Har precis spelat in längre podcast med bara min broder Andreas, ett avsnitt där lyssnare och läsare fått ställa oss frågor innan. Många frågor handlade om min och Andreas relation, om vem som är avundsjuk på vem i olika situationer samt om vem av oss som skulle vinna i en uppsjö av olika utmaningar [(1)]. En del andra handlade om favoritfilmer, favoritviner och dito frukostar, och alla dessa gick ganska enkelt att förhålla sig rak och sanningsenlig till.
När frågorna kom in på skador med tillhörande träningsstrategi, och dessa dessutom kunde sockras med att vår gemensamme skadeterapeut Daniel Andreasson rakt ut frågade om vi skötte hans ordinerade rehabilitering, så var det inte lika lätt att vara öppenhjärtlig.
Listan över skador är förhållandevis kort (ta i trä).
För att göra en lång och smärtsam historia aningen mer blommig så har jag haft en hel del skador i nästan varenda kroppsdel och led, men är för stunden rätt kurant. Undantagen en av närmast övermodigt marklyftande slutkörd korsrygg och ett par artrosknän så är det nog bara min högra armbåge som är ilsken. Baggis.
Men när jag funderar över upphovet till dessa krämpor så är det inte utan att jag blir aningen blank i pannan. Den gemensamma nämnaren är nämligen följande enkla stavelser: för tung träning.
Benedict Magnusson (världens bästa marklyftare) hade kompisar som hejade på. Precis som jag.
Jag är inte den som mesar omkring, vilket faktiskt gäller i allt jag gör, och inte minst när det kommer till gymmet. Det blir nästan övermäktigt utmanande att tvingas lämna en uppgift halvklar eller i ett skick under min egen värdighet. Därför struntar jag hellre helt i vissa saker om jag inte kan göra dem ordentligt. Varför också min egen träningsstrategi många år har handlat om att verkligen ge allt. Bollarna i väggen, rent konceptuellt. Vilket då enskilt utgör anledningen till att undertecknad numera betecknas som andrasorterat och dessutom kantstött gods.
Den som nyttjar mjöd, rökverk och dessutom går i lag med dåliga fruntimmer är den som sist av alla vaknar upp. Ungefär som jag. Därför är det sedan en tid en lite annan melodi som sjungs i omklädningsrummet innan träningen. Den där man lovar att ta i med allt man har. Fast med försiktighet.
Och jag gillar den.
Be careful out there! (Och i dina växande musklers tjänst!)
Alex
***
REDAKTÖREN LISTAR
Träningmsål just nu
1. 226 kg (minst) i mark
Tror fan att det kan gå. 210 funkade ju, och 225 i kron har jag bemästrat.
2. 83 kg på vågen (max)
Den svåra delen av denna ekvation. Fattar inte hur det ens i teorin skulle gå till. DET ÄR JU JUL SNART!
3. Ett böjpass i veckan
Är väl ungefär vad knäna pallar med, och jag längtar varje gång.
4. 80 kg i militärpress
Sekundärmål som förmodligen helt kommer undermineras av punkt 2.
5. Bättre rörlighet
I may be stupid but I’m not old. Stretcha fot- och höftleder gör mig på flera sätt gott.
