Foto: Marcus Syvertsen
Få har på senare tid undgått att lägga märke till Björk Odinsdottir. Denna supertalang, fostrad med gymnastiken som skola in i träningsvärlden, är en av de främsta inom crossfit-världen. Och som inte det var nog: Hon är även en av de nya gladiatorerna och har dessutom inga större bekymmer att stöta tresiffrigt. Har du alltid undrat hur det känns att ro 80-minutersintervaller? Då har du kommit helt rätt.
Det ska börjas i tid
Björk Odinsdottir är född och uppvuxen på Island, i staden Akureyri som ligger på öns norra del. Hon kan inte minnas en dag i sitt liv då hon inte har sett sig själv som en gymnast. Redan i tidiga år skulle det klättras och klängas på allt som fanns till hands. Inspirationen till detta fanns inte i familjen och kom inte heller från någon flickflackare längre bak i släkten.
– Jag tror verkligen att jag är född till gymnast. Jag kommer inte ihåg en tid då jag inte ville stå på händer eller klättra upp på allt som fanns. Det var ingen annan i familjen eller några kusiner som höll på med det, utan det var min egen tanke att jag skulle bli gymnast. Jag började träna när jag var åtta år och tävla när jag fyllt tio. Vid tolv års ålder fick jag en ryggskada. Jag blev undersökt och det visade sig vara en kotförskjutning, vilket innebär att diskarna inte fungerar som de ska. Jag blev född med en dålig disk nere i ländryggen mellan L4-L5. Det gjorde att kotan gled utåt på mig.
**
Framgång och utlandsflytt
** Oavsett om Björk hade struntat i att hoppa på plintar och hänga i ringar så hade skadan kommit förr eller senare. Hur som helst så kunde man inte operera ryggen innan hon vuxit klart så smärtan var något som hon fick stå ut med under tonåren. Det enda hon kunde göra var att göra sin sjukgymnastik och se till att vara riktigt stark i bålen, någonting som hon med facit i hand lyckats rätt bra med.
Med ryggen som hinder (”hinder” om du läser vidare) blev det coachningen som tog över mer och mer. När några år gått och studenten närmade sig kände hon att hon stod inför ett vägval. Det var en blygsam resa till Sverige 2010 som banade väg för framtiden.
– Jag tänkte att om jag fortsätter så här så kommer jag att vara gymnastiktränare i resten av livet. Jag kände nog att jag ville prova någonting annat, se lite av världen som jag hade bestämt mig att göra för länge sedan. Jag tänkte att jag drar iväg. Jag visste ju att livet på Island skulle finnas kvar om jag skulle vilja åka tillbaka. Jag hade även tidigare tävlat i truppgymnastik med det Isländska landslaget i just Sverige, i november 2010. Vi vann EM-guld för första gången. Det var målet och det var väldigt roligt. Efter det kände jag lite som att jag var nöjd med min idrottskarriär… även fast jag inte riktigt var det, haha. Jag hamnade i Sverige och tänkte testa det ett tag för att se om jag gillade det. Mitt mål då var att utbilda mig till skådespelare, sjunga och dansa och göra sådant som jag alltid också velat göra.
Flytten blev av och Björk tog farväl av snöklädda toppar och svavelångande källor och begav sig till Stockholm. Väl där började hon jobba och när hon några månader senare skulle ha bytt spår i livet var vid denna tidpunkt ingen självklarhet.
– Jag började jobba på en restaurang i Sverige, och där jobbade också Númi (Snaer Katrinarson, reds anm.). Han hade precis vunnit SM i crossfit och pratade inte om någonting annat. Jag visste ju vad crossfit var, eftersom Annie (Thorisdottir, reds anm.) redan hade vunnit games då. Jag var inte så inne i det men jag kände till det lite grann. Helt ärligt så var jag inte så sugen, men Númi tjatade för att få dit mig och tillslut hängde jag på. Han var helt säker på att jag skulle bli jättebra på det här och att det skulle bli kul. Så jag testade, jag blev inte heller kär i sporten på en gång utan det tog lite tid. Jag insåg dock snabbt att jag inte var i så bra form längre, haha.
