I början av året så skrev jag en längre artikel här på Tyngre om sockerberoende där slutsatsen var att det är en dålig och missvisande term som tar upp någonting som egentligen inte finns. Det är bättre att kalla det för mat- eller ätberoende då det som vissa människor verkligen kan ha problem med är olika livsmedel eller livsmedelskategorier och inte socker eller någon makronutrient. Du kan läsa hela den här artikeln här om du är intresserad av det ämnet, Sockerberoende – sant eller hittepå?.

I den artikeln tog jag upp ett frågeformulär som heter Yale Food Addiction Scale eller YFAS. Det är ett frågeformulär som används för att försöka hitta personer som har problem med sitt förhållande till vissa livsmedel som uppfyller de krav som idag finns för beroende till en sak eller en handling.

Förr i världen så talade man i princip uteslutande om substansberoende vilket innebar att man diskuterade saker som vi kan få i oss som sen ger ett beroende likt tobak, alkohol, droger, koffein med mera. Här pratar man också ofta om en ökad tolerans och att man får abstinensbesvär om man slutar med det.

Numera talar man dock även om olika typer av beteenden som beroende likt spelberoende, sexberoende och liknande vilket har gjort det svårare med definitionerna kring vad som ska verkligen ska klassas som ett beroende.

För det är ju många saker som vi tycker om att göra som vi gärna gör om och om igen vilket vissa kanske spontant skulle klassa som beroende, men detta är dock oftast beteenden som vi ganska lätt kan sluta med om vi vill eller behöver göra det av någon orsak. Det går ju därför inte att likna till det som verkligen är tunga beroenden där folk är beredda att göra väldigt mycket för att få sig ”en fix”.

Det är givetvis en flytande gräns mellan ett tungt och belastande beroende och vad som kanske mer skulle kunna klassas som en litet störande beteende som kanske gör en lite olycklig men som man ändå kan leva med utan större problem. Du kan till exempel höra människor säga de är beroende av en viss tv-serie men detta ska då givetvis inte likställas med det beroende som du finner hos en person vars liv helt förstörts av heroin.

Den här nyare definitionen av beroende som också innefattar beteenden finns bland annat i någonting som kallas för DSM som är en handledning för diagnoser inom psykologin. I den har man hela elva stycken kriterier för ett beroende där man även har följande tre grader.

• Mild – du uppnår 2-3 kriterier
• Moderat – du 4-6 kriterier
• Svårt – du uppnår >6 kriterier

Det här innebär ju att det numera finns en skala inom termen beroende där det finns både väldigt svårt beroende och även mer moderata typer av beroende då som inte är lika besvärande men som ändå kan innebära problem.

Det är här som frågeformuläret YFAS kommer in då det är framtaget för att försöka hitta personer som kan ha någon typ av beroende till kost eller ätande och sen även försöka placera in dem på den här skalan från lättare beroende till gravt beroende (1).

Yale Food Addiction Scale undersöker livsmedel, inte ingredienser

Det jag tänkte skriva mest om i den här artikeln är YFAS, vad det är som undersöks och vad de studierna som gjorts hittills har kunnat visa.

DSM uppdaterades väldigt nyligen och då ändrade man kriterierna för beroende vilket innebar att man även fick uppdatera YFAS till YFAS-2. Formuläret är därför nu i en version två med lite annorlunda frågor och formuleringar så det finns kanske inte så mycket publicerat som man hade önskat, men det som finns målar ändå upp en intressant bild även om den kanske inte är komplett.

Först vill jag dock ge en lite bättre bild av de elva punkterna i DSMs kriterier för beroende och hur man tänker att de skulle kunna återspegla sig i hos personer som har ett problematiskt förhållande till mat.

I tabellen här under kan du se detta. Notera att det är jag som har översatt den här tabellen från engelska då jag inte känner till någon svensk version av YFAS-2. Vid översättningar kan det dock bli lite fel ibland så innan du vill hoppa på YFAS-2 så kan du ju försäkra dig om att det inte bara är min översättning som du har ett problem med genom att också kolla in den engelska varianten (1.

