”Jagär för gammal. Jag är för otränad”.
Jag är nog inte den enda som hört den typen av citat från en äldre släkting eller dylikt. Det finns naturligtvis många fysiskt aktiva seniorer med, men många äldre personer verkar tyvärr fått bilden av att styrketräning inte är något man sysslar med i deras ålder. Då är det promenader som gäller, kanske något gruppträningspass på sin höjd. Så synd. Så många positiva effekter de går miste om. Effekter som de, om några, verkligen behöver ta del av. Den allra största anledningen till att styrketräna är ju för den ökade livskvaliteten som träningen ger, och jag vill hävda att dessa positiva effekter blir viktigare och viktigare att kassera ut ju äldre du blir.
Om vi jämför två 25-åringar, en som tränar och en som inte tränar, så kan de i regel genomföra precis som samma vardagssysslor och leva likvärdiga liv där fysiken sällan blir ett hinder i vardagen. Den mer vältränade får naturligtvis tack vare träningen många fördelar, men skillnaden blir inte lika enorm som den ofta blir högre upp i åldern. Om vi jämför två 75-åringar, en som tränar och en som inte tränar, kan differensen i livskvalitet vara så enormt mycket större. Den ena kan ha svårt att resa sig upp ur soffan, ha problem att lyfta upp sitt barnbarn och har oerhört svårt att ens gå i trappor. En annan i samma ålder, men som tränar, kan ofta utan problem gå ut på en löprunda, leka problemfritt med sitt barnbarn och bekymmerslöst ta sig upp för trapporna.
De flesta som jobbar som tränare på ett gym har säkerligen lagt märke till den uppenbara skillnaden och energinivån på äldre personer som tränar VS äldre personer som inte tränar. Vi ser dessa påtagliga effekter dagligen, och möts ofta av personer över 60- 70 eller 80-strecket som bekräftar att träningen är det bästa som hänt dem. Att ett liv utan träning är otänkbart.
Jag påstår inte att styrketräning eliminerar varenda krämpa som din mormor eller morfar bär på, men det skulle med all säkerhet plocka bort ett antal, vilket bara det är motivering nog att övertala dem. När jag själv hamnar i diskussioner kring huruvida äldre borde träna eller ej brukar jag berätta om de som jag på ålderns höst sett börja träna och vad dessa upplevt för effekter. Många har slutat behöva rullator, de reser sig numera med enkelhet ur fåtöljen, de har förbättrat sin balans vilket gör att de sällan ramlar, och det inte längre är ett problem att bära matkassar. Samt att de överlag har mer ork och energi.
Träningen har helt enkelt gett dem ett nytt liv. Ett liv där vardagssysslor genomförs med enkelhet istället för att vara associerade med smärta och ansträngning. Varje dag präglas av glädje och frihet istället för värk och begränsningar. Varje dag. Känn på den lite. Det borde få även den mest envise pensionären att överväga det där med styrketräning. Om inte annat hoppas jag att du gör ditt bästa för att övertyga dem.
Själv har jag nu nått den textmässiga begränsningen för denna krönika och väljer då att runda av med ett relevant citat:
”Man slutar inte att träna för att man blir gammal, man blir gammal för att man slutar träna”.
---
Daniel J Larsson är krönikör på Tyngre.se och skriver bland annat även för BODY Magazine. Du kan tidigare ha hört honom i sin egen podcast FitnessPodden, som gäst i Tyngre Radio och som programledare på Top Speakers Corner under Fitnessfestivalen. Daniel har även varit nominerad till årets PT år 2013, 2014 och 2015. Finns också på Instagram: @danieljlarsson
