Mina barnbarn har numera nått den ålder där det går att hålla hela konversationer med dem. Bäst på detta är naturligtvis deras föräldrar, som har lättast för att följa tankebanorna när det hoppar över några led ibland, men deras moster som är barnpsykolog står inte långt efter. Häromdagen ställde hon frågan till 4-åringen hur lång tid det tar att springa runt jorden. Skickligt undvek han att blotta sin kunskapsbrist på området och svarade: ”Jättelänge!”

Att redan vid 4 års ålder ha utvecklat förmågan att svara helt korrekt på något man inte har en aning om är anmärkningsvärt, och självfallet fick han beröm. I den åldern är man värd det för en sådan prestation.

Nu sökte inte mostern egentligen den faktiska kunskapen, hade hon gjort det hade svaret varit värdelöst och inte gulligt.

När metodiken tillämpas av vuxna finns det anledning att höja ett varningens finger, eller åtminstone lära sig ställa följdfrågor. Vem som helst kan ge ett svar som är korrekt på i princip vad som helst, om de tillåts vara fluffiga nog. Det hjälper inte den som faktiskt söker kunskap.

Är det bra att träna mycket? Ja, det är bra att träna mycket. Är det bra att tänka på vad man äter? Ja, det är bra att tänka på vad man äter. I sig helt korrekta svar, som frågeställaren inte blev ett dugg klokare av.

Så här i valtider är motsvarande exempel från politiken inte alls svåra att hitta, även om jag generellt sett inte gärna bidrar till generaliserande kritik mot politiker.

Hur ska vi komma till rätta med våra stora samhällsutmaningar?  Vi måste ta frågorna på stort allvar.

Svaret är i sig korrekt, men tillför absolut ingenting, precis som att det är bra att träna mer och tänka på vad man äter. Jag tycker faktiskt inte ens att det är de svarandes fel, de svarar sanningsenligt, vare sig det är träningsprofiler eller politiker.

Det är vi som söker kunskap som måste lära oss att tala om vad det är vi vill veta, och att ställa följdfrågor om vi inte är nöjda med svaret.

Det är sällan någon annans ansvar att se till att vi får all information vi behöver, särskilt inte om vi bara ställer oengagerade generella frågor. Vill du veta vad du ska äta? Nöj dig inte med svaret ”nyttigt”. Undrar du om du tränar för mycket? Nöj dig inte med svaret att du ska vila ibland. Lär dig att fråga efter rätt sak, och att fortsätta och fråga tills du får ett svar du kan agera på.

Om du verkligen söker riktig kunskap så nöj dig inte bara med att svaret är sant. Det finns allt för många som har lärt sig samma sak som jag gjorde när jag var bilsäljare för 25 år sedan, en sanning som kunderna allt för ofta lät oss komma undan med:

Det finns ingen anledning att ljuga, när det finns så många sätt att säga sanningen.