Alla frågorna här under är inte heller ställda som ja/nej-frågor utan ibland får man istället svara på en skala från 0-7 där noll motsvara aldrig och 7 motsvarar varje dag (3).

Sen när man sätter poäng för att se om någon uppnått ett av kriterierna så är tröskeln olika för olika frågor. Till exempel måste man svara varje dag för att uppnå det första kriteriet medan du endast behöver svara 2 eller högre på frågan om du åsidosätter arbete eller umgänge med vänner och familj för att istället äta stora mängder för att du ska uppnå det kriteriet.

Det är viktigt att poängtera här att YFAS-2 och matberoende inte är någonting som är erkänt inom DSM eller en verklig diagnos just nu. Det är mest ett förslag eller ett försök att studera någonting som trots allt verkar förekomma hos vanliga människor.

Forskare anser alltså inte att man ska använda det här frågeformuläret för att ställa någon typ av diagnos utan det ska för närvarande endast användas inom forskningen innan man vet vad man verkligen studerar och om det finns någon nytta med just det här formuläret som inte redan fångas in av andra verktyg som tittar på andra typer av stört ätbeteende.

Har de flesta någon typ av beroende till mat?

Jag kan ju bara relatera till mig själv och kanske lite vänner som jag diskuterat det här mer ingående med men när jag tittar på den här listan ovanför så känner jag själv att jag uppnår flera av punkterna. För mig personligen gäller det här särskilt lösgodis men det finns också en hel del annat som skulle kunna få mig att uppnå ett par av punkterna här ovanför.

Här ska du dock tänka på poängsättningen som jag nämnde här ovanför där det till exempel inte räcker med att du upplever att du äter för mycket av någonting några dagar i veckan för att du ska uppnå det första kriteriet. Så du blir också lite lurad av att läsa bara punkterna.

Och för att du ska klassas som matberoende enligt YFAS så krävs det dessutom att du ska uppleva att det här ger dig någon typ av lidande. Så även om du skulle ha ”full pott” på frågorna i YFAS så blir du inte klassad som matberoende om du inte upplever att det också ger dig lidande i din vardag.

Om du däremot känner att det ger dig någon typ av lidande så behöver du alltså endast uppnått 2-3 av dessa kriterier minst två gånger under ett års tid. I min förra artikel kring sockerberoende hade jag med det här diagrammet mot slutet av artikeln som visar hur vanligt det är att folk verkligen når upp till kriterierna för matberoende (1).

Som du kan se är det både normalviktiga, överviktiga och feta personer som uppnår kriteriet matberoende enligt YFAS-2 fast andelen personer med ett svårt beroende är betydligt högre bland personer med fetma, alltså BMI över 30.

Det som är intressant är dock att frekvensen även verkar vara högre hos underviktiga personer (6).

Det faktum att det här med matberoende verkar finnas hos alla grupper och mer hos de grupper som också tenderar att ha andra typer av ätstörningar (överviktiga och feta) talar för att frågorna i YFAS-2 troligen överlappar en hel del med andra diagnoser för ätstörningar som redan.

Vad upplever då de med matberoende främst för problem?

En intressant fråga att ställa sig är vilka av de 11 kategorierna inom YFAS-2 som människor oftare upplever att de har problem med. Den nya versionen av YFAS-2 introducerades under 2016 så det är tyvärr lite snålt med data fortfarande för att säga något helt säkert och de studierna som finns tycker jag visar på lite motsägande resultat.

I en undersökning på 300 personer från Frankrike fann man att antalet personer med matberoende enligt YFAS-2 angav sug (craving) på delad andraplats, 48 procent av samtliga med matberoende (5). Två studier från Tyskland på drygt 500 respektive 1000 personer fann däremot att sug var bland de minst förekommande symptomen i båda studierna, 15 respektive 63 procent (4, 6).

