Medan vi låter julmaten sjunka undan och stämmer av fett och socker i mängder så tänkte jag mig att det vore bra att vi tog tag i en kontroversiell fråga, kära läsare. Jag tänker mig som så att eftersom de flesta av oss är alldeles för mätta och saliga av julstämning, så kanske debatten inte behöver urarta till regelrätta verbala smockor, så som det ibland annars brukar bli.
Vare sig man älskar, hatar eller är fullkomligt likgiltig inför fenomenet och sporten crossfit så är det troligt att man hört talas om Games, crossfitens VM. Och har man det är det också högst sannolikt att man känner till att det atleterna tävlar om, förutom ära och berömmelse samt en rätt rejäl prissumma, är titeln och rätten att få kalla sig "världens mest vältränade man/kvinna". Och det är just det jag tänkte att vi skulle beröra idag. Nämligen denna till synes något oskyldiga titel, som får en del människor att tappa fattningen på samma vis som när Arne Weise får höra att julvärdarna i år inte kommer sändas live. Och, se så nu, ta det lugnt. Ta några Aladdinparaliner till och profylaxandas lite, så vi på ett sakligt vis kan fortsätta.
Såhär kan de väl inte säga, utbrister många. Vaddå mest vältränade? Alla ironmanatleter då? Ultralöpare? Våldsamt starka strongmanatleter?! Ska crossfiten bara hålla på och spotta på dem? Va? VA?! Men låt oss nu bryta ned detta lite. Och, fyllda magar och salighet till trots, låt mig i sedvanlig ordning utfärda en brasklapp. Nej, jag anser inte att crossfit är bättre än någon annan sport. Jag tycker inte att dess atleter är strået vassare än alla andra. Men, och det här är viktigt och själva essensen i texten, jag är helt övertygad om att crossfiten förtjänar mer credd än vad den idag får. Varför, frågar du nu?
Vi tar och tänker efter lite. Många, allt för många faktiskt, ser på crossfit mer som ett fenomen än som en seriös idrottsform. De ser neonfärgade kläder och sådana där konstiga pull-ups framför sig, när crossfit kommer på tal. Kanske skojar de till det om att det alltid ska tränas i bar överkropp och slösas med enorma mängder mängder magnesium också. Men, bortom det där då? Finns det fog för att crossfit tar sig rätten att utnämna jordens mest vältränade atleter?
Jag skulle vilja påstå att det faktiskt ligger en del sanning i det. Det är sant att vältränad är ett begrepp som är rejält töjbart. Det ligger så att säga i betraktarens ögon att göra den bedömningen. Men, betyder det att crossfit bara är något som går att vifta bort? Nej. En seriöst satsande crossfitatlet måste bemästra en rad tuffa moment, varav många egentligen inte är förenliga med varandra. Explosiv maxstryka ska samsas med uthållighet nog att både kunna ro och springa långt. Gymnastik i dess mer avancerade form, innefattande repklättring, ringar och att gå på händer lika bra som en normal människa använder sina fötter, är också ett måste. Det är inte helt lätt att balansera den sortens träning, både vad gäller momenten i sig men också i hur allt runt omkring måste skötas med minutiöst precision, för att kroppen inte helt sonika ska tacka för sig. Tycker du fortsatt att det låter larvigt? Låt oss då titta på ett av momenten från Games 2016. Atleterna sprang först en 7 km lång terrängbana, följt av en marklyftstege där vikterna för herrarna startade på 192 kg och avslutades på 278 kg. För damerna var samma siffror 124-188 kg. Det tycker i alla fall jag är rätt imponerande.
Så man kan givetvis tycka vad man vill om att världens mest vältränade atleter enligt sporten själv ska återfinnas inom crossfit. Betraktarens ögon och så vidare. Men, jag tycker det är på tiden att crossfitatleterna på elitnivå får den respekt de förtjänar. Oavsett vad man anser som crossfit så går det inte att bortse ifrån vilket bredd dessa atleter har. De är en idrottsvärldens McGyver, måhända inte allra bäst på något, men otroligt mångsidiga och med pannben av hårdaste stål. Lite som med friidrottens mångkampare, fast med flashigare kläder, om man så vill.
Det är helt enkelt dags att räkna in crossfit i idrottens finrum, vare sig man gillar det eller inte. Borta är de dagar då utövarna kunde avfärdas som tokstollar som genom sin felträning fullkomligt kataboliserade sönder sina muskler, och drog av ryggen genom att lyfta marklyft med teknik som fick tankarna att närma sig en krokig banan. Den tiden är förbi. Kvar finns en idrott där bara den yttersta eliten (0.02 procent) når det absoluta finrummet, nämligen Games. Och då kan jag tycka att det finns fog för att kalla sig världens mest vältränade atleter, eller åtminstone de mest mångsidiga. Så det så.
Mer rörelseglädje åt folket!
