Det är dags. Du har bestämt dig. Du ska tävla. Allt det praktiska har du säkerligen koll på redan så här lägger vi fokus på det mentala – hur du tar kontroll över dina tankar och skaffar rätt mindset för en framgångsrik och berikande tävlingskarriär.
Du har gjort dina hundår på gymmet, du har lyckats tighta till dig rejält, övat posering och läst på om reglerna. Din scendebut kan ju inte bli mindre än succé kan man tycka...?
Well, vissa saker kan faktiskt bli ganska tuffa att hantera. Haken i bedömningssport är ju dessvärre att det inte finns någon objektiv faktor att bedöma. Medan vi i löpning kan säga med all säkerhet vem som sprang fortast och i styrkelyft vem som lyfte flest kilon handlar fysiksporten om en subjektiv bedömning av kriterier som inte ens faller sig helt solklara om man så kan rabla regelböckerna utantill. Ofta är det svepande uttryck som "the total package”, "god form” och "attraktiv presentation” som förs fram som viktiga komponenter. De kanske tycks självklara i ditt huvud, men vad just du anser vara "god form” är ingen unviersell saninng. Domaren kan tycka annorlunda, därtill förändras den aktuella idealbilden för grenarna en aning från en säsong till en annan, särskilt i nyare grenar som Men's Physiqe och Bikini Fitness. Kort sagt: domarna avgör vad som premieras i den aktuella kontexten.
Mitt i havet av svävande subjektiva kriterier står du. Du kämpar verkligen. Du har tagit dig i ditt livs form. Du har bevisat för dig själv och världen genom månader och år av slit i köket och på gymmet att du besitter förmågan, disciplinen och strävsamheten som alla vill ha men få besitter. Dieten är självfallet en pärs men ljuset vid slutet av tunneln väntar, där hägrar glitter, glamour och din vassa och välsvarvade fysik som fläckfritt poserar i strålkastarljuset till publikens jubel. Du gör dina vändningar i ett svep utan darr på manschetten och allt flyter sömlöst. Att just du står just där kan och bör för en kort stund kännas som paradiset på jorden...
...fram tills dess att finalisterna sållas från de övriga deltagarna.
Vad nu? De måste ha ropat upp fel nummer... Någon miss måste ha skett. Ditt namn och nummer skulle ju ha ropats ut, du skulle ju ha stått där svettig men lycklig, flexandes varenda muskel i din tokdeffade kropp, men icke.
Domarna har med sina regelböcker och erfarna blickar som samlad referens granskat fältet och har därvid beslutat att din fysik inte räckte hela vägen. Åtminstone inte just idag på just den här scenen i just det här motståndet.
Vad hände? Mamma, syrran, alla på gymmet, pojkvännen och framför allt din coach har ju inte gjort annat än att hylla dig. De hundra, kanske tusentals likesen dina formbilder fått, fast du inte ens använde filter, betydde det ingenting? Har alla ljugit för dig i någon slags rå, illvillig konspiration?
Nej, riktigt så är det inte. Högst antagligen har du gjort allt som stått i din makt för att bli så bra som möjligt och lite till. Ingen skugga faller över din arbetsmoral. Däremot finns det fler faktorer än din insats som spelar in i resultatet.
Låt mig dra ett räkneexempel: Betänk att du går upp på en scen och tävlar mot, säg, femton andra individer som var och en har gjort samma resa som du med träningen, poseringen och dieten. Då har du rent statistiskt en femtondels chans att vinna, det är så lite som 6,666 %.
Då har du rent statistiskt en femtondels chans att vinna, det är så lite som 6,666 %.
Lägg då till att vissa har bättre förutsättningar. Den "ram" som ofta nämns i kroppsbygarsammanhang är inte oväsentlig, tvärtom kan den spela en avgörande roll för hur symmetrisk, och för grenen proportionerlig, din fysik de facto kan bli. Utöver det handlar det om att lyckas bli tillräckligt hård (men samtidigt inte för hård i vissa grenar) samt att föra sig på ett sådant sätt att ens styrkor framhävs och ens svagheter döljs. Du bör ha självsäkerhet och en scennärvaro som överträffar motståndarnas och dräkten ska sitta som en smäck.