Hon fortsätter:
– Jag började med dagens pass på Nordic, typ tre-fyra gånger i veckan som den normala crossfitmänniskan gör idag. Jag tänkte mer på annat, som att jobba och söka skolor. Det kom lite smygandes under det året att jag började tänka att jag kanske skulle vara med på någon tävling och så. 2011 var jag med på SM och kom fyra. Då bestämde jag mig att jag skulle vinna tävlingen nästa år. Det gjorde jag också, med den här ryggen som jag har.
Men det är inte helt lätt att ta sig till tävlingsform med de besvär som Björk har haft.
– Men jag hade tränat väldigt smart inför SM och hade vid det laget fått en coach, Rickard Walén. Så jag började träna och lite mer seriöst, men jag tog det fortfarande väldigt lugnt. Jag kunde inte göra djupa knäböj eller lyfta tunga vikter, men jag kunde i alla fall vinna den tävlingen och bestämde mig då för att ta kontakt med en läkare här i Sverige. Jag hade sett vad det var för operation de ville göra på Island och det var verkligen ett stort ingrepp som inte alls såg så kul ut, och man skulle inte heller kunna träna, eller ja, kanske lite grann.
För någon som haft ryggsmärtor i 12 år känns en lösning nog rätt långt borta. Kanske var det därför som hon med en stor dos skepsis tog kontakt med en läkare.
– Många sa att läkarna var duktiga här i Sverige och att jag kanske borde gå och prata med dem. Jag bestämde mig då för att boka en tid, men jag tänkte nog att den här läkaren aldrig skulle kunna hjälpa mig, utan det var mer för att kunna säga att jag hade gjort det. Men den här läkaren hittade en lösning. Jag trodde inte på honom först, eftersom disken som jag har längst ner var helt förstörd. Det fanns ingenting kvar och jag hade också brutit något närliggande ben. Men de andra diskarna var jättefina, vilket är ovanligt då de brukar förstöras en efter en. Läkaren ville genomföra operationen. Diskarnas goda skick berodde mycket på att jag hade gjort min sjukgymnastik så slaviskt under alla dessa år. Det var nog första gången jag tänkte att det var bra att jag genomfört alla dessa sjukgymnastikpass. Tidigare tänkte jag att jag hade kastat bort en massa pengar och tid på någonting som inte tog bort min ryggsmärta, men nu fick jag betalt för det kan man säga.
Med en duktig läkare och lyckad operation var även lyckan total.
– Direkt när jag vaknade upp var smärtan som funnits där i tolv år som bortblåst. Det hade ju varit ett ständigt tryck på nerverna och nu plötsligt var smärtan helt borta.
Senare delen av 2013 gick åt till rehab och till att komma igång igen. Ett halvår efter operationen var hon i samma form som innan ingreppet. Hon slutade jobba på restaurangen, ordnade några sponsorer och började coacha på CrossFit Nordic. Med hennes bakgrund som gymnast så var hon ett uppskattat tillskott i teamet.
– Det är inte så många som går över från gymnastik till crossfit, haha. Man får ju med sig väldigt många egenskaper från gymnastiken. Som det här när man ska börja med skivstång. Jag har väldigt lätt att ta till mig instruktioner för att jag är så van att känna var jag har knän och armbågar, jag behöver inte kika efter. Det går ju då så klart snabbare att lära sig tekniska övningar.
Mot internationellt motstånd
Med hårdare träning och med uppgiften i fokus satte hon sikte mot Regionals som sedan tog henne vidare till Games. Två veckor innan Games skulle gå av stapeln satte hon sig på ett plan till USA. Medan hon väntade på tävlingen så tog hon och Lukas Högberg en svängom till Vegas. Jag vet inte hur mycket roulett och blackjack det blev, men en ”Combine” till Grid League-laget från Boston stod på agendan.
