Den senaste veckan har det varit en hel del rubriker här i Sverige, och även en del utomlands, om en ny studie där man påstår sig ha visat att kroppen har en inbyggd våg som ska reglera vår kroppsvikt.

Rubrikerna är baserade på en studie som man utförde med överviktiga råttor och möss (1). Det här är onekligen en väldigt cool studie och jag tänkte först skriva om studien för att den just är så pass cool. Avslutningsvis tänker jag dock också försöka sätta det hela lite i relation till de rubriker som också har setts, där man påstår att människor väger för mycket för att de sitter ner så mycket om dagarna.

Mer inopererad vikt gav viktnedgång hos feta möss och råttor

Det man har gjort i den här studien är att man har tagit överviktiga möss och råttor och sen opererat in kapslar i deras magar. Vissa kapslar var tomma och fungerade som kontroll medan andra kapslar istället var fyllda så de vägde motsvarande 15 procent av djurens vikt. Kapseln i sig vägde 3 procent vilket innebär att djuren som var kontrollgrupp även de fick en liten vikt inopererad.

Det man fann när man opererade in de här vikterna var att djuren gick ner i vikt och deras viktnedgång var ungefär 80 procent av vad vikterna vägde. Här under kan du se vad som hände med mössens vikt samt hur deras matintag förändrades. Biologisk vikt är mössens vikt när man inte räknar med den inopererade vikten.

Som du kan se är det tydligt att mössen som fick en tyngre vikt inopererad gick ner mer i vikt. Forskarna utförde även ett långtidsförsök där mössen fick bära runt på vikterna i sju veckor och då såg kurvorna ut så här.

Vid slutet av försöket skiljde sig mössens vikt ungefär lika mycket som den inopererade vikten vägde. Det här var möss som man gav skitmat som alltså var överviktiga redan från början och som du kan se från den sista grafen så var det inte så att den inopererade vikten förhindrade den utvecklingen utan istället verkar det mer som att den extra vikten flyttade ner mössens vikt några procent men sen fortsatte vikten att öka igen med samma ökningsgrad oavsett vikten.

Forskarna testade också att ta bort den inopererade vikten hos mössen igen och då steg mössens vikt upp till samma nivå som hos mössen som hade en lättare vikt hela tiden.

Ingen förändring i energiförbrukning och en effekt oberoende av leptin

Forskarna opererade inte bara in vikter hos mössen för att sen se hur deras vikt förändrades och hur mycket de åt, utan man mätte mycket mer än så, samtidigt som man även utförde många olika försök med förhoppning om att kunna hitta eventuella mekanismer bakom effekten.

Till exempel tittade man på saker så som energiförbrukning, brun fettmassa, fysisk aktivitet och hur mycket fett i förhållande till kolhydrater som mössen förbrukade. Man fann ingen skillnad i de här måtten och när man gjorde ett försök där man gav en grupp kontrollmöss lika mycket mat som en grupp med vikt inopererad åt så fann man att deras vikt minskade i princip lika mycket.

Det här talar då för att effekten från den här inopererade vikten främst har setts på mössens aptit.

Frågan var ju då hur deras aptit blev påverkad. Det finns väldigt många hormoner som påverkar hungern men det mest uppenbara är leptin och därför tog forskarna möss som saknar detta leptin, så kallade OB/OB möss. Dessa möss blir väldigt feta i princip oavsett vad man ger dem för mat eftersom de inte har något fungerande system som ger feedback från fettcellerna hur välfyllda de är. Jag har skrivit lite mer om leptin i artikeln ”En gång tjock, alltid tjock” om du tycker att det låter intressant.

Hur som helst så fann forskarna samma effekt från en inopererad vikt på dessa möss, så den här påverkan som en ytterligare vikt på kroppen har på var mössen har sin viktbalans (setpoint) verkar alltså inte ske via leptin.

Effekten verkar komma från osteocyter i våra ben

Forskarna testade sedan om den här effekten skulle kunna komma via att osteocyter i våra ben registrerar trycket från den extra vikten. Osteocyter är en typ av cell som bygger upp våra skelett och de reagerar på belastning. Det är därför som fysisk aktivitet och framför allt rörelser där man belastar sitt skelett är viktigt för starka ben.

På möss kan man göra det mesta då man känner till deras fysiologi och gener väl så forskarna tog helt enkelt fram en musmodell som saknade osteocyter och resultatet blev då att effekten från en extra vikt uteblev. Mössen tappade alltså inte någon vikt när de fick en inopererad vikt i fall de saknade osteocyter.