Här finns alltså en mängd faktorer som måste finliras till tusen för att du ska vara den som får applåderna, ryggdunkningarna och NOCCO-flaket till tonerna av "The winner takes it all" i slutänden.
Risken är alltså tämligen stor att du inte vinner din första eller ens andra till femte tävling. Någon enstaka gör ju det, det går att som en har haft tur med ovan beskrivna faktorer komma från gymmet upp på Nordiska Mästerskapen fortare än du hinner säga muskelproteinsyntes men de flesta gör inte det.
Misströsta inte. De flesta kan förbättra sig oerhört mycket genom några säsonger. Fram tills dess kan det dock vara bra att ha vissa saker i åtanke.
Att vinna mot andra är en krydda, en bonus, ett körsbär på toppen. De som tävlar framgångsrikt har insett att processen, resan mot målet och kampen mot instinkten att ge upp är den stora tävlingen. De förstår att tävlingen pågår ständigt, timme för timme, kardiopass för kardiopass, matlåda för matlåda.
De som fortsätter år ut och år in, oavsett om de är ständiga ettor eller sjuor har alla lyckats anamma och applicera ett tankesätt där de förhåller sig sakliga och rationella till sin egen insats och spelets regler.
De har fattat att:
- Du är inte dina resultat.
- Du kan bara påverka dig själv, inte motståndet.
- Det kommer fler chanser.
Lätt att säga, svårt att göra. De negativa tankarna kommer att knacka på dörren och försöka flytta in i ditt huvud. De negativa tankarna kommer att hävda endera att allt är alla andras fel, eller att allt är ditt eget. De kommer göra allt för att få dig att börja "diskutera" dina resultat med domare, skriva klagosånger på sociala medier och i värsta fall aldrig tävla igen. Låt inte dessa tankar ta över. Kom ihåg att det sitter bara i ditt huvud!
Kom igen, du har precis överlevt en hård tävlingsdiet, klart du kommer lyckas bygga upp ett schysst mindset!
För ja, det går att lära sig att tänka som en idrottare, det går att lära sig att bli både en god vinnare och en individ stark nog att kunna hantera en förlust.
Vill du lära dig hur man gör i praktiken? Perfekt! Givetvis lämnar vi dig inte åt slumpen. Här tar vi proffshjälp från en fullfjädrad expert på att tänka och prestera som en vinnare.
Raymond Ahlgren – föreläsare och coach inom ledarskap kommer nedan att guida oss till en rejäl förstärkning av vår mentala verktygslåda.
Vi ska gå in på motgångar strax, men vi börjar med grundförutsättningarna för att förstå ditt koncept. Vad är själva slutmålet med att lyckas hantera motgångar, eller att överhuvudtaget jobba med sitt mindset?
– Jag vill börja med att ställa läsaren en fråga. Vad är det som alla människor på jorden söker? Alla, utan undantag söker i grunden en sak gemensamt. Oavsett ras, religion, ålder eller kön söker vi alla det. Och om svaret är säg kärlek, hälsa, framgång eller pengar så säger jag inte att de svaren på något sätt är fel – bara att de inte är det slutgiltiga svaret. För vad är det kärlek, pengar eller framgång ska få mig att känna? Jo – LYCKA! Så svaret på min fråga är lycka. Alla människor söker i grunden lycka. Om vi kan vara överens om det kan du som läsare också förstå mina svar.
Med lycka som mål i tanken, låt oss gå in på frågeställningarna. Hur går man vidare efter en "förlust" när det gäller subjektiva prestationer som det ändå tävlas i, såsom konst, musik eller i det här fallet kroppsbyggning?
Man får nog börja med att definiera vad ”förlust” är för något. Är det min prestation i relation till andra – eller är det min prestation i relation till mig själv?
– En sanning är ju att det alltid kommer att finnas någon som är bättre, snyggare, smartare, snabbare, etc än jag. Vi är alla olika när det gäller förutsättningar och i t ex kroppsbyggning tänker jag då inte minst på genetiska förutsättningar. Hur tävlar man mot det?