Som du kan se så varierar siffrorna mycket och allting är därför väldigt svårtolkat.

Det finns dock några kategorier som jag tycker sticker ut lite mer än de andra studierna som finns och dessa punkter är:

• Svårt att sluta äta i tid och äter mycket mer än planerat
• Försökt att sluta flera gånger men misslyckats

De här två punkterna verkar stämma på alla typer av människor med någon typ av matberoende oavsett deras vikt.

I en studie tittade man på riktigt feta personer som är aktuella för en magsäcksoperation och där såg att de också ofta skattar sig själv högt på punkterna (4):

• Äter det trots att det ger uppenbar sociala eller personliga problem
• Använder substansen trots fysiska eller emotionella konsekvenser

Det här tycker jag är intressant då de skulle kunna antyda att personer som både har en typ av matberoende och också är väldigt feta skiljer sig från övriga personer med matberoende och då troligen också från andra feta människor. För vi ska ju komma ihåg här att runt 60-75 procent av alla feta personer inte uppfyller kravet för matberoende enligt YFAS-2.

Vad är det för livsmedel som de med matberoende har problem med?

Ytterligare en intressant fråga att fundera kring när det gäller matberoende är vilka livsmedel det verkligen är som gör att människor kan få de här problemen. För det känns ju spontant ganska självklart att det inte handlar om att en ganska betydande mängd människor har problem med att de äter mer spenat, och röda linser än vad de hade planerat.

YFAS-2 själv tittar inte på olika typer av livsmedel utan vill man ha svar på den frågan behöver man utöka antalet frågor eller i efterhand ställa fler frågor till deltagarna för att försöka få fram ett svar.

Vad jag vet finns det idag inga studier där man använt sig av YFAS-2 för att sen försöka ta reda på vilka livsmedel mer specifikt som kan tänkas ge problem.

Det finns däremot ett par studier där man nyttjat den första versionen av YFAS. Frågorna är ganska lika där även om man i YFAS-2 då har adderat lite fler frågor för att få med nyare kriterier som togs med i DSM-5. Här under tänker jag gå igenom de två studierna jag anser bäst svarar på frågan först och sen kommer en kort summering av övriga studier jag hittat.

Vilka livsmedel ger mest besvär för den vanliga befolkningen?

Den första studien som publicerades har jag redan skrivit om på Träningslära i artikeln, Vad gör viss mat beroendeframkallande? (8). I den här studien lät man ungefär 400 försökspersonerna först svara på frågorna i YFAS och sen direkt efter fick de rangordna 35 olika livsmedel efter hur mycket de ansåg att dessa gav dem den typen av problem som tas upp i YFAS. Rangordningen gjordes genom att deltagarna fick titta på två bilder med olika livsmedel och sen var de tvungna att välja ett av dem och sen fortsatte det tills en ranking var klar.

Här under kan du se rankingen de kom fram till där jag markerat mer processade livsmedel med rött, mindre processade med grått och i princip oprocessade livsmedel med svart.

I den här studien tittade man även på vilka faktorer i dessa livsmedel som verkade kunna förutspå hur högt de hamnade på rankingen och just processat var en stor faktor. Utöver det såg man också att även fettmängd och produktens GL (glykemisk belastning) var starka bidragande faktorer. GL är ett värde som man räknar ut med hjälp av en produkts GI (glykemiskt index) och den faktiska mängden kolhydrater. Vanligtvis innebär högt GL också ordentligt processat men där finns undantag likt brunt ris som hade GL på 20 i den här studien. Där ser man ju dock att det för sig själv inte verkar vara någon större faktor när det gäller hur folk skattar det enligt YFAS.

En intressant notis här är att när forskarna tittade på GI och sockermängden i de olika livsmedlen så fann de att GL var mycket bättre på att förutse var ett livsmedel skulle hamna. Så med de 35 livsmedlen som de inkluderade i denna studie så var det i så att GL var viktigare än sockermängden och GI på de kolhydraterna som fanns i livsmedlet.

