Jag har tränat under hela mitt liv, som liten som fotbollsspelare med drömmen om att bli lika duktig som dom bästa spelarna. Året var 1994 och Sveriges herrlandslag i fotboll gjorde någonting som flera av oss aldrig glömmer: De kom hem som hjältar efter att ha varit och "grävt guld" i USA. Jag tror en stor del av Sveriges befolkning faktiskt kommer ihåg den sommaren trots att det var för över 20 år sedan, vilket väder det var den dagen och var dom befann sig då Sverige spelade kvartsfinal mot Rumänien. Tomas Ravelli blev hjälte samtidigt som jag satt i trappen och höll tummarna, jag var nämligen för feg för att titta – det kändes bättre att vara någon annanstans och bara hoppas.
Så växte jag upp, med drömmen om att bli någon och hålla på med det jag älskar. För vissa av oss infrias denna dröm, för de flesta stannar det där. Vid drömmen om att kunna hålla på med det man älskar. Åren gick och jag fortsatta att spela fotboll, jag prövade även ishockey och friidrott, alla sporter har sin charm och tillslut vaknar man upp en dag och inser att drömmen om ett proffsliv känns lite mer avlägset än vad man först trodde.
Christoffer har tränat sedan barnsben.
Jag är uppvuxen med idrott och är stolt över att det blivit en stor del av mitt liv. Som tävlingsmänniska låter man sitt liv påverkas av många olika faktorer och det kan vara svårt att hantera nederlag. Redan i ung ålder blev jag påmind om detta fenomen då jag kunde vara så pass besviken över min egen insats att jag började gråta, detta trots att vi som lag vann matchen och jag hade gjort mål. Tyvärr mindes jag bara de frilägen som jag missat och som inte hade resulterat i ytterligare målproduktion.
Jag tror att man måste ha en stark vinnarskalle för att bli riktigt duktig på sin idrott, samtidigt så vet jag att det kan hindra dig från att nå din fulla potential. Dessa små händelser från mitt liv har präglat mig till den människa jag är idag, någon som försöker påverka andra och lyfta synen på att man inte behöver vara bäst för att delta i någonting man älskar.
Att bli bra på idrott kräver vinnarskalle.
I dagens samhälle styrs mycket via sociala medier och allting är inte positivt med detta fenomen. Jag tycker det är en farlig utveckling att man vid ung ålder ska bli bedömd efter antal "följare" som man har eller för sitt utseende, istället för att man helt enkelt kan lyssna på det som verkligen betyder något: dina åsikter och dina värderingar. Det här fenomenet är någonting som jag ser även bland oss äldre och hos oss som ska vara just förebilder för nästa generation. Vi klagar på varandras prestationer, vi skriver anonyma kommentarer om varandras utseende och vi pratar öppet och skrattar åt vissa människor som tävlar: "varför ställer den där människan ens upp, den är alldeles för dålig?!"
Klaga inte på andras prestationer.
När är man egentligen tillräckligt bra för att tävla och vem är du att avgöra detta? På grund av mina tidigare tankebanor kring prestation och min egen självkritiska sida har jag varit rädd för att delta i andra aktiviteter som jag inte ansett mig vara tillräckligt bra i. Tills jag en dag vaknade upp och med egna ögon fick bevittna en man som i mina ögon kom att bli en riktig förebild. Han var med och tävlade uppe i en lokal tävling här uppe i Norrbotten där jag bor, han kom sist och var ändå den som spred bäst stämning och pratade med alla. Nästa år kom han tillbaka, med ungefär samma resultat, samma placering men framför allt samma glada humör. Jag diskuterade mina tankegångar med honom för att få en annan människas åsikt och han förklarade att han tävlade för att han älskade att tävla och utmana sig själv till att bi en bättre version av sig själv.
Ibland behöver man en väckarklocka för att förstå hur vi genom att dela och ta del av varandras åsikter kan växa som människor. Den här konversationen har fastnat hos mig och är numera en värdering som jag bär med mig i livet. Det kommer alltid att finnas människor som är starkare, snabbare eller som hoppar högre, det kommer alltid att finnas de som drömmer om att tävla men aldrig vågar fullfölja sina drömmar. Och det kommer finnas de som tävlar för tävlandets skull, för att de älskar det de gör, och för att de vill slå sina egna resultat. I mina ögon är det de verkliga vinnarna.
Vill du läsa mer av Christoffer? Spana in hans sida Min Resa Räknas
