I sista delen av tre ställer Daniel frågor till Tyngre Rehabs Erwin Linden, fysioterapeut med pågående Mastersutbildning inom ortopedisk manuell terapi samt specialistutbildning inom smärta och smärtrehabilitering.
Varför valde du att utbilda dig till fysioterapeut?
– Att jag hamnade i fysioterapin är lite av en slump. Jag har alltid älskat och intresserat mig för biologi, träning och människor och visste att jag ville ägna mig åt något av dessa områden. Valet stod först mellan fysioterapeut och läkare men på läkarlinjen kom jag inte in så näst i listan på antagningsbeskedet stod fysioterapin så då körde jag på den. Nu i efterhand tycker jag att det passat mig väl då jag verkligen fått förena mina intresseområden och i rollen fått privilegiet att ta del av människors liv och utnyttja min kunskap om biologi och rörelseapparaten för att hjälpa. Jag har ända sen jag varit liten haft en stark, nära till naiv, tro på rörelse och träning som botemedel för det mesta. ”Det går bort om man tränar hårdare” skämtades det om att jag ofta sa hemma. Som åren gått och jag lärt mig mer så har snarare tron på att träning löser det mesta endast förstärkts, men vad jag menar med ”träning” idag, är annat än vad jag menade med träning förr. Träning kan vara fysisk som psykisk och innefattar oftast båda delar och går sällan att separera från varandra.
Sen ska tilläggas att jag faktiskt inte är fysioterapeut, jag är sjukgymnast till titeln och var den sista kullen i Sverige som fick titulera sig detta innan man bytte namn på utbildningen. Men det är bara titeln som är annorlunda, yrket är precis detsamma.
Hur kommer det sig att smärta är ett intresseområde och att du specialiserar dig inom detta?
– Jag är en person som tar mig an uppgifter på ganska stort allvar. Jag gillar inte att göra något halvdant och går helst till botten med saker i försök att göra dom ordentligt. Som tränande individ har jag haft mina egna smärtproblem vilka har tvingat mig igenom olika resor. Jag har haft långvariga besvär från bägge axlar, nacke, ländrygg och knän som har fått mig att må väldigt dåligt i perioder då det hindrat mig i stor utsträckning, framförallt i träningen, och därav triggat mig till att försöka gå till botten med alla dessa områden.
Observant som man kan tycka att man är ibland så gick det upp för mig att nästintill alla av de som kommer för att få min hjälp i kliniken också besväras av olika smärtor. Så till slut bestämde jag mig för att sluta enbart rikta mitt förstoringsglas på de enskilda områdena som gjorde ont och tänkte, ”om det är smärta som är problemet, då kanske det är just smärta i sig som jag borde bli bra på och försöka gå till botten med”. Så jag började inrikta mig på att förstå smärta på riktigt för några år sen och tycker sen dess att saker börjat klarna och det blir bara mer intressant.
Ett huvudintresse för mig har sen kommit att bli hur man kan översätta den kliniska biologin som ligger bakom smärta och försöka göra det mer begripligt. Tidigare så tänkte jag exempelvis att om någon har ont i ländryggen så är det ländryggen jag måste kunna för att förstå och lösa problemet, men jag har insett att det inte är tillräckligt. Jag måste absolut förstå ländryggen bra, likväl som axeln/nacken eller andra kroppsdelar, men det jag verkligen måste förstå det är smärta i sig annars finns risken att jag missar poängen och jag brinner för att hjälpa andra att göra detsamma.
”Om man ska ta sig an det enorma privilegiet att hjälpa folk att förstå och återhämta sig från sin smärta så är man skyldig att se till att man verkligen vet vad man pratar om, och om det kräver en del seriöst arbete så får man se till att göra det”, sa Mick Thacker, en av vår tids främsta forskare inom smärta, och det tycker jag han har helt rätt i.
Du håller även på med en mastersutbildning, kan du berätta lite om den och vad du studerar?