– Jag var inbjuden till Vegas på en sån här Combine av Boston-laget faktiskt. Så de flög in mig och Lukas dit. Jag åkte nog mest dit för att jag var nyfiken på vad det var. Jag hade nog tänkt det låta gå ett år och sen kanske se om jag kunde vara med, men det var så jäkla kul att vi båda kände att vi ville vara med. Jag blev sedan draftad av Phoenix Rise. Ett lag jag inte hade en aning om faktiskt, haha. Jag vet inte om det var för att de var snabbast på att välja mig eller om det var för att lagen inte kan ta så många som inte är från USA, då det är väldigt dyrt. Vi reser långt och vi behöver jobbvisa som kostar väldigt mycket pengar och tid. Så vi som inte kom från USA fick sprida ut oss lite på olika lag.
Med det beskedet i bagaget begav hon sig västerut mot Kalifornien och Games. Det verkar som hon trivdes med uppgiften.
– Det kändes som att nu är jag hemma. Här har jag drömt om att vara. Det kändes inte konstigt eller så, utan det var naturligt och bra… och väldigt kul! Men jag är inte nöjd med resultatet. Samtidigt var det också svårt att sätta ett mål i förväg när man inte visste hur det skulle vara och så. Det är en helt annan tävling än vad Regionals är, där vet man vad alla metcons kommer att innehålla innan, man är mycket säkrare, man har varit i lokalen tidigare, man vet hur allt ser hur och så vidare. Men på Games var allting nytt. De kan kasta fram vad som helst, det är varmt och det är många dagar. Man är inte van att köra så hårt. Det var tufft helt enkelt.
19e platsen var ingenting som Björk nöjde sig med. Framförallt eftersom hon tappade den topp 10 placering som hon höll de första dagarna. En stukad fot, en skadad axel som i kombination med ovanstående förutsättningar gjorde att hon inte kunde gå riktigt så hårt in i tävlingen som hon hade önskat. Men med blodad tand så stannade hon kvar i USA för att hänga lite med sina nya lagkamrater i Phoenix Rise.
– Jag tror inte det var någon som kände någon annan, vilket var bra för jag var inte ensam om att vara utifrån, förutom att jag var den enda från Europa. Vi blev som en stor familj för vi hade inga andra att umgås med, haha. Vi tränade ihop och vi åt ihop och vi gick på konserter ihop.
Första tävlingen gick inte riktigt som väntat. Sliten efter Games så blev det en förlust mot DC Brawlers. Men Björk tycker att framtiden för Grid League ser ljus ut, tack och lov.
– De klarade ju sig i alla fall första året vilket jag tycker var häftigt. I efterhand så skulle de nog ha börjat i ett lite mindre format, men de har lärt sig av misstagen. I år känns det som de ska varva ner lite och göra det hela lite mer ordentligt. Jag tror det kommer överleva, men att det kommer ta några år innan det börjar växa och närma sig andra stora sporter. Jag tror det kommer bli kul, men man vet ju inte själv hur mycket man kommer få vara med. Å andra sidan är det alltid kul att få vara med i starten och jag hoppas få vara med i fortsättningen. Nu är jag signad igen för hela nästa säsong. Första matchen är i juni, alltså mellan Regionals och Games.
Återigen blir Björk borta från Sverige under sommaren och är först tillbaka fram mot hösten. Då ser hon fram emot att få tävla om kroppen håller med.
– Alltså, jag brukar köra lite tävlingar på hösten, men jag har det inte bestämt idag vilka det kommer att bli. Det är mest beroende på i vilket skick kroppen är. Om jag har några småskador som måste läka så blir jag tvungen till att ta det lugnt. Jag var med på en tävling i Italien och två i Sverige under hösten 2014 och det var väldigt kul. Jag kommer förmodligen försöka göra samma sak igen när jag är tillbaka från USA i oktober.
**
Stark som tusan
** För att få ihop till mat och hyra så extraknäcker Björk även som tyngdlyftare. Skämt åsido så är hon riktigt vass på det. Man blir ju genast nyfiken på var man får se denna talang lyfta nästa gång.