Något som jag hade önskat mer från den här studien är att man hade tittat på endast de personerna som också passade in på diagnosen matberoende enligt YFAS. För kanske är det så att deras lista på problematiska livsmedel hade skiljt sig markant från övriga?

Man analyserade dock sambandet mellan att en person uppgav högre värden på YFAS och hur det korrelerade med problem med fett eller GL hos dem jämfört med övriga. Där fann man att personer som uppgav större problem med symptom enligt YFAS verkade ha större problem med GL än fett om man jämför med övriga. Samtliga hade dock problem med båda faktorerna generellt sett men förhållandet var alltså lite förskjutet mot GL för de med högre YFAS.

Det här skulle ju kunna antyda att just en större mängd processade kolhydrater både i form av mjöl och socker kan vara ett extra problem med de som har tendenser mot någon form av matberoende.

När man undersökte sambandet mellan BMI och listan så fann man i alla fall att högre BMI korrelerade med att man hade ett större problem för de mer processade livsmedlen. Effekten var liten men den fanns där.

En annan brist med den här studien är att medelåldern på deltagarna var 31 år vilket är ganska ungt. Man inkluderade alla som ville vara med mellan 18-64 men uppenbarligen så blev det främst unga personer som ville vara med. Vissa studier på YFSA-2 har antytt att matberoende och problem med vissa livsmedel ökar med åldern så kanske har man missat något på grund av detta?

Industrisponsrad studie med fokus på socker och matberoende

Den andra studien som har tittat på matberoende och olika livsmedel med hjälp av YFAS är en studie sponsrad av läsk och sockerindustrin (7). Jag skriver båda två här för de verkar ha samarbetat i den här studien, i alla fall är det så att forskarna har fått pengar från båda industrierna.

Jag har skrivit om det här med industrisponsrad forskning många gånger om nu men i korthet så är det extremt sällan någon typ av fusk som förekommer utan istället är det mest så att de i förväg ställer frågor som de redan tror sig veta svaret på. Det är med andra ord i metoddelen som man oftast ska titta mycket mer noggrant och försöka hitta vad det verkligen är som studien tittat på och vilken information som resultatet ger.

I den här studien adderade man till ytterligare tre frågor till det vanliga YFAS formuläret. I den första frågan fick deltagarna klassa vilken typ av livsmedelskategori som de hade upplevt problemen som frågorna i YFAS tog upp det senaste året. De fyra kategorierna var:

• Low fat savory food – Produkter med lite fett och socker likt kex, riskakor, grönsaker mm
• Sugar foods – Produkter med väldigt lite fett eller protein likt läsk, godis, saft, sirap, torkad frukt mm.
• High fat sugary food – Produkter med mycket fett och vanligen socker likt kakor, bakelser, choklad mm
• High fat savory food – Produkter med mycket fett och protein likt ost, kött, chips mm

De två sista frågorna handlade om det fanns något livsmedel där de upplevt några biverkningar när de försökt sluta med dem (abstinens) och om det fanns några livsmedel som de upplevde att de nu behövde äta mer av för att få samma känsla som tidigare (tolerans).

Deltagarna kom från den generell befolkning och totalt hade man med nästan 1500 personer. Alla var dock unga, mellan 18-30 år. Av dessa var det endast 13 procent som var överviktiga och 3 procent som var feta. Deras försökspersoner återspeglar med andra ord inte normalbefolkningen rent.

Dessutom blir det ju så att om vi på förhand tror att till exempel sockerrika livsmedel är ett större problem hos feta personer med matberoende så får vi inte mycket till svar från den här studien då så få personer verkligen är feta.

I den här gruppen på nästan 1500 personer fann sen forskarna att 13 procent uppfyllde kriteriet för matberoende enligt YFAS-2. Denna siffra stämmer väl överens med siffror från andra studier, det är som sagt en hel del även bland normalviktiga och överviktiga som uppfyller kravet för matberoende.