Forskarna gick sen vidare med att försöka klura ut hur osteocyterna kommunicerar med hjärnan och påverkar vår aptit men där blev det stopp. Man hade några hormoner som kandidater men när man testade dessa så fann man inte att de förändrades vid belastning. Så de lyckades inte klura ut hur den här effekten kommer till.

Vad innebär då det här rent praktiskt?

Det här är enligt mig intressanta fynd om man är intresserad av fysiologi men rent praktiskt ser jag inte att det finns särskilt mycket att ta med sig från den här studien. I media har det framstått lite som att det här skulle förklara överviktsproblematiken idag och att det också skulle förklara varför stillasittande i sig själv verkar korrelera med övervikt.

Jag har svårt att tro att det här är av större betydelse i första situationen och i andra situationen tror jag nog att det är möjligt, även om jag ändå är tveksam. Samtidigt så kan den här mekanismen på ett ganska snyggt sätt förklara några intressanta epidemiologiska fynd hos människor.

Innan jag nu börjar spekulera lite så vill jag bara påpeka det uppenbara här. Det här är studier på möss och råttor och det behöver inte nödvändigtvis gälla för människor. Detta är ju någonting som är väldigt svårt att kontrollera hos människor men i fall man i framtiden kan hitta hur den här effekten kommer till hos djur så kan man ju leta efter samma signaler hos människor och på så sätt se om det verkar gälla oss med.

Om jag nu då låter mig spekulera lite mer så kan vi först titta på delen kring övervikt. Övervikten ökade faktiskt hos alla mössen och råttorna i den här studien. Den extra vikten man opererade in sänkte djurens vikt en del men när den väl hade minskat i storleksordning med vikten som opererats in, så fortsatte ju ändå vikten att öka uppåt. Så som bäst skulle man rimligen kunna tänka sig att fysisk aktivitet eller belastning av våra ben sänker vår vikt en aning men trenden mot att vikten sen går uppåt borde vara den samma.

Samtidigt så borde ju stillasittande som ger viktuppgång snart nå en ny balans när dessa personer väger mer och den rörelse de ändå utför innebär en ökad belastning och då feedback om att de ska börja äta mindre.

Så rimligen är det här som mest en effekt som påverkar människors vikt något eller några enstaka kilon upp eller ner. Jag ser inte hur det skulle kunna vara av betydelse för den effekt vi ser idag där befolkningen i princip går upp sakta i vikt från de sena tonåren till pensionsålder.

För några år sedan skrev jag en artikel på Träningslära om en studie där man tittat på vikten hos personer som tränat olika mycket och jag kom direkt att tänka på den grafen när jag läste den här studien. För det är möjligen här som vi skulle kunna tänka oss att effekten från belastning på benen skulle kunna spela in och resultaten går ihop. De som rörde på sig mer vägde i genomsnitt mindre men över tid var deras viktuppgång i princip den samma.

Så den här mekanismen skulle möjligen kunna förklara varför människor som rör på sig lite mer i genomsnitt väger lite mindre samtidigt som alla grupper av människor verkar gå upp i vikt efterhand.

Jag har skrivit flera gånger om att träning och fysisk aktivitet inte verkar ha någon större inverkan på risken att gå upp i vikt över tid. Bland annat i SvD för drygt 2 år sedan, ”Få håller sig smala enbart genom träning”.

Det här resultatet skulle kunna förklara de här resultatet. Människor som rör på sig mer och belastar sina ben väger några kilo mindre i genomsnitt. Det här skulle då kunna bero på den mekanism som man lyfter fram i den här nya studien. Samtidigt så går de som tränar, precis som alla andra, i genomsnitt upp i vikt över tid. Detta skulle då kunna förklaras med att det inte är den här effekten som har den betydande inverkan på den överviktsepidemi som vi har idag.

Det här fyndet skulle också kunna vara en delförklaring till varför människor som börjar träna ofta går ner i vikt i början men att effekten sen stannar av. Här finns det givetvis många andra mekanismer som spelar in som man känner till sen tidigare men det här är ändå en pusselbit som skulle göra bilden än mer komplett.

Summering

Det här är definitivt en cool studie. Och kanske kan det leda till något läkemedel i framtiden som lurar kroppen att den väger mycket mer och att människor genom det då får en lägre aptit som gör att de går ner i vikt?

Rent praktiskt finns det dock inte särskilt mycket att hämta från den här studien tycker jag. Förutom då att det är ännu en orsak till varför det är bra att röra på sig. För den viktnedgång som den extra vikten gav mössen gjorde givetvis också att deras hälsovärden förbättrades.