För nästan 7 år sedan publicerades en studie på möss i tidskriften Nature som fick ett väldigt genomslag. Det var precis i början av hypen kring tarmfloran och i den här studien påstod man att man hade bevisat att sötningsmedel rubbade tarmfloran och att det i sin tur gav en försämrad blodsockerkontroll och därmed en ökad risk för diabetes.
Här är ett litet axplock av rubrikerna som dök upp i svensk media vid den här tiden och det var ännu mer utomlands. Den här studien har sedan också refererats en väldig massa både inom forskningen (1400 citeringar) och i senare populärvetenskapliga artiklar. Till exempel så hade vetenskapens värld ett långt inslag kring sötningsmedel i ett avsnitt under 2017 där den har studien var en av stöttepelarna i deras argument till varför sötningsmedel skulle vara dåligt.
Den här studien var i princip endast utförd på möss förutom ett väldigt litet försök på människor där man hade 7 försökspersoner som fick utföra ett glukostoleranstest varje dag under en vecka samtidigt som de fick inta maxdosen av sötningsmedlet sackarin varje dag. Resultatet då blev att 4 av 7 deltagare hade en sämre glukostolerans vid veckans slut. Det var redan då oklart om det var sackarinet i sig eller det faktum att de utförde ett dagligt glukostoleranstest som påverkade resultatet för de här fyra deltagarna.
Ett misslyckades försök att upprepa resultatet på möss
För drygt ett år sedan publicerades en ny studie på möss där forskarna testade om sackarin påverkade blodsockerkontrollen på något vis. Man jämförde med vatten och dryck sötad med glukos och det enda som gav negativa effekter var glukos (2). Jag skrev ett litet utförligare inlägg om just den här studien på min instagram när den publicerades.
Ett misslyckat försök att upprepa effekten på människor (och möss igen)
För några veckor sedan publicerades även en studie på människor där man tittat på eventuella effekter från sackarin (3). Sackarin är ett ganska ovanligt sötningsmedel och i förhållande till de betydligt vanligt förekommande sötningsmedlen aspartam och sukralos så är det inte lika välstuderat. Jag har skrivit om olika typer av sötningsmedel här på Tyngre tidigare om du är intresserad av att veta mer, Är det skillnad på olika sötningsmedel och är något sämre än socker?.
I den här nya studien tog man totalt 46 stycken friska och normalviktiga personer som var knappt 30 år gamla och delade in dem i fyra olika grupper. En grupp fick placebo, en grupp fick maxdosen enligt ADI (Acceptabelt dagligt intag) av sackarin och sedan hade man två intressanta grupper till.
Då det har funnits en hypotes om att det är sötman från sötningsmedel som på något vis lurar kroppen och skapar problem så tog man nytta av ett ämne som heter lactisole som enkelt förklarat hindrar vår förmåga att uppleva söt smak. Så förutom en grupp som fick sackarin och placebo så hade man även en grupp som endast fick lactisole och en grupp som fick både sackarin och lactisole.
I den här studien fick deltagarna i sig alla de här sakerna via kapslar. Så inga deltagare märkte av sackarin i munnen. Däremot så vet vi att det finns receptorer för sötma även i magsäcken och tarmen och tanken med lactisole här var att man skulle ta bort en eventuell effekt från just sötman där i gruppen som fick både sackarin och lactisole.
I två veckor fick deltagarna konsumera de här kapslarna. I princip så upprepade man alltså försöket från den tidigare studien fast istället för 7 dagar så varade studien denna gång i 14 dagar. Och man hade adderat till två ytterligare grupper med lactisole med.
Det händer ingenting alls med blodsockerkontrollen
Resultatet i studien blev att man inte fann någon effekt alls på deltagarnas blodsockerkontroll efter de två veckorna. De hanterade en glukosbelastning precis lika bra före som efter det att de fått maxdosen av sackarin i två veckor. Där fanns inte heller någon effekt beroende på om deltagarna fick lactisole eller inte.
För att göra ytterligare en jämförelse så lät även forskarna deltagarna leva som vanligt igen i två veckor efter de slutat ta kapslarna och sedan fick de för en tredje gång göra en glukosbelastning. Inte heller då fanns där någon skillnad när det gäller blodsocker eller insulinnivåer.
Det hände ingenting märkbart med tarmfloran heller
Själva grejen med studien som fick så mycket uppmärksamhet under 2014 var att den sa sig visa att effekten på blodsockerkontrollen kom via deltagarnas tarmflora. Tarmfloran var, och är, ett så otroligt hett ämne så många verkar bli oroliga bara de hör att någonting förändrar någonting där.
Det som ofta glöms bort är då att tarmfloran påstås påverka vår hälsa indirekt genom att den i sin tur då t ex påverkar vår blodsockerkontroll. Så man kan på sätt och vis säga att tarmfloran är ett steg på vägen. Det är en möjlig förklaringsmekanism till saker vi ser, men det är inte det som i slutet är viktigast.
Det som är viktigast här är till exempel människors blodsockerkontroll och insulinnivåer. Så när vi kan se att sackarin inte påverkat detta så finns där inget större syfte med att titta på tarmfloran egentligen. För oavsett om vi kan mäta någon skillnad där så har den ju uppenbarligen inte haft någon effekt på det vi verkligen undrade över, nämligen blodsockerkontrollen.
