En av de mest dynamiskt färgsprakande vi haft. Alltid sjukt bra och alltid exemplariskt presenterad. Dessutom intelligent och alltid full av frispråkiga åsikter, och alltid med en extremt låg tröskel till vad han tycker. Och det finns en jäkligt härlig trygghet i det. Med Fredrik Age vet man alltid vad klockan är slagen.
Unik redan som junior
Redan som junior var Fredrik ett undantag. Exceptionellt talangfull vann han SM för de tunga juniorerna, och med det var manegen krattad för en framgångsrik karriär som senior. Han kom att vinna ytterligare ett par SM som senior och även SM i par. Fredrik representerade också Sverige på EM och 2 gånger på VM, och gjorde ett gäng andra tävlingar ute i Europa.
Ung Fredrik.
Att vinna var drivkraften
Att vara tvåa var aldrig Fredriks grej. Han tävlade för att vinna, och använde sina konkurrenters styrkor som bränsle för sin egen utveckling. Bilder på Berto (Krüll) och Brandt (Lennart) satt på kylskåpet, och hela satsningen mot dagen D blev någon sorts lågintensivt krig, där alla andra utgjorde den "lede Fi".
Fredrik segrade mer än de flesta, men var inte alltid nöjd med sina resultat och placeringar. Det finns därför ett antal medaljer av mindre ädel valör liggandes utspritt i spenaten därute någonstans. Som "kan ha råkat ramla ut ur bilen" på väg hem från någon tävling där han inte vann.
Kaxig? Kanske.
Egenmixad poseringsmusik var såklart legio, ofta med proffsiga speakerröster som mässade om Fredriks självklara förtjänster som tävlande. Och t-shirts med provocerande tryck. Vi minns väl att Fredrik en gång klev upp som speaker med texten "BÄTTRE ÄN KICKI" över bröstet eftersom hans föregångare året innan inte hade levt upp till hans (och andras) kvalitetsnormer vid mikrofonen. "MÖLLERSTRÖM – ETT JÄVLA KYLSKÅP!" är ett annat exempel.
Allt detta gjorde Fredrik till en person det inte gick att vara likgiltig inför. Antingen älskade man honom eller hatade honom. Själv spelade jag såklart för Team Love.
Tillbaka till nittian
För det mesta höll sig Fredrik i sitt eget genetiska hjulhus, vilket var – och alltjämt är – norr om 90 kg. Han hade därmed en stående säsongsbiljett på "The Gain Train", vilket sannolikt kändes rätt då. Men samtidigt såg han andra atleter, inte minst Johan Oldenmark, som till synes smärtfritt kunde trolla sig ner i -90. Det sådde ett frö, som blev en tanke, som sedan fastnade och som till slut utvecklades till en målsättning. Och, faktiskt väldigt olikt Fredrik, kom den att realiseras i smyg. Året var 2002. Tidigare på hösten hade Fredrik vunnit SM-kvalet i tungvikten över bland andra Oliver Adzievski och Christer Norman, men till SM ett par veckor senare var han klar. Fredrik beskriver själv:
"Jag droppade in på invägningen bland de sista, och vågen stannade på 89,6 kg! Från 94,2 på morgonen redan torr som fnöske. Det var en grymt skön känsla."
Fredrik & Oliver från SM-kvalet 2002.
Alltid steget före
Fredrik driver idag, tillsamman med kompisen Ashkan, podcasten Tyngre Oldschool här på Tyngre, men även om hans fysiska preferenser är "old-school" så finns det inte mycket i Fredrik som är det. Istället har han alltid varit steget före, och ofta extremt före sin tid. En egen hemsida, med blogginnehåll och grafiska kurvor över sina dietframsteg låter idag som en självklarhet. Men för 20 år sedan var Fredrik den ende kroppsatleten i, ja kanske i hela världen, som hade det. Och det här med snofsiga träningsappar och träningsdagböcker – idag går de nästan tretton på dussinet. Men redan 2004 hade Fredrik utvecklat en egen proffsig plattform för det (TrainersLab, reds anm). Långt innan världen var redo.
Fredrik & Ashkan är idag bland annat verksamma som poddare och kommentatorer.
Fredrik säger själv om sin karriär:
"Det roligaste är alla man träffat och lärt känna under resan. Både udda fåglar och några som förblivit nära vänner för livet."
Undertecknad är extremt glad och stolt över att få tillöra en av dessa.
Toppbilden är från 2002, när Fredrik vann SM i -90 kg.
