Ingen annan svensk har under så lång tid varit så enormt framgångstik internationellt som Ahmad. Hela sex (6!) gånger har han stått på Olympia-scenen i USA, och det mesta talar för att han alltjämt har saker ogjorda där.

Redan som junior var han lysande, och under nästan 20 år sedan dess har han tagit små och varsamma kliv framåt. Sakta men säkert har han adderat kvalitetskilon till sin redan perfekta symmetri, och därmed blivit större och allt mer komplett. Och kanske det mest anmärkningsvärda ändå är att Ahmad fortfarande fortsätter att utvecklas och förfina sin konst. För i hans fall handlar det verkligen om konst.

Decembercupen och Luciapokalen 2000 utgjorde starten på denna sagolika karriär. Trots uppenbar orutin hamnade han redan då i segerdiskussionerna, även om han då fick nöja sig med andra medaljer än de av guld. Året efter gjorde han sin debut på en SM-scen, och snöt då hem ett brons. Men så – på NM någon vecka senare kom då första segern, både i -70 och overall bland juniorerna. Och det var väl då om inte förr som vi fick upp ögonen ordentligt för honom.

2002 såg vi honom vinna SM-kvalet som senior, där han bland andra slog vår rutinerade lättviktsglänsare Kenta Dorby. Kenta blev dock lite för svår på SM några veckor senare, varför Ahmad fick nöja sig med silver. Det blev sedan ännu en tripp till NM, där han som junior tog sitt andra raka guld!

Året efter blev mycket speciellt för Ahmad. Dels vinner han sin klass på SM, -75. Samtidigt gör han fullständigt klart för oss alla att han dessutom är en presentatör av rang. Priset för Bäste Manlige Posör är självklart hans, och tillsammans med den lika glänsande Maria Eriksson sätter han en helt ny nivå för hur man tävlar i Par-klassen.

Det var här jag slogs av hur förbaskat gränsöverskridande han var. Estetiskt fulländad såklart, alltid mästerligt presenterad, och oftast i riktigt skarp författning så var han en konkurrensmässig kraft att räkna med, även för tungviktarna. Jag minns särskilt väl hur han 2004 utmanade den i princip dubbelt så långa och tunga Roger Zapfe om segern på Lucia Classic. Inte vid ett enda ögonblick fanns där ett uns av rädsla eller osäkerhet i Ahmads agerande. Han visste att det han hade med sig var i yppersta toppklass, och att det istället var de andra på scenen som borde vara oroliga. Ahmad var liksom ett med sin fysik, där varje rörelse och varje muskeldel var en integrerad del av hans konstnärliga ambition. För som sagt, i det här fallet handlar det om konst.

Ahmad, på SM 2006

2006 blev det sista året Ahmad tävlade på hemmaplan. Och som han sa hej då. Han vinner Loaded Cup (i Danmark), han vinner NOGP och han vinner SM (i den absolut bästa författning jag sett honom live). Han vinner dessutom Overall-titeln, hederspriset Kerstins Minne och utses såklart till Årets Bodybuilder. Och vi visste det: this kid´s going places...

Två år senare packade han sin väska och drog till väst. Los Angeles Championships stod för dörren, och det gick såklart inte att betvinga den Irak-födde svenske snitsaren Ahmad. Han tar sin viktklass (Light-HeavyWeight) och en stund senare också overalltiteln, vilket gav honom biljetten in i livet som yrkesman: proffskortet.

2008 var proffsdivisionen inom IFBB uppdelad i Open och i 202 lbs (91,6 kg). Ahmad, som sällan vägde över 90 kg, passade därför som handsken i 202:an. Efter ett par trevande starter, däribland en i Open, blev så sakteliga resultaten allt bättre. 2009 blev han bland annat 4:a i Pittsburgh, och 2010 tog han en meriterande andraplats i Phoenix, vilket kvalificerade honom för första gången till Mr Olympia.

Till 2012 års säsong ändrade dock IFBB klassindelningen, från 202 lbs till 212 lbs. Hux flux skulle Ahmad nu tvingas tävla mot killar som vägde upp till 96,1 kg. Ingen lätt uppgift såklart. Men han gnetade på. Under de kommande 7 åren tävlande han flitigt, och kunde visa upp en andraplats, ett par tredjeplatser och ett gäng andra fina placeringar, vilka gav honom plats på Olympia-scenen ytterligare 3 gånger (2014, 2015 och 2018). År 2015 var han särskilt framgångsrik på Mr Olympia. Han kom då på en meriterande 8:e-plats.

Knappt hann han kliva av scenen i Las Vegas innan han klev upp igen – nu i Tampa, Florida och i grenen Classic Physique. Grenen är densamma som vi den senaste åren sett även här hemma, dvs bodybuilding men med vissa justerade poseringar och med en annan bredare bralla. Bland proffsen tävlar man i en och samma klass, men med individuell viktbegränsning baserad på ens längd. Om jag läser reglerna rätt så gissar jag att Ahmad får väga typ 84 kg, vilket borde vara helt perfekt för honom.

Mycket riktigt – han segrade direkt i första starten, och kvalade därför omgående till Olympia 2019. Väl där var motståndet aningen skarpare, som det ska, och Ahmad blev 13:e man. Mönstret från 2018 upprepades dock. Ny seger i Tampa direkt efter Olympia, och därmed var hans sjätte (!) framträdande där klart.

Givet befintliga viktklasser så talar allt för att det är i grenen Classic Physique Ahmad kommer bäst till sin rätt (det är också där han tagit sina två proffssegrar). Som jag nämnde tidigare så finns det anledning att tro att Ahmad fortfarande har ännu en växel av förfining och detaljputs att ta till. Kanske kan han i en nära framtid därför nå sitt kanske största och tydligaste karriärmål: seger på Mr Olympia!

Jag hade förmånen att få lära känna honom redan 2004, och på ett eller annat sätt känns det som jag fått vara med och se honom växa upp till den han är idag. Under alla våra otaliga fotosessions förstärktes alla de föreställningar det uppmärksamma ögat kan ha fångat upp från scenen: Ahmad är en professionell perfektionist. Inget får lämnas åt slumpen eller förbli oplanerat. Allt som sker har redan förberetts och alla detaljer är sedan länge klara.

Men Ahmad är också mycket mer än en klassatlet. Dessutom är han en hårt arbetande gentleman, fylld av integritet och lågmält förpackat självförtroende. Såklart att också entreprenörglöden brinner starkt där i bröstet, och det redan från start. Från det egna gatuköket, till pizzerian, till gymmet, till butiken, och nu det egna märket.

Avslutningsvis – för mig blir han därför en enormt inspirerande förebild för en hel generation.

Ahmad i Classic Physique, på Mr Olympia 2020