Vi drar, klimatförändringen till trots, mot vår och sommar. Och på samma vis som att det är ett vårtecken att knoppar brister, så kommer obönhörligt alla dessa extrabilagor till dagstidningarna dyka upp. Du vet, de där färgglada som utlovar både recept, motionstips och en viktnedgång inför sommarens strandbesök. Och där står vi i kassakön med korgen full av både glass, chips och choklad. Men i samma stund som vi läser rubriker så som "fixa sexpacket till sommaren!" eller "sov borta dina extrakilon" eller något annat urbota dumt, så händer något med oss. Vi skruvar lite besvärat på oss, där i kön. Som om vi var skyldiga till mord och fruktade att den där turkosfärgade bilagan var oss på spåren. Samtidigt tittar vi ned i vår varukorg. Ingen dietists våta dröm precis. Direkt börjar överläggningen med den egna hjärnan. Ska man lägga tillbaka något? Är grillchipsen egentligen så goda? Ilsket vill vi väsa åt den där extrabilagan att, ja, vi ska lägga tillbaka chokladen och att den sen kan dra åt helvete.
Det här drabbar nog de flesta människor. Det spelar liksom ingen roll om vi tränar tio eller noll gånger i veckan. På något vis har vi indoktrinerats till att associera mindre nyttig föda med skuld och skam. Om så veckan bestått av ångkokt broccoli och torsk så verkar det inte spela någon roll. Vi ska inte äta glass och choklad med gott samvete. Att unna sig har blivit något fult. Som om unna vore detsamma som frosseri.
Jag ska väl passa på att slänga in en brasklapp här, så att ingen förlorar förståndet. Ja, jag vet att socker i överflöd gör oss sjuka. Och ja, jag vet att kosten är en stor orsak till västvärldens hälsobekymmer. Men. Var finns det där mitt emellan? Var finns den sunda attityden till mat, snask och glass? Varför verkar det bara finnas svart eller vitt i detta sammanhang?
Varför verkar det bara finnas svart eller vitt i detta sammanhang?
Men, säger du, är det här verkligen ett bekymmer? Gör han inte en höna av en fjäder nu? Nej. Jag tycker inte det. Se bara när någon slänger upp en bild på en pizza eller en skål glass i sociala medier. Nästan alltid finns där ursäkter. Förklaringar till varför personen i fråga äter glass just idag. Gärna kryddat med att imorgon ska det minsann röras lite extra på fläsket. Som för att ursäkta att man tycker glass kan vara rätt gott ibland. För, visst skulle det helt enkelt vara tvärtom? Man slänger upp en bild på ett par chokladkakor, toppade med lite vaniljglass och skriver utan dåligt samvete ut att det här ska bli gott.
Det är dessvärre en sanning att vår del av världen äter sig till en allt för tidig död. Men, det betyder inte att skam ska lura på kanten till varje tallrik mat vi käkar. Det innebär inte att vi misslyckats fatalt med våra liv bara för att vi tar en bulle till eftermiddagskaffet. Tvärtom, skulle jag säga. Ibland blir vi brutalt påminda om hur kort och orättvist livet kan vara. Sjukdom, olyckor och annat hemskt kan drabba oss allt för fort. Är det då meningen att vi ska ha levt varje dag med skuldkänslor för att vi åt det där vi var sugna på? Vad är det egentligen för liv?
Ytterligare en brasklapp då: det klart att man inte måste äta onyttigheter. Lika självklart ska man äta nyttigt varje dag om man mår bra av det. Det är liksom inte det jag vill komma åt. Istället vill jag försöka sätta ett litet annat perspektiv på det här med att unna sig. Att ta tillbaka begreppet, om man så vill. I den mån vi kan måste vi alla försöka ändra attityden kring kost, skuld och skam. För, vad är vi egentligen för förebilder för våra barn om vi inte själva ens kan ta en chokladbit till kaffet en lördag, utan att i smyg försök räkna ut hur mycket vi måste träna för att bränna bort den?
Så. Om du ska få med dig något ifrån att ha läst denna krönika så ska det vara följande: det är okej att ta lite extra sylt på pannkakan. Det är helt i sin ordning att äta ett wienerbröd, om man är sugen på det. Så länge det sker med viss måtta. Består kosten en dag enkom av pannkakor, choklad och wienerbröd, ja då är det kanske dags att se över sina vanor. Men ingen, jag upprepar, ingen, ska ha det minsta dåligt samvete över att då och då släppa lite på tyglarna. Och, kom ihåg, att unna sig är inte ett skällsord längre, okej? Det kan vi väl alla ställa upp på?
Mer rörelseglädje åt folket!