Om du, kära läsare, läst något jag tidigare plitat ned så vet du förmodligen ett par saker om mig. Ett: jag brukar så gott som alltid förespråka tolerans i största möjliga mån, oavsett om det gäller mat, träning eller favoritfärg. Två: jag försöker så gott som alltid förmedla mina ståndpunkter men glimten i ögat, helt enkelt därför att det blir lite roligare så. Gravallvarlig journalistik, om man nu kan kalla dessa alster för något journalistiskt, finns det alldeles för gott om. Men idag gör jag ett avstamp från toleransens gyllene väg. För, idag ska vi nämligen tala om sådana saker du absolut INTE ska göra. Inte under några som helst omständigheter. Så, kära läsare, läs och begrunda. Men kom också ihåg det där med glimten i ögat, okej?
Du ska inte ge tips på gymmet
Vi får utgå ifrån att de allra flesta som sprider sin fantastiska kunskap åt andra på gymmet gör det av välmening. De vill hjälpa till, se till att ingen gör sig illa eller förstör utrustningen. Men, jag tycker mig se ett visst mönster i detta beteende. De som konstant påpekar för människor vad de gör för fel på gymmet brukar inte göra så mycket annat. De kryssar liksom runt, från person till person och slänger ur sig goda råd som om det vore reps i bensparken. Men, det är inte som så att alla vill ha dina tips. De kanske inte vill bli avbrutna mitt i en löptur på bandet, då de måste dra ur sina hörlurar för att sedan lyssna till en miniföreläsning om varför kardio inte ska göras före styrketräning. Har de inte frågat dig så är de, hör och häpna, kanske inte intresserade av vad du har att säga. Det är en annan femma om något villrådigt står framför en maskin och uppgivet kliar sig i huvudet. Klart man ska hjälpa till då. Men i övrigt när det nog bäst att låta främmande folk träna i fred. Oavsett hur mycket bättre du anser dig veta.
Du ska inte bry dig om vad andra äter
Borta är den tid då gemene mans matlådor var av metall och fyllda med falukorv och potatis. Numera luktar varje lunchrum likt en basar i innersta Asien varje gång det vankas mat på jobbet. Och det är en fantastiskt bra sak! Med denna kulinariska revolution har även antalet sätt att äta på blivit tusenfalt fler. Förr åt man när man var hungrig. Punkt. Nu för tiden kan man välja att inte äta alls, äta då och då, äta bara fett och protein eller att få sin föda helt från växtriket. Också alldeles utmärkt. Men jag ska berätta en hemlighet. Om ingen frågar dig varför du äter som du gör, så är de förmodligen inte heller intresserade av höra om det. De vill inte ha en föreläsning om varför periodisk fasta, milkshakes på sjögräs och havssand eller jordgubbar doppade i kokain är det bästa alternativet man kan tänka sig att äta. Det kanske svider att höra, men så är det. Låt helt enkelt maten tysta mun. På samma vis är det med det omvända. Ingen vill veta vad du tycker om deras val av mat. Inte någonstans någonsin har en person vars matlåda just blivit kritiserad och hånad av bordsgrannen, brustit ut i ett "Vet du, det har du alldeles rätt i! Jag ska genast ändra mitt liv på grund av det du sa!"
Här gäller helt enkelt samma regel som på gymmet – frågar någon, sprid då sin allvetande kunskap. Om ingen säger något, utan allmänt pratar om vädret och Leif GW Persson, föreslår jag att du gör samma sak.
Muskler är för alla, oavsett vad du råkar tycka om den saken
Tyvärr har inte medeltiden riktigt lämnat oss ännu, trots att det passerat 700 år sedan epoken tog slut. För, fortfarande finns det individer som tycker att det här med muskler är något som ska sitta på en manlig kropp. Punkt. Om en kvinna vill bygga muskler så vaknar denna medeltida relik snabbt till liv, som en zombie byggd av dåligt självförtroende och inskränkthet. "Du ska inte lyfta vikter", heter det då, för "då kommer du snart se ut som en kille!". Som om muskler vore något manligt epitet, enkom reserverat för dem som råkat födas med en penis. Man skulle kunna spy av att höra hälften, inte sant? Så här enkelt är det: muskler är till för alla, oavsett om de räknar in sig själva som en han, hon, hen eller någonting annat. Vad du råkar anse om den saken är det ingen som bryr sig om. Om du tycker att muskulösa kvinnor är något som sticker i ögonen är det problemet ditt, inte deras. Jag för min del har rätt svårt för folk med företrädesvis BMW, som verkar finna det omöjligt att använda sin blinkers på ett normalt vis. Men, det betyder inte att jag känner mig tvungen att vädra den åsikten i tid och otid. Jag inser helt enkelt att någonstans ligger det problemet mest hos mig själv, inte hos andra. Och på samma vis borde du muskelhatare resonera. Muskler eller inte, tunn som tjock- rätten till sin egen kropp är just det, rätten att själv få bestämma i vilken kropp man vill leva i. Vad du sen tycker om den saken, ja det är det få som bryr sig om. Ungefär som med BMW:s och blinkers, om du förstår vad jag menar?
Så. Nu har jag predikat färdigt. Förhoppningsvis orkade de flesta av Er läsa enda hit. Och för det tackar jag Er, kära läsare. När man tänker efter är väl inte det här så himla komplicerat, eller hur? Använd sunt förnuft och låt folk leva sina egna liv, tills de ber om du åsikt, helt enkelt. Svårare än så behöver det inte vara.
Och just det. En sak till. Om du har en BMW. Kan jag inte då få be dig att använda blinkersen, åtminstone då och då?
Mer rörelseglädje åt folket!