Men forskarna tittade även på tarmfloran i den här studien. Det här med tarmflora är ett ganska stökigt ämne och det är inte lätt att redovisa för resultaten då det mest blir en massa färgglada grafer och illustration som inte säger någonting till gemene man. Så därför har jag valt att istället inkludera ett citat från studien som säger det mest om dess resultat:
"These data suggest there are no major changes in microbial communities in response to any treatment or between treatments. Furthermore, we assessed whether there are specific changes in the relative abundance of individual taxa, but found no significant treatment-effect and responses among treatments were equivalent."
Vill du ändå titta på resultatet så kan du trycka på bilden här under för att förstora upp det.
Möss fick mer än maxdosen i tio veckor – det händer i princip ingenting
Forskarna stoppade faktiskt inte här utan de gjorde även ytterligare ett försök på två olika typer av möss. Dels tog de en grupp med så kallade ”wild type” vilket i princip innebär att de rent genetiskt är ungefär som alla möss ute i det fria. Och dels tog man mött som man genetiskt hade förändrats så att de saknade receptorer för sötma.
Sen gav man dessa möss mer än maxdosen av sackarin varje dag i tio veckor för att se hur det påverkade blodsockerkontrollen. De fick under den här tiden i sig sackaros som motsvarar 4 gånger den mängd som är satt som maxintag för regelbundet bruk hos människor, ADI.
Även här fann man inte egentligen någon effekt värd att nämna. Där var små skillnader över tid och forskarna beräknade att de skulle behöva ha knappt 100 försöksdjur per grupp för att eventuellt kunna visa någon förändring som var statistiskt signifikant.
Det finns en väldigt ingående resultatsdel och diskussionsdel i den här studien för den som är intresserad. Artikeln är gratis så det är bara för den som vill att grotta ner sig (3).
Varför en sådan skillnad mot studien från 2014?
En intressant fråga här är varför resultatet i den här studien skiljer sig så markant mot studien från 2014? Forskarna spekulerar kring flera möjliga förklaringar i diskussionsdelen av artikeln där den mest intressant hypotesen är väldigt uppenbar i fall man hade vetat hur maten såg ut i övrigt för mössen i studien från 2014.
Tydligen använde de sig av kommersiell sackarin i den studien och om du har köpt sötningsmedel som pulver i en butik någon gång så vet du att den är ungefär som socker. Sötningsmedel är väldigt sött per gram och det är helt enkelt inte realistiskt att säga till folk att de ska addera till några milligram till sitt kaffe. För att lösa det problemet så tillsätter man därför annat pulver med som spär ut det faktiska sötningsmedlet. När det gäller sackarin så är det glukos man spär ut med.
När forskarna i den här nya artikeln försökte uppskatta hur mycket glukos som mössen i den tidigare studien fått i sig tillsammans med sackarinet så kom de fram till att ungefär 70% av alla kalorierna de fått i sig varje dag varit från glukos i vätska. Och är det något som är dåligt för möss (och människor) så är det socker i drycker.
Ett så högt sockerintag gällde dock alla mössen i studien från 2014. Forskarna var så klart medvetna om att de gav glukos med sötningsmedel till mössen så kontrollmössen fick vatten med glukos i för att kompensera. Men att få i sig både 70% av sina kalorier från glukos och samtidigt ligga på ett sackarinintag långt över det som människor normalt sett gör är kanske inte så praktiskt relevant?
En annan möjlighet, som forskarna inte tar upp i sin diskussionsdel, är att den första studien helt enkelt har blivit fel. Det händer en hel del inom forskning att det kommer enskilda studier vars resultat inte passar med tidigare forskning och som sedan inte heller går att replikera (dvs få samma resultat igen).
För när den här studien kom 2014 så passade den redan då ganska dåligt med tidigare studier där man tittat på sötningsmedel och blodsockerkontroll. Och studier som har kommit efteråt, både på möss och människor, har inte heller passat särskilt väl med deras resultat. Kanske ligger förklaringen i att mössen också fick i sig stora mängder socker med sötningsmedlet? Eller så finns det någon annan förklaring som skiljt studierna åt. Vill du läsa om dessa hypoteser kan jag rekommendera diskussionsdelen i den nya studien igen (3).
Summering
Sackarin är som sagt ett sötningsmedel som inte används något nämnvärt idag. Det är nog främst suketter som en del använder i kaffet som bidrar till folks intag. Jag tycker mest att allt det här är intressant för att studien från 2014 fick sånt genomslag, och fortfarande får.
Om du har en kompis som är övertygad om att sötningsmedel är ett gift och du ber om studier från hen som backar upp påståendet så kommer du med stor sannolikhet få den här studien, eller en artikel som skriver om den, länkad till dig. För om du googlar ”varför är sötningsmedel dåligt” så är det främst artiklar om den här studien som du hittar.
I mångas värld är vetenskap också någon slags kamp om vem som kan länka till flest ”studier” istället för en upptäcktsfärd där man försöker skapa sig en bild av verkligheten genom att försöka tolka och summera all relevant forskning. Det är dock inte så det fungerar. Även om studien från 2014 är väldigt omskriven och är publicerad i Nature av alla tidskrifter så är den i det stora hela en outlier. Dess resultat passar inte med den övriga forskningen på området.
Photo by Sharon McCutcheon on Unsplash