När det gäller resultatet för vilka matgrupper som oftast innebar problem så kan du se resultatet här under. Deltagarna fick endast välja en av de fyra grupperna när de svarade och tyckte de inte att de hade några specifika problem kunde de uppenbarligen välja att inte svara då sifforna här under inte blir 100 tillsammans.

Forskarna undersökte också hur vanliga de olika kategorierna av besvär var hos personer med matberoende enligt YFAS och då fann man att high fat savory food var vanligast med en förekomst på 4,7 procent medan high fat sugary food hamnade på 3,3 procent och sugar foods samt low fat savory fick 0,8 respektive 0,5 procent.

Så i alla fall hos normalviktiga och möjligen även överviktiga personer med matberoende enligt YFAS så verkar livsmedel med en större mängd fett vara ett större problem än livsmedel utan fett och det gäller oavsett sockerinnehållet.

I den andra extrafrågan fann man att andelen personer som någon gång under det senaste året upplevt någon typ av abstinens för ett livsmedel var 9,5 procent totalt sett. Av dessa så hade de allra flesta då känt detta efter high fat savory food eller high fat sugary food vilket låg på 3,8 procent respektive 2,8 procent. Motsvarande siffror för sugar foods och low fat savory var 1,6 respektive 1,3 procent.

Forskarna tittade även på hur mycket personerna vägde i förhållande till vilken grupp av livsmedel som de skattat att de hade mest problem med och där fanns en liten svag trend i linje med resultaten här ovanför där high fat savory food var sämst och low fat savory food var bäst.

Dock var det som sagt väldigt många som var normalviktiga i den här studien jämfört med tidigare studier så jag hade velat att man tittat på det här även hos överviktiga personer specifikt.

Den här studien visar med andra ord att livsmedel med nästan bara socker verkar vara ett mindre problem än livsmedel med mycket fett och socker alternativt protein. Om det verkligen är så här i alla situationer är ju svårt att säga.

Personligen tycker jag inte att deras indelning i fyra kategorier är särskilt bra då till exempel en bacon och pizza skulle vara i samma kategori trots att jag tycker att de skiljer sig en hel del. Jag skulle nog föredra om de haft ytterligare en kategori som de kallar för high fat high GL food eller något liknande som mer får in saker så som pizza, kebab mm.

Andra studier där man endast undersökt samband mellan YFAS och kostmönster

I övriga studier som jag har hittat så har man endast tittat på sambandet mellan poäng i YFAS och det generella kostmönstret hos deltagarna. Man har alltså inte tittat på vissa specifika livsmedel eller livsmedelskategorier som de upplevde problem med utan istället frågade man dem bara om deras kostvanor och sen tittade man på om deras kostvanor korrelerade något med vad de hade svarat på YFSA formuläret (8, 9, 10).

Det gemensamma resultatet i dessa tre studier var att deltagarna som hade högre värden på YFAS generellt sett åt mer fett. Vi snackar inga stora skillnader här men skillnaden var ändå signifikant i alla tre studierna.

I en av studierna fann man också ett samband mellan totala intaget av socker och totala intaget av kolhydrater medan man inte fann det i två andra. I en av de andra fann man istället ett samband mellan proteinintag och ökad poäng på YFAS.

En av studierna tittade även på ett samband mellan energitäthet och tätheten av näringsämnen och där fann man att de mer högre poäng enligt YFAS åt mer energitätt och mindre näringstätt än andra. Det i sin tur korrelerar med största sannolikhet med att de åt mer så kallad ultra-processad mat.

Är de som tror att de är matberoende verkligen matberoende?

Ytterligare en intressant aspekt på det här med matberoende är hur väl människors egen uppfattning om sig själva överensstämmer med det som YFAS-2 mäter. Tyvärr finns det vad jag vet inte någon studie på YFAS-2 som svarar på den frågeställningen men det finns tre studier som tittat på frågan med den första versionen av YFAS.

