Hur många gånger har du inte hört påståendet ”Han har hög metabolism” som förklaringen till varför en person inte verkar kunna gå upp i vikt. Jag skulle säga att jag nog hört det minst en gång i månaden och då är jag inte numera inte i de kretsar där jag upplever att frasen dyker upp oftast. När jag tidigare arbetade inom vården så skulle jag uppskatta att jag nog hörde något liknande yttras minst en gång varje vecka.
Det är typ standardförklaringen till varför en person är i en något sånär bra form. I vissa sammanhang är det i princip bara en förklaring till varför vissa personer är mindre tjocka än andra.
Jag har tidigare skrivit om gener och övervikt här på Tyngre och det är ingen tvekan om att det finns betydande skillnader mellan olika människor kring hur lätt de går upp i vikt om de väl äter för mycket. Men när det gäller metabolismen och hur stor energiförbrukning en person har så finns det idag inga bra belägg för att det verkligen spelar någon roll. Det kan möjligen var så, men evidensen är inte övertygande just nu.
Människors basala energiförbrukning kan inte förutse viktnedgång
För någon vecka sen publicerades en studie som belyste just den här frågan på ett bra sätt (1). I studien mätte man energiförbrukningen i vila hos hela 757 försökspersoner och sen undersökte man om det dels fanns ett samband mellan hur mycket de vägde för stunden och dels om det påverkades deras risk att gå upp i vikt.
Deltagarna delades in efter hur mycket deras metabolism skiljde sig från medelvärdet. Sen jämförde man de 15 procenten av personerna med lägst metabolism med de 15 procenten som hade högst metabolism för att se om deras vikt förändrades annorlunda över tid. I snitt var uppföljningstiden knappt 10 år för deltagarna i studien. Här under kan du se resultatet.
Det som grafen visar är varje deltagare och deras genomsnittliga viktförändring i kilo per år på Y-axeln. På x-axeln kan du se hur mycket deltagarnas dagliga energiförbrukning skiljde sig mot genomsnittet av alla deltagarna där de röda diamanterna är personer med ovanligt låg ämnesomsättning medan de svarta är de med ovanligt hög.
Som du kan se finns där inget märkbart samband mellan deltagarnas ämnesomsättning och deras viktförändring över tid. Inte heller när man räknade på det rent statistiskt fanns där några samband. Rent trendmässigt så var faktiskt viktuppgången aningen högre för de med högre metabolism, 0,5 kg/år, jämfört med de med lägre metabolism som gick upp i snitt 0,3 kg/år.
Forskaren tittade även på andelen personer som gick upp 10 kg eller mer över uppföljningstiden och inte heller där fanns det någon skillnad. Det var 4,7 procent av deltagarna bland de med hög ämnesomsättning och 3,9 procent bland dem med låg.
Forskarna gjorde även en analys i efterhand där man undersökte om det var någon skillnad mellan personerna som hade lägre eller högre än 30 i BMI vid studiens början. Det skulle ju kunna vara tänkbart att det finns fler personer bland de med högt BMI som har lägre metabolism. Fast inte heller vid den här jämförelsen såg man några statistiska skillnader mellan grupperna.
I snitt var den dagliga skillnaden i energiförbrukning i vila hela 500 kcal per dag i de här två grupperna. Trots det var det inga skillnader i ålder, vikt eller muskelmassa mellan grupperna. Antalet deltagare i varje grupp av de här med onormalt hög eller låg metabolism var drygt 100 för båda grupperna. Så det här är inte heller ett resultat som troligen beror på för lite deltagare.
Slutligen delade forskarna även in deltagarna i ännu mer extrema grupper där man endast tog med de 10 procenten med lägst och högst metabolism. Skillnaden i vilometabolism blev nu hela 600 kcal mellan grupperna men trots det fanns där inga skillnader i hur mycket deltagarna gick upp över tid.
Kort och gott så hade deltagarnas ämnesomsättning ingen som helst inverkan på deras benägenhet att gå upp i vikt över tid.
Det finns några tidigare studier på ämnet med
Det här är inte den första studien som har undersökt den här frågan på olika sätt. Jag skrev om en studie för några år sen på Träningslära där man tittat på samma fråga fast på ett lite annorlunda vis, Skillnad i energiförbrukning mellan personer som har lätt eller svårt att gå upp i vikt. I den studien fann man att det inte fanns någon skillnad i ämnesomsättning mellan personer som tror sig inte kunna gå upp i vikt och de som tycker att de har väldigt lätt för att gå upp i vikt.
Ytterligare två studier med sämre mätmetoder har också de visat att det inte finns några tydliga samband mellan en persons ämnesomsättning i vila och benägenhet att gå upp eller ner i vikt (6, 7).
Utöver det här finns det tre studier på Pimaindianer i USA där man i motsats till den här studien faktiskt fanns ett samband mellan lägre ämnesomsättning och framtida viktuppgång (2, 3, 4). Det är lite oklart varför resultatet skiljer sig mellan de studierna jag hittills nämnt och de här tre studierna på Pimaindianer men det kan ju möjligen vara både genetiska skillnader eller skillnader i miljön som människorna lever i som påverkar.
Det finns också en studie från Italien som även den visade på ett samband fast där var bortfallet bland deltagarna större, antalet deltagare färre och uppföljningstiden kortare (5). Det innebär inte att den studien var dålig och direkt kan avfärdas. För sig själv väger den inte lika tungt som den här nya studien men det innebär inte att man med säkerhet kan säga att resultatet i den här äldre studien nu är fel och resultatet i den nyare studien är rätt.
Summering
Det här forskningsområdet kan kort och gott summeras med att det behövs fler studier innan man kan uttala sig lite mer säkert i frågan. Idag vet man inte tillräckligt men bland de studier som finns så är det studien jag skrivit främst om här ovanför som är den som väger tyngst.
Om du varit tvungen att satsa pengar på vad som är rätt idag så gör du därför bäst i att välja att tro på den nyligen publicerade studien jag tar upp här ovanför. Men om du inte verkligen måste välja vad du ska tro på just nu är det nog bäst att du undviker att bestämma dig för vad man du tror och istället invänta mer information.
För närvarande finns det ingenting som talar för att hur mycket energi en person gör av med i vila (”hög metabolism”) är någon betydande faktor när det gäller förändring i vikt.