När jag föreläser om ledarskap och arbetsglädje ställer jag alltid frågan – ”Varför gör du det du gör? Vad är syftet med att du gör detta?” Om svaret är kopplat till omvärlden – dvs att på något sätt imponera eller blända människor omkring oss och därigenom få deras bekräftelse, då är vi fel ute anser jag. Det är då vi löper risk att bli ”utbrända”. För utbrändhet har inget att göra med antalet timmar vi lägger på något utan att vi lägger för mycket tid på fel sak – nämligen att få bekräftelse från omvärlden. Men om svaret är ”Jag vill bli den bästa versionen av mig själv. Jag vill se hur långt jag kan utvecklas inom ett visst område och jag vill flytta gränserna för vad jag klarar!” då är vi inne på något helt annat. För du kan egentligen bara tävla (rättvist) mot dig själv.
– Jag har coachat såväl idrottsliga världsmästare som rockstjärnor. Och alla har det gemensamt att det som dom känner när de vunnit något (medalj eller en publik) är en kort stunds eufori. Och ganska snart efter framgången känner de sig precis som förut. Det är alltså ingen bestående känsla det där med ”vinst”. Och således knappast kopplat till Lycka. Som det ändå till syvende och sist ändå handlar om.
– Jag har hela mitt liv, ända sedan jag var liten, förundrats över vuxna män som gråter i TV för att de just ”förlorat” en finalmatch i låt oss säga VM i fotboll. Kanske med bara ett enda stackars litet mål.
Alltså, samme man som en gång drömde om att bli fotbollsproffs, som drömde om att kunna leva på det han älskar mest uppnådde sin dröm. Och inte bara kan han idag leva på det, han kan leva extremt gott på det dessutom. Och här råkar någon ha kängat in en uppblåst boll av skinn i ett mål och hans värld rasar samman.
Nu står han där och gråter. Han är enligt resultatet på tavlan näst bäst i hela världen på den sport han älskar. Han tillhör den absoluta toppen. Den absoluta eliten. Han är en av en försvinnande liten del av jordens befolkning som gör det han gör på den nivå han gör det. Hur kan han vara ledsen över att någon gjorde ett mål mer? Hur går det ihop? Jag har aldrig kunnat förstå det.
För så länge du jämför dig med andra är du dömd att förr eller senare stå där och gråta. Jämför dig med dig själv. Har jag gjort allt jag kan? Har jag gjort jobbet? Om svaret är JA – så har jag all anledning att fira en seger – oavsett vad som står på resultattavlan.
Om man, som jag, tror att allt och alla egentligen hänger ihop. Att allt på djupare plan hör ihop som en enhet så kan man bara vinna om alla vinner på det. Och eftersom sanningen är den att om någon vinner – så måste någon annan per definition förlora. Har man då verkligen vunnit?
– Så mitt korta svar är – tävla bara mot dig själv. Och så länge du gör jobbet kan du aldrig förlora. Så ser jag på det i alla fall.
Hur blir man en god vinnare/förlorare?
– Svaret är egentligen detsamma som till föregående fråga; Ställ dig frågan varför du gör det du gör. Och så länge som du inte är ute efter någon annans bekräftelse blir du både en god ”vinnare” och ”förlorare”. Detta eftersom du egentligen bara kan tävla mot dig själv (om du ska dömas rättvist vill säga).
Jag önskar att fler ville sluta söka andras bekräftelse och istället börja bekräfta sig själva. För bara du vet vad du fått betala för pris för att nå dit du nått. Bara du vet vilka hinder du överkommit och vilka förutsättningar du haft.
Hur förhåller man sig rationellt till sin prestation och sina resultat?
– Det är alltid viktigt att komma ihåg att ”Jag är inte min prestation!” Våra egon har en tendens att identifiera sig med ett visst antal saker som inte är sanna. Egot vill t ex gärna tro att jag är:
- Min kropp
- Mina saker
- Mitt rykte
- Mitt namn
- Mina prestationer
– Men inget av detta är ju sant. Om jag byter namn, är inte jag jag längre? Om jag förlorar en arm – är inte jag jag längre? Om jag förlorar allt jag äger och har – är jag någon annan då?*
Detta är såklart en illusion. En illusion skapat av egot i tron att vi behöver imponera på vår omvärld. Att vi behöver omvärldens bekräftelse. Men om du förstår att detta är en bluff och istället börjar fokusera på vad du vill, vad som är viktigt för dig – så händer rätt häftiga saker inom dig. Jag lovar!