Här kan man se att personer som själva anser sig vara matberoende generellt sett brukar skatt så de får lite mer poäng på skalan i YFAS men samtidigt är det inte så att fler av dem verkligen når upp till gränsvärdet för att klassas som matberoende enligt testet (11, 12, 13). Här är jag dock personligen lite tveksam till om resultaten inte mest beror på att antalet deltagare var ganska få och att där ändå finns en korrelation. Men studierna visar ändå tydligt att många personer som anser sig vara beroende när du frågar dem inte uppnår gränsen för beroende enligt YFAS och därmed DSM-5.

Ett försök att knyta ihop säcken

Jag har fokuserat väldigt mycket på YFAS-2 i den här texten och som jag redan har påpekat tidigare så är det viktigt att påpeka att detta ännu inte är ett test som är erkänt. Inte heller finns det någon faktisk klinisk diagnos som heter matberoende.

Det finns däremot många artiklar inom den vetenskapliga litteraturen som diskuterar det här och frågan är egentligen inte om det finns eller inte finns personer med någon typ av beroendebeteende i sitt förhållande till mat utan frågan är mest om i fall att matberoende är en diagnos i sig själv eller om de saker som tas upp i YFAS-2 redan fångas upp av andra diagnoser. Lite som att diagnosen ortorexi inte finns eftersom dess delar redan fångas upp av andra diagnoser.

Personligen tror jag dock att någon typ av diagnos som i alla fall kan liknas ganska väl vid matberoende kommer att bli etablerad efterhand. Kanske är det inte YFAS som gäller då men själva konceptet att vissa människor har stora problem med vissa typer av livsmedel tror jag kommer finnas. Frågan är då hur många som skulle passa in på kriterierna, med YFAS-2 verkar det vara omkring 10-15 procent av befolkningen där underviktiga och feta är överrepresenterade.

Vad utmärker de livsmedel som verkar ge problem?

En annan sak som jag tycker att studierna här ovanför visar är att socker inte på något vis är speciellt. Som jag redan skrivit om i artikeln Sockerberoende – sant eller hittepå? så finns det idag egentligen inte något mer seriöst snack kring att socker skulle vara beroende i sig själv och det är därför inte heller direkt någon seriös person som tycker att sockerberoende är en vettig term. Kanske förändras detta i framtiden men i så fall kommer det vara väldigt få människor som drabbas.

Det som istället utmärker de livsmedel och livsmedelskategorierna som verkar ge flest personer problem är att de tillhör kategorin ultra-processade livsmedel. Det finns en verklig definition på ultra-processade livsmedel men jag tänker inte ta upp den här, kort och gott är det skitmat. Vill du läsa mer så kan du titta på den här artikeln jag skrivit på Träningslära där du också får en verklig definition på termen, Varför det finns fler överviktiga än normalviktiga!.

Det som utmärker kategorin ultra-processade livsmedel är att de ofta är energitäta, har en högre fetthalt, innehåller mycket processade kolhydrater och socker samtidigt som det ger relativt lite av de bra sakerna likt fiber och olika näringsämnen. Här under kan du se hur trenden ser ut i Sverige när det gäller kategorin ultra-processade livsmedel i förhållande till andra kategorier. Bilden är från den länkade artikeln i förra stycket.

En del forskare har till och med sagt att man borde kalla det för ”processed food addiction” istället för ”food addiction” eftersom det faktiskt är processad mat som ger det här problemet (14). Detta är ju också tydligt i den tidigare bilden här i artikeln där jag markerade ut processade livsmedel med rött jämfört med oprocessade som var svarta.

Hur skulle ultra-processad mat kunna vara beroendeframkallande?

Om vi då har hypotesen att ultra-processad mat skulle kunna vara beroende så återstår ju frågan varför de skulle kunna vara det? Den mest uppenbara förklaringen är att denna typ av kost är lite övermäktig för vår hjärna.

