Sedan augusti arbetar jag på Sveriges främsta arrangör av julmässor, vilket i praktiken innebär finare julmarknader. På ett femtontal platser runtom i landet ordnar vi så att folk kan komma och handla julrelaterat mathantverk och konsthantverk av alla de slag. Cynikern påpekar att den entré vi tar i praktiken innebär att man betalar för att få komma in och handla. Något annat än utbudet och miljön är det inte. Men det är just det. Utbudet och miljön. Just nu befinner vi oss på Selma Lagerlöfs Mårbacka, och berättelsen och platsen bidrar i väldigt stor utsträckning till upplevelsen, tillsammans med urvalet av vilka som får ställa ut och sälja. Struntar man i detta kan man naturligtvis hävda att det går att köpa både sill, ost och korv på ICA, och man inte alls behöver betala inträde på en julmässa för den sakens skull. Så är det. Vi brukar få invändningen av de som inte besöker oss, eller möjligen i kön på vägen in. Vi får den aldrig från de som är på väg ut efter ett besök. Då är saken nämligen bevisad.

Parallellen med träningsvärlden är alla de tävlingar, lopp och arrangemang som idag finns att ställa upp i med en ofta betydande startavgift. Ska man betala för att springa 10 km när man kan göra det precis när man vill, och i princip på samma sträcka? Eller för all del, kan man inte bänka sitt pers med en kompis som kollar och filmar lika gärna som att ställa upp i en faktisk tävling och betala dyra pengar för samma sak?

Det är klart att man kan. Man kan köpa sill på ICA och man kan springa ett maraton med bara sin Garmin som kontrollant och mätverktyg, det blir samma sak, väl? Nej, det blir ju inte riktigt det. Både sillen och maratonet handlar om en upplevelse, inte om krassa kilometer eller kilopriser.

Vi lever i en värld och en kultur som inte längre bara handlar om att överleva, utan att leva. Det är inte en förmån våra förfäder har haft, men nu finns den här. Vi gör mycket av det vi gör, inte för att överleva, utan för att uppleva. Då betyder det något med en storslagen inramning. Det handlar inte bara om hur man sparar pengar. Diplomet, medaljen eller platsen i den på Internet publicerade resultatlistan är värda något för oss. Vi lever i en värld där vi gör det vi gör för vår egen skull, och det är det vi har våra pengar till. Visst kan vi spara en slant på att springa utmed landsvägen i stället för ett ordnat lopp, eller göra armhävningar i stället för att lösa gymkort. Men vill vi det? Oscar Wilde lär ha sagt att en cyniker är någon som vet alltings pris, men ingets värde. Det känns som om jag ändå hellre betalar en slant än att vara cyniker. Det vore fattigt på riktigt.