Stark, frisk och snygg i endast födelsedagskostymen är förmodligen de vanligaste orsakerna till att vi går och tränar. Oklart fördelningen här, men med handen på hjärtat – vem vill inte vara stark?
Rent teoretiskt handlar styrka om att utveckla sin egen kapacitet, att föra bok över framsteg och progression. Om att göra vad vi kan för att flytta fram positionerna, om så än bara lite i taget. Att sträva efter att bli mätbart starkare.
På ett emotionellt plan representerar begreppet styrka dock något helt annat. Att få lyfta upp tunga saker bara för att få nöjet att sätta ner dem igen. För många av oss räcker det så. Det handlar om att utmana sina gränser för vad som är fysiskt möjligt. Om den närmast djuriska tillfredsställelsen av att få kliva in under en stång och känna hur den böjer sig över ryggen av vikten, men att själv ha kraft och mod att stå orubbligt fast. Att helt enkelt kunna bemästra fysiska vedermödor vars naturliga motsvarighet genom generationer bortrationaliserats och trängts undan.
Få av oss måste släpa stock och sten nuförtiden. Ännu färre tvingas dagligen brottas med björnar och andra otrevligheter. Men den hormonella karusell som vrids upp på max av alla de kampmoment som idag ser sina substitut i allsköns skivstångsövningar i gymmet är något vi alla behöver. Starkt.
Att få vara frisk är inte lika mätbart men minst lika viktigt. Vi vet att all form av träning stärker oss och gör oss mer motståndskraftiga mot infektioner och sjukdomar. Med träningen får vi också ett bättre skydd mot diabetes, högt blodtryck, fetma och annat välfärdsskräp. Dessutom gör träningen oss bättre rustade att leva våra liv fullt ut även när vi når den övre halvan av livet. Och även om den fysiska hälsan skulle vara det primära så kommer även de ”goa” hormonella duscharna den tunga, hårda träningen ger bidra med lust, kraft och glädje. Så även ur det perspektivet är styrka något som borde ligger högre i agendan.
Det här med att vara snygg då, räknas inte det? Såklart. Särskilt som jag hävdar att de flesta av oss nog innerst inne även tilltalas av det värdet. Men det sköter liksom sig själv, förutsatt att du gör vad du kan för att dräpa mammut och fälla redwoodtall. Du kan också vara tvungen att jobba aningen hårdare kring skafferiet med det motivet, men det vet du redan. Dock har även du enorma förtjänster att hämta om du letar hårdare i styrkelådan.
Att under ett pass med marklyft, chins, axelpressar och knäböj känna det inneboende krutet fortplanta sig från tår till hårfäste (oavsett var man har det), och varsamt utvecklas till okuvliga järnspett i varenda lem, är inget mindre än fantastiskt.
Träningen – den tunga – har som genom ett trollslag gjort mig till en både yngre, raskare och piggare version av mig själv.
Och starkare.
I dina växande musklers tjänst!
Alex
