Att vi svenskar har ett märkligt förhållningssätt till alkohol är knappast något nytt under solen. Historiskt sett har vi som folk heller aldrig direkt spottat i glaset. År 1922 gick det till och med så långt att vi hade en folkomröstning om Sverige som land skulle införa förbud mot "rusdrycker". Denna omröstning kom sig helt sonika av att svenskarna söp som galna, alkoholismen var vida utbredd och kostade samhället enorma summor. Något förbud blev det dock inte.
I våra dagar går vi, som tur är, mot en minskad alkoholkonsumtion. Därmed inte sagt att vi påvisar några direkt vackra siffror. Den genomsnittlige svensken (räknat från 15 års ålder) dricker varje år ca 9.1 liter ren sprit. Ett helrör i månaden ungefär, om du slår ut det över ett år. Är det bra? Vad gör det med våra kroppar? Sant är att alkohol i mindre mängder faktiskt kan ha vissa positiva hälsoaspekter. Men, drygt nio liter? Stopp! Innan du kryssar det här fönstret och börjar fila på en arg kommentar eller ilsket mail så vill jag be dig att fortsätta läsa. Okej? För att klargöra då, nej, jag är inte alkoholhatare eller för den delen nykterist. Jag kan uppskatta ett glas vin eller en öl då och då. Och, även jag gillar att slå klackarna i taket någon gång om året. Dock allt mindre ofta nu, sedan jag fick barn.
Vilket för mig till själva kärnan för denna krönika. Det är, som bekant, snart jul. Tvärtemot vad många tror inte primärt de vuxnas högtid. I centrum för denna tid ska inte julklappar, julbord, julledighet eller "Jul med Ernst" stå, hur märkligt det än må låta. För, julen är faktiskt barnens högtid. Den är primärt för deras skull. Och, just därför, finner jag det så märkligt att jul och alkohol har blivit så otroligt starkt sammankopplat. Det pratas om julöl, julsnaps eller vilket rödvin som passar bäst till skinkan. Visst, har du inga barn omkring dig eller i din närhet, så kan du för all del göra lite som du vill. Men, och det här vill jag understryka med emfas, har du barn omkring dig vid julbordet så borde tanken om att avstå alkohol faktiskt vara rätt aktuell.
Jag vet att en del av er blir hemskt upprörda nu. Tycker jag är fånig, knäpp eller överdriver. Några glas vin gör väl inget?! Moralism! Skandal! Stanna då upp. Tänk tillbaka på din egen barndom. Kanske kan du dra dig till minnes några gånger när mamma, pappa eller någon annan vuxen betedde sig märkligt kring någon högtid? Pratade högre, mer eller var extra kramig? Kanske minns du betydligt värre saker, så som gräl, höga skrik och otrygghet? För, så är det ju. Barn känner sina föräldrar. Och minsta subtila förändring skapar en otrygghet hos barnen. Vad är det som händer? Varför pratar pappa sådär? Varför är mamma så konstig? Är det där glaset vin så viktigt för dig att det ska föregå barnens behov? Och jo. Det märks visst efter "bara ett glas" .
Jag har aldrig förstått vad det är som är så viktigt med att just få dricka alkohol heller. Särskilt inte när vi talar om barnens högtid. Är det smaken? Det finns alkoholfria alternativ. Är det för att "det ska vara så/det är festligt" ? Då bör du nog se över vad du anser som viktigt i ditt liv. Och, kan du inte för ett ögonblick ens överväga att stå över en nubbe, öl eller ett glas vin till julbordet, då ska du sannerligen ställa dig själv frågan: för vem är den här högtiden egentligen? Måste jag bli lite lullig för att kunna uppskatta livet? Och kan du inte ens då, för hela ditt liv, begripa varför du inte ska dricka kring barn, då är det med all säkerhet dags att se över din alkoholkonsumtion. Missförstå mig rätt. Jag förespråkar som sagt ingen absolutism i andra fall. Och jag försöker inte skriva dig på näsan. Alkohol kan i vissa sammanhang absolut vara pricken över i. Men barn och alkohol hör inte ihop. Punkt. Där finns, i alla fall inte för mig, några motargument.
Så. Eftersom de flesta av oss inte kommer få en vit jul när det kommer till snö, så kanske vi skulle överväga en annan sorts vit jul. För barnens skull.
Mer rörelseglädje åt folket!
