Stundtals ådrar jag mig en del reaktioner på det jag säger och gör på sociala medier, och alla är inte positiva. Det smärtar mig naturligtvis, eftersom jag gillar att vara omtyckt. Tack och lov så finns det en skala för vad jag egentligen bryr mig om, och just män i min egen ålder som jag inte känner hamnar långt ner på den. Definitivt om de vid en snabb koll är anhängare av diverse märkliga konspirationsteorier. Vad de tycker och säger går oftast direkt ner i runda arkivet, utan att jag ägnar det vidare tanke. Vad ska jag annars göra med en Facebookkommentar om att jag är homosexuell grundad på min uppfattning om ryska idrottsförbund.

I verkliga livet är det sällan jag får den typen av direkt kritik. Jag är inte speciellt farlig, men är trots allt en tränande man på över 100 kg med ganska vass formuleringsförmåga. Utan tangentbordet som skydd finns det helt enkelt mycket som kan upplevas som obehagligt i en konfrontation.

Däremot hör jag ofta folk i gymvärlden uttala sig om andra, och i machokulturer är det anmärkningsvärt hur snabbt homosexualitet används nedsättande. Dessutom ofta från folk som skulle beskriva sig själva som öppna, moderna och fördomsfria människor. Det är de uppenbarligen inte.

Även jag har förvisso fördomar om bögar, men de är övervägande positiva. I stil, smak, intellekt, omvärldsmedvetenhet med mera är min förutfattade mening att heterokillar ligger ljusår efter.

Jag nämner intellekt för att jag tror att reaktionen på det avslöjar det orimliga. Att homosexuella män har bättre smak tror jag inte machokillar kommer att bestrida, själva konceptet stil ligger ofta lite bortom oss. Men intellekt, vad skulle det ha med sexuell läggning att göra?

Det är en befogad fråga. Troligen finns ingen korrelation alls, och nästan säkert ingen kausalitet. Allt annat lika så skiljer det inte.

Men detsamma är sant om styrka, uthållighet, smärttolerans och andra egenskaper machokulturer uppskattar. Allt annat lika så lär det inte skilja på grund av sexuell läggning.

Det här tror jag att i princip alla håller med om. Frågan är då varför man ändå använder bög nedsättande? Svaret är nog tyvärr att vårt undermedvetna behov av att positionera oss över andra är svårkontrollerat.

Om du tror att du är fri från det här så prova det omvända. Hälsar du på en kompis som har flyttat till en ny lägenhet och faktiskt har fått till sin inredning utöver en platt-tv, X-box, skinnsoffa och glasbord så ge dem en komplimang. ”Vad snyggt du har fått det, riktigt bögigt!” Eller om någon har klätt upp sig lite mer än en enda finskjorta och ny flaska dubbeldusch. ”Riktigt bögigt!”

Om just inredning och klädstil inte är något du bryr dig om så har jag ett annat exempel. Tänk att bli mobbad, få stryk i skolan, bli nerslagen av något gäng som får tag på dig när du går ensam, och ändå vägra ändra på vem du är och vad du står för.

Det är bögigt på riktigt.