– Jag läser en Masterutbildning som heter Ortopedisk Manuell Terapi (OMT) på Luleå Universitet. OMT är fysioterapeuternas specialistområde för rörelseapparaten och utbildningen är upplagd för att motsvara kraven för att bli specialist inom området. Jag brukar förenklat säga att en OMT-specialist är som en blandning av en fysioterapeut, naprapat och kiropraktor. Man får bland annat studera och fördjupa sig inom manuell undersökning, rörelsekontroll och kvalitet och hur man kliniskt resonerar för att med samma verktyg diagnosticera och behandla besvär från nerver, muskler och leder. Förutom det så fördjupar vi oss även i forskningsmetodik och vetenskap inom området för rörelseapparaten.
Kortfattat så innebär den här utbildningen en möjlighet för mig att nörda ner mig ännu mer i hur rörelseapparaten fungerar och koppla det till smärta och rörelse.
Hur ser du på manuell medicin vid behandling av smärta?
– Jag ser på manuell medicin utefter vad vi vet om smärta idag, det vill säga att smärta handlar om försvar. Manuella ”hands on” tekniker är utmärkta verktyg för att detektera försvarsmekanismer i rörelseapparaten, såsom strama/ömma muskler, stela/ömma leder eller tjuriga nerver, som kan vara mycket användbart i det diagnostiska men också kliniska resonemanget kring ett smärtproblem. Manuella tekniker kan även vara ett mycket användbart verktyg för kommunikation med en patient, alltifrån att guida en rörelse eller lära känna en kroppsdel bättre. Jag ser på manuell terapi som en interaktiv kommunikation med en människa och dess nervsystem snarare än något passivt som blir ”utfört på en”. Viktigast av allt tycker jag är att manuell terapi som används i behandling av smärta konceptualiseras på ett sätt som är förenligt med modern kunskap, införlivar trygghet och tro på kroppens robusthet och främjar aktiv rörelse.
Hur ser din träningsbakgrund ut?
– Idrottsmässigt har jag ägnat mig åt fotboll och innebandy en bit upp i tonåren. Jag snöade in på min egna träning någon gång i 12 års åldern och började styrketräna vilket började konkurrera med idrottandet så efter gymnasiet blev det heltidsarbete med den egna kroppen. Inom styrketräningen har mina influenser legat i kroppsbyggning och fitness, styrkelyft, tyngdlyftning och gymnastik utan att någonsin riktigt lämna någon utav områdena. Idag håller jag på med en blandning utav alltihop men närmast hjärtat ligger nog fortfarande kroppsbyggning och att lyfta tunga saker. Men jag är en rörelseoptimist och rörelsenörd och intresserar mig för i princip all typ av träning, idrott och rörelse.
Vilka råd ger du till en styrketränande som får smärta vid träning? T ex akut lumbago?
– Jag skulle råda till att vänta med att dra för snabba slutsatser om vad som hänt och vad det innebär. Det mesta har en logisk förklaring, försök ta reda på denna, och behöver aldrig innebära att man måste vila fullständigt. Se över din träning och belastningshistorik, gör temporära förändringar tills saker lugnat sig och försök så snart du kan att gradvist återgå till det du gillar. Lyckas du inte själv så ta hjälp av en som kan smärta, träning och rörelseapparaten och se alltid till att få en bra förklaring och plan som verkar begriplig för dig.
Du kommer att medverka med Team Tyngre Rehab på Tyngre 7, kan du berätta om det?
– Vi i Tyngre Rehab kommer att hålla i tre föreläsningar under lördagen den 20/10 och även utföra konsultationer löpande under dagen. Den första föreläsningen hålls av Kenneth och Daniel och handlar om Evidensbaserad axelrehabilitering. Den andra håller jag och Adrian i och handlar om Smärta och Träning där vi kommer dyka in i den moderna förståelsen för smärta som fenomen och hur det kan knytas an till träning. Den sista föreläsningen hålls av oss alla i Tyngre Rehab och är mer av en paneldiskussion med temat ”Mythbusting” där vi försöker reda ut lite utav de missuppfattningar som florerar i världen av träning, smärta och rehabilitering.