Jag har genom åren skrivit otaliga artiklar om hur dåliga folk är på att komma ihåg vad och hur mycket de har ätit. Jag har också påpekat om och om igen att detta innebär stora problem när det gäller framför allt epidemiologiska studier där man försöker se effekterna av folks matvanor utan att verkligen förändra något likt i en interventionsstudie.
Det vanliga är då att man frågar folk om hur de äter för stunden för att sen titta på deras hälsa just då (kallat tvärsnittstudie ) eller att man följer dem framåt i tiden (kallat prospektiva studier). En annan metod som är ännu mindre tillförlitlig är när man frågar folk om hur de levde för kanske 10 år sen för att försöka klura ut om det var någonting i livsstilen då som bidragit till den hälsa som personerna har för stunden (kallad retrospektiv ).
Av de här tre typerna av epidemiologiska studier så är de prospektiva vanligen den bättre typen men när det gäller just studier på kost så lider alla tre typerna just av att vi inte får bra information från deltagarna när de ska berätta hur de äter. Folk har helt enkelt ingen koll och dessutom är det så att de ibland faktiskt ljuger om sina vanor eller omedvetet berättar en förskönad bild.
Trots att jag redan har skrivit om det här många gånger tycker jag att det är någonting som måste upprepas med jämna mellanrum då det förutom att det belyser problemet med epidemiologiska studier kring kost också lyfter fram problemet med att tro på folks berättelser om deras tidigare vanor.
För om det när någonting som det finns extremt mycket av så är det artiklar och reportage där man får läsa om hur någon person påstår sig ha gått upp i vikt med en diet med väldigt lite kalorier eller ätit sig till ohälsa genom att ”följa” ett visst råd.
De här personliga historierna är dessutom allt som oftast en berättelse som handlar om hur personen levde för fler år sen. Vi vet bortom alla tvivel att folk inte kan återge den informationen korrekt idag men trots det så ska du som läsare alltså tro på den här personens historia samtidigt som personen allt som oftast också har någon form av incitament till att förfina historien till sin fördel.
Efter den långa inledningen så tänkte jag nu snabbt berätta om en studie som publicerades för några månader sen där man använt den bästa metoden som finns idag för att mäta människors energiförbrukning och sen har man jämfört det med hur många kalorier som personerna påstår sig äta för att jämför skillnaden (1).
Doubly labeled water vs Rapporterat kaloriintag
Upplägget på studien är väldigt enkel. Alla deltagarna fick dricka så kallat doubly labeled water vilket är vatten där man ”markerat” molekylerna så att man kan spåra dessa framfart genom kroppen och ut i urinen. Beroende på en persons energiförbrukning så kommer olika mycket av de här speciella molekylerna ut med urinen och med hjälp av det kan man sen uppskatta en persons genomsnittliga energiförbrukning på ett förvånansvärt precist sätt.
Alla deltagarna fick sen använda sig av två vanliga verktyg som används i epidemiologiska studier där man behöver veta folks kostvanor. Dels fick de fylla i ett så kallat 24-h recallformulär tre gånger. Det här innebär helt enkelt att personerna fick sätta sig och skriva ner allting de kunde komma ihåg att de ätit de senaste 24 timmarna.
Dels fick de över två dagar skriva ner vad de åt i en matdagbok. I matdagboken skulle de skriva ner allting som de åt och drack förutom vatten. Efter att de hade fyllt i sina dagböcker blev de även intervjuade och tillfrågade om de eventuellt glömt att rapportera någonting. Sen jämförde man helt enkelt de olika siffrorna man fick från de tre typerna av mätning.
Resultatet – Deltagarna underskattade sitt energiintag med ungefär 30 procent
Det är som jag redan påpekat verkligen inte första gången man utför den här typen av studie och det är välkänt sen tidigare att folk underskattar hur mycket de äter och de missar ofta att rapportera flera livsmedel när de ska skriva matdagbok och liknande.
Att den här studien därför skulle visa att så även var fallet den här gången är verkligen inte överraskande. Det som den här studien istället tillför är att man har använt sig av en riktigt bra metod för att beräkna energiförbrukningen och sen jämfört den med två metoder för rapportering som för de flesta i alla fall känns som mer tillförlitliga. Kom ihåg att det endast var det senaste dygnet som försökspersonerna skulle komma ihåg samt att de skulle skriva matdagbok i två dagar.
Resultatet i studien visade att försökspersonerna låg i snitt ungefär 30 procent fel i sitt rapporterade energiintag där kvinnor var aningen sämre än män.
Alla försökspersonerna var givetvis inte lika dåliga på att rapportera sitt intag och några av dem hamnade nästan precis på rätt värde. Här under kan du se den individuella datan för deltagarna. Sättet som forskarna valt att redovisa resultatet på är lite udda så här kommer en kort förklaring för att försöka underlätta.
Det du ser på Y-axeln är egentligen det som är intressant. Den axeln visar skillnaden mellan rapporterat energiintag och det uppmätta energiintaget för alla deltagarna. En person som ligger under 0 har alltså troligen underrapporterat sitt energiintag medan en person som ligger över har troligen överrapporterat.
När det gäller X-axeln så visar den på medelvärdet mellan rapporterat intag och deras energiförbrukning. För mig är detta en variabel som är totalt ointressant och jag förstår inte riktigt varför man har valt den. Den enda gissning jag kan komma på är för att man velat separera deltagarna mer så att de inte överlappar varandra för mycket. Hur som helst så tycker jag du kan ignorera var på X-axeln någon ligger. Det som är intressant är avståndet från siffran 0 på Y-axeln.
Som du kan se är dock personerna som rapporterat sitt intag bra ganska få i förhållande till alla de som verkligen ligger fel. I snitt låg deltagarna omkring 750 kcal för lågt i sitt rapporterade intag och du hittar i princip lika många deltagare omkring -1500 kcal som du gör vid 0 kcal på Y-axeln.
Summering – många rapporterar riktigt mycket fel
Det här är som sagt en studie som bekräftar någonting som man vetat sen tidigare. Du kan helt enkelt inte lita fullt ut på självrapporterad data när det gäller till kost.
Jag tar upp det här ganska ofta helt enkelt för att jag tycker att det är väldigt viktigt att känna till. Du vet aldrig var på den här skalan en person ligger när du för en diskussion med dem fast det känns ju inte som någon vild gissning att när de rapporterar väldigt låga kaloriintag utan någon viktnedgång så är de sannolikt oftast en av personerna som är sämst på att skriva ner eller berätta vad de äter.
Det kan finnas undantag för den här regeln om vi pratar om personer som redan har en låg fettprocent men ändå vill nå lägre, men överlag så är det mycket troligare så att personen som säger smått otroliga saker om deras vikt helt enkelt har fel. Det handlar oftast inte om en medveten lögn utan många av oss människor är helt enkelt inte särskilt duktiga på det även om vi tror att vi gör det väldigt bra.
