Är man något så när bevandrad inom träning och utöver det har bekanta som inte är det så kommer någon förr eller senare ställa den eviga frågan :"hur hinner du träna?".
En befogad fråga. För, är du något så när vuxen så lär du ha en del saker att hålla koll på i ditt liv. Jobb, partner, kompisar och måhända även en skrälldus med ungar. Lägg därtill att du kanske äger ett hus där trädgården ska skötas eller bor i en nitisk bostadsrättsförening där det hålls möten om tvättstugan minst två gånger i veckan... Ja då kan tid bli en bristvara. Sova bör man också, sägs det, och för att inte bli en social paria är det åtminstone bra att ha sett ett par avsnitt av Game Of Thrones också.
Så.
Hur gör man då? Hur hinner man träna? Hur får man tid till att röra på sig? Vad är svaret på denna gordiska knut till livsfråga?
Livet i stort är på det hela taget rätt orättvist. Vi föds på olika platser på jorden, vissa av oss blir sjuka medan andra får för sig att Sverigedemokraterna är ett bra parti. Det är som det är.
Men, utöver det så finns det faktiskt en sak som är helt rättvis. Och ja, det är den eviga klyschan att alla har vi lika många timmar på dygnet. Det är visserligen en sanning med modifikation, men i grund och botten stämmer den rätt bra.
Vill man få tid till något så måste helt enkelt något annat stryka på foten. Du kan inte strecktitta igenom din favoritserie på Netflix och samtidigt tro att du ska ha tid att skriva den där boken du alltid velat skriva. Lika lite vinner du något på att ägna timmar åt att planera din kost om du sen inte har tid att förbereda den. Är ni med på vart vi är på väg?
Tid är något vi får lika mycket av allesamman. 24 timmar. Det är vad vi sen väljer att göra med dem som gör hela skillnaden. Egentligen är det så enkelt. Krasst kan man säga att det finns två sorters människor här i världen :de som tittar på teve och de som får saker gjorda.
Men för att svara på den eviga frågan då: hur får man tid att träna? Svaret blir helt enkelt att det får man inte. Man tar sig den. Och det innebär i sig att något annat helt enkelt får stå tillbaka. När någon storögt frågar mig hur jag hinner träna 6 dagar i veckan (just nu är det i och för sig mest rehab men ändå), som om jag uppfunnit en evighetsmaskin så upplever jag ofta att personen som frågar missat poängen. Jag är intet vis bättre än någon annan. Jag offrar helt enkelt andra saker för att få träna.
Och nej. Tack vare de valen ser jag inte lika mycket på teve. Jag läser inte lika mycket böcker som jag skulle vilja. Den där spontanölen med vänner får då och då stå tillbaka. För att jag prioriterar min träning. Det är svaret. Jag skapar mig min egen tid. Den dyker inte på något magiskt vis bara upp för mig. Det finns ingen orättvisa i att jag kommit på en formel som ger mig 26 istället för 24 timmar på dygnet. Jag har lika många (lika få, känns det som ibland) timmar som alla andra på ett dygn.
Det blir alltså svaret när någon frågar hur man ska hinna med träning. Ingen magi. Inga genvägar. Prioritering. Du hinner, bara du vill. Det är inte mer avancerat än så. Därför kan jag ibland få bita mig i tungan när människor klagar över att de "inte har tid att träna". För, ni minns väl det vi sa om 24 timmar? Det är en sak att säga att man inte prioriterar att hinna träna. Men säg inte att du inte har tid. För det har du. Bara du vill.
Skippa lite Netflix. Skippa dötid i soffan. Släpp det där dösurfandet fram och tillbaka på telefonen någon timme och vips så har du tid att träna.
För det har vi faktiskt allihopa, när allt kommer omkring. Tid att träna alltså. Det handlar bara om att prioritera. Att skapa sig tid.
Det är svaret på frågan.
Mer rörelseglädje åt folket!
