. Att människor då engagerar sig i ett samhällsproblem och vill att de ska bli bättre är givetvis positivt, fortsätt med det.
Problemet som jag ser det är sättet i hur många människor väljer att engagera sig. De ser överviktiga människor och sedan känner de sig på något sätt manade att berätta för dessa hur ohälsosamt de lever. Den typen av metod hjälper som sagt sällan. Fokus behöver istället flyttas från individer till grupper.
Även här finns alltså fördelar i att flytta fokus från en individ till samhället. All evidens pekar alltså på att det främst är samhället som påverkar folk att bli feta och evidensen pekar också på att du i princip aldrig vinner på att påpeka för en fet person att hen är fet (personen vet det med största sannolikhet redan ändå).
Sedan finns det givetvis personer som mer eller mindre medvetet verkar vilja förstöra sina kroppar eller som fullständigt skiter i vad de gör mot sina kroppar för att sedan ändå beklaga sig över hur deras kroppar mår osv. De här gör du nog bäst i att bara ignorera.
Är det vi begär idag rimligt på en befolkningsnivå?
Det här är inget försök av mig att måla upp alla överviktiga som offer där ingen av dem kan göra någonting för att förbättra sin vikt eller hälsa. Som individ kan man överlag ofta göra mängder av saker mot det positiva. Det egna ansvaret går det så klart inte att komma ifrån, ingen tvingar ner maten i deras munnar som (tyvärr) många brukar säga.
Min syn på det hela är dock att vi idag begär för mycket av för många. Vi har ett samhälle som är uppbyggt så att inte ens halva befolkningen klarar av att hålla vikten stabil. I en sådan diskussion är det, enligt mig, dags att börja tänka om i fall man fortfarande tror att allting bara handlar om kunskap, självkontroll och vilja. Ska vi bara fortsätta på den väg som vi har gått i 30 år där vi hela tiden pratat utbildning, personligt ansvar med mera samtidigt som världen förändras mer och mer åt fel håll och övervikten ökar?
Precis som att vissa personer behöver jobba mycket hårdare än andra för att få resultat på gymmet så behöver vissa personer idag jobba mycket hårdare för att kunna hantera sin vikt. Det är också givetvis så att ju större krav som ställs på människor desto fler är det som inte kommer att lyckas uppnå kraven.
Om du får förståelse för den punkten och inser att mycket annat påverkar människors beteende än deras egen personlighet, självdisciplin och kunskap så kommer du dels att få en mycket större förståelse för andra människor i allmänhet och dels börja kunna förstå varför så många människor väger för mycket idag utan att du samtidigt blir dömande eller nedvärderande mot dem.
Det vi gör idag är ungefär motsvarigheten till att vi begär att alla människor ska kunna prestera över medelvärdet i ett IQ-test och om någon misslyckas så pekar vi på dem och säger att de har dålig disciplin eller vilja. Men så är det helt enkelt inte. Precis som vissa människor haft turen att födas med bättre förutsättningar för att få höga poäng på ett IQ-test så är också vissa människor födda med turen att kunna hantera den miljö vi lever i idag bättre än andra ur ett hälso-/viktperspektiv.
Träning, disciplin, vilja, dedikation och allt det där spelar givetvis in, precis som det har stor inverkan på skolresultat. Men extremt få människor går från att vara bland de dummare i din klass till att bli ett geni och att begära att alla som har svårt i skolan ska bli fantastiska akademiker är bara korkat. På samma vis är det enligt mig korkat att begära att alla överviktiga ska bli smala med hjälp av ”disciplin”, det kommer inte ske. Alla kan förbättra sin situation, precis som alla kan förbättra sina skolbetyg. Men någonstans så begär man något orimligt, vi sätter en för hög ribba för många människor.
Ju mer miljön förändras, desto mer vi tillåter den att gå mot att bli så kallad obesogen, desto fler människor är det som inte kommer att kunna hantera den och börja gå upp i vikt. Det är den utvecklingen vi nu har sett i ett antal årtionden där fler och fler människor väger mer och mer.
Summering
Det här är ett försök till en kort introduktion till ett väldigt komplicerat ämne. I Skitmat tar det här upp 100 sidor och även det är en förenkling. Förhoppningsvis så har jag dock väckt tankar kring ett annat perspektiv när det gäller övervikt. Se alltså inte den här texten som att jag säger att allt ansvar är alla andras och att överviktiga själva inte är delaktiga. Se det istället som ett försök att förklara att precis som allting annat när det gäller människors beteende så är vi inte ensamma i någon form av bubbla med helt självständiga beslut utan vi påverkas konstant av vår omgivning.
När det gäller cigaretter diskuterar man idag exponeringsförbud som en väldigt effektiv metod för att minska rökningen i samhället (18). Om folk inte ser cigarettförpackningarna vid kassorna så är de mycket mindre benägna at köpa dem. En åtgärd som givetvis inte är möjlig när det gäller livsmedel men man kan ju fråga sig om det är rimligt att folk hela tiden ska exponeras för skitmat? Varför ska vi till exempel behöva utsättas för godis vid kassorna när vi köper en TV på El-giganten eller kanske en ny stol på IKEA? Det spelar nästan ingen roll var du är så har du lättillgängliga lockelser från skitmat där. Behöver vi verkligen det?
Vad är då en ”lagom exponering” för skitmat? Den frågan finns det inget svar på idag, frågan är om det ens är en fråga som går att besvara? Det enda som är tydligt är att exponeringen idag verkar vara för hög för väldigt många människor. Frågan då är ju om vi vill fortsätta acceptera det? Även om du inte har några problem med det så kan du ju fråga dig om du tycker att det är värt det? Hade du inte klarat dig utan det om du vetat att det kunnat hjälpa andra stå emot?
De där sista frågorna var mer filosofiska eller politiska, där få alla ha sina egna åsikter. Personligen så är mitt svar att jag gärna hade sett att den typen av saker försvunnit. Om jag verkligen hade velat äta godis någon dag så hade jag inte blivit irriterad eller ledsen över om jag inte kunnat hitta det på SIBA, jag hade heller inte blivit ledsen om godiset inte stått rakt framför mig vid kassorna i mataffären utan att jag istället behövt gå en liten bit till en annan del av affären för att köpa det.
Jag avslutar den här artikeln med ett citat från en artikel med titeln ”Candy at the cash register - a risk factor for obesity and chronic disease” (24). Texten är översatt av mig:
En grundläggande missuppfattning har bromsat vår reaktion mot fetmaepidemin: tron att livsmedelsrelaterade beslut är medvetna och avsiktliga val. Vår ovilja att störa eller reglera dagens matmiljö är en direkt följd av den tron, att människors val av mat återspeglar deras verkliga önskningar . Men med tanke på den stora andelen människor som påstår att de vill gå ner i vikt och den lilla andel som faktiskt klarar av att göra det, måste vi erkänna att mänskligt beteende inte alltid överensstämmer med personens uttryckliga mål.
Verkligheten är att val av mat ofta är en automatisk process och valen görs utan full medvetenhet. I många fall kan valen vara raka motsatsen till vad personen medvetet skulle föredra . Vad och hur mycket människor äter påverkas starkt av kontextuella faktorer som de inte känner igen eller uppfattar och de får därför svårt att motstå dem. Ett tydligt exempel på detta inflytande är placeringen av godis i kassan, som allmänt erkänns som en PR-strategi som kallas "impulsbaserad marknadsföring". Impulsmarknadsföring uppmuntrar spontanköp relaterade till känslor som utlöses av att se produkten eller ett relaterat meddelande.
° ° °