Vad är det viktigaste för att skapa och bibehålla en stark självkänsla/självförtroende?
– Till att börja med bör vi skilja på självkänsla och självförtroende. Självförtroende är prestationsbaserat och självkänsla är de tankar och känslor du har om dig själv. Ditt egenvärde så att säga. Ett gott självförtroende kan du uppnå genom att prestera och leverera – vare sig det är inför dig själv eller inför omvärlden. Du vet vad klarar och förmår och det får dig att känna dig bra.
Självkänsla bygger du genom att i första hand se dig själv och dina behov. Detta ska inte förväxlas med att vara egoistisk eller självcentrerad – för det behöver det verkligen inte vara.
Alltför många människor idag ser till alla andras behov först och sätter sig själva i andra hand. Men om man tänker efter så är det ju i princip omöjligt att finnas till för andra innan man finns till för en själv. Precis som man inte kan älska någon annan om man inte kan älska sig själv. Vi kan lura oss att tro att vi gör det – men det är bara en illusion.
Alltför många människor idag ser till alla andras behov först och sätter sig själva i andra hand. Men om man tänker efter så är det ju i princip omöjligt att finnas till för andra innan man finns till för en själv.
– Vi vänder ofta ut och in på oss själva för att vara andra till lags. VI ställer upp för andra, vi lyssnar på andra och vi uppmuntrar andra. Men samtidigt kan vi vara grymt elaka mot oss själva. Stanna till någon gång och lyssna på hur du ”talar” till dig själv när du klantar till det eller gör fel. De tongångar, de ord och påhopp de flesta av oss slänger oss med skulle vi aldrig drömma om att uttala till någon annan.
Om du lät mot din bäste vän så som du låter mot dig själv, hur länge tror du att du skulle ha kvar den vännen? Vi vill att andra ska respektera oss. Men respekterar vi oss själva? Vi vill att andra ska älska oss. Men älskar vi oss själva? Vi vill att andra ska lyssna på oss, men i ärlighetens namn, lyssnar vi någonsin till oss själva? Till våra egna behov?
Svaret finns alltså i hur du behandlar dig själv. Börja behandla dig själv med respekt så kan du behandla andra med respekt. Kort och gott skulle man kunna ändra lite på det som står i Bibeln. Istället för ”Behandla andra så som du själv vill bli behandlad.” kan ändras till ”Behandla dig själv så som du vill att andra behandlar dig!”
Raymond Ahlgren är föreläsare och kursledare inom ledarskap samt författare och entreprenör. Han har under de senaste 10 åren blivit ett av de främsta namnen inom ledarskap och personlig utveckling i Sverige.
Raymonds historia är lika fascinerande som berörande och tar sin start i Chile där han som 6-åring och gudson till landets störtade president Salvador Allende tvingades fly landet med sin lillebror och svenska mamma. Hans liv har sedan des kantats av misshandel, övergrepp, missbruk, karriärshets, stress och en ständig jakt på bekräftelse. Som tonåring började han missbruka alkohol och droger. Slogs och levde rövare runt Stureplan och arbetade nästan jämt. Men samtidigt som han framgångsrikt byggde upp sitt företag var han minst lika framgångsrik med att rasera sitt privatliv. Efter ca. 20 års missbruk får Raymond nog och säljer företaget, det stora huset på Lidingö och bilarna för att istället börja jobba på sig själv.
Något som han alltjämt fortsatt med sedan dess under devisen – Allt ledarskap bygger på medvetenhet, (s.k Alfa-nivå) och handlar i grunden om tre saker - Sanning, Heder och Disciplin. Behärskar du dom kan du leda vad och vem som helst.
Raymond har två gånger fått äran att vara värd för "Sommar" i P1 (2001 samt 2008), blivit porträtterad i dokumentärfilmen "I faderns fotspår" i SvT, skrivit boken "Hur många gånger kan man döda en man?" (Forum) samt startat och byggt upp Svenska InnebandyLigan.
