Adrian Valkeaoja är sjukgymnast och studerar vidare till läkare. Han har arbetat och arbetar även idag inom primärvården som sjukgymnast och har där inriktat sig mot långvarig smärta, beteendemedicin och idrottsmedicin. Han bloggar och föreläser om smärta och rehabilitering på Talking About Pain tillsammans med Erwin Lindén.
Vad gör du i dagsläget?
– I dagsläget studerar jag till läkare på Karolinska Institutet i Stockholm. Studierna tar upp det mesta av min tid, men jag försöker hinna med att föreläsa och blogga om smärta och rehabilitering utöver tiden jag lägger på studier. Jag arbetar fortfarande som sjukgymnast på somrarna och eventuellt deltid under studierna framöver.
Varför har du valt att studera vidare till läkare?
– Det finns flera anledningar till varför jag valde att gå vidare och bli läkare. För det första var det ett beslut som tog lite tid att fatta. Jag ville inte göra något jag skulle ångra och ville ge sjukgymnastyrket en chans. Jag har hela tiden trivts väldigt bra som sjukgymnast och upplever än idag arbetet som väldigt stimulerande. Jag har utvecklats hela tiden och trivs bra med att träffa patienter. Jag kände dock efter några år att utvecklingsmöjligheterna var något begränsade och jag ville kunna fatta större beslut för patienten. Jag ville ha ett större ansvar. Dessutom är det generellt sett enklare att forska som läkare och så har jag ett visst mått av vetgirighet som behövde bli tillfredsställt.
Kan du berätta om er blogg?
– Jag och Erwin tog examen samtidigt och började ganska tidigt inpå det diskutera smärta och rehabilitering i stort. Någon slags idé om att sprida bättre kunskap om smärta började ta form och vi kände även att det skulle vara ett bra sätt att driva på oss själva att bli bättre tänkare och kliniker. Vi startade bloggen Talking About Pain år 2016 och kom igång ordentligt 2017. Vi har båda haft en del annat för oss så ambitionerna har mest varit att komma igång med att skriva i begränsad omfattning. Hittills har vi nått över våra egna ambitioner, där vi fått ut en del inlägg och genomfört flera bra intervjuer, bl.a. med flera smärtforskare.
Våra ambitioner är att sprida bra information om smärta och nå ut både till kliniskt verksamma men även allmänheten.
Vad har fått dig intresserad av smärta och smärtforskning?
– Smärtforskningsområdet är väldigt intressant och har vuxit mycket senaste 20-30 åren. Det är ett forskningsområde som är interdisciplinärt, dvs omfattar flera discipliner, där allt från filosofi, neurovetenskap, immunologi, sociologi, beteendemedicin mm finns med. Frågor om smärta berör forskning och filosofi om medvetandet. Det är frågor som intresserar mig. Jag tror att vi behöver förstå mer om medvetandet för att verkligen förstå smärta.
Utöver det så är smärta något som alla, med några få intressanta undantag, kommer att uppleva många gånger i sitt liv. Allt ifrån den smärta som vi medvetet utsätter oss själva för, exempelvis ”mjölksyrekänslan” i träning, till den som kan ta över våra liv och skapa mycket lidande, vilket drabbar många i samhället idag. Det paradoxala är att ju mer vi verkar behandla smärta med mediciner, kirurgi (och kanske onödig rehabilitering?) desto mer problem verkar vi få med smärta överlag. Det finns många obesvarade frågor i smärtforskningsområdet.
Kan du berätta lite om hur du arbetar i din roll som sjukgymnast?
– När jag tar emot patienter försöker jag först och främst avgöra om problemet patienten har är allvarligt och behöver akut medicinsk hjälp. Därför är det viktigt att få svar på vissa frågor och test, så jag är alltid noga med att jag ska känna mig trygg med att patienten har ett problem jag kan hjälpa till med. Efter det så tänker jag ofta mer i termer av ”prognostisk behandling” snarare än ”diagnostisk behandling”. Jag struntar absolut inte i diagnosen patienten har, det är jätteviktigt att känna till och kunna kommunicera med patienten om. Däremot så vet vi att det är prognostiska faktorer, alltså faktorer som säger något om hur det kommer gå för patienten, som verkar styra just hur det går i rehabiliteringen, snarare än vilken diagnos patienten har. Så diagnosen bär jag med mig och den styr en del, men exempelvis är dålig sömn, låg tilltro till egen förmåga, katastroftankar och oro över smärtan vanliga hinder i en rehabilitering. Om jag kan hjälpa patienten förstå sin smärta bättre och påverka de här faktorerna så löser det sig oftast, och mycket handlar mycket om problemlösning. Vi sätter upp mål som är relevanta för patienten och problemlöser oss fram till målet. Träning eller fysisk aktivitet, med en ordentlig träningsplanering finns i princip alltid med, men andra exempel på behandling kan vara ”beteendeexperiment” om patienten har en rädsla eller oro för vissa rörelser.
Du och tyngre rehab ska hålla föreläsningar under Tyngre VII den 20/10 i Kistamässan. Vad kommer det handla om?
– Jag och Erwin Linden kommer prata om "Träning och smärta". Vi kommer bl.a. ta upp frågor som; Vad vet vi om smärtsystemet? Hur uppstår smärta vanligtvis i samband med träning? Hur kan du förhålla dig till smärta på olika sätt? Och vad kan du själv göra åt smärta? Det kommer även hållas föreläsningar om axelrehabilitering och mythbustning kring träning och rehab.
Vill man gå på föredragen ska man anmäla intresse på mailto:[email protected] för att få en garanterad plats.
