För ca 2500 år sedan sprang en herre vid namn Pheidippides ett marathon i full panik, kom fram till Athen och utropade: “Vi har segrat!”. Sen trilla han ihop och dog.
Trist död för stackars Pheidippides, men han klarade sitt marathon! Tror ej han fick medalj dock.
Idag vet vi alla att marathon är en nybörjardistans. Alla coola springer betydligt längre. Är man riktigt cool dör man inte heller.
Skämt åsido, men långdistansboomen är verkligen här. Stockholm Marathon har inför 2026 har sålt slut tidigare än någonsin parallellt som dom också ökat antalet startplatser till 25 000. Ironman Kalmar sålde inför 2026 slut på sina 3000 startplatser på två veckor. Det brukar ta ca 6 månader.
Jag är anmäld till båda dessa loppen, men det är ett annat lopp som blir 2026 års stora äventyr för mig, nämligen ett ultramarathon! Och inte vilket ultramarathon som helst, nämligen Kullamannen 100k.
Vad är då ett ultramarathon?
Ultramarathon kallas det när man springer en distans som är längre än ett marathon (alltså längre än 42 195 meter). Vanliga marathon är oftast i stadsmiljö/asfalterade vägar, medans ultramarathon oftast är på trails. Detta gör att ultramaror inte bara är längre än ett marathon utan generellt också betydligt tuffare när det kommer till teknisk terräng och antal höjdmeter per kilometer. Jag ser därför ultramarathon som spännande äventyrslopp som oftast görs i fina miljöer. Det lockar mig också att om man kan träna sig till att klara dessa lopp finns det möjlighet att göra dom över hela världen, eftersom du i princip kan sätta dig på ett flygplan i löparkläder och vara redo när planet landar. Visst, det är lite förenklat, men kontra allt du skulle behöva ha med dig till ett triathlon i annat land är det absolut ingenting. Bara tanken att flyga med en kolfibercykel ger mig mardrömmar.
Jag hade egentligen tänkt Ultravasan 90 nästa år som mitt första ultramarathon, men sen blev jag sugen på att göra Ironman Kalmar igen och då försvann den möjligheten, eftersom Ultravasan och Ironman Kalmar är samma dag. Men lyckligtvis finns ett annat väldigt stort ultraevent i Sverige som heter Kullamannen.
Starten på Kullamannen!
Kullamannen är ett lopp som går i naturreservaten på Kullaberg och har fyra olika distanser, 20 km, 50 km, 100 km och 100 miles (161 km). Kullamannen går allhelgonahelgen, 30-31 Oktober 2026. Namnet “Kullamannen” kommer från en legend om en person/ett väsen som ska ha funnits på Kullaberg. Det finns flertalet olika historier om denna filur, vad/vem det var etc. En av historierna är att det var en riddare, vilket passar bra med att loppet har en riddare på häst som maskot under loppets start/målgång som är minst sagt populär.
Mycket frän riddare på Kullamannen!
Jag började kolla på loppet Kullamannen eftersom datumet låg rätt bra för mig. Jag lyssnade sedan på Runes löparpodd där han hade intervjuat en av loppets grundare Per Sjögren. Jag blev såld direkt. Jag gillar när det finns bra historier bakom loppen och att det är ett rätt unikt område man springer i, vilket naturreservatet på Kullaberg minst sagt är. För min del gick 100 miles loppet bort direkt när Per Sjögren nämnde att ca 50% bryter 100 miles loppet beroende på vilket år det är och han var även väldigt tydlig med att 100 miles inte “bara” är 60+ km längre än 100 km loppet, utan också innefattar mycket tuffare terräng. “Nej tack” tänkte jag, man ska ha insikt om sina begränsningar. Men 100 km kändes lockande. Att loppet dessutom startar på natten gjorde det extra lockande för mig som verkligen gillar att springa i mörker.
Kort om träningen till detta lopp
Först och främst kommer jag göra min ironmanträning mot Kalmar som är 16 augusti 2026. Dels tränar jag redan nu med mer volym och mer intensiv träning än för Ironman Kalmar 2024, men jag har också gått ner 8 kg sedan Ironman Kalmar 2024 och förhoppningsvis lyckas jag kapa lite till (just i detta nu väger jag ca 87 kg på 182 cm och är inte i närheten av magrutor, så det finns kilon att tappa). Så med mängden träning och minskad kroppsvikt är jag övertygad om att det blir ett nytt PB i Kalmar. Jag kommer redan nu börja springa mer i skogen eftersom jag normalt springer på asfalt för att bli mer van vid trails. Jag kommer också försöka springa i mer och mer backar då det kommer krävas starka ben för denna bedrift. Jag såg en duktig löperska i en podd som tipsa om att hon gick mycket på stairmaster för att det var ett rätt skonsamt komplement till just backar, så jag kanske kör lite sådant på gymmet också.
Efter Kalmar har jag ca 10 veckor att finjustera formen mot Kullamannen. Jag kommer då väldigt försiktigt införa ännu mer träning i backar och aktivt leta upp olika trailrundor här runtomkring så jag får mycket variation av olika löpspår. Jag tänkte dock inte öka löpvolymen, eftersom risken för skador blir för stor om man både ökar volym samtidigt som man springer mer i skogen och adderar mer höjdmeter. Det är inte värt den risken helt enkelt. Löpvolymen kommer därför ligga på någonstans mellan 40-60 km per normal träningsvecka, vilket jag tror räcker, framförallt med den andra träningen som jag också gör.
Detta ska bli sjukt roligt. Dels är det en helt ny typ av utmaning, men det är också i Skåne (där jag kommer ifrån), det är på senhösten där man normalt inte har något lopp att se fram emot samt att jag har flera vänner som har flaggat för att dom vill springa olika distanser på Kullamannen. Mest ”cojones” sitter en klasskamrat från universitetstiden vid namn Kristoffer Pettersson inne på, som har anmält sig är till 100 miles. Kristoffer är en erfaren löparherre vid detta laget och har definitivt kapacitet att klara loppet. En rolig grej med just 100-miles loppet är att om man är en av dom som går i mål får man en fin ring! Har jag uppfattat det korrekt är ringen i silver som man får första gången man går i mål. Har man klarat loppet tre gånger får man en guldring och om man klarat loppet fem gånger får man en diamantring. Ett pris värt att lida för helt klart.
One ring to rule them all!
Jag kommer göra någon form av träningsuppdatteringar efter nyår (typ en gång varannan månad) för att berätta hur jag ligger till inför både Ironman Kalmar och Kullamannen, men framförallt för att berätta vad som går käpprätt åt helvete, då det givetvis är det som är roligast att läsa om (skadeglädje är enda sanna glädjen).
För min del blir Kullamannen ett spännande avslut på 2026 års loppsäsong. Kan denna arma kropp ta sig runt 100 km över stock och sten utan att kollapsa? Den som lever får se! Pheidippides får alltså tyvärr inte veta svaret.
/ Daniel Dalerhult