Jag sträckte på mig. Satte handen i ländryggen och kände hur det smärtade. Plockade fram en ny skruv, tog skruvdragaren och drog fast en planka till i altanen.
Svetten pärlade sig i pannan och solen svedde mina axlar. Inte ska man klaga när det är fantastiskt fint sommarväder. Men det är svårt att trycka bort irritationen när ryggen värker av att stå framåtböjd. Jag är 36 år ung och klarar knappt av att skruva ihop en mindre altan. Och då pratar vi inte om att jag gjort mig illa i något persdrag i marklyften eller från någon häftig akrobatisk övning i en ribbstol. Vi pratar uteslutande om att jag har blivit en stel gubbe som behöver ligga i soffan ett dygn efter att jag jobbat i trädgården. Skulle jag själv få gissa åldern på mina krämpor så skulle den vara närmare 80 år. Men varför är det så här? Låt oss backa bandet.
Jag har själv en bakgrund från att ha spelat handboll under hela min uppväxt och aldrig haft några större problem från den idrotten. Jag började träna på gym när jag var 15 år och ställde upp i min första bodybuildingtävling som 24-åring. Intresset för kost och styrketräning var mitt allt. Jag nördade ner mig i allt för att skapa de bästa förutsättningarna jag kunde, och jag optimerade min kost, träning eller egentligen hela min vakna tid. Det var där det började… Jakten på det perfekta upplägget. Mitt livsverk, min kropp, som skulle skulpteras fram som en grekisk gud. Nu gällde det att göra allt by the book så att säga.
Det första jag lärde mig var att inte konditionsträna, man blev ju för bövelen katabol! Så bort med allt som kunde få hjärtat att pumpa lite snabbare. Mage behövde jag inte heller träna, det fick jag ordentligt av i marklyft och knäböj.
Men framförallt, varför stretcha då det inte gav någon fördel? Snarare så kunde det göra att du blev svagare på ditt pass. Allt enligt forskning.
Kalla mig expert inom time management , här strukturerade vi upp allt. Självklart valde jag bort allt förutom själva styrketräningen och där gjorde jag verkligen allt för att min träning skulle ta mig så snabbt som möjligt till mitt mål.
Många år senare har verkligheten smugit ifatt mig. Nu sitter jag med villa, Volvo och barn. Ett nytt skede i mitt liv. Den träning jag idag får handlar mer om att få en stund för mig själv. Jag gör saker jag känner att jag mår bra av. En blandning av löprundor, gym och lite kampsport. En påse gott och blandat sprängfylld med positiv energi bara för mig. Men om vi backade bandet 15 år och jag fick höra mig själv resonera så om mitt framtida jag så skulle jag idag kalla mig själv för ”tönt” eller ”tant”.
Som illustration till mina tankar så kan en av fraserna som en av mina kaptener i lumpen ofta sa passa bra: ”Engström, är du dum i hela huvudet?” .
Ögonen öppnades för mig i början av sommaren och jag började att ifrågasätta mig själv. Som illustration till mina tankar så kan en av fraserna som en av mina kaptener i lumpen ofta sa passa bra: ”Engström, är du dum i hela huvudet?” .
Svaret var självklart ja . Det går ju inte att vara stel som en 80-åring när jag är inte ens hälften så gammal. Att vakna på morgonen och känna att de första stapplande stegen värker i hela ryggen är inte sunt. Vara orolig att träna vissa övningar för att jag är rädd att tvingas gå med smärtor i ländryggen de närmsta dagarna. Kom igen Engström, dags att tänka om!
Jag började göra rörlighetstester på mig själv och fann att jag var stelare än vad jag någonsin kunnat tro. Rumpan behövde en ordentlig omgång för att mjukas upp, höftböjarna likaså. Men framförallt så behövde jag få igång rörligheten i fotlederna. I ett test där du ser hur rörlig du är så klarade jag 7 cm, normal rörlighet är 10-12 cm. God morgon, världen!
Idag har jag stretchat mellan 20-30 minuter i princip varje kväll där jag försöker hitta var det stramar. Det tog inte många veckor innan jag kunde bygga en ny altan på 80 kvadrat utan att känna den minsta smärtan. Men framförallt var det helt underbart att vakna upp på morgonen och kunna röra på mig utan att ryggen värkte. Det blev helt plötsligt livskvalitet för mig.
Förutom det så känns styrketräningen på ett helt annat sätt. Jag hittar musklerna bättre och har en bättre kontakt och rörelse genom hela repetitionen. Det känns som om mina muskler för en gång skull samarbetar.
Så för att på något sätt göra en sammanfattning om vad jag just skrivit om så skulle jag uppmana svenska folket att spola tillbaka VHS-bandet och lägga in lite vardagsrumsgympa i livet á la Jane Fonda. Båda livskvalitén och träning blir så mycket bättre. Det är i alla fall något jag ångrar under mitt bodybuildingliv. Jag skulle inte slutat med den där stretchen. Då hade jag antagligen också sett så himla mycket bättre ut.
