Du vill gärna tro att allt du gör är planerat och klart in i minsta detalj. All din nutrition måttas och timas med preussisk noggrannhet. Alla dina intervaller är schemalagda enligt en noga uttänkt plan och de utförs med minutiös precision för att ge maximalt tänkbart träningssvar vid varje träningstillfälle. Du vill gärna tro det. Men, du gör inte allt rätt.
Du har inte uttömt brunnen av volymträning och högintensiv träning innan du ger dig på den medelintensiva träningen. Du har inte uttömt källan av löpträning innan du ger dig på styrketräning. Du har inte uteslutit allt onödigt ur kosten och bytt ut det mot enkom rekommenderad mat innan du ger dig på kosttillskotten. Du har inte gjort de enkla sakerna helt rätt.
När man väl tänker att man gjort allt det enkla och grundläggande rätt är det lockande att börja snegla på det mer exotiska och avancerade. Just du behöver en pryl som mäter nånting betydligt mer häftigt än pöbelns självskattade ansträngning eller hjärtfrekvens. Just du behöver variera dina intervaller i all oändlighet, vanliga dödliga kan hålla på med 40/20- eller 4x4-intervaller.
Du behöver inte göra allt rätt
Det kan vara väldigt jobbigt att svälja det men du är ingen elitidrottare. Du är en motionär. Prefixet elit är något som definierar en extremt utvald grupp, en grupp du per definition inte tillhör. Möjligen kan man tänka sig att du tillhör en elitgrupp bland motionärer, att du är en elitmotionär. Kan du dock tänka dig en grupp människor du vill tillhöra mindre än just elitmotionärer? Personer vars liv tas upp av en strävan efter att optimera allt för att uppnå en prestationsnivå som är helt utan anmärkningsvärde.
Vänd på myntet istället. Du är en person som brinner för din idrott. Du gillar att nörda ner dig i detaljer och att (inom rimlighetens gränser) optimera din kost och din träning för att främja din prestation i den idrott du deltar i som motionär. Du ”behöver” inte häftiga prylar och avancerade träningsupplägg men du gillar dem. Du motiveras av saker som för en utomstående framstår som totalt slöseri på energi, pengar och tid. Du är en träningsnörd.
Den destruktiva sidan av träningsnördsmyntet är optinojan och den något snofsiga inställning som kan finnas gentemot ”vanliga” motionärer som tränar för att de tycker det är kul. Det gör du också, på ditt sätt. Du har bara en uppfattning om att det du gör är så mycket bättre och viktigare än personer som tar sin träning med lite mer av en klackspark.
Faktum är att du inte kommer märka någon skillnad mellan ett upplägg som är helt optimalt och ett som är bra men ändå suboptimalt. Det här kanske kommer som en chock men det borde ses som något befriande. När man jämför olika tränings- eller kostparametrar i vetenskapliga studier för att se vilket upplägg som är bäst kan man se skillnader på några procent i utfall mellan de olika uppläggen. Ett upplägg kan ge en ökning av Vo2max med 3 % och ett annat med 2 %. Det betyder inte att upplägget med 3 % ökning är perfekt och det med 2 % ökning är värdelöst. Om du satsar på upplägget som ger 2 % ökning, det suboptimala upplägget, kommer du inte stå i slutet av träningsperioden och förbanna dig över ditt val. Du kommer ha blivit bättre och det räcker gott nog.
Optinojan flyttar fokus från det som är kul och rimligt till en skev och ohållbar bild av träning. Att hela tiden sikta mot det som är teoretiskt mest optimalt utan att ta hänsyn till andra faktorer är ohållbart i längden. Preferenser, andra intressen och andra åtaganden måste komma in i ekvationen för att det ska bli hållbart. Välj för all del det mer exotiska och spännande upplägget, prylen eller tillskottet men gör det för att du är intresserad av det, inte för att du faller till föga under oket av optinojan. Om man ska vara helt ärlig med sig själv är ju också det man gör när man väljer att frångå optimerande av grundläggande enkla faktorer och istället ägnar sig åt mindre prioriterade men häftiga metoder, prylar, tillskott etc.
Vi vet inte exakt vad som är rätt
Tills sist kommer vi till att vi inte vet exakt vad som är helt rätt. Dels förblir många saker relativt outforskade och dels ändras resultat efter hand. Att hela tiden försöka ligga i framkant och utgå från det senaste kommer med all säkerhet att döma av historian att leda till att du hamnar snett. Du kommer göra saker som är onödiga, saker som är suboptimala eller i vissa fall rent kontraproduktiva.
Därför behövs en del ödmjukhet när vi bestämmer oss för hur vi ska träna och framförallt när vi dömer andra. Att se ner på någon som tränar på ett visst sätt eller med tvärsäkerhet uttala sig om deras val är i bästa fall magstarkt och oskönt, i värsta fall har man själv så mycket fel att man borde låta sin okunskap förbli outtalad.
Det finns en anledning till att svaret du får av någon med fördjupad kunskap inom ett område ofta kommer med ord som ”det beror på”, ”om”, ”men” och ”kanske”. När du vet vilka svagheter som finns i ett kunskapsområde är det svårt att med tvärsäkerhet säga att volymträning ska bedrivas i Zon 2 eller att den bästa tröskelträningen görs med laktatnivåer på 4 mmol/l. Man ska veta att det du säger kan uppfattas helt felaktigt av en person som använder andra ord än du gör för att benämna samma saker.
Den som har koll vet att det finns många olika sätt att uttrycka samma saker och försöker därför definiera ord och vara tydlig i sitt språk istället för att ge enkla rekommendationer. Den vet också att man inte vet vissa saker helt säkert och kommer därför ofta med sina rekommendationer förpackade i standardavvikelser och konfidensintervall. Det här är inte ett tecken på svag kunskap utan tvärtom ett erkännande att saker är komplexa. Det finns mycket vi inte vet och det är ytterligare en anledning att inte noja för mycket över petitesser.
