Annonserna utlovar en pump du aldrig tidigare känt. Energi som ska räcka i timmar och säkert öka ditt personbästa med tiotals kilo bara du köper just denna PWO. Den ena burken lyser mer neonfärgad än den andra. Ord som "extreme" och "endurance" pockar ilsket på din uppmärksamhet. Klart du ska köpa den där burken, trots att den kostar dryga femhundralappen – hur ska du annars orka träna?
Att Läkartidningen åter identifierat en PWO med ingredienser som för det första inte finns deklarerade på innehållsförteckningen är illa nog. Konsumenterna måste kunna vara säkra på att allt som finns i burken också ska finnas på etiketten. Att den otillåtna, odeklarerade substansen vidare har liknande effekt som amfetamin, bör få alla att dra öronen åt sig. Vad är det egentligen vi häller i oss? Vet vi det? Vet ens företaget som säljer produkten åt oss det?
Jag tror att vi (nästan) alla har testat en PWO någon gång. Kanske för att vi lockades av den maffiga burken, kanske för att vi desperat behövde lite extra energi. En kick som skulle kunna väcka den tröttaste småbarnsförälder på en sekund. Jag har i alla fall gjort det. Men, börjar inte den här trenden med PWO:er gå till en våldsam överdrift? Är det så att vi konsumenter långsamt lurats till att tro att vi måste hälla i oss raketbränsle för att ens orka göra en bicepcurl? Att det ska sticka i hela ansiktet av azurfärgad dryck för att träningen ska ge något? Vad farao hände med gammalt hederligt jävlar-anamma?
Tänk efter – vad är det egentligen för effekter du vill ha av en PWO? Förmodligen vill du bli pigg och få lite extra energi, till att orka de där sista, överdjävliga repsen. Om det är målet så finns det faktiskt redan substanser som kan ge dig dessa effekter, nämligen koffein och kreatin. Båda väl dokumenterade utan några egentliga bieffekter (förutsatt att de tas i rätt dos så klart). Med en-två koppar kaffe svarta som den mörkaste Norrlandsnatt och en dos kreatin kommer du således långt. Vill du vara riktigt hardcore häller du kreatinet i kaffet, istället för strösocker.
Men, rent krasst, ska allt det där behövas? Jag tycker inte det. Passionen ska räcka! Den ska locka dig till gymmet/ditt val av träning, även om du är så trött att en zombie skulle verka alert i ditt sällskap. Bara att du ska få utföra det du älskar, det du allra mest brinner för, borde vara tillräckligt för att få dig att kvickna till. Till det ska det inte behövas någon bumbibärssaft från ett obskyrt labb i mörkaste Östeuropa. Din passion ska vara din PWO!
Missförstå mig rätt, jag tycker absolut kosttillskott kan vara till nytta. Ibland vill jag inget hellre än att dra täcket över huvudet när klockan ringer, inför stundande morgonträning. Då kan jag också behöva en hjälpande hand på vägen och där kan vissa kosttillskott vara guld värda. Men inte sådana som utlovar guld och gröna skogar. För (lagliga) sådana finns inte.
Träningen ska inte stå och falla på om det finns en burk PWO hemma. Istället tycker jag vi alla borde hitta tillbaka till vår inre drivkraft. Vår passion. Möjligen spetsad med lite koffein och kreatin, men då bara som pricken över i:t. Så in med lurarna, dra på favoritlåten och tagga till! Nu kör vi!
Låt passionen bli din PWO!
Mer styrketräning (och mindre PWO) till folket!
° ° °
