Så här ska du absolut INTE göra plankan”! ”Se upp med detta när du cyklar” ”Så här ska du aldrig göra knäböj”
Rabiata rubriker och påståenden som dessa går idag att läsa och höra med jämna mellanrum, företrädesvis i kvällspressen. Mycket, såklart, på grund av att sensationsbetonade rubriker ger mer klick och trafik än andra mer rimliga rubriksättningar. Tyvärr, då detta leder till att ännu fler blir tveksamma och rädda inför att börja träna saker som egentligen har väldigt låg skaderisk.
Men det är inte bara Aftonbladet , Expressen och TV4 som alarmerar med onödigt hög ton om ”farorna” och problemen med olika träningsformer och metoder. Det första många möts av när de ska komma igång med träningen är att de från mer erfarna gymbesökare blir tillsagda vad de ”absolut inte får göra” . De skräms upp till att tro att skadan kommer som ett brev på posten om de inte har klanderfri teknik i plankan, att det är totalt avgörande för dem som nybörjare att göra 8 istället för 10 repetitioner och att flertalet övningar är rent av farliga. Oftast kommer informationen och riktlinjerna från personer som menar väl. Men konsekvensen blir lätt att nykomlingen inom träningens värld inte vågar träna ordentligt, varvid effekten och långsiktigheten uteblir. Jag gillar Kalle Zackari Wahlströms budskap om att träning är, och ska vara, enkelt. Vill vi få fler människor att träna så är inte vägen dit att skrämma bort dem. Det är inte sällan jag möter personer som tror att tämligen simpla övningar som plankan och armhävningar innebär hög skaderisk vid minska teknikbrist.
Men förstå mig rätt nu. Jag menar inte att tekniken är ointressant, för det är den givetvis inte. Den är viktig, väldigt viktig – men dess relevans ska inte dras in i absurdum. Det jag försöker påpeka är att tekniken ibland får oproportionerligt stor uppmärksamhet när det gäller personer där detaljonanerandet inte är väsentligt. Där perfektion i varje lyft inte är det ultimata målet. Det behöver inte vara perfekt från början. Det kommer inte heller vara perfekt från början. Men det behöver det heller inte vara. Ibland räcker det med ”good enough” , som Ove Rytter så klokt brukar uttrycka det.
Att få folk att våga träna och våga ta i är betydligt viktigare än att lägga fokus på att upplysa dem om alla så kallade faror. Påpeka vad de ska göra, istället för att peppra dem med vad de absolut INTE ska göra. Enkel och ändamålsenlig pedagogik. För vi som är inne i träningens bubbla måste bli ännu bättre på att välkomna och uppmuntra. Inkludera, istället för att exkludera. Inte klanka ner på, och göra folk oroliga över onödiga saker.
Daniel J Larsson är krönikör på Tyngre.se och skriver bland annat även för BODY Magazine. Du kan tidigare ha hört honom i sin egen podcast FitnessPodden, som gäst i Tyngre Radio och som programledare på Top Speakers Corner under Fitnessfestivalen. Daniel har även varit nominerad till årets PT år 2013, 2014 och 2015. Finns också på Instagram: @danieljlarsson