– Jag körde en nu i januari, på Island. Det känns väldigt kul att jag får tävla för Island i tyngdlyftning och för Sverige i Crossfit, så man delar det lite, haha. Jag tävlar faktiskt för en tyngdlyftningsklubb i Akureyri, där jag som sagt kommer ifrån. Inte för att jag har tränat på klubbe,n men jag har tränat väldigt mycket i den staden så det känns kul att tävla för dem. I och med det så inspirerar jag kanske andra tjejer att börja lyfta lite. Nästa tävling blir Isländska mästerskapen nu den första maj, i Reykjavik. Jag kommer flyga hem för just den tävlingen. Jag vann den förra året så det ska bli kul att åka dit och försvara titeln.
När jag frågar om vilket lyft hon är starkast i finns inget tvivel.
– Då är det stöt. På träning har jag stött 106 kg och den vikten kan nog vara möjligt för mig att klara nu den första maj. För tre månader sedan så bröt jag ett litet ben i handleden som har behövt läka, därför har jag inte hoppat på någon tävling eller försökt slå något rekord på sistone. Men jag har tränat mycket teknik så jag tror att jag är starkare nu. Det vore kul att kunna gå upp och slå mitt gamla isländska rekord på 102kg som jag satte på NM förra året.
Never. Break. Character.
Björk har även tagit sig in i Sveriges televisionära finrum. Jag talar givetvis om Gladiatorerna. Om du har missat det så är hon nu en i gänget bland tv-stjärnorna, iklädd rollen som sig själv.
– Produktionen försökte få tag i mig lite när jag var i USA förra året, men det var inte förrän i oktober som jag pratade med dem. Jag gjorde bara Harrestestet som uttagning. Men jag tror att de gillade mitt utseende, namnet och att jag var från Island. Det var som att jag redan var en karaktär, haha. Jag har ju fått behålla mitt egna namn som gladiator-alias. Så när jag går och hälsar på nya människor där så tror vissa att jag introducerar mig med mitt gladiatornamn, som att jag ständigt skulle vara i min karaktär, haha. Jag får berätta för folk att jag faktiskt heter det på riktigt.
Hon fortsätter…
– Jag körde rekylen ganska mycket. Jag har ju rätt stora och explosiva lår. Sen fick jag köra ringarna, väggen och attackboll, lite av allt. I väggen är det mycket överkroppsstyrka, och det har jag från gymnastiken. Men det var väldigt skrämmande först, jag är lite höjdrädd, märkte jag då, haha. Men det släppte när det var tävling och kameror.
**
Upplägget
** Det ska självklart bli mycket spännande att få se mer av Björk i tv-rutan. Vi kommer in på hennes träningsupplägg och om du inte redan förstått att den här tjejen tränar hårt, så tror jag att du kommer göra det nu. Håll i hatten, så här tränar Björk.
– Nu har jag en coach från Phoenix Rise som heter Mike Lee. Varje söndag får jag mitt schema skickat till mig. Det är tio pass i veckan. Så nästan två varje dag förutom söndag, då är det vila. Han är duktig på att sprida ut det så att jag faktiskt inte känner av den träningsvolymen som jag ändå genomför. Morgonpassen som jag kör är nästan alltid en och en halv timme. De brukar vara mer kondition, så som rodd, cykling, löpning, simning eller lätta metcons. Men de går på 80-90%, så det är inget maxtempo. På eftermiddagen är det oftast tretimmarspass. Då kör jag styrka först, ungefär en timme. Det blir mycket böj, drag och pressar. Efter det så blir det crossfit, en hel del tyngdlyftning, touch and go lift, on the minute. Men där blir det också mycket gymnastik och metcons helt enkelt. Mycket metcons. Det kan bli upp till fyra metcons på en kväll. Men de har olika kroppsdelar, så jag överlever. Två dagar i veckan vilar jag helt från skivstången och kör mer av den kondition jag tidigare nämnde. Då kan eftermiddagen innehålla 80-minuters roddintervaller, hemska femhundringar och ännu mer intervaller. Det blir ofta upp mot milen när jag ror på kvällarna. Jag försöker allt som oftast ta med mig någon som jag kan sparras med. Motivationen blir bättre om man har någon bredvid sig, man drar upp varandra helt enkelt. Det funkar skitbra faktiskt. Men det är väldigt mycket variation i upplägget.
