Är man någorlunda intresserad av samhället vi lever i så är ett valår lite speciellt. Vi ska på sätt och vis välja väg för de kommande fyra åren, och det finns en hel del olika vägar att välja på. Inte sällan brukar arbetet med att förklara och argumentera för ett visst vägval trigga en del politikerförakt, vilket jag tycker är något av det simplaste jag vet. Det är ganska långsökt att tro att lokal- och fritidspolitiker håller på för sin egen skull, när man inte ens orkar tänka så länge på våra samhällsutmaningar att man har en uppfattning om hur det borde vara.

Det är nämligen där man måste börja. Innan man kan göra ett rimligt vägval så måste man definiera vart det är man har tänkt sig att komma. Diskussionen om vilken väg som är bäst blir väldigt konfliktfylld om det visar sig att man inte ens siktar på samma mål.

Märkligt många lokalpolitiker vill faktiskt till samma plats. Ett samhälle där folk kan leva sitt liv för egen maskin och ha rätt att bestämma över sitt eget liv och vad som ger livet mening. Sedan uppstår meningsskiljaktigheter runt de som behöver hjälp, de som inte vill nöja sig med att bestämma över sitt eget liv, om man måste vara med och hjälpa andra, och hur gör vi med dem som förstör för andra? Det är samtal man ska ta, eftersom vi ändå vill att det ska bli bra för alla.

Det samtalet borde faktiskt föras i vår egen subkultur också.

Den träningsvärld de flesta av oss lever i är utpräglad individualistisk, och många tycks söka sig hit för att man inte behöver bry sig om andra. Utmaningen blir när man ändå behöver ha med andra att göra och inte har brytt sig om vi vill samma sak. Om en liten idrott har organiserat sig i ett förbund, vilket är syftet? Om det är på nationell nivå kanske man tänker att internationella framgångar är syftet. Frågan är dock vad man ska ha dem till? I internationella förbund är ofta erkännande för sporten man bedriver i fokus. Frågan är om olympisk status då är själva syftet, eller om det bara är ett vägval? På den lokala föreningsnivån är det lätt att tänka att bäst i landet och att ha namn högt upp i resultatlistorna är syftet.

Det här behöver man precis som i politiken prata igenom för att det åtminstone ska ta lite längre tid innan man blir osams. Både i samhället och i de sporter jag har hjälpt till att styra upp har jag landat i att mitt mål är detta: Ramverket och strukturen är till för att varje människa ska få möjlighet att leva sitt liv och bedriva sin idrott på den nivå de önskar. Vill du jaga vm-titlar så ska du få göra det. Vill du bara engagera dig måttligt och är beredd att ta konsekvensen av att det då inte blir mer för dig, så går det också bra. Det gemensamma ska vara till för att hjälpa människan till det hon vill, utan att förstöra för andra.

Hur vi ska åstadkomma det får vi fortsätta att diskutera.