Som jag förklarade i artikeln "En gång tjock, alltid tjock?" så har vi ett system som ser till att vi äter princip så mycket kalorier som vi behöver varje dag och ser till att vi håller vår vikt ganska stabil trots att vi räknar på hur mycket kalorier vi äter eller gör av med. Detta system brukar kallas för vår homeostatiska system och där hittar du främst en massa hormoner som utsöndras från olika delar av kroppen som sen hjärnan använder för att klura ut hur mycket du behöver röra på dig och äta härnäst.

Utöver det här systemet så har vi dock ett annat system som arbetar efter andra faktorer som ofta bara kallas för det icke-homeostatiska systemet. Här hittar du saker som att du äter för att det är en viss tid på dygnet, för att du brukar äta i den situationen eller att du helt enkelt äter för att du tycker att det är gott och belönande.

De här två systemen påverkar varandra och har vissa gemensamma delar men där finns ändå skillnaden i att det icke-homeostatiska kan påverkas mycket lättare utifrån.

Det är troligen det här systemet som främst rubbas av den ultra-processade maten. Maten som är kaloririk, välsmakande och lätt absorberad är lockande för oss och ju mer vi äter av den desto mer lär vi oss att tycka om den.

Det skulle därför kunna vara så att vissa människor i längden tappar lite av kontrollen kring den här typen av mat och de utvecklar en typ av beroende (15).

Här tycker jag att det är viktigt att notera ordet i längden eftersom jag tror att många inte tänker på att det är en effekt som enligt mig mycket troligen finns. Många yngre människor kan oftast inte relatera till äldre personers förhållande till droger likt alkohol och koffein och jag skulle gissa på att du kan se samma mönster kring mat. Några av studierna YFAS-2 som jag nämnde ovan hittade till exempel att andelen personer som nådde upp till gränsen för matberoende var högre hos äldre personer.

Summering

Personligen tycker jag att forskningen kring hur mat påverkar vårt belöningssystem och via den vägen inverkar på vilka beslut vi tar framöver är väldigt intressant. Jag tycker redan idag att bevisen är överväldigande kring att det är just det här som gör skitmaten till ett sådant problem och med största sannolikhet den starkaste orsaken till överviktsproblematiken idag.

Som exempel kan nämnas att bland personer som inte uppnår kriterierna för matberoende enligt YFAS-2 så är de överlägset vanligaste kategorierna där folk ändå rapporterar ett problem att de dels ofta äter mer än vad de hade tänkt och att de har försökt att minska eller sluta med sitt intag men misslyckats flera gånger. Båda dessa punkter stämmer ju väl överens med att den ultra-processade maten är väldigt lockande för oss vilket gör att vi dels har svårt att stå emot den när den erbjuds och att vi dels ofta äter mer än vi tänkt av den när vi väl äter.

När det gäller frågan om den här maten kan ha så stora effekter så att den verkligen ger ett matberoende med alla de andra konsekvenserna som ett verkligt beroende innebär enligt DSM-5 är som sagt fortfarande någonting som diskuteras. Personligen tror jag som sagt att det kommer att bli så i slutändan.

Tills vidare så är ändå rådet till alla som läser den här att försöka äta mycket mer enkel mat som domineras av råvaror istället för matvaror som jag brukar säga. Det innebär att du försöker minska på den ultra-processade maten. Det innebär också att du inte kommer äta som de flesta andra, för gemene man har faktiskt en ganska horribel diet. Detta visar sig också i att mer än hälften av alla svenskar är överviktiga eller feta idag och de flesta som inte är det är bara unga och har inte hunnit lägga på sig tillräckligt med vikt.

Slutligen, lite reklam. Om du tyckte att det här var intressant att läsa så kommer du garanterat att uppskatta min bok Skitmat som du kan köpa här på Tyngre eller från valfri internetbokhandel.

Jacob Gudiol är expert på kost och träning och författare till boken "Skitmat", som du hittar här som pappersbok eller här som e-bok, samt den nya boken "Forma Kroppen 2", som du hittar här.