Som med många prestationsbaserade saker här i livet handlar mycket om den mentala styrkan. Björk är väldigt tydlig med hur hon måste lägga upp sitt liv för att kunna prestera på den nivån som hon kräver av sig själv.
– Jag vill gärna inte känna mig stressad i vardagen. Rutinen är väldigt viktigt och att jag håller mig lugn och inte stressar på jobbet, annars går det inte. Då får jag inte ut det jag ska av passet. Men jag har ju den lyxen nu att jag jobbar med det här, så jag kan fokusera på sömnen och maten. Träningen är ju mitt jobb. Det är lika viktigt att du är där i tid och sköter dig som på vilket jobb som helst. Sen får jag inte tänka allt för mycket på hur andra gör, utan fokusera på mig själv och min egen utveckling. Jag har ju också hjälp. Jag jobbar med en kille som heter Ian Spurgeon som är min mentala coach. Vi jobbar med väldigt mycket olika saker och projekt. Det handlar mycket om att prata med andra människor. Lite om vad man har i sig och varifrån man kommer, varför man göra det man gör. Det är viktigt vilka människor man har runt omkring sig. Vi jobbar med många praktiska övningar och utförandet. Det kan vara allt ifrån andningsövningar, få bort dåliga tankar och tänka positiva tankar till att inte lägga sig ner efter en metcon. Man måste vara redo på att det kanske kommer någonting mer och att då inte vika sig ner över knäna och tycka synd om sig själv, utan resa på sig och visa sig stark. Det kan vara lika viktigt för din egen motivation som för andra runt omkring dig. Man känner sig bättre inför hur det gick om man står där upprätt, än om man ligger ner och dreglar. För när du visar dig svag så har det även en dålig inverkan på dig själv.
**
Konsten att inspirera
** Björk driver workshops i Stockholm där hon instruerar både crossfit och gymnastik. Hon har länge drömt om att få vara en förebild och få visa andra att det går. Att få tjejer att lyfta vikter och fokusera på prestationen är någonting som ständigt präglar hennes uttryck.
– Jag vill gärna få bort det här med utseendet. Det är väldigt inriktat på det här i Sverige, även på Island, men framförallt här. Det är många unga tjejer som kollar på sina idoler och vill se ut som dem. Det var därför jag gick med i Gladiatorerna för att jag visste att det är barn som kollar på det programmet. Så att jag kan få barn att fortsätta träna gymnastik eller andra idrotter. Det är viktigt att inte lägga fokus på hur jag ser ut, utan mer på vad jag kan göra med min kropp. Jag tycker det är kul när jag kan motivera människor till att känna att de faktiskt kan se ut hur de vill och inte behöver ha magrutor, det är inte alla som får det. Jag vill inspirera folk till att vilja bli starka.
***
Fakta
Namn: Björk Odinsdottir
Ålder: 27
Vikt: 61kg
Längd: 160cm
Bor: Stockholm
Coach: Mike Lee
Tränar på: CrossFit Nordic
Meritlista
1a plats, European championship in Team Gym 2010
6e plats, CrossFit-SM 2011
1a plats, RCFFC 2012
1a plats, MK open 2013
2a plats, Solid open 2013
6e plats, Nordic Showdown 2013
3e plats, Icelandic championship in Crossfit 2013
3e plats, Battle of London 2014
1a plats, Icelandic championship in Olympic Weightlifting 2014 (-63)
3e plats, Nordic championship in Olympic Weightlifting 2014 (-63)
2a plats, French throwdown 2014
2a plats, CrossFit Games European Regionals 2014
19 plats, CrossFit Games 2014
1a plats, Hatlex Challange 2014
2a plats, Italian Throwdown 2014
